lördag 14 november 2015

För livets skull - Frankrike 2015




Människan går vidare

Reser sig igen 

Även om några bland oss

Aldrig kan resa sig igen

Ju fler som blir där

Liggande i sitt blod

Desto fler bland oss

Ska resa oss

För deras skull

För livets skull

Och kärleken

Evinnerligt

Till tidens slut


(Anna-Karin)

10 kommentarer:

  1. Börja gråta !!! så sann och jag ska resa mig för mina vänner i Paris och i världen
    Kärlek till dig !!!
    Sanna

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kärlek och många kramar till dig, Sanna. <3

      Radera
  2. Jättefiin dikt. Värkligen berörande.
    Fruktansvärt är det som har hänt. Alla oskyldiga människor som en helt vanlig vardag befinner sig på fel ställe.
    Dessa fruktansvärda terrorister.


    Kram till dig!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack TantGlad. Det är märkligt för mig själv hur orden kan komma någonstans ifrån i stunder som dessa. Men jag är tacksam att orden kommer till mig i stunder som denna.

      Det är så grymt sorgligt alltsammans. Nu är det viktigt tror jag att hålla samman, att tro på de goda krafterna som visar sig starka mitt i ondskan och hatet. Att kunna skratta också när det är som mörkast, det är viktigt, verkligen. Och att vi bryr oss om varandra.

      Kram

      Radera
  3. Hur kan mördare tro att de ska komma till ett Paradis?
    En fruktansvärd paradoxal idioti.
    ((Kram)) till dig Anna-Karin du blå vita röd.
    Kalle

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är svårt att förstå på ett sätt. Samtidigt så läser jag om att de människor som radikaliseras ofta har tappat hoppet om hela sina liv. Och det finns orsaker till att de har gjort det, tror jag. Åtminstone ibland. Det ursäktar så klart inte på något sätt att de dödar andra människor och sig själva. Men det kan vara en förklaring till att de gör det.

      Hur som helst är alltsammans så sorgligt. Och tyvärr är våldsspiralen nu i full gång. Våld som föder våld som föder ännu mera våld. Hur ska vi stoppa den, hur ska vi stoppa det onda tror du, Kalle? Utan att använda våld? Jag kommer inte ihåg säkert, men visst var du barn under andra världskriget? Jag tröstar mig nu med att min mormor genomlevde två världskrig. Min mamma och hennes jämnåriga ett världskrig. De genomlevde det. De hade många lyckliga och goda år efteråt i sina liv. Jag önskar att vi också kommer att genomleva detta och en dag känna frid och fred i världen igen.

      Kram

      Radera
  4. Väldigt berörande och fin dikt du skrivit. Själv föddes jag efter kriget så jag har haft tur. Nu känns det väldigt oroligt och som du säger: våld föder våld men jag hoppas detta går att stoppa i tid. Det borde ha gjorts nåt för länge sen.

    Ha en fin dag
    kramar
    Malin

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, Malin. En sådan där dikt som jag inte vet varifrån den kommer. Jag känner att orden kommer till mig och det enda jag gör är att jag skriver ned dem, ord för ord.

      Ja, måtte detta våld och hat kunna stoppas innan det går ännu längre än vad det redan gjort.

      Kramar

      Radera