Bloggen fyller tio år i Sverige

Jag läser i nyheterna idag att bloggen fyller tio år. Min egen blogg har funnits i åtta år nu. Först på Passagen och sedan här på Blogspot. Men bloggen som fenomen i Sverige har alltså funnits i tio år. Väl värt att fira, tycker jag som den bloggare jag är.

Bloggen har varit och är viktig för bland annat många konstnärer, författare som ett sätt att marknadsföra sig. Men inte minst har bloggen varit ett sätt att uttrycka sig och förmedla tankar och känslor för vilken människa som helst som velat yttra sig. Ett medel för yttrandefriheten som, ibland, har visat sig ha större krafter än vad nog ingen kunde föreställa sig då för tio år sedan.

Jag tänker på de bloggare som blivit kändisbloggare och kunnat försörja sig på sitt bloggande.

Jag minns Emelie Holmqvists blogginlägg "Sveket" om hennes sjuka mamma. Det blogginlägget som anses ha gjort så att Alliansen förlorade sin egen majoritet och skrevs den 15 september 2010.

Jag tänker på hur media i bloggens begynnelse kände sig hotad av bloggarna. Plötsligt var det i bloggarna som man kunde läsa människors egna upplevelser av sina liv, samhället och världen. Utan någon källgranskning, ibland på gott, ibland på ont. Media fick anpassa sig och plocka in bloggandet i sina leveranser av nyheter och krönikor. Media lärde sig att se på bloggarna som en resurs. Där kunde media hitta nyheter eller intressanta och kunniga människor att intervjua.

Bloggarna har också varit en viktig bit i att människor började använda sig själva som varumärken. Man kunde "skapa sig själv" på ett sätt som man inte kunde förut. Fördelarna med det smög sig så småningom också in i företagsvärlden. Man såg marknadsföringsvärdet i att ett företag hade en blogg. Tyvärr utnyttjas ibland bloggare av företag för att sprida dold reklam. Mycket beroende på okunskap om vad dold reklam är bland många bloggare. Min egen blogg är fri från reklam. Jag har fått många erbjudanden från olika håll genom åren men mycket medvetet valt att inte ha reklam i min blogg.

De allra flesta bloggare är kvinnor. Vad är anledningen till det, kan jag ju undra. Vissa menar att kvinnor är vana vid att skriva i dagböcker. Bloggen är en sorts dagbok. Jag tänker att kanske är det fortfarande så i vår tid i Sverige att kvinnor, oavsett ålder, har svårt att nå ut med sina tankar och ord. Kanske att det där med att "Kvinnan ska tiga i församlingen", sitter i hårdare än vi egentligen vill inse år 2016. Genom att blogga känner man att man kan uttrycka sig fritt som kvinna. Utan att bli avbruten av en man eller till och med ibland helt tystad. Bloggandet handlar också om att skapa relationer, vilket jag tror att vi är många kvinnor som tycker om att göra. Oavsett ålder.

Bloggare utomlands har hamnat i fängelse för det de skrivit i sina bloggar. Andra bloggare har genom Internet och bloggar kunnat få nya insikter och förmedlat dem vidare i länder som varit instängda och diktaturer.

Det finns så mycket av yttrandefrihet, demokrati, frihet, skrivarglädje och dela-med-sig-glädje, kultur och också ansvar i att vara bloggare.

För mig har bloggen betytt så mycket. Jag har utvecklat mitt skrivande. Lärt känna nya människor. Skapat ett nätverk. Lärt mig nya saker om mig själv, annat och andra. Hittat tillbaka till det språk jag förlorade när jag blev utmattad. Så småningom gett ut en egen bok, "Omfamna livet".

I min blogg Maskroskvinnan kan du läsa om livets ljus och mörker. Vardagsfilosofi. Här finns mycket tankar och fakta kring stress, utmattningssyndrom och psykisk hälsa/ohälsa.

Jag skriver också ibland inlägg om hur jag tror att vi människor på bästa sätt skapar ett samhälle.

Dikter har jag också skrivit många nu i min blogg.

Tack till dig som läser och kommenterar i min blogg! Jag blir fortfarande så glad när någon skrivit till mig eller berättar att han/hon följer min blogg.