Moderaternas radioreklam rena lögnen

Moderaternas reklam som går på repeat i radion i dessa dagar (vilket för övrigt inte kan vara särskilt billigt), är enligt mig rena rama lögner och känns som ett hån mot många utsatta människor i Sverige idag.

Reklamen säger att moderaterna de senaste åren skapat ett Sverige med fler jobb och bättre välfärd. Att man fått fler människor att stå på egna ben.

Bättre välfärd för vem, säger jag? Knappast för de sjuka, äldre eller döende.

Och i stället för att ha fått människor att stå på egna ben, har så oerhört många ben (läs människor) knäckts på grund av moderaternas politik. Av utförsäkringar och annan press som satts på sjuka människor.

Hela reklamen känns som ett enda stort skämt för mig. Vem i hela friden går på den idag? Inte jag i alla fall.

Jag har upplevt och ser det som skett och sker i Sverige under tiden med Alliansen.

Hjärnkolls nya utredning: Samband mellan otrygg ekonomi och psykisk ohälsa

Långvarig ekonomisk otrygghet påverkar den psykiska hälsan negativt. Det visar en ny rapport från Hjärnkoll. 

För mig är sambandet solklart mellan att den psykiska ohälsan i Sverige ökar när de ekonomiska klyftorna ökar.  Jag har under nästan hela mitt liv sett och själv upplevt hur ekonomisk stress påverkar människor. Det blir en ond spiral, den ekonomiska oron leder till psykisk ohälsa som leder till att man får det ännu sämre ekonomiskt. Inte minst sedan trygghetssystemen försämrats för sjuka med bland annat de inhumana utförsäkringarna. Jag önskar ett samhälle med minskade klyftor mellan människor. Ett samhälle där man känner att man har en trygg basal inkomst om man blir sjuk eller arbetslös. Ett samhälle som får människor att må bra i stället för att må dåligt.


Ur Hjärnkolls utredning:

Personer med psykisk ohälsa har lägre inkomster och mindre marginaler. Det visar en ny rapport som tagits fram på uppdrag av kampanjen Hjärnkoll. Om inte utestängning och diskriminering upphör kan situationen leda till sämre hälsa och möjligheter till återhämtning samt till livslångt bidragsberoende. Nu inleds manifestationer runt om i landet för att belysa ekonomiska villkor för personer med psykisk ohälsa.

- Otrygg ekonomi under lång tid ökar risken för ohälsa, samtidigt som det i sig kan innebära försämrad ekonomi och försvårad återhämtning. Politiker och arbetsliv måste bli bättre på att stoppa den utestängning och diskriminering som finns på arbetsmarknaden som bidrar till otrygg ekonomi och psykisk ohälsa, säger Rickard Bracken, projektledare på Hjärnkoll.

Personer med psykisk ohälsa har i genomsnitt väsentligt lägre inkomster än övriga. Endast tre av tio har inkomst från arbete, och de som har arbete tjänar mindre än hälften av genomsnittet. Drygt hälften inom gruppen lever på marginalen och klarar inte plötsliga utgifter. Detta framgår av Minuskontot – Ekonomiska villkor för personer med psykisk funktionsnedsättning, en ny sammanställning av offentlig statistik om ekonomiska villkor för personer med psykisk ohälsa.

Den 5-12 december arrangeras aktiviteter på 14 orter för att öka kännedomen om den ekonomiska otryggheten som många med psykisk ohälsa befinner sig i. Seminarier, föreläsningar, manifestationer och teater kommer att genomföras runt om i landet med målet att skapa diskussion om vad olika aktörer kan göra. Enligt Socialstyrelsen har de ekonomiska förhållandena för människor med psykiska funktionsnedsättningar försämrats under de senaste årtiondena. Hjärnkoll menar därför att kunskapen måste öka och att situationen måste få konsekvenser för beslutsfattande.

