Mimmis andra nyår

Om någon undrar om Mimmi och nyårsafton kan jag berätta att:

Hon voffade lite lätt när hon hörde smällarna.

När vi gick på kvällspromenaden och det sköts en raket, stannade hon till, vände sig om och tittade efter den. Sedan tog hon ögonkontakt med mig ett par gånger. Traskade sedan vidare. Med glad hållning.

Vid tolvslaget när det smällde som allra mest och rummen i huset lystes upp av smällarna, bar jag henne nära mig i famnen. Hon darrade lite, sedan blev hon helt lugn igen. Tittade på fyrverkerierna genom fönstren tillsammans med mig.

Hon var uppe till klockan två på natten.

Sov i soffan hela natten.

Först klockan nio på morgonen när jag sa till henne "Nu går vi ut", lyfte hon intresserat på huvudet.

Hon ville inte gå någon lång promenad. Gick runt hushörnet och kissade.

Sedan ville hon in och sova.

Igen.

Gott Nytt År 2013

 

Ett riktigt Gott Nytt År önskar jag alla!

Var nykter om du ger nyårslöften.

Tänk på djuren när det gäller smällar och fyrverkerier.

Minns det som varit med tacksamhet.

Öppna famnen för det okända med tillit och glädje.

Välkommen 2013!

Julklapparna

Jag blev glad över alla julklappar jag fick i år.

Där var bland annat överraskningar från Prag och de julklapparna kändes verkligen speciella. Det var min äldsta dotter som hade köpt med sig dem hem när hon åkte till Sverige över julen.

Musiken betyder mycket för mig som människa.

Så de här hörlurarna som jag fick i julklapp av yngsta dottern är jag väldigt glad över. Det är ett fantastiskt ljud i dem. Känns som att jag hamnar i en annan värld när jag sätter på mig dem och hela jag fylls med musik. Musik som aldrig tar slut.

Länge leve musiken!

Julaftons morgon öppnade jag ett paket som kommit med posten från min trogne bloggföljare Kalle.

I paketet var det en pepparkaksform som föreställer Mimmi, min lilla dvärgpudel. Jag blev så glad för den och här ska det bakas massor av pudelpepparkakor kan ni tro.

Ett stort tack till dig, Kalle, för att du gav av din kraft och tid och gjorde en så välgjord och personlig pepparkaksform till mig!

Tyvärr är bilden jag har tagit lite oskarp. Den gör inte rättvisa åt den fina pepparkaksformen. Fast det får vara just nu. Nu ska jag ta det lugnt idag och bara göra lustfyllda saker.

Bloggen "En annan jul"

Bloggen "En annan jul" i Aftonbladet handlar om utsatta barn i Sverige 2012. Den här gången om de ensamkommande flyktingbarnen, "Vi kommer inte hit för att ha roligt".

Vill man göra något konkret för de utsatta barnen i Sverige, som beräknas till cirka 245.000 barn idag, kan man till exempel skänka en slant till Rädda Barnen som samarbetar med Aftonbladet.

Jag är mycket glad att de här barnen lyfts fram i media. 

De behöver synliggöras och bli lyssnade till.

Blogginlägget "Vi vill visa att barnen inte är ensamma", handlar om de utsatta barnen i missbrukarfamiljer.

Det finns ett nytt tema kring utsatta barn i olika sammanhang varje dag i bloggen "En annan jul".  

En julklapp till dig som läser min blogg

Här är en julklapp från mig till alla mina vänner. Kanske alldeles särskilt till dem som gillar att skriva och läsa, som jag själv gör.

Det är ett smakprov på utkastet till den självbiografiska bok som jag skriver på. Boken som handlar om en del av mitt liv. Den berättelse som jag en dag vill lämna över till mina egna barn.

I det här kapitlet är jag tolv år gammal.

Välkommen att läsa!

Ge mig gärna synpunkter på det du har läst, det sätter jag stort värde på.
 
Nu börjar det:


"Det är efter skolan en dag när det doftar av höst den första hösten i den nya staden som min faster och farbror kommer hem till oss och berättar att polisen har tagit pappa och satt honom i häktet.

Jag är förtvivlad, jag vill inte tro att det är sant, hur kan man göra så med min snälla pappa.

Jag slänger igen dörren till mitt rum, jag slänger mig på min säng, jag kryper ihop, jag blir så liten, jag gråter och skriker högt i förtvivlan "pappa, pappa, pappa, pappa" tills jag inte får fram några tårar eller ord längre och tills allt jag får fram är ett hulkande ljud långt inifrån mig någonstans.

Hopkrupen ligger jag och vill inte vakna igen förrän allt är som det var förut, förrän pappa är hos mig igen, här på min sängkant, stryker mitt hår och torkar bort mina tårar på kinderna.

Min kudde är genomblöt och det finns ingen glädje i världen längre, bara längtan och saknad och oro och hemskheter och vuxna som sätter snälla pappor i fängelse.

