Glad och skit samma

Idag vaknade jag jättetidigt, redan vid klockan halv fem och sedan kunde jag inte somna om. För då kom gryningsljuset och lyste in mellan fönsterkarmen och rullgardinskanten. Det är härligt nu, tycker jag, att få vakna till dagsljuset igen.

Det kändes ljust, men när jag drog upp rullgardinen, så var det gråmulet mildväder därute. Fast jag blev glad för det. Det smälter snön och lite skönt är det att få vila ögonen ibland från den starka vårsolen.

Jag känner mig så glad idag! Ibland så undrar jag var alla dessa känslor kommer från. Att liksom bara vakna en helt vanlig torsdag och känna sig glad! Är det hormoner eller är det något annat? Skit samma.

Skit samma, är ett uttryck som jag och Carola övar oss i att använda lite då och då för att ta ned saker och ting på jorden, inte grunna för mycket, inte städa för mycket och absolut inte damma för mycket nu när vårljuset lyser in. Om vi ser att det är väldigt dammigt i ett hörn, så tänker vi "Skit samma" i stället för att damma. Ett litet tips, så här i vårtider, ett annat sätt att leva, kan man säga. Kanske en helt ny livsstil. Skit samma!

Fast allt i livet är inte skit samma. Att få vakna en alldeles vanlig dag och känna sig glad, det är mera Halleluja, tycker i alla fall jag.

Kom med förslag! Vad säger grodan?

Titta vilken söt groda jag har hittat! Men vad säger den?

Fritt fram för förslag till vad det kan stå i pratbubblan!

Peter Jöback "Hollow" Akustisk

Peter Jöbacks "Hollow" från Melodifestivalen, tycker jag mer och mer om att lyssna på. Jag missade just den låten innan själva finalen. Jag såg inte alla deltävlingarna.

Jag tycker "Hollow" känns mäktig i versionen som var med i Melodifestivalen. Här är den akustisk. Väldigt fint, tycker jag.

Slutslarvat med yogan

Det har blivit lite hipp som happ med min yogaträning den senaste tiden av olika anledningar. Nu får det vara slut med det. Så mycket stress som jag har runt mig just nu, så är det just att ta mig tid för yoga som jag behöver.

Det finns ingen anledning att vänta. Jag kan må bättre redan om en liten stund genom att göra en enda yoga-övning. Hur enkel den än är. Ibland handlar det bara om att unna sig att sitta i en skön vilsam ställning, sluta ögonen, fokusera på andningen från magen. Tills jag känner att stressen flyr till världens ände.

Vilken ska jag ta idag då? Stående hunden eller vilande barnet? Det finns hur många ställningar som helst att välja mellan. Och vill man inte göra någon särskild ställning, så kan man bara sitta där man sitter. Och fokusera på andningen. Att den kommer från magen och inte högre uppifrån. Lugnet sprider sig genom hela kroppen när man får ned andningen i magen. Det är en underbar känsla! Befriande!

Hoppa hopprep

En gång hade jag en granne som jag var bjuden till på 70-årskalas. Hon var mycket vacker, inte bara på sin 70-årsdag, utan alla dagar i veckan. Skulle jag gissat hennes ålder, så hade jag nog gissat på 50 år ungefär. Modernt klädd, glad, fräsch, smart, kvick i munnen, alltid i full färd med att göra något, alltid på väg till något roligt. Hon verkade outtröttlig.

En kvinna som jag brukade titta beundrande på när jag såg henne på väg till sitt arbete från mitt köksfönster på den tiden hon arbetade och jag var hemma med små barn. Jag brukade tänka, minns jag, att som henne vill jag också vara när jag är i den åldern. Så med sin tid, både i det inre och i det yttre. Och ändå ha all den där erfarenheten, livserfarenheten, visheten och klokheten som livet ger oss människor genom åren.

Så var det ju det där 70-årskalaset. När jag satt i soffan och åt av alla goda kakor hon bjöd på, och jag kunde som vanligt inte låta bli att fråga, när jag kände frågan inuti mig själv, så jag sa:

"Du ser så pigg, glad och energisk ut. Går du på Friskis och tränar, eller vad gör du för att ha en sån kondition, för att orka hålla igång så som du gör?"

Hon skrattade till, på sitt vanliga härliga smittande sätt. Sedan kikade hon klurigt in i mina ögon och så sa hon:

"Nej, jag går inte på Friskis. Inte till något annat ställe heller. Vet du vad jag gör? Jag hoppar hopprep. I gillestugan".

Och så skrattade hon igen.

Man blir glad av rörelse, vilken rörelse det nu än är man gör. Jag hoppar också hopprep ibland. Och när jag gör det, då minns jag hur det kändes att vara en liten flicka och hoppa hopprep. Det sprider sig en lyckoruskänsla genom hela mig. Jag blir den där lilla flickan igen. Som hoppar sig glad.

Jag hoppar bara inte riktigt lika snabbt och inte lika länge som då. Och inte heller lika varierat, tror jag.

Men skit samma... roligt har jag! När jag hoppar...

