Det vi har gemensamt om än olika

Jag hörde något fint häromdagen. Om det var på TV eller i radion minns jag inte. Men det handlade om hur vi människor alla delar naturupplevelser.

Om att vi kan uppleva det som sker i naturen så väldigt olika. Och ändå delar vi det. Vi har det gemensamt.

En vacker tanke som jag tänker går att överföra också på andra sammanhang i livet.

Färgskifte i naturen

Träden skiftar färg varje dag nu. Några kalla nätter och så börjar hösten märkas av allt mer. Även om solen och den blå himlen funnits där nästan varje dag under hela september och också nu i början av oktober.

I helgen tog vi in trädgårdsmöblerna. Planterade vacker rosa ljung i krukan intill trappan. Jag klippte ned lite perenner i trädgården. Tänkte på hur jag om ett halvår kommer att längta efter att se det gröna skjuta upp ur den mörka jorden igen. Tänkte på hur jag kommer att få se den blå scillan blomma igen under syrenen.

Jag känner vemod när det blir höst. Vet att det väntar långa mörka dagar. En vinter med kala träd utan de där löven som jag sedan när det börjar bli vår, längtar så mycket efter att de ska slå ut igen. Det kala, karga landskapet som hör till vintern i vårt land. Fast i skogen kan jag hitta grönska och skyddande granar året om.

Samtidigt är det mysigt med hösten. Vilsamt. De mörka kvällarna lugnar världen därute. Trädgården klarar sig själv. Det som hör sommaren till och som jag kanske ville men inte hann med denna sommar, det vilar nu och i det får jag också vila.

Tack för att jag får vara med också idag i detta liv!

Stressforskare Alexander Perskis förslag för att minska sjuktalen

Stressforskare Alexander Perski har i en debattartikel i Aftonbladet flera intressanta förslag för att minska sjukfrånvaron och antalet utslitna människor i förtid.

Några av dem är sänkt arbetstid för dem som arbetar i vården, ge mer makt över arbetstider till de som arbetar, förbättra det sociala stödet, 3/3-skiftgång vilket innebär att man jobbar tre dagar (lite längre dagar) och sedan är ledig i tre dagar. Enligt Perski ska forskning visa att detta är det optimala arbetssättet för att återhämta sig både fysiskt och psykiskt. (Mycket intressant med 3/3-skiftgång tycker jag själv).



"Den mest utsatta gruppen just nu är kvinnor med lägre utbildning, i åldrarna 30 till 50 år, som arbetar med en av de viktigaste uppgifterna i vårt samhälle – att ta hand om våra barn, våra sjuka och våra äldre." (Citat ur debattartikeln)


Alexander Perski är docent och stressforskare. Han har forskat i över 30 år på stress.

Psykologiprofessor anti coacher och självhjälpstrender

Läs en roman, öppna dig mot konsten och världen i stället för att förändra dig själv hela tiden, menar psykologiprofessor Svend Brinkmann i en intressant artikel i Dagens Nyheter.

Enligt Svend Brinkmann är det tiden och samhället vi lever i som är virrig. Mer än att vi människor är det.

De som har psykisk ohälsa som gör att man inte klarar att själv ta sig ut behöver och ska få hjälp anser han.

Tänk. och läsvärt!

Om utmattning från Kurera.se

De här kloka raderna om utmattning hittade jag hos Kurera.se genom Facebook:

"5 saker DU borde veta om utmattning:

1. Utmattning drabbar dem som är starka

– De som drabbas av utmattningssyndrom är ofta högpresterare med stora inre resurser. De ställer höga krav på sig själva och upplever dessutom krav både på jobbet och hemma. Den här styrkan är precis det som lägger grunden för utmattning. Det krävs en stark person för att pressa sig så hårt och så länge.

2. Utmattning drabbar de omtänksamma

– Utmattade personer är godhjärtade människor som ofta tänker mer på andra än på sig själva. De tycker att det känns egoistiskt att fokusera på sig själv, men i förlängningen leder det till att de försummar sina egna behov. Det är som att köra en bil utan att stanna och tanka. Utan bränsle tar det stopp. Utmattning är som ett inre motorstopp.

3. Utmattning drabbar dem som har svårt att säga nej

– Eftersom de som drabbas av utmattning ofta är omtänksamma, generösa personer med stora inre resurser vill de ställa upp och hjälpa till. Det som andra ber om är inte så betungande och svårt, och därför finns det inget skäl att säga nej. Men till slut går det inte längre. Tiden och orken räcker inte till. De inre resurserna är tömda.

