I söndags när jag gått långpromenad med yngsta dottern fick jag se att där var en blommande äppelblom på vårt gamla äppelträd. Jag blev stående och tittade på det vackra rosa mot den blå himlen med vita moln tills jag fick nackspärr.
Vilken gåva att än en gång få se blommande äppelblom innan höstvindar viner genom trädens grenar. En blomning som fick mig att tänka på raden "den vår de svage kalla höst".
Det kändes som ett tecken någonstans ifrån. En påminnelse om att livet alltid börjar om. Också de mörkaste faserna i livet har ett slut. En dag blommar livet igen hur mörkt det än kan kännas ibland att vara människa.
Så vackert med äppelblom. Vi har en rätt fin höst och just nu har vi vindstilla och 12 grader. Jag har själv svårt att titta uppåt i och med nackskadan.
SvaraRaderaFin avslutning på ditt inlägg. Ha en fin helg
kram från
Malin
Nu kryper temperaturen allt mer nedåt. Häromdagen hade vi frost här för första gången i höst. Lite för tidigt tycker jag men inget jag kan påverka.
RaderaPrecis som du, Malin, har jag svårt att titta uppåt pga skadan i min nacke. Jag fick nackspärr när jag tog bilden. Men ibland så är det värt det. ;) :)
Kram