Det önskar jag att jag själv också hade fått vara när jag blev utmattad. Och alla andra som blivit och blir utmattade.
Fast som jag upplevt det genom både min egen historia och så många sjuka människors berättelser är vi så många utmattade som pressats till att prestera och arbetsträna och prova olika nya arbetsuppgifter i stället för att helt enkelt bara få vara i lugn och ro.
Märkligt
hur det verkar vara skillnad på folk och folk i det här sammanhanget,
tycker jag. Mitt "uppdrag", d v s mitt arbete som jag hade en gång,
krävde också ett hundraprocentigt engagemang.
Ur Aftonbladet idag, Jimmie Åkessons egna ord:
"Att bara varva ner, jobba mer hemifrån och ta det lite lugnare räcker inte. Jag måste vara helt ledig och fokusera på mig själv och min familj en tid. Jag kan inte i min roll gå ner i arbetstid eller tillfälligt byta arbetsuppgifter. Mitt uppdrag kräver ett hundraprocentigt engagemang, vilket jag för närvarande inte kan leva upp till."
(Jimmie Åkesson, SD, Aftonbladet idag)
Lästips:
"Stressforskaren: Kan ta lång tid innan man är helt okej" (Aftonbladet)
Ur Aftonbladet idag, Jimmie Åkessons egna ord:
"Att bara varva ner, jobba mer hemifrån och ta det lite lugnare räcker inte. Jag måste vara helt ledig och fokusera på mig själv och min familj en tid. Jag kan inte i min roll gå ner i arbetstid eller tillfälligt byta arbetsuppgifter. Mitt uppdrag kräver ett hundraprocentigt engagemang, vilket jag för närvarande inte kan leva upp till."
(Jimmie Åkesson, SD, Aftonbladet idag)
Lästips:
"Stressforskaren: Kan ta lång tid innan man är helt okej" (Aftonbladet)
Jag blev sjukskriven för utmattningssyndrom 2006. Och jag fick vara ifred. Helt sjukskriven i sex månader och trappade sedan upp långsamt samtidigt som jag fick helt nya arbetsuppgifter. Jag tror inte jag överlevt om jag inte fått koppla bort allting tills jag var på fötterna igen.
SvaraRadera/Pia
Så bra, Pia, att du fick den vila du behövde.
RaderaSjälv så blev jag sjukskriven en månad i taget i cirka ett års tid, så som jag minns det. Det var stressande att vara sjukskriven en månad i taget. Press var det sista jag behövde just då.
Efter ca tre månader arbetstränade jag första gången. Jag skulle arbetsträna i två veckor, fast fick avbryta efter en vecka därför att jag ramlade ihop igen och mitt tillstånd försämrades rejält.
Efter ca fem månader skickade FK iväg mig för en månads rehabilitering på annan ort. Där hamnade jag i det tlllståndet som kallas utmattningssyndrom. Hela min kropp och knopp slutade att fungera. När min man hämtade hem mig var jag inte kontaktbar. Och det hände efter tre veckor på rehabiliteringen. Jag klarade alltså inte att fullfölja den utan kollapsade helt i stället.
Efter att ha fått utmattningssyndrom har jag inte återhämtat mig fullt ut än. Ingen läkare eller expert vet om jag kommer att göra det överhuvudtaget.
Jag har i alla fall återhämtat 25 % arbetsförmåga och det är jag både tacksam och stolt över. Min läkare som följt mig i stort sett hela vägen dit där jag är idag, tycker att det är fantastiskt att jag kunnat återhämta mig som jag gjort. Hon har sett hur dålig jag var när jag var som sämst.
Jag önskar alla som hamnar i utmattning att få den tid de behöver i lugn och ro. Så att de inte hamnar i utmattningssyndrom som jag gjorde.
För 14 år sedan tror jag att man inte förstod vad det innebar att bli utmattad. Därför pressade FK mig alldeles för hårt alldeles för tidigt, tyvärr. Så att i stället för att bli friskare blev jag i stället så mycket sjukare. Det önskar jag ingen annan sjuk människa att behöva få uppleva.
Allt gott!
Att ha långtidssjukskrivningen som affärsidé har tydligen lönat sig då du har tid att skriva blogg, böcker, artiklar och arbeta med eget företag 25%. Anser Försäkringskassan att man får arbeta samtidigt som man uppbär bidrag?
