Med öm och stel rygg tog jag mig på snöiga och hala vägar till stan med bilen idag. Jag kan känna mig rädd att ramla igen efter att jag bröt axeln. Särskilt när det är halt. Än är jag inte så stark i kroppen att jag är redo för ett nytt "fall". Egentligen är man nog aldrig redo för det. Men när det händer har man inte längre något annat val än att resa sig igen och försöka hitta tillbaka till de förmågor man hade före fallet. Även om vägen dit är lång och snårig och mycket smärtsam ibland.
Jag tänker på alla kvinnor som tog sig upp idag. Som tog sig upp igår. Och genom årtusendens gång. Jag tänker på alla de kvinnor som fallit och rest sig igen. På kvinnorna som bar på barn. Inuti sig eller i sin famn. Som matade och tröstade. Städade och lagade mat. Studerade och arbetade och slet så att alldeles för många gick in i och fortfarande går in i väggen av utmattning. Jag tänker på alla dem idag.
Där finns kvinnorna som var mina förebilder när jag var liten. Florence Nightingale. Anne Frank. Selma Lagerlöf. Jeanne D'Arc. Fredrika Bremer. Med flera. Det var starka kvinnor som jag fascinerades av som liten. Kvinnor som gick sin väg och som ville förändra. Kanske var det tack vare dem som jag också kände samma längtan i mig? Och känner fortfarande. Eller kanske kände jag samhörighet med dem? Även om min väg inte var deras väg på något sätt.
Ibland när jag har tunga dagar så undrar jag hur livet blev som det blev för mig där jag är nu. Att jag slet ut mig så att jag aldrig mer kunde jobba heltid. Att jag slet ut min rygg alldeles för tidigt med allt vad det har inneburit. Att jag till sist bröt ihop för att allt jag ville och strävade efter och allt jag ville ge till andra, till sist var på väg att bli min egen undergång.
Men mitt i alla mina mörka minnen från den där jobbiga tiden kan jag se en annan "jag" än den som verkade vara så svag då. Jag kan se vilken styrka jag har haft i mitt liv. Jag kan se vilken styrka jag hade att bit för bit resa mig upp och gå igen. Att hitta orden igen som jag tappade. Den mentala styrkan att bit för bit pussla ihop mitt söndertrasade jag. Och till och med på många sätt skapa ett bättre jag och liv för mig än vad jag hade förut.
Den styrkan ...
Den styrkan kan jag se i alla kvinnor som varje dag kämpar för att få ihop sina liv hur än de ser ut och var än de är i livet. Det handlar om att ta sig upp, oavsett. Att bli en del av #metoo. Fortsätta kämpa för en jämlik värld på alla områden där det finns människor.
Ta väl hand om er alla starka kvinnor.
Låt aldrig någon få dig att sluta se din kraft du har i dig.
Bejaka kraften i dig. Och tillåt dig att ibland känna dig svag. Vilket kanske är det mest starka du egentligen kan göra. För i svagheten vilar din styrka för att du en dag ska känna dig stark igen. Kanske inte som förut. Men stark. På ett nytt och ännu mera kraftfullt sätt.
Om du bara visste ... hur stark du är ...
Kvinna.
torsdag 8 mars 2018
Hjärtelycka
Plötsligt drog ett leende fram
Inifrån henne
Inifrån henne
Över hennes anletsdrag ...
En sekunds stjärneglitter
i ögonen
Lyckoleende
i mörka livets natt
Sparad hjärtelycka
i otröstligt bröst
(Anna-Karin)
En sekunds stjärneglitter
i ögonen
Lyckoleende
i mörka livets natt
Sparad hjärtelycka
i otröstligt bröst
(Anna-Karin)
Värme
Med dig
Behövde jag ...
Aldrig
Frysa
(Anna-Karin)
Behövde jag ...
