Jag tänker, som en jämförelse, tänk om vi bestämde oss för att "nu ska vi släppa taget om det som hände under Andra världskriget. Nu ska vi släppa taget om det nazisterna gjorde mot judarna. Nu släpper vi taget om koncentrationslägren."
Tänk OM vi gjorde det ... vad skulle det betyda för vår framtid? Om vi
brände historien? Mörkade den för alltid? Släppte taget om den?
Jag tror på att lära mig av min historia. Jag tror på att människan behöver historien för att vi ska lära oss något av den.
Det betyder inte detsamma som att man lever i historien.
Det betyder att man har valt att lära sig något av det som hände.
För att medvetet välja hur man vill skapa sitt nu och sin framtid.
Jag tror på att se det som hände med klarsynthet.
Acceptera. Lära.
Och gå vidare.
Med nya insikter, vanor och beteenden.
Jag vill inte vara historielös som människa.
Jag vill ha min historia.
Och ibland vill jag dela min historia med andra människor.
Jag tror på att lära mig av min historia. Jag tror på att människan behöver historien för att vi ska lära oss något av den.
Det betyder inte detsamma som att man lever i historien.
Det betyder att man har valt att lära sig något av det som hände.
För att medvetet välja hur man vill skapa sitt nu och sin framtid.
Jag tror på att se det som hände med klarsynthet.
Acceptera. Lära.
Och gå vidare.
Med nya insikter, vanor och beteenden.
Jag vill inte vara historielös som människa.
Jag vill ha min historia.
Och ibland vill jag dela min historia med andra människor.
Ännu ett perfekt kapitel för din ”Omfamna livet bok” band ( )
SvaraRaderaNej släpp inte taget om ditt sökande efter din barndomstid.
Finns inget i socialkontorens arkiv eller i folkbokföringen?
Om du hittar skolan- - -vilken väg följde du ”Hem”
En tanke som kanske ger en ledtråd.
Annandagsjulekram (Kalle)
Jag har skrivit till kommunen jag bodde i för att se om där finns någon akt om bland annat den akuta fosterhemsplaceringen. Det blir spännande att se om där finns information kvar om mig och kanske också om min familj. Rätt tid i livet nu för mig att våga mig på att söka efter det, känner jag. Jag har tänkt göra det många gånger i mitt liv. Fast inte riktigt vågat göra det förrän nu eftersom det har väckt mycket starka känslor inifrån mig själv. Och massor av frågor. Nu känner jag mig redo. Om där finns något kvar.
RaderaKram