Igår var jag, Mimmi och tonåringen på valpkurs hos Svenska Brukshundsklubben. Det var en introduktion inför den riktiga valpkursen. SBK håller på att utbilda nya instruktörer och behövde hundvalpar att träna på (och hundägare också, säkert). Så jag tog chansen till en gratis valpkurskväll med Mimmi.
Först gjorde tränarna ett valptest på de olika hundarna som var med. Jag fick veta att Mimmi är en mycket social hund, hon har lätt att skapa sig en minnesbild, vilket är viktigt för att kunna lära sig saker, nosövningar passar henne perfekt och hon kunde slappna av tillräckligt mycket i den stressande, nya miljön med alla hundar och nya dofter för att hon kunna leka med en boll utan problem.
Det gick åt en hel del prinskorv under kvällen. Prinskorv är bättre belöningsgodis än det hårda godiset som jag köpt i djuraffären, fick jag lära mig. Jag fick lära mig olika lätta övningar för att träna med Mimmi. En kontaktövning som heter Snurran, en annan som heter Åttan. En nosövning som kallas Rutan. Där trampade jag upp en stor ruta i snön och sedan kastade jag ut små, små prinskorvsbitar i snön. Sedan satte jag ner Mimmi. Utan problem nosade hon rätt på och slukade varenda liten prinskorvsbit.
Jag vågade släppa Mimmi utan att ha henne i kopplet igår kväll. Jag har känt mig osäker på det förut. Hon är så liten och svart och busig och det är så mörkt på morgnarna och kvällarna. Det var inga som helst problem när jag eller tonåringen kallade på henne, hon kom som skjuten ur en raket.
Jag fick också lära mig att det är viktigt att inte tjata sönder "Kom hit"-kommandot. En gång räcker. När det gäller hyss är det bättre att ignorera dem än att säga nej. Det handlar om att förstärka och bejaka det positiva i hunden.
I morse när jag plockade ur diskmaskinen, tänkte jag på hur livet och vi människor skulle bli om vi också gjorde så; ignorar det negativa i varandra och bejakar det positiva. Kanske något att träna sig i, det också. Jag tror att det skulle göra skillnad. Det är så som jag försökt att vara som mamma, även om jag säkert inte alltid har lyckats med det.
Jag fick också lära mig hur viktigt det är att "jag" är "roligast i världen" för Mimmi. Om jag så behöver slänga mig i en gyttjepöl för att vara det. Mycket lek ska livet vara med en liten hundvalp. Och inte lika mycket träning, små stunder på fem minuter med träning, gärna ett par gånger om dagen. Nu har jag en lång lista på olika saker att lära både mig själv och Mimmi.
Det var så roligt i går kväll på valpkursen. Både att se Mimmi och att också träffa andra hundägare, hundar och inte minst de kunniga ledarna. Jag kände mig väldigt glad efteråt.
Mycket frisk luft fick jag också på köpet. Det är bra för mig. Jag har fått förkylningsastma och det piper i bröst på mig och gör mig alldeles matt ibland.
Jag tog med mig kameran till valpkursen, jag tänkte att jag skulle ta något kort. Fast när jag väl var där glömde jag allt vad fotograferande heter.
