Medkänsla ger mer dopamin än sex och pengar

I en ny artikelserie i Svenska Dagbladet läser jag om James Doty, forskaren som kan visa att vår medkänsla med andra frigör mer dopamin än både sex och pengar.

"Vi är gjorda för att bry oss om varandra", säger James Doty.

Begreppet medkänsla är en mer aktiv reaktion än empati (vilket är förmågan att känna in andra varelsers känslor). Andra människors lidande väcker medkänsla hos oss och en vilja att göra något åt lidandet.

Enligt James Doty kan man träna upp sin medkänsla (compassion) och det sker en mängd positiva effekter när man gör det. Man blir mer motståndskraftig mot negativ stress, får mindre ångest och ett bättre immunförsvar.

Långvarig stress och trauman kan leda till att den viktiga delen hippocampus i hjärnan krymper. Då försämras t ex våra minnesfunktioner. Något som jag själv upplevt i samband med min utmattning.

Mycket kärlek, meningsfulla sammanhang och hjälpsamhet kan förändra nervbanorna i hjärnan och antingen öka hjärnans förmåga eller läka det som en gång blivit skadat, t ex på grund av långvarig stress och trauman eller utmattning.

Det allra mest positiva i artikeln är för mig att James Doty berättar om hur man SJÄLV genom att meditera över sina "snälla" känslor, som generositet, empati och förlåtelse, kan träna upp sin medkänsla.

Tänk att något så viktigt kan vara så enkelt!

Artikeln väcker frågan i mig om medkänsla med mig själv också frigör mer dopamin än sex och pengar? Eller fungerar det bara så när det handlar om medkänsla för andra varelser?

I Sverige ökar den psykiska ohälsan allt mer. En anledning till det är jag övertygad om är att vi lever i ett hårt samhällsklimat där det gäller att sköta sig själv och skita i andra.

Genom att förändra politiken och samhällsandan till ett samhälle där vi känner med varandra och också visar detta i handling och politiska beslut, tror jag att vi alla kan må bättre.

Det bästa av allt är att vi som sagt, om vi vill, kan börja den här förändringen redan idag.

Med oss själva och de människor som finns runt omkring oss. Eller de långt borta, för det är lika viktigt att bry sig om de nära som de människor utanför den närmaste kretsen enligt forskaren James Doty.

Det handlar, i slutänden, om vår överlevnad som människor.

"Den som samarbetar och är snäll får sänkt blodtryck, den som hjälper andra får stärkt immunförsvar och längre livslängd", förklarar James Doty i artikeln och berättar om en studie med en grupp pensionärer som ägnade sig ett par gånger i veckan åt frivilligarbete. De levde längre än kontrollgruppen som bestämde sig för att inte använda sin tid till välgörenhet.

–Vi är skapade för att bry oss om varandra, och forskningen tyder på att det finns särskilda banor i hjärnan för medkänsla, fastslår James Doty.

Med ett skratt säger James Doty att han tror att börsmäklare är psykopater. Belöningssystemen som måste aktiveras för att vara i börsmäklaryrken uppmuntrar den sortens människor som drivs av egenintresse, är skrupelfria och inte bryr sig om andra, menar han på fullt allvar. Supermedkännande personer är ovanliga i den miljön, de skulle aldrig överleva där, säger han avslutningsvis i artikeln.

Påskgodiset slut

Och så var alla äggen uppätna nu då. Och påskgodiset. 

Huset känns konstigt tyst efter att ha haft båda döttrarna hemma samtidigt i påsk.

Det har varit den roligaste påsken för mig på ett par år, känner jag. 

Så tacksam!

Filmen Kon-Tiki

Det blev ett biobesök med hela familjen idag. Vi såg filmen Kon-Tiki om Thor Heyerdahl.

Filmen var berörande, känslosam och spännande. Där fanns vackra budskap och intressanta perspektiv på att vara människa. Bra skådespeleri och underbara naturscener.

En film som jag kommer att minnas, känner jag.

Påskfest och sommartid

Påskafton var jag på rolig påskfest med glada vänner.

Vi åt god mat och timmarna gick alldeles för fort.

Sen så blev det sommartid.

På något konstigt sätt.

Mitt i smällkalla vintern.

Glad Påsk!

 

En riktigt Glad Påsk önskar jag alla som kikar in här i min blogg!

Arbetsprovet avklarat

Arbetsprovet som jag gjorde igår när det gällde utredning av om jag har kärlkramp eller inte, gick bra. Jag fick höra att jag har god kondition, hjärtat fungerar bra och den gullige läkaren med mörka sammetsögon, sa till mig, leende, att han tror att jag kommer att leva länge. Det kändes ljuvligt för mig att höra de orden.

