Stadsparken

Tidigt på morgonen åkte jag till mammas grav med en blomma. Det är fyra år sedan min mamma dog idag den 15 mars. Det är så konstigt för det känns som att det var igår jag släppte hennes hand för sista gången. Men tiden går och dagar blir till år. Livet fortsätter på ett nytt och ovant sätt.

Sedan tog jag med mig Mimmi till den vackra Stadsparken i Jönköping. Där promenerade vi bland gamla löv, röda små gamla hus och djurhagar. Påfåglarna var ute och vi tittade länge på deras vackra fjäderdräkt.

Det var nästan helt tomt på den stora lekplatsen. Annorlunda mot hur det brukar vara där under sommarhalvåret.

Utsikten är lika hisnande vacker oavsett vilken årstid jag står där på utsiktsplatsen intill Fågelmuséet. Så många nya byggnader som dykt upp bland hustaken genom åren som jag bott här.

Vid fågeldammen var det fullt med änder och andra fåglar. Jag undrade hur de skulle reagera när jag kom promenerande med Mimmi i koppel. För att inte tala om hur jag undrade hur Mimmi skulle reagera på fåglarna. Men änderna flyttade stilla och snällt på sig när jag kom gående med Mimmi och Mimmi, ja, hon verkade som att det inte störde henne det minsta att det var änder på båda sidor om henne som tjattrade och kvackade när vi gick förbi dammen.

John Bauers Prinsessa Tuvstarr finns längs med gångvägen. Där brukade mina ungar gilla att klättra upp bland stenarna och hälsa på henne och det stora trollet när de var små.

#Blogg100 - dag 15

Rensa och röja

Den här tiden på året är så bra för att rensa och röja i garderober och stökiga hörnor och rum. Igår rensade jag i min garderob. Idag har jag börjat rensa i ett rum i källaren.

Det ger mig känslor av frihet att göra mig av med det som jag inte behöver där jag är just nu i mitt liv. Det är så olika faser i livet och behoven kan se väldigt olika ut beroende på vilken fas man befinner sig i.

Nu är jag i fasen "utan hemmavarande barn". Det känns nästan som innan jag fick barn. Så mycket färre saker som behövs för mitt liv nu. Så mycket mer plats för annat. För upplevelser och att ta hand om mig själv och göra sånt som jag har lust att göra.

En halvtimme om dagen för att rensa någonstans. En låda, en hylla, en garderob eller vad som helst. Det gör stor skillnad i längden för vilken ordning man har i sitt hem.

Jag trivs med att ha ordning och att inte ha för mycket grejer. Det ger mig lugn i själen.



#Blogg100 - dag 12

Mitt rosa kök

Häromkvällen var jag på stan. Ett skyltfönster fyllt av olika krukväxter i gammelrosa krukor drog mig till sig i mörkret. Tänk att rosa väcker så många minnen och känslor i mig!

En gång för länge sedan när jag flyttade ihop med min man för första gången, målade jag vårt första kök i samma mjuka gammelrosa nyans som är på krukorna i fönstret. Mina blivande svärföräldrar blev förskräckta över att vi skulle måla hela köket rosa. Det kunde man ju bara inte göra. Och jag hade tappad haka, för jag förstod inte alls varför man INTE skulle kunna måla ett kök rosa. Helst hade jag velat ha en rosa bil också.

Mitt liv gick i rosa och som på moln just då och kanske var det därför som det kändes så rätt med rosa köksluckor.

Färdigmålat blev det till det vackraste kök jag någonsin haft i mitt liv så här långt. Det gav en särskild känsla att vara i köket. Välkomnande och varmt, ombonat och kärleksfullt. Lustfyllt och lekfullt.

Till den första julen i köket funderade jag på julgardiner. Rött tyckte jag inte passade till det rosa. I stället tänkte jag pepparkakor och mixade brunt och rosa. Det blev ett annorlunda och härligt julkök. Där bakade vi mandelmusslor och fruktkaka och gjorde julgodis som ischoklad och farmors chokladmamseller.

Någon gång har jag läst någonstans att rosa är en bra färg för någon som har sorg.

Inte visste jag det alls när jag målade köket den gången. Men i detta rosa kök skulle jag så småningom genomleva en av de sorgligaste och mörkaste perioderna i mitt liv.

Kanske hjälpte den vackert rosa färgen mig att orka igenom livskrisen den gången.

Vem kan säkert veta.



#Blogg100 - dag 11

Vem vet vad man missar om man kastar något tidigt

Kanske syns det inte tillräckligt på de här bilderna, men den här buketten tulpaner hade först en starkt rosa färg. Nu har färgen förvandlats till lila. Överraskande och vackert.

Klokt att vänta med att slänga tulpaner, tänker jag.

Vem vet vad man missar om man kastar något för tidigt. Kanske en okänd skönhet.



#Blogg100 - dag 10

Vårfin pudel inifrån och ut

Mimmi före klippning.

  

Mimmi efter klippning

Själv kikar jag på vårkläder lite till och från numera. I förra veckan var jag hos hårfrisörskan. Igår var det min dvärgpudel Mimmis tur att bli fin inför våren.

Hon har en mycket tjock päls som aldrig fäller och som växer sig så lång att hon ser ut som ett litet lurvigt troll eller en liten nallebjörn innan det är dags för klippningen. Det är en ren njutning att borsta hennes päls eller att dra fingrarna igenom den.

När jag lämnar henne för klippning, visar hon tydligt att hon helst vill följa med mig till bilen igen. Men sedan följer hon med personen som ska klippa henne utan något motstånd och enligt de som klipper henne är det lätt att hantera min lilla hund för dem.

Hon får bada och man klipper hennes klor, rycker hår ur öronen och gör en sportklippning på henne. När det gäller pudlar kan man ju variera deras frisyr och klippning mycket. Men jag vill att Mimmi ska vara lätt att sköta till vardags. Därför blir det sportklippning tre gånger om året.

När jag hämtar min lilla hund, känns det nästan som att jag åker hem med en ny hund. Förvandlingen har skett från ett litet lurvigt svart troll till den sötaste lilla prinsessflicka.

Insidan är dock precis densamma. Oavsett klippning. Alldeles, alldeles underbar.

Precis som för oss människor.

Vilka skal vi än tar på oss, så är vi de som vi är där inuti.

Det kan ingen frisyr som helst i världen förändra.

Men roligt är det, att göra sig vårfin i det yttre.


#Blogg100 - dag 3