SvaraRaderaHär ett inlägg om mina studier under 30 år (beskriver också utvecklingen från en föreläsning jag varit på om den s k utmattningssyndrom (idag), tidigare neurasteni (runt sekelskiftet).
Själv har jag varit inbillningsfrisk men ville arbeta ändå. Har fortfarande viss uppdrag, trots att jah fyllt 75 år.
http://kajsastina.blogspot.se/2014/09/synpunkter-sa-har-pa-valdagen.html. Du skrev i ditt svar på mitt förra inlägg att du nu skulle lämna politiken, men till slut blir det så att du ÄR din sjukdom och ett offer. Skala bort detta tänkande och sök hellre din inre starka kärna, att älta och klaga på Alliansen vart leder det? Man blir inte stark av att leva på sparlåga.
hälsn
Nu känner jag att du förutsätter en hel del olika saker i din kommentar, Ulla, som inte alls stämmer med min verklighet.
RaderaFör det första är långtidssjukskrivningen ingen affärsidé för mig. Den är en realitet som jag sist av allt i mitt liv hade velat få uppleva. En sak som vi utmattade brukar ha gemensamt är just vår kärlek till att arbeta. Ibland så arbetar vi slut på oss själva. Det var det som hände mig.
Tydligen har du trots att du verkar ha läst runt i min blogg, ha missat att jag idag har en arbetsförmåga på 25 %. Den använder jag till att skriva. Ibland lyckas jag sälja något som jag skriver. Fast det blir allt tuffare så som konkurrensen ser ut när det gäller frilansare idag. Nu är det länge sedan jag hade ett betalt jobb. Bloggandet är ett sätt att underhålla skrivandet. Alldeles särskilt de perioder när jag inte har lönearbete.
Bloggandet har hjälpt mig att hitta tillbaka till det språk jag förlorade när jag blev utmattad. Att blogga har varit en av mina bästa mediciner för att läka samman. Kanske svårt att förstå för den som inte själv varit i utmattningssyndrom. Fast så har det varit för mig.
När det gäller både bloggandet och de artiklar jag skrivit så tar det vare sig särskilt lång tid eller mycket energi för mig att utföra det. Det handlar om fritt skrivande för mig, det handlar om att göra något som jag älskar att göra. Det ger mig energi i stället för att ta energi.
Också som sjuk och sjukskriven och till exempel utmattad har man rätten att uttrycka sig fritt som människa. Jag är mycket stolt över att leva i ett land där man har yttrandefrihet. Det är den friheten jag använder mig av bland annat här i min blogg och om jag ibland skriver debattartiklar.
(fortsättning i nästa kommentar)
(fortsättning)
RaderaPå din fråga om FK anser att man får arbeta samtidigt som man får ersättning (OBS! INTE bidrag. Sjukförsäkringen är en försäkring som man får ersättning från), svarar jag att ja, självklart får man arbeta de 25 % som man är arbetsför när man har en ersättning på 75 % som jag själv har. Jag SKA arbeta 25 % för att få min ersättning från FK. Jag känner att här har du inte satt dig in i min situation utan förutsatt saker som inte alls är min verklighet.
När det gäller boken som jag skriver på, så är den ett långsiktigt projekt. Det handlar om en mycket tunn liten bok med korta texter. Det är ett sätt att för mig själv testa mina gränser, hur mycket jag klarar där jag är idag. Långsamt växer den fram. Fast det går långsamt. Det fria skrivandet fungerar bra för mig idag, att sätta ord på mina tankar. Fast när det handlar om att fokusera, att planera, att koncentrera mig, läsa korrektur och liknande så märker jag hur tröttande det är för mig fortfarande. Det är nog bara vi som upplevt utmattningssyndrom som på riktigt kan förstå hur det är, tror jag. Den hjärntrötthet som man upplever. Och som man aldrig vet när eller i vilken styrka den dyker upp.
