Första vitsipporna

Jag tog med mig Mimmi till Stadsparken. Släppte henne lös i hundhagen. Där försökte jag gömma mig för henne. Smita iväg, ta en annan väg, gömma mig bakom ett träd.

Men icke sa Nicke. Min lilla fina vovve håller full koll på sin matte. Vänder matte, ja, då vänder Mimmi. Försöker matte gömma sig, ja, då springer Mimmi efter sin matte. Precis som det ska vara med en matte och en hund.

Bland de bruna vissna löven på marken fick jag se de första vitsipporna denna våren.

Och solen bröt fram genom de grå molnen.

Värmen gjorde mig matt.

Regnet

Påsken var härlig. Jag har sett tussilago. Snödropparna kommer upp ur marken i min trädgård. Syrenbuskens knoppar är redan lite gröna.

Termometern visade +15 grader i helgen. Utomhus.

Plötsligt kom moln framför den värmande vårsolen.

Det föll ett regn.

Sköljde rent.

Väckte till liv.

Glad Påsk!

Det är snart påskhelg. En av de största helgerna under året. För mig är påsken främst tid att vara tillsammans med dem jag älskar. Jag pyntar inte mycket alls längre. Fast tuppen på bilden finns i en välkomnande murgröna i hallen i år. Sedan har jag små söta tête-à-tête i krukor både inne och i uterummet och på förstukvisten.

En del extra gott att äta blir det också för mig i påsk. Ägg så klart. Både som mat och i godisform. Jag gillar Anton Bergs mandelägg så det kommer att hamna i en blå skål hos mig till påsk. De gula och vita. Gott och vackert på samma gång.

En riktigt Glad Påsk önskar jag dig som kikar in här i min blogg!

Rocksjön och John Bauers park

Rocksjön ligger i centrala Jönköping nära A6. Där finns ett rikt fågel- och djurliv. Utsiktstorn och rastplatser. Spångar att vandra på, vandrarhem och restaurang Hasse på Sjökanten och också en badplats. En fin liten oas.

Sommartid bodde konstnären John Bauer i familjens sommarhus och barndomshem vid Rocksjön. Här ritade han bland annat skisser till beställningsarbeten för Tomtar och Troll. Idag finns en park här uppkallad efter John Bauer.

 

 

 

#Blogg 100 - dag 21

Livets skuggsida eller solsidan?

Solljuset silas genom ljuslyktorna och skapar sirliga skuggmönster på den rutiga vaxduken. Ett ljusspel av mörker och ljus, skuggor och sol.

Livet har sina skuggsidor precis som sina solsidor. De finns där hela tiden, antingen vi vill det eller inte. Det är bara att läsa i nyheterna en stund för att ta del av livets skuggor. Eller gå ut i naturen och hitta solsidorna i en tussilago.

Ibland skuggas hela livet för ett tag. Det känns nattsvart. Som solförmörkelse.

Om man håller ut kommer en dag en solstråle och tränger in i det mörka. Du börjar se landskapet igen. Människorna. Du orkar höra ljuden och fågelsången.

En stund i taget. En dag i taget.

Ibland blir ljuset för starkt. Du bländas. Söker dig till en skuggig plats för att vila själen en stund. Allt har sin tid.

Skugga och ljus skapar vackra mönster i våra liv och själar.

Precis som det kan göra på en duk en solig vårdag.


#Blogg100 - dag 20

(Jag skriver inte längre varje dag i Blogg100, utan jag bloggar när jag har lust att göra det)

Solsken och takdropp

Långsamt smälter värmen från den starka vårsolen snötäcket. Gräset kommer fram igen. Först i ringar runt träd och buskar och längs med huset. Sedan längs med gångvägarna på lekplatsen.

Det är så härligt att se grönt igen. Jag mår bättre av det gröna än av det vita nu.

Det starka ljuset bländar mig på förmiddagspromenaden med Mimmi.

Under fötterna är marken mjuk och mina skor tränger ned i det blöta gräset.




#Blogg100 - dag 17

Rosariet och Vätterstranden

 

Jag letar vårblommor. På höjderna kring Vättern där jag bor är marken fortfarande täckt med snö. Så jag tog bilen och åkte till Rosariet istället. Där fick jag äntligen se blommande snödroppar, vintergäck och ur marken stack Pion-knopparna upp sina små röda huvuden.

