Alla vi som betalat och betalar för jobbskatteavdraget

Jag är som långtidssjukskriven en av alla de sjuka med flera som varit med om att betala jobbskatteavdraget. Tacka mig gärna för det.

Det har varit och är fortfarande dyrt för mig och många andra att betala andras jobbskatteavdrag. Ja, det är så dyrt att många faktiskt har hamnat på gränsen, eller till och med under gränsen, för relativ fattigdom i Sverige.

Politik är inte det viktigaste i livet för mig. Men när man får uppleva hur hela ens liv kan påverkas av politiska beslut, så händer det att man vaknar upp och inser att det faktiskt är väldigt viktigt vilken politik som bedrivs i ett land. Och vilket parti man röstar på.

I alla fall om man vill demokrati och solidaritet och om man tror på ett samhälle med minskade klyftor mellan människor i stället för det samhälle som Sverige är idag. Ett av de länder där klyftorna ökat mest och där antalet fattiga människor ökat mest under senare år.

Jag vill förändring. Jag vill ett solidariskt samhälle. Jag vill människors lika värde. Oavsett hudfärg eller härkomst, kön eller vad som helst annars.

Jag vill en rättvis fördelningspolitik. Jag vill minskade klyftor i samhället. Såväl ekonomiska som andra klyftor.

Därför att ett samhälle med minskade klyftor är ett samhälle gott för alla. Inte bara för ett fåtal. Ett samhälle med minskade klyftor blir ett samhälle med färre rädslor och färre konflikter. Ett samhälle med mindre hat, våld och kriminalitet.

Ett solidariskt samhälle är ett kärleksfullt samhälle.

Läs gärna krönikan som jag länkar till HÄR. Så bra skrivet.