Min pappa lever men jag kan inte nå honom, inte prata med honom, inte fråga honom om han har det bra där han är, om de är snälla mot honom, om han har mat. Det känns som att han är lika död som morfar och farfar och mitt lilla marsvin Pyret. Hur ska jag kunna förstå att han verkligen finns när jag inte får prata med honom, hur ska jag kunna veta det säkert?

Det kan inte vara sant... min snälla pappa är inlåst och jag kan inte fatta varför, han vill ingen något illa, han är den snällaste jag vet och jag undrar hur han har det, vad han gör och jag längtar efter att få prata med honom.

Jag längtar efter att han ska ge mig en godnattkram, jag längtar efter att han ska bära mig och jag längtar efter att han ska hålla mig i sitt knä och säga till mig att "Det ordnar sig". Jag längtar efter pappa-doften, hans nyrakade haka, hans skratt.

Tusen frågor surrar i mitt huvud, men det finns inga svar. Hur länge ska pappa sitta där, i häktet? När får jag träffa honom igen? Hur ska vi få pengar till mat och hyra nu? Mamma har ingen utbildning, inget jobb och hon är så trött och ledsen hela tiden, orkar knappt vara uppe om dagarna, knappt laga mat till oss.

Jag minns rösterna från skolan, sångerna. Jag minns hur de sjöng "Din pappa ska i fängelse" efter mig.

Men jag ska visa dem, jag ska visa dem allesammans... Om jag sköter mig, om jag pluggar och skaffar mig ett yrke, är ärlig och flitig ska jag återupprätta pappa och mamma. Jag ska göra precis allt som jag bara kan för att vi ska få det bra igen, bli en familj igen, vara tillsammans igen.

Min alldeles egen, världens snällaste pappa i fängelse. Bara ingen gör honom illa.

Gode Gud gör så att jag får träffa honom snart igen, gode Gud gör så att poliserna är snälla mot honom, gör så att han kommer ut därifrån snart igen.

Och det blir kväll den första kvällen i mitt liv som dom har tagit min pappa och satt honom i häktet. Jag gråter mig till sömns och vet inte om jag egentligen vill vakna mer förrän pappa är hos mig igen."

 
(Anna-Karin Mattsson)

Blogg i Aftonbladet om de utsatta barnen

"Det känns konstigt i hjärtat".

I Aftonbladet kan man nu följa en blogg, "En annan jul", om de utsatta barnen i Sverige. Om hur det till exempel är att ha en pappa i fängelse. En blogg om de utsatta, fattiga, nästan en kvarts miljon många barnen i Sverige idag år 2012. En mycket viktig blogg.

Vågar du läsa den? Vågar du försöka leva dig in i hur de här barnen har det? Vågar du öppna ditt hjärta för dem? Vågar du se in i deras ögon?

Vågar du låta dig beröras?

Jag var själv en gång ett barn med en förälder i fängelse.

De här barnen får aldrig glömmas. Aldrig någonsin gömmas undan.

Jag önskar dem allt det bästa och kärlek i överflöd någonstans ifrån.

Kärlek

I snön;
två spår.

Mina.

Och strax intill.

Fyra små tassar.


(Anna-Karin)

Punctum Saliens och jag

Genom Facebook har jag fått kontakt med Elisabeth Jönsson i Växjö som driver projektet "Punctum Saliens".

Elisabeth brinner för det kreativa skapandet som en läkande kraft för människan. Där har jag en gemensam nämnare med Elisabeth; jag har sedan flera år tillbaka varit starkt övertygad inifrån mig själv om vad skapandet, i mitt fall bland annat skrivandet, betyder för min hälsa, för min kropp och inte minst för min själ.

Jag tror starkt på att människan i vår tid kommer att längta allt mer efter allt som har med kultur och skapande att göra. Som motvikt till kommers och andra krafter i vårt samhälle. För att överleva, för att hantera stressen.

Så här skriver Elisabeth i sin sida "Punctum Saliens" idag, den 23 december:

"Julfriden som vi så ofta springer efter att för att få den att infinna sig kanske kräver något annat än julklappsjakt, julpynt, julstädning och annat som normen menar hör julen till.

Jag tycker att Anna-Karin Mattsson beskriver detta så fint i sitt inlägg World Wide med Anna-Karin Mattson.

”Ju färre intryck, desto större frid i min själ.
Jag vet inte om det bara är så för mig. Hur är det för dig?
Det är i tomheten som det ofta händer.”"


Så härligt det känns att veta att jag med mina ord har inspirerat en annan människa!

Tack, Elisabeth, för att du berättade det.

Jag önskar lycka till med projektet Punctum Saliens.

Sidan "Punctum Saliens" är väl värd ett besök. En sida att inspireras av till att vara en skapande människa. 

God Jul!

En riktigt God Jul önskar jag alla som kikar in här i min blogg!

Från hjärtat/

Anna-Karin

Händer

Vad är det som gör?

Att du får ...

Mina händer

att darra

Så.


(Anna-Karin)