Slänger mig i hängmattan

Jag gick ut för att gå en promenad. Men det var så kallt! Nordanvind och gatan var så isig att jag kunde bara gå kanske lite mer än 100 meter. Så jobbig vinter, den längsta, kallaste och mest snörika i mannaminne här i Jönköpingstrakten.

Jag längtar efter långpromenader, men det är inte lätt. Då får man promenera på Vättern. Om man nu törs det. För där ligger det snö på isen, så där var det inte halt sist när jag gick där. Tänk att jag vågade! Jag känner mig fortfarande så stolt över att jag gick ut på isen. Även om det bara var kanske 10 meter ut. Stolt är jag! Jag vann över min rädsla!

Just nu skulle jag helst av allt vilja byta vädret därute mot en sådan där solig, precis lagom varm svensk sommardag i juni eller juli. När maskrosorna blommar och den gammaldags vita buskrosen är översållad med ljuvligt doftande rosor.

Jag skulle slänga mig i min nya hängmatta som jag fick i julklapp, den är blåvitrandig precis som den på bilden. Ligga där, med en mjuk kudde under huvudet och titta upp på den somrigt blå himlen som skymtar fram mellan lönnbladen som susar stilla i vinden.

Ibland skulle jag sträcka ut handen, fånga en vinbärsgren och plocka lite röda vinbär. Läsa en bra bok. Ibland lägga ifrån mig den. Bara blunda. Lyssna. På humlorna och fåglarna. Och alla små barn som leker och skrattar och gråter på lekplatsen.

Hur många månader är det kvar nu, till sommaren? Får se... april, maj, juni... oj, det var inte många månader kvar. Mars är ju snart slut, det går undan som bara den.

Ja, men. Då håller jag ut. Om några månader bara, så ligger jag där. I min nya hängmatta som jag fick i julklapp.

Coffee time...

Egentid - vad är det?

Egentid - det förstod jag inte vad det var för tio år sedan. Idag vet jag att just egentid är viktig tid. Tid för mig själv. Tid att göra det jag bara har lust för just då i den stunden. Tid för att ta hand om just mig, både min kropp och min själ.

Egentid - det kan låta egoistiskt. För tio år sedan hade jag nog tänkt att det var egoistiskt. Idag vet jag bättre. Idag vet jag, att just om jag ger mig själv egentid, så får jag kraft att ge åt andra.

Därför planerade jag in en hel dag egentid idag när jag planerade in veckans arbete. Vad jag ska göra då, det är min lilla privata hemlighet. Det är nästan att det ingår i begreppet egentid för mig. Att det jag gör då, är lite hemligt för andra. Det handlar ju om mig, min längtan, mina drömmar, min lust och min tid. Egentid.

Egentid en stund varje dag är toppen för kroppen och knoppen! Jag har läst att som kvinna behöver man 1 1/2 timme egentid varje dag för att må bra. Och jag undrar, HUR många kvinnor har det? 1 1/2 timme egentid varje dag? Inte särskilt många, känner jag på mig. Har jag det ens själv?

När jag försöker ta mig min dagliga dos egentid, då kommer det ofta nära personer och undrar vad jag håller på med egentligen. Vill ha svar på frågor, vill ha hjälp med saker. Och de tittar ibland lite konstigt på mig, när jag säger att jag håller på att göra något som jag blir glad av, att jag har egentid.

Fast de har lärt sig, de tar det bättre idag. De vet att jag tar mig den där tiden för mig själv, åtminstone en liten stund varje dag. Vad än de säger. En stund bara för mig själv. Egentid.

Superstressigt

Ja, då var det måndag morgon. Jag känner mig inte lika pigg som blomman på bilden ännu. Jag har sovit lite si så där i natt, jag vet inte varför. Det bara blir så ibland, det är väl mänskligt. Jag sover säkert som en stock nästa natt i stället.

Den här veckan har jag det "superstressigt". Starkt uttryck, "superstressigt". Allting är ju relativt, sägs det. Men för mig känns den här veckan så i alla fall. Jag har massor av människor som jag ska ringa till. Inte så mycket att skriva, utan mer att samla ihop material som jag sedan ska sammanställa. Många trådar som jag ska dra i för att saker ska börja hända. Jag ska ta tråd efter tråd. En tråd i taget.

I slutet av veckan ska jag på en boendemässa, Grönt boende på Elmia i Jönköping, för att göra ett reportage. Det känner jag mig lite nervös för, det var så länge sedan jag gjorde mässreportage. Det är tröttande att gå på mässor med alla intryck. Fast spännande och lärorikt på samma gång.

Jag tänker köra med min vanliga taktik för att klara den här veckan:

Fokusera på det jag gör.
Släppa taget om det jag gjort klart.
Känna tillit. Det fixar sig.
Vara öppen och nyfiken, så löser det sig.

Full fart idag, med andra ord.
Och pauser, förstås.

Solstråle

SOLSTRÅLE

Solens stråle
smyger stilla
in i rummets
mörkaste hörn

Ända in dit
den inte nått
sedan förra
gången
det var vår

Lyser upp
dammtussarna

Gör dem
synliga
som förut var
osynliga

(Anna-Karin Mattsson)