söndag 4 januari 2015

Lyckan att ha en hund som vän

Mimmi och jag nyårsafton 2014.

Hunden - människans bästa vän. Ja, så känns det ofta för mig i mitt liv. Min lilla dvärgpudel Mimmi kan jag lätt hålla i min famn. 4 kg väger hon. Inte mer än en liten unge. 

Jag älskar när hon vilar sitt huvud på min axel. Det värmer skönt mot mina ofta spända och ömma nackmuskler med nackkotan som låser sig titt som tätt.

Om jag så bara går ut med soporna, blir Mimmi glad och skuttar när hon får se mig när jag öppnar ytterdörren och kliver in i hallen igen.

På kvällarna blir hon glad över att bara få vara i soffan med mig och titta på TV. 

Bara vara nära, det räcker hela vägen för min lilla hund.

Sällan är nog vägen så kort som mellan en mattes hjärta och hennes hund.

10 kommentarer:

  1. Jag håller med! Växte upp med alla möjliga sorters hundar och hade en tid hund själv som vuxen. Saknar det, men jag vill inte bli med bebis igen. Kanske när jag blir pensionär och rest färdigt. (Har knappt börjat)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag hade också hundar när jag var barn och tidigt i tonåren. Det är sant att det är lite som att bli med bebis igen att skaffa sig en hundvalp. Visst är där en frihet i att inte ha något husdjur. Fast så som livet ser ut för mig idag, där jag är så mycket hemma, passar det perfekt för mig att ha både hund och katt. :)

      Lycka till med ditt resande, Ann! :)

      Kram

      Radera
  2. Vilken fin bild på er, och visst är det så. Jag älskar djur men har svårt för att bli bunden och nu är det för sent. Jag njuter av andras djur istället


    Jättefin hund

    Ha en skön dag
    kramar

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är min äldsta dotter som har tagit bilden på mig och Mimmi på nyårsafton när vi väntade på att gästerna skulle komma.

      Så fint att du kan konsten att njuta av andras djur, Malin. Det är sant, man behöver verkligen inte äga här i livet för att kunna njuta av något. Och sedan finns ju också alla vackra vilda djur därute i naturen. Häromdagen såg jag ett rådjur. Idag svanar som kom flygande. Och en söt liten blåmes såg jag i lönnen utanför mitt fönster igår. :)

      Ja, Mimmi är så klart för mig den bästa lilla vovvsingen i hela vida världen. Så mycket kärlek hon ger mig, denna lilla varelse, 4 kg och så full av glädje och kärlek. :)

      Kram

      Radera
  3. Fin bild! Älskar djur men har inga egna. Än så länge räcker det med en lånehund :) Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Moi! :)

      En lånehund är ju jättebra, tänker jag. Man får njuta av vovven utan att ha allt ansvar som det också innebär att ha hund.

      Kram

      Radera
  4. Vår granne hade på något sätt tagit omvårdnaden om en rävunge.
    Den blev lika kelen som din Mimmi, men en dag när vildmarken
    kallade smet den till skogs, liksom min kanin, för att aldrig återvända.
    Hundkram till dig Anna-Karin ;) Kalle.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vilken härligt historia om rävungen, Kalle. Tänk att den kunde bli så tam. :)

      Oj, oj.. försvann din kanin också? Var du ledsen då, Kalle? Jag skulle bli väldigt ledsen om mina husdjur försvann.

      Kram

      Radera
  5. Fin bild av dig och Mimmi. Håller med i varje ord som du säger. Sokko väger inte så mycket men för mycket för att bära *ler*. Alltid med hund har jag sagt och hoppas att den tiden blir lääänge. Ha det/kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, Spanaren, jag blir så glad och varm i hjärtat när jag håller Mimmi i min famn. Hon är 4 kg kärlek och mitt hjärta bultar ikapp med hennes när vi är så nära varandra. :)

      Ja, visst är det svårt att tänka sig ett liv utan hund när man en gång upplevt hur underbart det är. :)

      Kram

      Radera