Glad Påsk!

Idag blir det kalas med god påskbuffé och glada vänner hos mig.

Syrenen och körsbärsträdet är på väg att slå ut i min trädgård.

Glad Påsk önskar jag alla vänner!



#Blogg100 - Dag 51

Om att gråta

Låt oss gråta våra frusna tårar tillsammans.

Det finns inget skamligt i det.

Sörja det som gjorde ont.

Låt våra tårar rinna tillsammans.

Som bäcken, där livet flödar runt omkring.

Ibland är tid att gråta.

Ibland att skratta och le.

Du levande människa ...

Du flod av tårar ...

Och skratt.




Lästips: 

Sanna Lundells krönika "Nu ska jag aldrig mer gråta ensam"



#Blogg 100 - Dag 50

Mod för att älska

Du behöver vara modig.

För att våga älska.


Så många sår som kan börja blöda igen.

Så många svek som kan förlama dig igen.

Så mycket tillit som kan raseras igen.


Du behöver vara modig.

För att våga älska.


(Anna-Karin)



#Blogg100

Ett enda ord

Tänk ...

Ett enda ord.

Berör mig
så starkt.

Allt runt omkring faller samman.

Tappar sin betydelse.

Det måste finnas en mening i det.




(Anna-Karin)



#Blogg100

Vårtecken: Klippning av pudel

Mimmi på väg för att få sommarfrissa.

Mimmi efter klippningen. Redo för en lång, het sommar.

#Blogg100 - Dag 49

I vitsippsskogen med Mimmi

Vitsippor hör för mig ihop med dagarna kring min födelsedag. Vissa år hittar jag kortskaftade vitsippor med små knoppar den här tiden. Andra år, som i år, kan jag plocka långskaftade fullt blommande vitsippor.

Mimmi var med mig igår när jag plockade vitsippor.

Hon nosade på dem.

Det gjorde jag också. Eller kanske mer luktade.

Har du känt hur gott det luktar i en blommande vitsippsskog?

#Blogg100 - Dag 48

Mini-blogging i påsktider

Om inte jag kommer på något alldeles särskilt att blogga om, så blir det mini-blogging för min del under påskveckan. Det finns så mycket annat just nu som jag lägger mitt fokus på. Som att följa lövsprickningen i naturen.

Idag ska jag skaffa världens bästa påskpynt enligt mig: mini-påskliljor i kruka.

Att påskpynta med gula blommor är enkelt jämfört med att ta fram stora lådan från förr med alla påskharar, kycklingar, höns och påskkärringar. Den lådan tar jag bara fram något ur numera om jag känner att jag har lust och kraft att göra det.

Jag pyntar mycket mindre än förr vid påsk.

Ger istället mig själv mer tid att andas.




#Blogg100 - Dag 47

Vår i Vätterbygden

Igår på stan såg jag utslagna björkar, blommande gul forsythia, ljusgröna häckar, stora knoppar på väg att slå ut på kastanj och lönn, rosenbuskar med utslagna blad.

I Stadsparken var marken täckt av blommande vitsippor.

Rosenbusken utanför Johans Café på Barnarpsgatan har utslagna blad nu.

Så här vacker var rosenbusken utanför Johans Café förra sommaren i semestertider.

På höjderna där jag bor kring Vättern är våren oftast en till två veckor senare än inne i stan. Det skiljer inte mer än tio minuter i restid. En mil. Fast fyra klimatzoner mellan där jag bor och närmast Vättern. Intill Vättern är det klimatzon 1, samma som i Skåne. Medan det på höjderna där jag bor är klimatzon 4 eller 5.

Det är perfekt. För på så sätt får jag varje år uppleva lövsprickningen två gånger. Först inne i stan nära Vättern. Och sedan hemma hos mig på höjderna.

Nu är det påskvecka. För mig betyder det först att städa och pynta med påskblommor. Påskafton kommer det vänner hem till oss. Då ska vi bjuda på påskbuffé. En hel rad nya recept som vi hittat i en tidning. Annandag påsk fyller jag år. Då blir det kalas här igen med familjen.

En rolig vecka för mig som i år verkar sammanfalla med något av det vackraste året bjuder på i Sverige tycker jag.