- De som har en svår ekonomisk situation under lång tid löper stor risk att utveckla psykisk ohälsa. Särskilt viktigt är satsningar som gör det möjligt för personer med psykisk ohälsa att få och behålla ett arbete, men det är viktigt att även andra beslut inte bidrar till ekonomisk otrygghet, säger Rickard Bracken.

Tre av fyra personer i Sverige har erfarenhet av psykisk ohälsa, antingen egen eller genom närstående. Läs mer om manifestationerna och ta del av på www.hjarnkoll.se/minuskontot

Sanningen

 

Jag var åtta år och satt vid mitt skrivbord och skrev i min skrivbok "Jag ska berätta sanningen". Det var en stark känsla när jag skrev orden. Där fanns beslutsamhet och kraft i mig. Så starkt att jag fortfarande kan hitta den känslan inifrån mig själv när helst jag vill.

Hur skulle jag berätta om sanningen? Genom att bli författare, präst eller journalist, tänkte jag då. Eller nunna, av en anledning som det tog mig många år att på något sätt förstå.

Åtta-åringen i mig lever fortfarande med full kraft. Även om jag med åren insett att när jag berättar sanningen, berättar jag min egen sanning, ingen annans. För det allra mesta.

Vi har alla rätt till våra egna sanningar.

Att vara sann mot sig själv är kanske den idag mest viktiga sanningen för mig själv. Det handlar om att jag vågar se mig själv. Också det som jag kanske inte vill se i mig själv. Att jag vågar se mig själv utan skygglappar. Utan att fördöma eller tycka illa om.

Sanningen kan vara att inse att jag inte kan berätta sanningen. För att jag har inte hittat det som är sanning  inifrån mig själv ännu.

Att söka min sanning är den väg jag vandrar idag.

När jag har lust, berättar jag också om den.

När jag känner att den kanske kan vara till hjälp för någon mer än mig själv.

Alla sanningar behöver inte berättas, älskade lilla åtta-åring inuti mig själv.

Det var en stor uppgift som du tog på dig.

Kram på dig, lilla älskade, starka vän och sanningsälskare.

Redan så tidigt i ditt liv fick du uppleva alltför många lögner.

Därför valde du så medvetet att i stället berätta sanning i ditt liv.

Du hade smakat på så många gånger hur ont lögnen gjorde.

Sett hur den förstörde relationer.

Med din sanna barnasjäl.

Viktigt prat i Sommarpratarna bl a om stressrelaterad ohälsa

Jag har precis sett Sommarpratarna på SVT, del 5 av 6. Alla gästerna var mycket intressanta att lyssna på.

Komikern Annika Andersson berättade om hur det var för henne när hon gick in i väggen 2011, när hon blev sjuk av stress. Jag kände igen mina egna symptom på pricken i hennes beskrivning. Om hur kroppen inte löd henne, hon såg dubbelt, alla intryck uppfattade hjärnan likvärdiga vilket skapade ett kaos för henne. Ljus- och ljudkänsligheten. Det allra värsta bruset fanns inuti hennes eget huvud och det gick inte att få tyst på. Eller att inte kunna läsa i en tidning i tre minuter för att hon inte klarade att fokusera. Idag jobbar hon mindre och tar fler pauser. Hon är inte frisk fast mår långsamt bättre.

Övriga gäster var Leo Razzak, föreläsare och entreprenör, som växte upp tillsammans med en hemlös mamma. Gustav Fridolin, språkrör för Miljöpartiet, som bland annat berättade om sin mamma som fick sin första stroke när Gustav var tio år. Åsa Nilsonne, professor i medicinsk psykologi som skrivit flera mycket läsvärda böcker om t ex acceptans och känslor och forskar om hjärnan. Martha Ehlin deltar i programmet och berättar om hur hon fick överta fem organ från en död människa för att överleva sin cancer.

Starka människor, starka och viktiga berättelser att lyssna till.

