Midsommarafton läste jag tidningen i en undangömd vrå i trädgården efter middagen. Jag vet inte vad som fick mig att plötsligt titta ovanför tidningskanten, men jag är för evigt glad att jag gjorde det precis då. För vad fick jag se om inte en andmamma med sina tio små söta ungar målmedvetet vaggande fram rakt över gräsmattan i vår trädgård. Det sötaste jag sett på länge.
Så mycket fint det finns därute i naturen som vi ibland har lyckan att få uppleva som människor. Små fantastiska ögonblick som för alltid stannar kvar på näthinnan och i minnet.
Åh, vilket härligt sommarminne du fått med gåsmarsch genom din
SvaraRaderaegen trädgård. Den vägen blir kanske en vana för dem så att de
kommer traskande igen de små gulliga liven.
Här i Tallebacken finns en särskild övergångsskylt för dem mellan
en frodig gräsbacke och deras stora damm. Måste ta en bild.
Sommar, sommar, sommar-hälsning från Kalle. ((Kram))
De var så söta, änderna. Det gör mig glad bara att tänka på den här stunden. :)
RaderaKram