Nyårsafton. Här är jag. Den brutna axeln värker fortfarande. Men jag är av med mitellan. Tränar rörlighet och styrka. Tur för mig att jag är en envis sort.
Ibland känner jag mig som en "stågubbe", en sån där leksak som man puttar omkull men ändå alltid reser sig upp igen. "Att vara stark är inte att aldrig falla. Att vara stark är att resa sig igen efter att man fallit."
Ja, det är ett öde att bryta sig. Men så skönt att det rättar till sig, även om det tar tid, kanske lång tid.
SvaraRaderaKlokordet är MYCKET bra.
Kram!
Jag är hoppfull nu, känner att det här kommer att bli bra. :) Men jag är väldigt trött periodvis, vilket inte är konstigt alls.
RaderaTack för att du kikar in här!
Kram