Julmarknad i Eksjö

Igår var jag bjuden till mina vänners sommarstuga mitt ute i skogen på Höglandet. Innan vi drack glögg och åt mat tillsammans, åkte vi till Eksjö på julmarknad. Det var så mysigt att gå runt bland alla de vackra, gamla trähusen i pastellfärger blandat med falurött.

Mimmi var med. Hon skuttade runt som en kanin i den flera decimetertjocka snön. Skakade av sig och kastade sig ut i snön igen med full fart.

Hon var med på julmarknaden också bland allt folk som var där, gycklare och eldslukare, hundar och hästar. Bra miljöträning för henne. Hon klarade alltsammans med betyget mycket väl godkänd från matte.

Utanför Eksjö museum kunde man köpa ärtsoppa för 20 kronor. Jag njöt av alla dofter på julmarknaden. Där fanns mycket hantverk, delikatesser, korv och kött, hembakt bröd och riktig gammaldags svagdricka från Sandhem. Och så julgodis så klart.

Dagen till ära hade Mimmi på sig sitt fintäcke i rosa med rutigt flanellfoder.

Gycklare och eldslukare samlade stor publik och skapade stämning.

Ett hus med lågt i tak. Som i sagan om Kajsa Kavat.

Äkta gamla trähusväggar är konstverk för mig.

Jag köpte mig en ny handstickad ullmössa på julmarknaden.

Ibland säger en bild mer än tusen ord.

Ibland hade jag en svartvit pudel. Ibland en svart.

Att dö

Att dö ...

Är att
följa
flocken.

Att följa flocken ...

Är att dö.

(Anna-Karin)



De här orden vaknade jag med i mitt huvud i morse.

Vad tänker du när du läser det jag skrivit?

R.I.P. Nelson Mandela

Igår morse möttes jag av nyheten att Nelson Mandela var död. Han dog den 5 december 2013 på kvällen och blev 95 år gammal. Jag kände hur det skar till i bröstet på mig när jag läste om hans död. En människa som Nelson Mandela går inte spårlös förbi. Vare sig under sin livstid, vid sin död eller efter sin död.

Nelson Mandelas ord och handlingar har förändrat världen och människorna. Även om han nu är död, kommer hans ord och det han gjort att leva vidare. Det är stort. Det är mycket stort. Jag önskar att jag själv och vi alla tillsammans för alltid kommer att fortsätta läsa och sprida hans tankar och försöka att forma en värld med en sådan godhet, humanism, medmänsklighet och demokrati som han försökte att göra.

Nelson Mandela var enligt de som mött honom en mycket ödmjuk människa. Han var nyfiken och genuint intresserad av andra människor. Han hade förmågan att verkligen se en människa. Dessutom var han en man med pondus och ett unikt ledarskap.

R.I.P. Nelson Mandela. <3

Julpynt à la Ernst Kirschsteiger i snöstorm

Inspirerad av Jul med Ernst från TV igår och all snön som fallit under natten, gav jag mig i kast med att dekorera tomma krukor i uterummet i morse. Kanske kommer det att hamna en liten gran mitt i den här korgen så småningom.

Det är härligt att känna att jag får lust att pyssla ibland. Jag kommer igen.

Ernst Kirschsteiger använde sig av riktiga Ingrid Marie-äpplen när han skapade vackra krukarrangemang till jul. Jag har konstgjorda äpplen som jag hittade här hemma. En grankotte och mossa. Voilà!

Det var så roligt att skapa krukarrangemang så jag gjorde tre små krukor också förutom den stora. Av lite olika material som jag hade hemma. De är inte färdiga än. De får "växa fram" tills tomten kommer.

En ljusslinga som jag köpte på Ikea förra julen lyser upp krukarrangemanget. Det kommer att bli vackert att se det ikväll! Särskilt med den vita snön där utanför. Nu känner jag julkänsla komma smygande inuti mig.

