Var på återbesök hos astmasköterskan idag efter att ha använt astmamedicin i ett par månaders tid.
Mina värden var likadana idag som sist jag var där i höstas. Så enligt sköterskan verkar medicinen inte ha haft någon effekt på min lungfunktion. Alltså ansåg hon att jag inte har astma. Fast det är min läkare som ställer eller stryker diagnosen slutligen.
Dessa olika förvirrande besked känns så jobbiga. Det gör att jag inte litar på dem till sist. Utan litar på min egen känsla i stället. Jag tror inte heller att jag har astma. Jag tror att jag helt enkelt är trött intill utmattningens gräns fortfarande. Jag tror att jag behöver tid för återhämtning. Tid för det som är lustfyllt för mig, glädje och skratt. Tid för lugn och ro och för att ta hand om mig själv med bra kost, motion och god sömn. Jag tror helt enkelt att jag inte hittat balansen än i mig själv efter de senaste årens starka negativa stress.
Jag hade knappt mer än hunnit hem från besöket hos astmasköterskan, så fick jag ett brev med tid för arbetsprovet när det gäller mitt hjärta. På skärtorsdag ska jag cykla uppe på sjukhuset för att se hur mitt hjärta fungerar.
Jag kommer att göra det, fast jag är så trött på allt vad sjukhus, läkare och undersökningar heter.
Vilken spiral det satte igång att jag nämnde för min läkare på vårdcentralen i maj förra året att jag trodde att jag hade luftrörskatarr.
Jag vill medvetet söka det friska i mitt liv från och med nu.
Och jag litar till mig själv och min egen känsla först av allt.
I brevlådan låg också en DVD som jag beställde häromdagen. Susan (Knip) Lanefelts suveräna supergympa. Jag har haft den på en gammal video och tränat till den ibland genom åren, så jag vet att där är mycket bra övningar för hela kroppen. Uppdelade i 15-minuterspass så att man kan göra ett kortare pass varje dag om man vill. Eller ett längre pass lite då och då. Det har hjälpt mig förut att hitta styrkan i min kropp igen. Nu har jag den på DVD och kan träna när det passar mig, i den takt som jag känner är lagom för mig nu.