Efteråt gick jag och Mimmi ner till Vätterstranden. Där var en grupp med barn som kastade stenar i vattnet tillsammans med sina dagisfröknar. Jag kastade pinnar i vattnet åt en glad Mimmi som så gärna skuttade ned i Vättern och fiskade upp pinnarna som jag kastade i.

Vättern var alldeles spegelblank och stilla. Jag tröttnar aldrig på att vara nära Vättern. Att se himlen och höjderna. Skiftningarna i ljuset. Det ger ro i min själ och glädje i mitt hjärta.



#Blogg100 - dag 16

Till dig som läser min blogg

En av mina följare till bloggen, Kalle, har skrivit till mig att han inte kan kommentera här i min blogg. Tack Kalle om du läser här, för att du skrev till mig om problemet.

Jag har de "gamla" inställningarna nu för kommentarer så jag tycker att det skulle fungera. Men inte lätt för mig att veta. Det är ju bara du som läser här i bloggen som kan berätta för mig om du kan kommentera här utan problem eller inte.

Om du har problem att kommentera i min blogg, så sätter jag stort värde på om du vill skriva några rader om det till mig i ett mail.

Min mailadress: anna.karinmattsson@hotmail.com

Jag hoppas verkligen att det ska fungera att kommentera här för den som känner att han/hon vill lämna några rader efter sig när man har läst det jag skrivit.

Kommentarerna är ju en del av mitt bloggande, en viktig del för mig.

Stadsparken

Tidigt på morgonen åkte jag till mammas grav med en blomma. Det är fyra år sedan min mamma dog idag den 15 mars. Det är så konstigt för det känns som att det var igår jag släppte hennes hand för sista gången. Men tiden går och dagar blir till år. Livet fortsätter på ett nytt och ovant sätt.

Sedan tog jag med mig Mimmi till den vackra Stadsparken i Jönköping. Där promenerade vi bland gamla löv, röda små gamla hus och djurhagar. Påfåglarna var ute och vi tittade länge på deras vackra fjäderdräkt.

Det var nästan helt tomt på den stora lekplatsen. Annorlunda mot hur det brukar vara där under sommarhalvåret.

Utsikten är lika hisnande vacker oavsett vilken årstid jag står där på utsiktsplatsen intill Fågelmuséet. Så många nya byggnader som dykt upp bland hustaken genom åren som jag bott här.

Vid fågeldammen var det fullt med änder och andra fåglar. Jag undrade hur de skulle reagera när jag kom promenerande med Mimmi i koppel. För att inte tala om hur jag undrade hur Mimmi skulle reagera på fåglarna. Men änderna flyttade stilla och snällt på sig när jag kom gående med Mimmi och Mimmi, ja, hon verkade som att det inte störde henne det minsta att det var änder på båda sidor om henne som tjattrade och kvackade när vi gick förbi dammen.

John Bauers Prinsessa Tuvstarr finns längs med gångvägen. Där brukade mina ungar gilla att klättra upp bland stenarna och hälsa på henne och det stora trollet när de var små.

#Blogg100 - dag 15

Om våren ska man ju vara glad eller?

Vårdepression är något som jag aldrig hörde talas om förr. Årstidsbundna depressioner hade jag hört talas om men på våren, ja, då skulle man ju vara glad.

Men våra hjärnor är komplicerade ting. Ljuset vi får in genom ögonen är viktigt för hur vi mår i själen. Troligen är vi olika trögstartade kanske som individer men kanske också i olika åldrar som människor.

När det gäller mig själv så har jag blivit allt känsligare med åren för de olika årstiderna. Den här tiden på året känner jag mig riktigt mosig i skallen ibland. Skönt att kunna förstå varför man känner sig som man gör. Och att veta från sin erfarenhet att det blir bättre.

Att vara mycket utomhus i dagsljuset och att ha regelbundna tider för sömn, mat och motion gör att i alla fall jag klarar mig bättre tills min hjärna känner sig piggare och gladare igen. Det är bra att undvika stress om det är möjligt.

Enligt den här artikeln så är det som tuffast just nu för oss som är årstidskänsliga. Besvären börjar i februari och når sitt maximum vid vårdagjämningen, alltså 20 mars, när dag och natt blir lika långa.

3-5 % av svenskarna får en depression under våren. 10-12 % mår dåligt av ljusförändringarna.

Så det är OK att inte alltid ha humöret på topp och känna sig pigg den här tiden på året.


Lästips: "Vårdepression trots fint och soligt väder" 



#Blogg100 - dag 14