Svarta svanar i Borås

Idag åkte jag till Borås för att hälsa på äldsta dottern. Hon ska plugga i Prag i höst och hyra ut rummet hon bor i, så nu var det dags att ta hem några lådor med grejer till vårt hus igen. Tills dess att hon är tillbaka i Sverige igen.

Vi passade på att besöka en hembygdspark i Borås med flera vackra gamla byggnader. Där fanns också en röd träkyrka. Vi hade turen att få se ett brudpar som gifte sig i kyrkan just idag.

Hembygdsparken låg alldeles intill en liten rofylld sjö. I sjön fanns änder och svanar. Det fanns vita svanar med svarta halsar och två helsvarta svanar.

Jag har aldrig sett svarta svanar förut. Visste inte ens att det fanns.

De var mycket vackra, de svarta svanarna.

En märklig känsla att titta på dem.

Undrar hur de har blivit svarta, svanarna?

Linkedin

Nu finns jag också på Linkedin.

Välkommen!

Leva livet

 

Jag vill LEVA livet när jag lever!

Plocka livets smultron.

Ett efter ett ...

Samla dem på strå.

Långsamt känna den söta smaken.

Känna hjärtat slå.

(Anna-Karin 2012)

Medkänsla ett måste för vår överlevnad

Stefan Einhorn är en av de forskare som vill starta ett svenskt centrum för medkänsla och medmänsklighet läser jag idag i Dagens Nyheter.

Stress gör att vår medkänsla minskar.

Frågan är hur länge människan kan överleva utan medkänsla, undrar forskarna.

Läs en mycket intressant och tankeväckande artikel i Dagens Nyheter:

"Medkänsla ett måste för vår överlevnad".


Negativ stress är ett hot mot mänskligheten.

Både på kort och lång sikt.

Det är så viktigt att vi vaknar upp och börjar vägen mot ett mer människovänligt samhälle, tycker jag. Både i arbetslivet och på fritiden.

Jag tror också att det är viktigt att vi som människor vågar säga hur vi har det. Att vi vågar tala om att vi mår dåligt till exempel. Att vi vågar visa oss svaga när vi är det. För hur ska vi annars kunna känna medkänsla om inte någon visar sig svag? Det är viktigt att våga beröra och att våga bli berörd.

Vi är människor.

Inga robotar.

Min bok

Nu har jag satt igång att skriva på min bok igen.

Längtan efter att göra det har vuxit sig allt starkare efter min mammas död.

Jag har en berättelse att förmedla.

Den är viktig.

Inte minst vill jag berätta den för mina barn.

Det är i allra första hand för dem som jag skriver.

Jag anar att jag nu skrivit ungefär drygt halva utkastet till boken.

Det är en stor utmaning för mig på olika sätt. Inte minst en utmaning att kunna slutföra ett så stort projekt som det är att skriva en bok.

Ett steg i taget.

Rädsla

Rädsla skapar viljan att kontrollera.

(Anna-Karin)

M vill att färre unga väljer estetiska studier

Moderaterna har ett nytt förslag för att påverka så att färre unga människor väljer att läsa estetiska ämnen, läser jag idag i Svenska Dagbladet.

Är det bra att politikerna styr vad unga människor vill studera? För att få balans på arbetsmarknaden. Skulle man inte istället kunna satsa på kulturen ekonomiskt och skapa jobb där?

Varför ska arbetsgivarna styra i stället för modiga unga människors vilja och glöd?

Vem har rätten att bestämma vilket ämne som är rätt för en annan människa?

Annarkia lyfter frågan arbetslöshet/utförsäkring

Bloggaren Annarkia lyfter fram frågan arbetslöshet och utförsäkring och beskriver hur dåligt man mår som människa av känslan att förlora kontrollen över sitt liv.

Jag är tacksam för alla som orkar att engagera sig för de som är arbetslösa eller har ohälsa och utförsäkras. Det är viktigt. Inte bara för mig, utan för oss alla. Och kanske mest av allt för barnen, för nästa generation.

Kika gärna in och läs det Annarkia skriver.

Nyorientering och relationer

Igår låg jag mest på soffan och läste.

Bland annat läste jag tankar om att när någon man älskar dör, så påverkar det alla runt omkring som haft någon relation till den människan. Hela flocken, skulle man kunna säga. Relationer kastas om. För så viktig är en enda människa, att det finns aldrig någon som fullt ut kan ersätta en annan. Varje människa är unik. Därmed är också varje relation är unik.

Jag läste också om hur man i sorgearbete hamnar i en fas som kallas nyorientering. Där man börjar se framåt och fundera över hur livet blir nu, när den människan som dött inte längre finns så som han/hon brukade göra.

Jag tror att jag är just där nu i mitt liv. Än en gång. I fasen nyorientering.

I mitt huvud surrar tankar kring vad jag vill med resten av mitt liv. Vad är mest viktigt? Vad känns som onödigt?

Ska jag skriva klart romanen som jag håller på med eller finns det annat som är viktigare? Kanske handlingar i stället för ord?

Ska jag fortsätta med Skrivklådan eller ska jag kanske göra något annat?

Vilka människor vill jag ge till av min tid och kraft?

Vad är egentligen det viktigaste i mitt liv och hur tar jag hand om det?

Hur ska jag skapa ett bra liv för mig själv?

Vad är, idag, ett bra liv för mig?

Vad lärde jag mig av det som hände?

Det är många frågor. Inte riktigt lika många svar ännu, inifrån mig själv. Fast de kommer, det vet jag.

Jag vet vilka som står mitt hjärta närmast. Samtidigt som jag vet att jag ska släppa dem fria, vill jag ha kraft nog att finnas där för dem när de behöver mig.

Jag vet att om jag inte har mig så har jag inget som helst. Så den viktigaste relationen av alla i mitt liv är den med mig själv. Den vissheten övar jag mig varje dag på att förverkliga för mig själv. Komma ihåg att fråga mig; vad behöver JAG idag?

En dag faller pusselbitarna på plats.

En erfarenhet rikare går jag vidare.

Igen.

Alla kaos går över.

De tar bara olika lång tid.

Överflöd

När jag var liten kunde jag inte bli klok på varför man skulle ha pengar. Kunde man inte helt enkelt byta saker med varandra i stället?

Visst kan man!

Den helt underbara sidan Överflöd är ett sätt att minska överflödet i vårt samhälle genom att byta grejer med varandra.

Kika gärna in där!

Det finns ingen brist. Allt vi behöver finns redan.

I överflöd.

Nu är tid att dela med varandra.