I nyheterna är det så många tråkigheter att läsa nu för tiden att jag pausar från det till och från. Ibland behöver man fokusera på det vackra i världen för att orka som människa. Som tur är finns blommorna och naturen där för mig när annat känns tungt.
Det är 9 november. I det inglasade uterummet blommar pelargonen som att det var mitt i sommaren och sätter knoppar för fullt. Den är fantastiskt vacker att titta på. Jag älskar den milt rosa färgen. Vilken kontrast, så mycket liv mot de nakna träden där ute nu.
Jag går runt i huset och vattnar mina blommor. Jag har valt att ha lättskötta blommor. Lättskötta blommor är för mig blommor som trivs i huset där jag bor och som behöver vattnas en gång i veckan. Sådana blommor som det inte gör något alls om man ibland glömmer bort att vattna dem. Pelargoner. Paraplyaralior. Murgröna. Orkidé. Svärmors tunga. Paradisträd. Och så mina novemberkaktusar. Kaktusarna blommar otroligt rikt och vackert just nu. Titta på bilden efter texten här. Där är så många blommor att de riktigt väller över fönsterbrädan. Och det utan att jag knappt gjort något alls mer än gett kaktusarna lite, lite vatten någon gång ibland. Så generösa blommor, vilken färgglädje de bjuder på i mörka november.
Jag har alltid tyckt om att odla växter som vuxen. Eller, kanske redan som barn. Det finns en rolig historia från när jag är liten.
Vi hade en damm i vår trädgård där min mamma och pappa planterat fina växter kring vattnet. En dag upptäckte de att blommorna var försvunna. Eller i alla fall en del av dem.
Så småningom fick de se att jag hade "planterat" blommorna i fönsterlådan till min lekstuga. Eller kanske mera helt enkelt grävt upp dem och sedan burit iväg med dem i mina små barnahänder och satt ned dem i min planteringslåda vid lekstugefönstret.
Vare sig mamma eller pappa blev arga på mig för det. De skrattade, de älskade mig så som jag var, med alla mina små påhitt.
Jag var ungefär tre år då. Kanske hade jag anlag för att bli trädgårdsmästare? Eller blomsterhandlare? Vem vet. Det tänker jag nu. Kanske en dold talang som jag i alla fall kan njuta av i mitt liv i min vardag. Odling.
Ska en del av mina skott blomma så här fint ... vad jag längtar tills dess. Alla sticklingar kände av din kärlek för de trivs så bra hos mig *peppar, peppar* Söt historia om dig och ditt blomintresse/kram från hon med sticklingarna
SvaraRaderaDet önskar jag, att sticklingarna från mig en dag blommar så här vackert också hos dig. :) Knepet är att inte vattna dem för mycket. Och att sluta vattna nästan helt i augusti-september. Bara vattna när man känner att bladen börjar se lite mjuka och hängiga ut. Och då bara lite, lite vatten. När sedan knopparna kommer är det viktigt att de får vatten, att jorden inte torkar ut. Samma sak när de sedan blommar, då vill kaktusen ha blommor.
RaderaMärkligt hur det är med dessa växter. Det är genom att "svälta" dem som man får dem att blomma som allra vackrast.
Kram
"då vill kaktusen ha vatten"... ska det så klart stå i stället för "då vill kaktusen ha blommor", som jag skrivit, ha, ha.... :) Jag är så trött idag. :)
RaderaKram igen
Vilka fina blommor! Fantastiskt att de fortsatt blommar och kommer med nya knoppar så här i november.
SvaraRaderaTack, Anna! :) De här kaktusarna är jag vet inte hur många år nu. De är sticklingar från ännu äldre kaktusar. En riktig överlevarblomma, kaktusen. :)
RaderaVälkommen hit till min blogg, förresten!
Kram
Blommor trivs bäst bland blommor, har jag märkt.
SvaraRaderaHar du märkt att det är svårt att skiljas från dem?
((Kram)) från delvis stormfälld Tallebacke.
Det stämmer, Kalle. Blommor trivs nära varandra. Kanske samma sak med oss människor, tänker jag? Visst är det så många gånger. Som de flockdjur vi människor är. Även om det också är skönt med ensamhet ibland. Självvald ensamhet.
RaderaNej, så tråkigt att det trillat så många träd där hos dig. Jag läste om hur blåsigt det var i Skåne. Vi klarade oss bra den här gången i Vätterbygden. Det var bara mina nyputsade fönster som blev prickiga igen efter blåsten, ha, ha.. :)
Kram
Håller med dig, man blir verkligen bestört när man kollar på nyheterna så man behöver nåt vackert att fokusera på. Jag är extra förtjust i sån där rosa pelargon som du har. Det finns nån som heter Mårbacka har jag för mig också. Jag kan riktigt se framför mig din fina trädgård. Jag har tyvärr inte gröna fingrar men älskar blommor och blev rätt bra på dessa när vi hade eget hus men nu har jag mest bladväxter
SvaraRaderaVilken gullig liten episod ;).
kram
Idag har det verkligen varit en dag när det känts så jobbigt att läsa om det som sker här i Sverige och i världen. Bra att släppa det ibland och fokusera på blommor i stället. För att hämta kraft.
RaderaDen pelargonen som är på bilden är en Zonalpelargon som jag köpte på Blomsterlandet förrförra sommaren och övervintrade i källaren. Det är fantastiskt hur stor den har blivit.
Jag har flera Mårbacka-pelargoner. De är mer mjukt rosa än den på bilden. Och så har jag en vit Mårbacka-pelargon som jag köpte den här sommaren. Allesammans står på ett bord i källaren nu och i februari tar jag fram dem igen. :)
En gång i tiden hade jag en trädgård full med rabatter och blommor och grönsaker. Sedan jag fick besvär med nacken och inte längre ska gräva och rensa som jag gjorde förut, så har vi förändrat trädgården så att där är flera blommande buskar och en del blommor i krukor i högre höjd än marken.
Det är mysigt det också, även om jag ibland saknar alla de vackra perennerna som jag hade en gång.
Det är bra att det finns blommor och växter för olika behov och olika intressen. :)
Kram