R.I.P. Michael Nyqvist

Det känns som att jag förlorat en vän. Även fast jag aldrig kände Michael Nyqvist personligen. Vad är det som gör att vi människor känner så stark sorg eller ledsnad när en stor skådespelare dör? Jag tror att det beror på den människans förmåga att beröra. Att få andra människor att känna. Att skratta. Att gråta. Att öppna dörren till en annan människas känslor och hjärtan.

Få människor har en så stor förmåga att göra det som Michael Nyqvist hade. Det krävs stort mod för att göra sig så sårbar att man når till andras hjärtan. En stor konst. Och en så viktig uppgift i livet.

Jag har också känt igen mig själv och mina egna känslor och upplevelser i hans generösa delande av sin tuffa barndom och uppväxt. Ett hjärta minns när det blivit berört.

En gång såg jag Michael Nyqvist i en liten matbutik på Söder i Stockholm. Han hade på sig joggingbyxor och en enkel rock över sig. Ögonen utstrålade vänlighet och skörhet. Han kändes mycket privat och därför gick jag inte fram till honom även om jag så gärna ville sagt till honom hur jag älskade hans stora skådespeleri.

Tack Michael Nyqvist för att du berörde mig och så många andra. Tack för att du öppnade ditt hjärta så att mitt och andras hjärta också öppnades.

Stark medkänsla med Michaels familj.

Vila i frid Michael.


Tack för att du finns kvar i alla underbara filmer och program du medverkat i.