Lövsprickningen.

Mimmi ska klippas också den här veckan. Hon är så långhårig nu och håret tovar sig lätt. Hon kommer att få sin kortkorta sommarfrissa som är mer lättskött. Igår upptäckte vi att hon hade fått årets första fästing mitt uppe på huvudet.

#Blogg100 - Dag 46

Inglasat uterum för en lång sommar

Det har så här långt varit en kylig och blåsig helg i Vätterbygden. Fast solen var framme en del igår och fick temperaturen i det inglasade uterummet att nå upp till 20 plusgrader.

Bilden har jag lånat från Glasverandan.se

Det är lyxigt att ha ett inglasat uterum. Vi drömde om det i nästan 25 år innan det blev verklighet. Så mycket mera dagsljus jag får in i mina ögon tack vare uterummet. Från början av mars till slutet av oktober kan vi använda oss av det som ett extra rum.

Uterummet är rena rama medicinen för mig. Mer D-vitamin än inomhus. Ljusterapi. Där kan jag sitta och läsa. Gå runt och pyssla med blommor. Drömma mig bort i det blå. Dricka té. Träffa vänner. Leka med min hund och katt. Se ut i trädgården på fåglarna som flyger omkring eller tar sig en skvätt vatten ur fågelbadet intill den gamla lekstugan. Njuta av underbara solnedgångar.

Ett inglasat uterum är varken inne eller ute. Som ett mellanrum mellan det ena och det andra.

Riktigt varma dagar kan jag öppna upp med hjälp av stora skjutdörrar så att luften kan flöda fritt och svalka ned uterummet.

Det är ingen överdrift att kalla ett inglasat uterum för ett sätt att förlänga sommaren. Precis så känner jag att det är för mig. Som att ta sig till en sommarstuga genom att bara kliva över en tröskel.

Jag tror att jag ska odla körsbärstomater i uterummet i år.

Och kanske hänga upp en plåtskylt med ett vackert budskap på väggen.

Bilden har jag lånat från Glasverandan.se.

#Blogg100 - Dag 45

Anti-stress: Långsamhet

Att göra saker långsamt är avstressande. Hur ofta gjorde jag saker långsamt när jag jobbade heltid och hade små barn? Jag tror att jag där någonstans glömde bort hur man gör saker långsamt.

Jag har nog alltid varit en människa som varit snabb. Därför var jag mycket uppskattad hos de arbetsgivare där jag jobbade. Allt från inom industri, kontor till redaktion. Med mera. Snabb och noggrann, det var sådan jag var som anställd. En förmåga som så klart är en bra förmåga många gånger. Både i arbetslivet och privat. Fast som också kan vara negativ för mig om tempot och belastningen hela tiden accellererar.

Precis som på ett gympapass där man börjar med uppvärming för att sedan öka tempot och till sist avslutar med att varva ned och stretcha, behöver vi växla mellan olika tempon i våra liv som människor.

Visst måste det vara tokigt att kräva av oss själva att hela tiden köra på för fullt utan att ta oss tid för att vare sig varva upp eller varva ned. Inte bara i våra kroppar utan också i våra hjärnor. Ändå är vi många idag som håller på så. Troligen mer än någonsin förut genom att så mycket är tillgängligt dygnet runt för oss människor idag. Internet. Konsumtion. Media av olika slag. Hur många möjligheter finns det i arbetslivet idag under en arbetsdag att varva upp och att varva ned? Tid för eftertanke innan beslut? Till exempel.

Det här är inget som jag tänker på hela tiden. Fast numera, när jag till exempel plockar i och ur diskmaskinen och jag känner att huvudet inte riktigt hänger med mina snabba rörelser, saktar jag medvetet ned tempot. Lyfter och plockar i och ur med långsamma rörelser. Det gör skillnad för mig. Jag orkar längre. Jag upplever mera. Jag är mer i nuet. En sorts mindfulness i det vardagliga.

Yoga är kanske den ultimata långsamheten när det gäller rörelser.

Fast den kommer jag att blogga om en annan gång.

Livet är inte ett lopp som ska klaras av så snabbt som möjligt.

Livet är upplevelse.



#Blogg100 - Dag 44