Nu är det en läkare till som ska titta på provet, den läkaren som remitterade mig till undersökningen. Jag hoppas och tror att jag får samma besked från honom.

Det vänstersidiga skänkelblocket i mitt hjärta är tydligen något man kan ha som människa. Ibland är där en hjärtsjukdom bakom. Ibland inte. Just nu ser det ut att vara det senaste alternativet för mig. Och jag känner mig rikare än på länge. Då finns det fortfarande hopp om att jag ska kunna bli ännu bättre och starkare än vad jag är idag.

När träningsvärken från cyklingen igår lagt sig, (jag tog ut mig så mycket som jag kunde, så benen darrade ett bra tag efteråt och idag känns de som trädstammar) tänker jag börja träna hemma till en DVD som jag köpt.

Jag har haft Susan ("Knip") Lanefelts fiffiga träningsprogram i 15-minuterspass för hela kroppen som video förut. Den har hjälpt mig mot muskelspänningar och trötthet. Säkert kommer den att hjälpa mig nu också.

Träning och avslappning, yoga och meditation. Det är bra medicin mot mycket här i livet. Och skratt inte minst. Kultur, vänner, djur och att skriva.

Fast inom mig vaknar frågan långsamt till liv igen varifrån mina muskelspänningar och paniken egentligen kommer. Efter alla dessa år som jag levt med dem nu.

Det sägs att muskelspänningar är en människas försvar. Vad är det jag försvarar mig mot? Omedvetet? En del vet jag. En del har jag kvar att utforska om mig själv.

Så skönt ändå att kunna släppa oron kring hjärtat nu. Allt började med att jag trodde att jag hade luftrörskatarr förra våren. Kanske var det bara en infektion jag hade? Som sedan ledde till den ena utredningen efter den andra. Nu ska jag pusta ut och njuta av lediga dagar.

Lugn påsk för mig i år

Imorgon ska jag upp till sjukhuset och göra arbetsprovet för hjärtat. Inte det roligaste att göra en skärtorsdag. Fast lika bra att få det gjort, tänker jag.

Både yngsta och äldsta dottern kommer att vara hemma i påsk mycket mer än jag trodde att de skulle vara. Det känns bra.

Ibland kommer det tankar på mamma. Jag kan sakna henne väldigt mycket just de stunderna. Ibland blir det en klump i halsen. Den lättar när tårarna börjar trilla.

Sorg tar tid och får lov att ta den tid den behöver. Den är inte alltid där i alla fall. Och en stor del av saknaden är ju saknad efter lyckliga och glada stunder tillsammans. Så ofta slutar mina tårar med att jag känner tacksamhet över alla fina minnen tillsammans.

I år blir det en lugn påsk hos mig. Jag ska köpa några stycken krukor med tete-à-tete och gula tulpaner. Lite påskmat och påskgodis. Det får bli allt i år. Påsk blir det hur som helst. Det viktigaste av allt är att man får vara tillsammans, tycker jag.

Doften av våfflor

En sån här åt jag ikväll.

Tänk att våfflor kan vara så gott!

Doften av våfflor får mig att minnas när mina nu vuxna döttrar var små bebisar. Vi bjöd människor som kom och gratulerade oss som nyblivna föräldrar på våfflor.

Hela huset doftade av våfflor och säkert doftade det utanför huset också.

Dofter av lyckliga stunder i mitt liv.

Kanske de största ögonblicken av dem alla för mig i mitt liv?

I alla fall kändes det så just då. 

Längtan

Ibland känns tre mil som på andra sidan jordklotet.

När man längtar efter någon som man älskar.


(Anna-Karin)

Närhet

Jag läste så vackra ord från Dalai Lama igår. Om hur viktigt det är med närhet för oss människor.

Ord om vad närhet kan vara. Olika för olika människor. Allt från att röra vid en annan människa, en strykning mot någons kind. Till närhet till tingen, att röra en sak, ett ting. Närhet till naturen.

Närhet är att vara öppenhjärtig och äkta i mötet med andra. Både med älskade människor som står mig nära. Och också med okända människor.

Det tyckte jag mycket om att läsa. Jag tänkte på alla mina härliga vänner i cyberrymden när jag läste de orden.

Att vi kan ha närhet mellan oss också i cyberrymden är fantastiskt. 

Närheten i att vi delar med oss av till varandra om vad det är att vara människa.