Aldrig
Frysa
(Anna-Karin)
tisdag 20 februari 2018
Villkorslös kärlek
Hjärta med vingar
Om jag hade vingar flög jag till dig idag
Röd ros i näbben, bultande hjärta i mitt fjäderprydda vita bröst
Släppande röda rosen i vita snön framför dina fötter och
innan du ens hann se upp
i gråa himlen
var jag borta
Hela universum fyllt
av alla känslor av kärlek
Jag ville fylla
ditt varma bröst med
Just idag.
(Anna-Karin)
Röd ros i näbben, bultande hjärta i mitt fjäderprydda vita bröst
Släppande röda rosen i vita snön framför dina fötter och
innan du ens hann se upp
i gråa himlen
var jag borta
Hela universum fyllt
av alla känslor av kärlek
Jag ville fylla
ditt varma bröst med
Just idag.
(Anna-Karin)
Resan
Jag tror att som människa har jag en resa att göra.
Ibland reser jag ensam.
Ibland tillsammans med andra.
Ibland reser jag ensam.
Ibland tillsammans med andra.
Och alla är vi samtidigt reskamrater.
(Anna-Karin)
(Anna-Karin)
torsdag 1 februari 2018
Senvinterregn
Frusna bara händer
Vind kyler panna
Stela kroppar
I långsam rörelse
Jag rör mig ovisst, vilset
Utan mål
I en främmad värld
En gång så känd
Senvinterregn doftar
annorlunda än vårregn
Doftar is och kall asfalt
Doftar tröst
Doftar hopp
Doftar liv som ska komma
(Anna-Karin)
I långsam rörelse
Jag rör mig ovisst, vilset
Utan mål
I en främmad värld
En gång så känd
Senvinterregn doftar
annorlunda än vårregn
Doftar is och kall asfalt
Doftar tröst
Doftar hopp
Doftar liv som ska komma
(Anna-Karin)
måndag 15 januari 2018
Blåsigt och snö på gång
Jag hade tänkt gå en längre promenad med Mimmi idag på förmiddagen. Det är relativt bart på marken hos mig även om där är en och annan isfläck eller isfrusen pöl som jag får se upp för när jag är ute och går så jag inte halkar omkull igen och gör mig illa.
Men burr så kallt det var! Vinden blåste genom märg och ben kanske för att jag inte hade rätta kläderna för vädret. Men det blev i alla fall en uppfriskande promenad i närområdet. Och all rörelse är bra, också de kortare promenaderna.
Nu har jag städat rent efter julen. Det känns skönt att det är gjort. Jag har rosa tulpaner på matbordet och en liten kruka med ljusblå pärlhyacinter på köksbordet. Blommor och växter betyder så mycket för mig särskilt den här tiden på året.
Genom huset hörs musiken nästan alltid hos mig. Jag spelar all möjlig sorts musik. I julklapp fick jag ett abonnemang på Spotify så att jag slipper reklaminslagen där. Det kändes som min allra bästa julklapp som jag kan njuta av varje dag nästan i ett helt år nu. Musiken betyder bara allt mer för mig sedan mina ungar flyttat hemifrån.
Igår var jag på stan med min make och åt middag på Jensens. Det är mysigt att åka in till stan och kika runt i skyltfönster och se människor i rörelse i alla åldrar. Det får mig att piggna till när min hjärna känns seg och trött i allt mörker.
Jag var inne i en nyöppnad chokladaffär på väster i Jönköping. Det är en man från Syrien som en gång hade en chokladaffär i Syren som öppnat den. Han flydde hit till Sverige för fem år sedan. I affären fanns godsaker och choklad från Syrien och också vanliga chokladpraliner och mycket annat gott. Så vi köpte med en liten påse hem med spännande nya godsaker för oss.
På nyheterna står det att det är snö och vinterkyla på gång. Tur att jag har ett varmt hus att vara i med snälla och kärleksfulla små husdjur att hålla i knät när vintern viner runt knuten.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)