4. Utmattning är inte depression

– Utmattning har många likheter med depression men det finns några avgörande skillnader. En är att deprimerade personer ofta har gett upp och anklagar sig själva. Det gör sällan de som är utmattade. I stället brukar det finnas en frustration eller ilska över hur livet ser ut och en känsla av att: ”Så här kan det inte fortsätta”. Den frustrationen är bra – för i den finns fröet till förändring.

5. Vägen ur utmattning är att fokusera på sig själv

– Ju mer man prioriterar sitt eget välmående, desto snabbare kan man återhämta sig från utmattning. Genom att ägna tid åt fritidsintressen som får oss att slappna av och vara med människor som gör oss glada fylls de inre resurserna upp igen. Att öva sig på att sätta gränser, säga nej till andra, träna sig i att be om hjälp och att ställa mer rimliga krav på sig själv är färdigheter som är allmänt stärkande och som dessutom förebygger att man drabbas av utmattning fler gånger."


Källa: Isabelle G Hedander / Kurera.se

Vi är alla medvandrare

Ibland i livet händer det att våra livsvägar som människor korsas som av en slump. Det kan innebära insikter, utmaningar och erfarenheter som jag annars aldrig skulle fått i mitt liv.

Också det som känns jobbigt och svårt kan vara så.

Ibland i livet händer det att våra livsvägar som människor korsas ...

Och utan att du ens först förstår det, förändrar det en annan människas liv för alltid.

Därför är vi alla medvandrare.

Lika viktiga på livets stig.

Den viktiga tilliten

Om det är så som Kofi Annan uttryckte i Skavlan häromveckan, att krig alltid börjar med brist på tillit. Och samma sak gäller för alla relationer. Hur viktigt är det då inte att vi litar till varandra? Att vi visar tillit. Att vi handlar tillitsfullt.

Från människa till människa.

Från vuxen till barnet.

Från myndighet till människa.

Från samhälle till människa.

Från land till land.

Och så viktigt det är att vi litar till oss själva.

Superblodmånen

Klockan fem i morse såg jag superblodmånen! Den var vackert rosarödorange. Jag såg skuggan av jorden på månen.

Det kändes hisnande och historiskt och så liten jag kände mig just då. Samtidigt detta band mellan mig, alla andra och universum.

Vi är alla i universum.

För universum är vi alla lika.

Lika värdefulla.

Du.

Och jag.

Mimmi, jag och rallylydnad

Här är jag och Mimmi vid Brukshundsklubben i Jönköping där vi tränar rallylydnad.

Mimmi och jag gör high-five innan träningen kör igång.

Vikten av att känna att man finns med i ett sammanhang

Ibland, eller rättare sagt ofta, saknar jag att inte ha jobbarkompisar längre. Att inte finnas med i en arbetsgemenskap som förut. Det är smärtsamt och kan göra ont i mig.

Fast nu är det som det är just nu. Hur det blir i framtiden vet jag inte. Jag drömmer om att kanske en dag hitta till ett jobb som jag klarar av trots den stresskänslighet som jag lever med. Jag har inte gett upp hoppet även om det vissa dagar känns tröstlöst.

Där har trots allt funnits perioder när jag klarat att arbeta till viss del. Det har känts härligt att vara med i en arbetsgemenskap igen.

Det är viktigt för en människa att känna att man finns med i ett sammanhang. Ofta i vårt samhälle idag tror jag att det är genom arbetet som vi hittar en känsla av sammanhang. Men vad gör vi då när arbetet inte längre finns där för oss av någon anledning?

Genom åren som sjukskriven när jag saknat arbetsförmåga och inte klarat pressen att vara anställd, har jag kompenserat det genom ideella saker som att vara sagotant på ett dagis varannan vecka. Jobbat i Röda Korsets second-hand-butik en gång i veckan. Jobbat ideellt inom Svenska Kyrkan i barngrupper och med deras kyrkoblad med den kraft som jag haft just då.

Just nu är jag i en fas där jag funderar över hur jag vill gå vidare med mitt liv. Jag har något viktigt för mig som får mig att ta mig igenom de här faserna. Min känsla av sammanhang med naturen.

Det är så stort att ha fått ett liv som människa på denna jord och att få vara en del av det fantastiska universum och den natur som jag lever tillsammans med, tycker jag! Den kärlek som finns i naturen och som omsluter oss alla. Antingen vi känner det eller inte. Villkorslöst.