Jag vill betona att jag verkligen inte ÄR min sjukdom. Det är din uppfattning. Jag är en människa som alla andra. Sedan har jag ett osynligt psykiskt funktionshinder som gör att jag inte klarar den stress och press som finns i arbetslivet idag. Däremot har det visat sig att jag klarar att arbeta/skriva i lugn och ro hemifrån till viss procent. Där jag slipper fasta tider utan kan arbeta när kraften finns där för mig. Jag försöker trots mitt funktionshinder att skapa mig ett så bra liv som möjligt för mig själv. Vilket jag anser att jag ska ha respekt för att jag gör. Vad som är ett bra liv för mig kan ingen annan än jag själv veta vad det är.
Det angår inte dig ett dugg, Ulla, vad jag gör med mitt liv och med den tid jag fått mig till skänks att vara människa.
Det är att göra det enkelt för sig att tro att man kan läsa en hel människa av att läsa runt i en blogg. Det jag bloggar om skriver jag ärligt om. Fast jag bloggar om en mycket liten del av hela mitt liv och mig själv. Därför är det bara en liten, liten bit av mig som du kan läsa dig till här i min blogg.
Min dröm i livet var en gång att göra karriär när mina barn blev lite större. Den drömmen sprack när jag blev sjuk. Idag drömmer jag i stället om att kunna skriva så länge jag lever. Därför att det är min passion och ger mig energi i livet. Min lön är inte i pengar. Utan i glädje och energi. Alla människor har rätt att ha drömmar.
Till sist, Ullla. Jag tycker att det är klokt och ödmjukt att i första hand söka efter att förbättra sig själv i stället för att ge råd till andra. För vem kan veta vad en annan människa behöver?
Allt gott!
Till Ulla Anderstedt: Kanske att dessa aktuella länkar kan vara av intresse för dig:
SvaraRaderahttp://www.aftonbladet.se/nyheter/article16624112.ab
https://www.youtube.com/watch?v=ACBmUOVvEog&feature=youtu.be
Lycka till med dina studier!
Jag tror jag lämnar den här tråden nu. Har tydligen dålig erfarenhet i min omgivning, både i 50 års arbetsliv och privat av människor som har hamnat i sjukskrivningsfällan. Det är en tragedi för dem som verkligen är sjuka. Jag ska ändå läsa dina länkar. Tack!
RaderaVar så god, Ulla.
RaderaHa en bra helg!
Jag har varit utbränd i 10 år och nackskadad i 23 år men vi vanliga har inte detta skyddsnät som politiker har. Är han allvarligt utbränd så blir man aldrig densamma, det är konstaterat att man får skador i hjärnan och klarar inte stress på samma sätt längre. Jag har själv mött sån oförstående som du fick nu i en kommentar. Det är rätt tröttsamt och man orkar inte förklara utan det är bara att gå ut och läsa på nätet. Går det för långt så kan man drabbas av "Plötslig vuxendöd". Jag skulle ge allt för att kunna arbeta igen. Har försökt 8 gånger men på grund av nacken så blir det för tungt och numera är alla jobb stressiga. Vilket bra svar du gav.
SvaraRaderaKram
Men det man blir er kanskje en ærligere person, ærligere mot seg selv. Det kan avstedkomme mer ærlighet utad slik at for mye energi ikke går tapt, og ærlig talt også til omverdenes glede og nytte.
RaderaJeg er ikke så sikker på at man i utgangspunktet skal takle, eller kan takle for mye stress, uten konsekvenser. Det kan gå bra i årevis, fortrenges - og til og med kjennes bra på overflaten, vi kan det å kjempe vi mennesker. Høyintensivt arbeidsliv kan slik ende opp med utbrenthet/flatt batteri.
Jeg tror på reparering. Jeg tror at du kan komme sterkt tilbake, men da på dine egne premisser :) Med mye tid og mye ro - lenge, lenge .... helt uten krav, men ja, gjerne med empatisk følge på veien til ekstra styrke.
La aldri omverdenen definere din vei videre - vær i deg selv, og gjør det som kjennes riktig for deg. Om det så betyr at arbeidslivet får seile sin egen sjø.
p.s. jeg har også vært der! Takk for gode innlegg.
Når jeg skriver "du kan komme sterkt tilbake ...." så er jeg generell og retter det til alle/oss alle :) På norsk skulle jeg heller skrevet "en ell. man". Dere bruker "hen"?
RaderaTack, anonym, för din mycket vänliga och varma kommentar här i min blogg. Den ger hopp och den ger kraft, tack och allt gott önskar jag dig! /Anna-Karin
Radera