Igår firade vi äldsta dotterns födelsedag hemma hos oss. Hon bjöd på smörgåstårta. 12 personers fast att vi var sju personer på kalaset. Smörgåstårtan gick åt som smör i solskenet. Det finns bara en liten bit kvar som jag tänker äta upp idag.
Smörgåstårta är nästan allra bäst dagen efter kalaset, tycker jag. Jag vet inte varför jag känner det så. Kanske för att jag kan njuta av den helt i lugn och ro då och inte behöver tänka på gästerna eller fokusera på något annat än själva smörgåstårtan.
Det var ett roligt födelsedagskalas med den lilla nära kretsen av de människor jag älskar. Mycket prat och skratt. Vi kunde sitta i det inglasade uterummet. Där var 24 grader varmt. Och vi satt kvar där en bra stund efter att solen gått ned. Fantastiskt vilket vårväder redan! Kändes som en sommarkväll igår kväll i uterummet.
Fast hur min lilla unge har kunnat bli 26 år, det kan jag inte fatta.
Vad är tid? Och vad hände egentligen alla de där åren sedan hon sov under mitt hjärta?
Det händer att jag börjar känna mig gammal.
Fast det får man inte skriva ju.
Eller?
#Blogg100 - Dag 11
Anna-Karin jag älskar dina inlevelsefyllda berättelser..
SvaraRaderaVilken glädjerik underbar födelsedag med din dotter .
Ja härligt med njutbara minnen.
Tyckte det var ganska nyss du skrev om tonåren o studenten o hennes utbildning i Brighton England.
Din resa med flyg till dottern.
Kan tro du njöt av kvarvarande goa energier vid födelsedags bordet , o mumsig tårtbit .
Ha en go vecka o fina promenader med Mimmi i vårens intåg.
Kram från Dalom
.
Tack! :)
RaderaSå härligt att du följt mitt bloggande så länge att du minns när min dotter var tonåring och sedan hennes tid utomlands. Och när jag flög iväg och hälsade på henne.
Jo, jag njöt verkligen av den här dagen, av att vara tillsammans med människor som jag älskar är det som betyder så mycket för mig som människa.
Hur långt har våren kommit där du bor?
En härlig vecka önskar jag dig tillbaka!
Kram
Smörgåstårta det är kalas. Det hade jag och min systerdotter på vårt
SvaraRaderagemensamma 100-årskalas. Blev det något sådant för er i fjor?
((Kram)) från gamle Kalle i Tallebacken
,
Nu har jag ätit upp resterna av smörgåstårtan också. :) Mums! :)
RaderaNix, hos mig var det inget gemensamt 100-årskalas förra året.
Kram
Hej! ....säger Agneta utanför Piteå. Det måste vara trevligt med ett uterum många gånger! Det är första gången jag ser en sydd födelsedagsflagga som inte jag har sytt ! Jag sydde jättemånga för x antal år sedan. Då jag sytt en del till släkt och vänner var det en som gav mig ett tips, det var att sy orden: Dagen till ära! En sån' har jag själv och den kan vara fram ofta, t.o.m. en grå vardag ! Visst var det ett bra tips!
SvaraRaderaDet inglasade uterummet bor jag nästan i helt och hållet under sommarhalvåret. Om jag inte är ute i fria naturen, så klart.
RaderaDen sydda födelsedagsflaggan har en nu död nära släkting till mig broderat. Jag har en till och på den står det.. gissa.. ;) Jo, "Dagen till ära"! Vilket härligt sammanträffande. :) Visst är de fina de här födelsedagsflaggorna. :)
Väpplingarna jag fick från dig växer och frodas i mitt köksfönster nu. Jag blir så glad varje gång som jag tittar på dem. Jag tror att jag brukar kalla den växten för lyckoklöver, så som den ser ut just nu. Tack än en gång för att du skickade dem till mig, Agneta! :)
Varm kram
Det var roligt höra, både med väpplingen och flaggorna! Just nu, hittar jag inte min och den ska användas i dagarna. Vilken oreda jag har!!!!/ Agneta utanför Piteå.
RaderaJo, de växer och frodas, väpplingarna. :)
RaderaHoppas att du hittar din flagga till dagen när du behöver den. :)
Kram
Ja, när blev våra barn stora? För vi är väl inte äldre än?? :)
SvaraRaderaJust så känns det ju, Tove. Man känner inte själv i sin själ att man åldras särskilt mycket. Grundpersonligheten är ju där. Fast när ens egen dotter är 26 år, ja, då fattar man långsamt att något håller på att hända. Även om det går långsamt och man så klart kan ha kanske halva sitt liv kvar, om man har hälsa och lite tur. :)
RaderaKram
Tack för besöket på min blogg Anna-Karin! :)
SvaraRaderaJo jag har en svart liten pudelmadam som fyllt sju år. Fylld av livsglädje är hon, det rent sprattlar i henne då hon far fram som en virvelvind här hemma.
Barnen blir stora ja. Äldsta fyller 20 år i år. Hur gick det till?
Välkommen till min blogg! :)
RaderaSå härligt att din lilla pudel är full av livsglädje och sju år. Jag har läst att det är typiskt för pudeln att vara piggelin långt upp i åren. Jag känner en pudel som är 13 år och full av leklust fortfarande. :)
Ja, hur i hela friden gick det till att barnen blev vuxna? ;) :)
Kram
Ett stort grattis till din dotter!
SvaraRaderaJa, de växer alldeles för fort ifrån oss! Man får vara tacksam för de små stunder man fortfarande kan få tillsammans med dem.
Smörgåstårta är inte helt fel! Väldigt gott!
Kramar / Bella
Tack, Bella, det är sant, tacksamhet för de stunder man är tillsammans med sina barn.
RaderaDet är en stor omställning i livet när de flyttar iväg, barnen. Nästan lika stor som den dagen man fick in dem i sina liv, känns det som för mig som ju varit hemma så mycket med dem. Det blir så tyst och tomt efter dem. Fast var sak har sin tid i livet.
Många kramar till dig