Visst är det konstigt hur vi människor ofta strävar efter pengar och kapital. Inte bara för att ha det bra när vi är vid liv. Utan också för att kunna lämna efter oss ett så stort kapital som möjligt.
Är det verkligen att beundra den som lämnar efter sig en stor förmögenhet? Förmögna människor har ju ofta en hög status i samhället.
Är det inte mer meningsfullt och beundransvärt att beundra den som kanske skapade sig mycket pengar under sitt liv och sedan dog utan ett enda öre på fickan? Därför att personen under sitt liv gav bort det han/hon hade till de som bättre behövde det? Till människor som behövde det bättre än han/hon själv där nere djupt i graven?
Ibland tycker jag att vi som människor värderar så felaktigt och så naivt.
För mig gäller att så länge jag har något att ge är jag rik. Den fattige är den som inte har något att ge. Att ge behöver inte handla om pengar, man kan ge annat som människa. Den mest fattige är för mig den som har massor själv men aldrig ger.
Att hjälpa en annan människa i nöd är för mig bland det största och mest meningsfulla vi kan göra som människor.
Vi är inga isolerade öar.
Vi hör alla samman.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar