söndag 13 mars 2016

Utmattningssyndrom drabbar starka och omtänksamma

I Kurera läser jag en intressant artikel om utmattningssyndrom. Det finns så mycket kunskap idag om utmattningssyndrom jämfört med när jag själv drabbades för 17 år sedan.

Enligt artikeln är det starka och omtänksamma människor som drabbas av utmattningssyndrom. Högpresterande personer med starka inre resurser. Godhjärtade personer som tänker mycket på andra drabbas lättare av utmattning än de som inte tänker lika mycket på andra. Det blir som att köra bil utan att tanka.

Det handlar också ofta om personer som har svårt att säga nej, vilket leder till att de inre resurserna töms.

Utmattning är inte detsamma som depression. Däremot kan utmattning ibland leda också till en depression. Att bli deprimerad är en känsla av att ge upp. Jämfört med att bli utmattad när det mer handlar om ilska och frustration över livet.

För att ta sig ur utmattning behövs att man fokuserar mer på sig själv. Att göra sådant som känns roligt. Öva sig i att säga nej, sätta gränser och be om hjälp. Det är förändringar som kan vara svåra eftersom det handlar om att förändra sin personlighet. Det är vanligt att man ramlar tillbaka i sina gamla mönster och så blir det för mycket igen. Att sova är bland det viktigaste för att återhämta sig efter en utmattning.

Alltså inte alls mera arbete eller press utifrån, vilket tyvärr ofta drabbar den som blir utmattad. Både från myndigheter, arbetsliv, omgivning och sig själv som den starka människa man i grunden är.

Tyvärr tas inte utmattningssyndrom alltid på allvar. Vissa tror att det är en påhittad sjukdom. Men utmattningssyndrom är högst verklig och drabbar ofta högpresterande människor.




#Blogg100 - dag 13

5 kommentarer:

  1. Tänkvärt. Jo, men visst är det så.

    Jag har ju aldrig hamnat där, men det kunde ha blivit så. "Tack vare" ett barns sjukdom, blev jag tvingad att säga nej till övertider, vilket inte mottogs gott av chefen, men jag bet ihop. Hemskt att det var så, den chefen tänkte väl, som så många andra.
    "Bensinen" räckte inte till och inte blev den billigare heller.

    Detta blev mina tankar till ditt inlägg.
    Kram ♥

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för att du delar dina tankar här, Gerd.

      Kram och en härlig dag önskar jag dig!

      Radera
  2. Ja så väl jag känner igen det du skriver. När någon har bett mig om hjälp har jag alltid fixat och hjälpt. Mitt inre resonemang har varit "jag vet ju hur jobbigt det är". Men har väldigt sällan bett om hjälp själv och ännu mer sällan sagt nej. De gånger jag sagt nej har jag plågats av dåligt samvete och rädslan att inte bli omtyckt/duga. Så sedan ett år är diagnosen depression med väl definierade utmattningssymptom.
    Börjar orka lite mer vissa dagar och övar på att inse mina nya begränsningar och tacka nej till saker. Svårt!
    Ha det bra ��
    Pia

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det kan vara tufft att börja säga nej när man förut oftast sagt ja. Både för sig själv och för omgivningen som är van vid att man alltid ställt upp. Många olika reaktioner kan det bli. Men så viktigt att öva sig i att säga nej vilket på många sätt är att säga ja till sig själv. För att man ska orka helt enkelt.

      Tack för dina tankar och ta väl hand om dig, Pia.

      Kram

      Radera
  3. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera