Jag försöker att leva så "friskt" som jag bara kan trots de osynliga funktionshinder som jag lever med som rester från utmattningssyndrom.
Då händer det ibland att jag får höra att jag är "inbillningssjuk".
I december fick jag höra det två gånger från en människa som jag har
känt som en nära vän under lång tid. Att jag skulle vara
inbillningssjuk, det gjorde riktigt ont i mig att höra det, ska jag
ärligt erkänna. Särskilt som det var från en människa i min nära krets.
Det handlar inte om någon av mina vänner i cyberrymden.
Jag begär aldrig att någon annan ska förstå utmattningssyndrom. Fast för att vara en sann vän till mig önskar jag respekt för min situation och för de besvär som jag upplever.
Jag inser också att människor som kallar psykisk ohälsa, ångest, panikattacker med mera, för "inbillning" har stor okunskap och bär på många fördomar. Där finns en viktig uppgift för oss människor idag i Sverige 2015. Att arbeta för att sprida kunskap om psykisk ohälsa.
Utmattningssyndrom är fortfarande för vissa människor en "inbillningssjukdom".
Grrr... ha, ha.. jag är ingen elak människa, fast ibland, bara ibland och bara en liten, liten stund, så händer det att jag önskar att just de människor som tror att utmattningssyndrom/ångest/panik är inbillning, bara för en liten, liten stund fick smaka på hur det känns att leva med de funktionshindren. För det är sannerligen ingen lek. Det är oberäkneligt, det är sviter som känns av dygnet runt och det påverkar så många olika funktioner i kroppen. Och man förlorar också ofta så mycket annat av det som är viktigt i livet. Som arbetsförmåga, jobbarkompisar, socialt liv med mera.
Och jag tänker, har vi inte kommit längre som människor år 2015 än att vi fortfarande ser på psykisk ohälsa som "inbillning"? Åtminstone en del av oss.
Tydligen behöver vi fortfarande öka kunskapen om psykisk ohälsa och våga tala med varandra om det.
Genom kunskap minska rädslan som hänger samman med alla fördomar, vad än de handlar om.
Jag begär aldrig att någon annan ska förstå utmattningssyndrom. Fast för att vara en sann vän till mig önskar jag respekt för min situation och för de besvär som jag upplever.
Jag inser också att människor som kallar psykisk ohälsa, ångest, panikattacker med mera, för "inbillning" har stor okunskap och bär på många fördomar. Där finns en viktig uppgift för oss människor idag i Sverige 2015. Att arbeta för att sprida kunskap om psykisk ohälsa.
Utmattningssyndrom är fortfarande för vissa människor en "inbillningssjukdom".
Grrr... ha, ha.. jag är ingen elak människa, fast ibland, bara ibland och bara en liten, liten stund, så händer det att jag önskar att just de människor som tror att utmattningssyndrom/ångest/panik är inbillning, bara för en liten, liten stund fick smaka på hur det känns att leva med de funktionshindren. För det är sannerligen ingen lek. Det är oberäkneligt, det är sviter som känns av dygnet runt och det påverkar så många olika funktioner i kroppen. Och man förlorar också ofta så mycket annat av det som är viktigt i livet. Som arbetsförmåga, jobbarkompisar, socialt liv med mera.
Och jag tänker, har vi inte kommit längre som människor år 2015 än att vi fortfarande ser på psykisk ohälsa som "inbillning"? Åtminstone en del av oss.
Tydligen behöver vi fortfarande öka kunskapen om psykisk ohälsa och våga tala med varandra om det.
Genom kunskap minska rädslan som hänger samman med alla fördomar, vad än de handlar om.
Anna-Karin, i över fyra års tid, har jag nästan dagligen följt
SvaraRaderadin blogg men aldrig har ordet ”inbillningssjuk kommit för
mig i min föreställningsvärld. Och jag har bildbevis.på dig
och flera bekanta som fallit samman helt.
Idéer och misstankar kan man inbilla sig men inte varken
sjukdomar eller hälsa, så tror jag. Försök inbilla dig att du är
döv eller har olika längd på benen.;)
Så därför kan jag tyvärr inte friskförklara dig hur gärna jag
än önskar det. Men jag tyckte du blev några procent friskare
i fjor våras. Stämmer inte det?
Hjärtlig hälsning från Kalle i Tallebacken ((Kram))
PS. Att du blir så glad och lycklig med din Mimmi,
kan det va inbillning tro? Inbillningslycklig :) :)
Tack för dina kloka ord, Kalle. :)
RaderaDet verkar som att en del människor vägrar att tro på det som inte syns. Fast riktigt så enkelt är inte livet och inte heller människan. Och vem har rätten att döma vad som är verkligt eller inte?
Jag ser på mig själv som en frisk människa med osynliga funktionshinder som gör att jag inte har kraft att arbeta i dagens arbetslivs tempo till 100 %. Funktionshindren kallar man "sjukdom" eller ohälsa. Att ha psykisk ohälsa är för mig inte konstigare än att ha diabetes eller högt blodtryck. Fast för vissa människor är det tydligen det fortfarande år 2015.
Hur jag mår varierar mycket från dag till dag. Panikattackerna tröttar mig fortfarande mycket till och från. Jag har också en nästan ständigt närvarande mental trötthet. Även om det inte märks här i min blogg (eller alltid IRL) så finns den där.
Kram och ha en bra helg, Kalle!
Bra inlägg! Det är nog tyvärr så att man inte kan sätta sig in i hur en sjuk person verkligen har det förrän den upplevt liknande och inte ens då har vi ju samma upplevelse. Jag har erfarenhet och lever med svår kronisk sjukdom som inte syns och som bara mina närmaste känner till (skriver inget om den på min blogg) Jag får ständigt höra men varför orkar inte du , du som ser så pigg o fräsch ut.......Men det är bara att sträva vidare för det finns inget val......har sett att du kommenterat min gode vän Lou´s inlägg på FB. En underbar fd arbetskamrat med en unik historia /M
SvaraRaderaTack Maj!
RaderaJo, jag inser att det är svårt att leva sig in i en annan människas känslor och eventuell sjukdom/ohälsa. Det begär jag inte att man ska kunna göra. Det enda jag önskar är respekt för det jag upplever, särskilt från människor som står mig nära.
Jag känner att du förstår hur jag menar. Eftersom du själv upplevt hur det kan vara. Det blir att man blir försiktig med vilka man "lättar sitt hjärta" för när det gäller hur man mår.
Så fint att du känner igen mig från Lou:s inlägg i FB. Världen är liten här i cyberrymden ibland. Lou skriver många kloka tankar tycker jag i sin logg i FB.
Varm kram och allt gott önskar jag dig!