Bordet längst intill väggen i uterummet hade pudrats av snö som trängt in genom springor i taket av blåsten. Vackert, tycker jag och hämtade kameran för att föreviga den här stunden.

Mitt köksfönster är vackert snöprickigt idag. Jag myser inomhus så mycket som möjligt. Känner mig lätt förkyld och småfrusen. Det blev inte så mycket sömn som jag behöver inatt. Blåsten väckte mig.

Mimmi gillar snö. Som alltid. Fast hon är svår att fånga på bild. Antingen sover hon eller så är det full fart. Här står hon i alla fall stilla en stund.

Sluta strida

Det sägs att
vissa hårdnar
i striden.

Att andra mjuknar.

Om jag slutar strida då?

Hur blir jag då?

 
(Anna-Karin)

Skinnfåtöljen

Plötsligt bara var den där. Energin. Lusten. Jag skyndade mig ut i köket och började leta i städskåpet. Var kunde jag ha lagt den? Minns att jag köpte den för minst sex år sedan fast aldrig använt den.

Åh, där var den ju! Rengöringsvätskan till min fina skinnfåtölj som jag köpte för tolv år sedan för ärvda pengar. Fast som jag aldrig rengjort med.

Skinnfåtöljen har sett sliten ut på senaste tiden. Eller ja, troligen ganska länge. Fast det är som att jag haft en dimma framför mina ögon. Eller medvetet valt bort att inte se hur fåtöljen förfallit medan jag suttit i den och filosoferat, bloggat och tittat på TV. Eller sett solen gå ned genom fönstret intill. Det har funnits andra saker i mitt liv som har tagit så mycket plats. Sådant som nu är förändrat och inte längre tar energi i mitt liv.

Det började med att jag märkte att skinnet såg sprucket ut där jag lutar huvudet. Hmm.. jag trodde att en skinnfåtölj skulle hålla nästan för evigt när jag köpte den. Eller i alla fall resten av mitt liv. Jag minns hur glad jag var när jag fått hem den. Jag kände mig så rik. Fåtöljen gjorde det också möjligt för mig att både blogga och jobba som frilansjournalist, tack vare sin finurliga och ergonomiska konstruktion.

Ett par gånger i höst har jag funderat på att byta ut fåtöljen. Mot en ny skön i tyg. Fast den här skinnfåtöljen går att vrida. Jag kan ligga i den med fötterna på en fotpall. Eller halvligga i den. Den justerar sig själv steglöst beroende på hur jag rör mig.

Den smälter liksom ihop med mig själv, skinnfåtöljen.

Visserligen är inte färgen min älsklingsfärg. Fast det var den enda färgen jag kunde välja för att få det låga pris som man sålde fåtöljen för just då.

Efteråt, när jag rengjort fåtöljen och gnidit in skinnvårdande medel dessutom, sätter jag mig i soffan mitt emot och tittar på den.

Jag känner en värme sprida sig inom mig när jag ser fåtöljen. Tänker på allt jag upplevt när jag suttit just där. Alla blogginlägg som jag skrivit i den. Alla känslor som jag känt. Alla tankar som jag tänkt. Mörker och ljus har där funnits. Gråt. Och skratt.

Inte konstigt alls att den ser sliten ut, fåtöljen. Att det är sprickor i skinnet. Att den liksom börjar se lite skrynklig och rynkig ut. Den är nästan som en spegel av mig själv.


Mycket har den varit med om. Det syns på utsidan. Livet har satt sina spår i den. Säkert kattens klor ibland också. Kanske att tårarna som ibland trillat i den har gjort den där lilla fläcken?

Det är hög tid att jag tar hand om den. Och om mig själv. 

Det finns något vackert i det slitna.

I det levda.

Där finns mörker.

Ljus.

Och ännu en gång ser jag solen gå ned utanför mitt fönster ...

Från min skinnfåtölj där jag sitter och skriver.