Träden skiftar färg varje dag nu. Några kalla nätter och så börjar hösten märkas av allt mer. Även om solen och den blå himlen funnits där nästan varje dag under hela september och också nu i början av oktober.
I helgen tog vi in trädgårdsmöblerna. Planterade vacker rosa ljung i krukan intill trappan. Jag klippte ned lite perenner i trädgården. Tänkte på hur jag om ett halvår kommer att längta efter att se det gröna skjuta upp ur den mörka jorden igen. Tänkte på hur jag kommer att få se den blå scillan blomma igen under syrenen.
Jag känner vemod när det blir höst. Vet att det väntar långa mörka dagar. En vinter med kala träd utan de där löven som jag sedan när det börjar bli vår, längtar så mycket efter att de ska slå ut igen. Det kala, karga landskapet som hör till vintern i vårt land. Fast i skogen kan jag hitta grönska och skyddande granar året om.
Samtidigt är det mysigt med hösten. Vilsamt. De mörka kvällarna lugnar världen därute. Trädgården klarar sig själv. Det som hör sommaren till och som jag kanske ville men inte hann med denna sommar, det vilar nu och i det får jag också vila.
Tack för att jag får vara med också idag i detta liv!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar