"A well-read woman is a dangerous creature".
(Lisa Kleypas)
fredag 20 december 2013
Första julen med ungar utflugna ur boet
Jag plockade upp tomtarna ur julpyntslådan igår. Ensam. Sedan ungarna flugit ur boet har jag märkt att jag gör nästan allting ensam nu för tiden. Ibland känns det som att jag håller på att bli en enstöring, fast att jag inte alls är sådan som person.
Äter gör jag numera ensam nästan alla måltider utom ibland på kvällen och på helgen. Jag städar ensam, promenerar oftast ensam (fast Mimmi är med så klart), går på stan ensam och tittar ofta på TV ensam. Jag motionerar ensam. Fikar ensam. Fast min hund och katt finns omkring mig i det mesta jag gör.
Min man jobbar mycket. Fast att han inte har något chefsjobb, kräver jobbet mycket av honom. Ibland har han nattberedskap. Ibland jobbar han kväll. När han kommer hem pysslar han ofta med sitt. Jag har varit igång under dagen med mitt och är trött.
Det känns ovant efter cirka 20-25 år med barn och deras kompisar i huset, att vara i så mycket ensamhet för mig. Det är en utmaning för mig att hitta till en ensamhet som känns lagom. Ibland är ensamheten skön och vilsam. Ibland kan den kännas jobbig. Då åker jag in till stan för att vara bland människor en stund.
Sedan min mamma dog är det nästan aldrig någon som säger mitt namn till mig längre. Det känns tomt ibland. Så då säger jag mitt namn till mig själv. Ibland.
Jag tänker ibland på tiden när jag bodde ensam, när jag själv flyttat hemifrån som 19-åring. Jag trivdes med det. Pluggade, pysslade med blommor, läste böcker och lyssnade på musik. Lagade mat och tog hand om mitt lilla marsvin. Träffade vänner och gick på stan och fönstershoppade. Jag drömde drömmar om min framtid.
Det känns lite som att backa tillbaka till det som en gång var jag som ung där jag är nu i mitt liv. Att leva i en familj under så lång tid som jag har gjort, kräver hela tiden kompromisser och anpassning.
Nu väntar en tid med färre kompromisser och mindre anpassning för mig. En tid med så mycket mer tid och plats för mig.
Jag undrar vem jag är då?
Jag är upptäcktsresande i mitt nya liv.
"Den som är rädd för förändring, är rädd för själva livet".
Äter gör jag numera ensam nästan alla måltider utom ibland på kvällen och på helgen. Jag städar ensam, promenerar oftast ensam (fast Mimmi är med så klart), går på stan ensam och tittar ofta på TV ensam. Jag motionerar ensam. Fikar ensam. Fast min hund och katt finns omkring mig i det mesta jag gör.
Min man jobbar mycket. Fast att han inte har något chefsjobb, kräver jobbet mycket av honom. Ibland har han nattberedskap. Ibland jobbar han kväll. När han kommer hem pysslar han ofta med sitt. Jag har varit igång under dagen med mitt och är trött.
Det känns ovant efter cirka 20-25 år med barn och deras kompisar i huset, att vara i så mycket ensamhet för mig. Det är en utmaning för mig att hitta till en ensamhet som känns lagom. Ibland är ensamheten skön och vilsam. Ibland kan den kännas jobbig. Då åker jag in till stan för att vara bland människor en stund.
Sedan min mamma dog är det nästan aldrig någon som säger mitt namn till mig längre. Det känns tomt ibland. Så då säger jag mitt namn till mig själv. Ibland.
Jag tänker ibland på tiden när jag bodde ensam, när jag själv flyttat hemifrån som 19-åring. Jag trivdes med det. Pluggade, pysslade med blommor, läste böcker och lyssnade på musik. Lagade mat och tog hand om mitt lilla marsvin. Träffade vänner och gick på stan och fönstershoppade. Jag drömde drömmar om min framtid.
Det känns lite som att backa tillbaka till det som en gång var jag som ung där jag är nu i mitt liv. Att leva i en familj under så lång tid som jag har gjort, kräver hela tiden kompromisser och anpassning.
Nu väntar en tid med färre kompromisser och mindre anpassning för mig. En tid med så mycket mer tid och plats för mig.
Jag undrar vem jag är då?
Jag är upptäcktsresande i mitt nya liv.
"Den som är rädd för förändring, är rädd för själva livet".
onsdag 18 december 2013
Var det tomten?
