Oj vad tankarna kan vandra den här tiden på året. Och alldeles särskilt efter ett år som detta. När jag tänker på hur det var i mitt liv för ett år sedan och sedan nu, oj, oj, jag känner mig helt matt av alla förändringar. Tyvärr flera mycket smärtsamma förluster.
Tänker jag sedan på hur det var i världen för ett år sedan och sedan nu. Jag saknar nästan ord för den känslan. Vanmakt. Förtvivlan. Sorg. Saknad. Skräck. Förvirring. Undran.
Kanske ändå ett litet hopp också mitt i alltsammans. Ett hopp om ett vaccin som till viss del förväntas rädda världen från covid19. Vilka förväntningar vi har. Jag önskar av hela mitt hjärta att de kommer att infrias. Vi behöver det. För hur länge till orkar vi leva som vi gör nu och har gjort väldigt länge? Visserligen är vi människor på många sätt starkare än vi kanske ens tror själva. Motståndskraftiga och överlevare genom många, många kriser i tusentals år. Men som individer kan vi vara sårbara. Och isolering och ensamhet förstärker tyvärr vår sårbarhet.
Denna julen är en jul men så olik alla andra. En jul i en pandemi är för så många människor i hela världen en oändlig längtan efter dem man älskar och håller av. En jul när vi måste distansera oss från varandra fysiskt när julen istället ofta förenar och får oss att komma närmre varandra fysiskt. Denna julen är det, kanske, i själva längtan vi kan förenas som människor. Över hela vår jord. Tänk ... vilken längtan det blir då, så stor. Oändligt stor.
Genom cyberrymden vill jag trots allt, önska dig som kanske läser här en God Jul och ett Gott Nytt År. Jag tänker alldeles särskilt mycket på dig som är ensam och kanske har varit det länge nu. Jag önskar att du hittar en tröst någonstans. Att du tar hand om dig. Att du mitt i allt kaos kan känna någon sorts frid och hoppfullhet inför det som ska komma. Så försöker jag göra. Musiken tröstar mig. Att se ett mysigt program på TV eller en långfilm får mig att glömma allt elände en stund. Kanske till och med skratta ibland. Vissheten om att det som är svårt i livet nästan alltid går över, det är en visshet som ger mig hopp.
God Jul och Gott Nytt År och många varma tankar till dig i juletid!
Det blir bättre.
Också detta har ett slut.
/Anna-Karin
Vilket fint inlägg och så sant, håller med om allt. Man går omkring med en rädsla hela tiden och det är stressande. Jag saknar min son som jag bara träffat 2 gånger på 11 månader och då under säkerhet.
SvaraRaderaJag är är rädd för att ta vaccinet för jag har inte tålt influensavaccinet.
Jättebra avslutningsinlägg av dig som sammanfattar året som gått
Jag önskar dig/er ett Gott Nytt bättre År.
Varm kram från Malin
Tack Malin för dina rader till mig. Det är verkligen en stressande tid för en människa nu. Även om där finns ett hopp om att det blir bättre till våren och sommaren, tror jag i alla fall. Jag känner också viss osäkerhet inför vaccinet eftersom jag hamnat på akuten vid vaccination och också haft andra allergiska reaktioner på läkemedel. Men jag får se vad de säger till mig i vården den dagen det blir aktuellt. Man får försöka lita på att det blir till det bästa så småningom. Att vi får mer normala tider igen så att vi kan hämta kraft i varandra igen på nära håll.
RaderaKram/Anna-Karin