Min Yogi-katt

 

Solhatt

Ändå

Och ändå ...

 

Sprider solen

sina strålar

 

Över ängsliga

 

Ångestfyllda

 

Förtvivlade

 

Sorgsna

 

Rädda

 

Ensamma

 

Utmattade

 

Längtande

 

Älskande

 

Frustrerade

 

Förvirrade

 

Över alla liv

 

På denna jord 

 

I denna pandemi

 

Ändå ...

 

Solens strålar ...

 

Läkande ljus in i oss alla

 

 

(Anna-Karin)

Tillsammans

Vilda virvlande vindar ...

 

Bär min längtan

 

Över ängar

 

Stränder

 

Hav

 

Vilda virvlande vindar ...

 

Famna dem jag längtar så

 

Låt dem känna

min kärlek

 

Fast så långt borta

 

Låt oss vara

 

Nära ändå

 

Tillsammans i vinden

 

 

(Anna-Karin)

Lönn

Åh hur längtade inte jag, denna längtan, långa mörka vinterdagar.

Hur längtade inte jag, efter bladens skyddande grönska, lönnens blomklasar mot isblå vårhimmel.

Hur längtade inte jag?

Tack, tack, tack, tack för denna dags grönska.

Tack för livet som öppnar sig igen.

Födelsedag

Min födelsedag firade jag med en bilutflykt till Gränna. Solen sken och värmde frusna själar. Himlen var blå. Det var den dagen träden slog ut i Vätterbygden. Det var så ovanligt vindstilla, så vackert att det kändes som att vara i en tavla. Så overkligt fast så verkligt ändå. Så overkligt som att åren går. Jag är densamma som igår. Och ändå inte. På något konstigt sätt.

Mimmi och mammas grav

Mimmi ville av sig själv vara med på bilden när jag fotograferade blommorna jag planterat. Hon känner sig som hemma här vid mammas grav där vi varit så många gånger nu. Åren går. Minnena består. Och kärleken i mitt hjärta.

Efter påsk

I år har påsken varit ovanligt lugn. Den planerade festen med vänner ställde vi in som säkert så många andra också gjorde just denna påsk på grund av coronaviruset.

Vi har ätit gott. Promenerat. Börjat vårstäda i trädgården. Har man hus och trädgård har man alltid något att göra. Ja, så mycket att det blir för mycket ibland. Då får man ta en lugn dag och vila sig.

Dikt av Jacques Werup

Jag hittade denna underbara dikt av Jacques Werup i en bok här hemma. Jag tycker att den passar så bra in på de tider vi lever i nu.

Tankar i coronatider

Det händer så mycket nu i världen kring detta virus corona. Det är svårt att ta in allt som sker. Ofta känner jag overklighetskänslor, ungefär som när man är i chock. Som att jag bara tar in det i taget som jag orkar med. Som att där är något i mig som skyddar mig så det inte blir för mycket.

Jag tillhör inte någon nämnd riskgrupp. Inte heller är jag 70+. Men jag är ändå försiktig nu när det gäller fysiska möten. Håller avstånd. Tvättar händerna. Reser inte iväg hemifrån. Undviker att gå in i affärer och trängsel. Promenerar och är i trädgården. Gör som myndigheterna säger att vi ska göra nu i Sverige.

Jag litar till att trots att detta visserligen är en mycket märklig och historiskt ovanlig situation som mänskligheten hamnat i, så kommer allt att vända en dag. Inte över en dag. Men så småningom, så sakta så blir mycket som förut igen. Jag vilar i tillit och i tron på människans styrka tillsammans.

HÄR är en bra länk om att hantera sin oro i corona-tider. Det är fullt mänskligt att känna oro i dessa tider.