På min promenad är marken grön.
Jag känner längtan efter vit snö.
I de mörka fönstren tindrar adventsstjärnor.
Jag undrar, vad symboliserar adventsstjärnorna nu för tiden?
En önskan om julefrid? Ljuslängtan? Eller en tro?
Jag möter en okänd människa i röd mössa.
Han ler.
Jag ler.
Värmen sprider sig inuti mig.
Var det tomten jag mötte?
(Tack Spanaren för att du inspirerade mig till den här texten!)
tisdag 17 december 2013
söndag 15 december 2013
Vila i julens budskap
Jul - det är idag till stor del musik för mig.
När jag kollapsade av utmattning för fjorton år sedan kom jag hem en
vecka före jul från rehabiliteringen jag skickats iväg på.
Den julen blev som inga andra jular i mitt liv. Jag kände inte igen mig i mitt eget kvarter. Jag klarade inte att gå själv utan att någon höll i mig. Jag åt nästan inget alls. Nätterna var sömnlösa. Jag låg mest och stirrade i taket. Klarade inte att höra eller se människor för att både min kropp och själ var så trött och sliten.
När jag reste mig och tog några steg, kändes det som att jag bar ett stort, tungt kors på min rygg.
Det enda som kunde nå in till mig var musiken. Den lindrade mitt mörker.
Tack för musiken och en härlig söndag önskar jag dig!
Ta det lugnt i julbrådskan. Gör det du har lust att göra och strunta i resten. Det finns inga måsten. Var rädd om dig. Det finns bara en av dig, bara en som är som du. Och du är betydelsefull.
Julens budskap är frid och fred. Vila och stilla ro. Gemenskap med dig själv eller andra.
Vila i det.
Den julen blev som inga andra jular i mitt liv. Jag kände inte igen mig i mitt eget kvarter. Jag klarade inte att gå själv utan att någon höll i mig. Jag åt nästan inget alls. Nätterna var sömnlösa. Jag låg mest och stirrade i taket. Klarade inte att höra eller se människor för att både min kropp och själ var så trött och sliten.
När jag reste mig och tog några steg, kändes det som att jag bar ett stort, tungt kors på min rygg.
Det enda som kunde nå in till mig var musiken. Den lindrade mitt mörker.
Tack för musiken och en härlig söndag önskar jag dig!
Ta det lugnt i julbrådskan. Gör det du har lust att göra och strunta i resten. Det finns inga måsten. Var rädd om dig. Det finns bara en av dig, bara en som är som du. Och du är betydelsefull.
Julens budskap är frid och fred. Vila och stilla ro. Gemenskap med dig själv eller andra.
Vila i det.
lördag 14 december 2013
Kärlek är demokrati
Kärlek är att se varje människa som en unik varelse född till jorden därför att han eller hon behövs här.
Kärlek är respekt för varandras olikheter.
Kärlek är demokrati.
Kärlek är att stötta varandra i stället för att förtrycka och håna varandra.
Kärlek är medmänsklighet, solidaritet och empati.
Kärlek är respekt för varandras olikheter.
Kärlek är demokrati.
Kärlek är att stötta varandra i stället för att förtrycka och håna varandra.
Kärlek är medmänsklighet, solidaritet och empati.
fredag 13 december 2013
Två år som hundägare
 |
| Mimmi har precis kommit hem till mig Lucia 2011. |
 |
| Mimmi Lucia 2013. |
Idag för exakt två år sedan, på Luciadagen 2011, hämtade jag hem lilla Mimmi. Hon var inte större än ett marsvin då, åtta veckor gammal.
Idag är hon en underbar klok vän till mig. Så glad, så tillgiven, så busig, så ... lydig, nja, när hon själv vill eller får lite prinskorv.
Hon och jag har redan upplevt så mycket under vår tid tillsammans så här långt. Hennes smärtsamma tid när hon var sjuk i höften i ett halvår. Operationen och rehabiliteringen efter det. Valpkursen som vi gick tillsammans och hade så roligt. Vi har rest och upplevt saker tillsammans. Mimmi älskar att åka bil. Varje dag med Mimmi är ett äventyr och mycket kramar, kel och bus.
Mimmi har varit en stor tröst för mig efter att min mamma dog. Och ett härligt sällskap efter att båda döttrarna flyttat hemifrån.
Mimmi - en dröm som jag bar på så länge som blev verklighet i mitt liv.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)