Louisiana och Yoko Ono

 

Igår var jag med familjen på Louisiana. Bland annat såg jag Yoko Ono-utställningen där. Om Yoko Onos utställning tyckte jag så här (kort sammanfattat): innehållsrik, lekfull, poetisk, nostalgisk, tankeväckande, vacker, berörande, överraskande. 

Att vandra i rum där den människa gått och skapat, som levt tillsammans med en av mina största idoler, John Lennon, var tillräckligt för att ge mig en känsla av magi. 

Att t ex få se en installation med en stege som leder upp till en tavla hängande från taket med ordet YES på, som varit med på den utställning där Yoko och John Lennon möttes för allra första gången, kändes som att det strålade kärlek kring just den stegen. 

Det finns alltid så mycket att upptäcka på Louisiana. Tiden räcker aldrig till där. 

Jag har varit på Louisiana flera gånger i mitt liv. De starkaste minnena har jag från Picasso-utställningen och Pompejii-utställningen. Yoko Onos utställning kommer jag också att bära med mig på ett särskilt sätt känner jag. 

Förväntansfull i bilen på väg mot Danmark.

 

Yoko Ono hade ordnat ett önsketräd i Louisianas park.

Besökare fick skriva lappar med önskningar och hänga i trädet.

 

En ljuvlig och stor hibiskus. Naturens konstverk.

En av de äkta Picasso-tavlorna på Louisiana.

Huset vid entrén till Louisiana inklätt i grönska.

Stor murgröna täckte hela muren.

Efter Louisiana åkte vi till det charmiga nöjesfältet Bakken.

Daggkåpa

Daggkåpan översvämmar min trädgård just nu.

Gammalros

 

Så flyktig är du,
min ros.

Några dagar blott ...

Din skönhet
i full blom.

För alltid
i min längtan.


(Anna-Karin Mattsson)

De rädda och de modiga

I morse tänkte jag på många av de människor jag mött i mitt liv som varit aggressiva. Och jag tänkte på hur rädda eller sorgsna de måste ha känt sig innerst inne. Under den där ilskan.

Sedan tänkte jag på de människor jag mött i mitt liv som varit glada och lugna. Utan att någon gång visa aggressivitet eller falskhet. Utan i stället valt andra vägar att möta det jobbiga i livet. Och jag tänkte på hur modiga och starka de människorna måste ha varit. Djupt där inne.

Det krävs mod för att våga hissa vit flagg och lägga ned sina vapen.

Jag och Aftonbladets Viktklubb

Igår kväll kände jag mig särskilt stolt över mig själv. Efter den stora hjärtutredning som man gjorde på mig under det senaste året (som lyckligtsvis nog visade att mitt hjärta var friskt), bestämde jag mig för att träna och få bort de ohälsosamma kilon som samlat sig på mig under en mycket stressig och långvarig period i mitt liv.

Till saken hör att jag aldrig har bantat eller hållit någon diet i hela mitt liv någonsin ... Jag har inte behövt det. Varit lyckligt lottad med en hög ämnesomsättning, helt enkelt.

Jag gick med i Aftonbladets Viktklubb och för loggbok där sedan ett par veckor tillbaka. Det visade sig att jag ätit alldeles för SMÅ mängder mat och också inte alltid det som kroppen behöver.

Den direkta effekten av att jag balanserat min kost och också rör på mig regelbundet, har blivit att jag känner mig piggare, har mer energi jämt fördelad över dagen och också mera ork. Panikattackerna blir också svagare när jag motionerar. Jag ser motionen som min anti-depressiva biverkningsfria medicin när jag ger mig ut och promenerar.

Nu börjar resultaten visa sig både på vågen och kring min midja. Jag är på väg mot hälsosam vikt och mått igen, så som jag hade det förut. Det som är mitt mål med den förändring jag nu gör i mitt liv. Allt för att undvika hjärt- kärlsjukdom och andra besvär som övervikt kan leda till.

#Almedalen idag: "200.000 sjuka och arbetslösa tvingas till socialen"

Jag läser i DN idag att mer än 200.000 sjuka och arbetslösa tvingas till socialen trots att de egentligen inte hör hemma där.

Det är helt nya grupper som dyker upp hos socialen.

"– Det har uppstått en diskussion bland våra medlemmar om hur försörjningsstödet var tänkt att fungera och hur det används. Därför beslöt vi oss för att gräva lite djupare i ämnet, säger förbundsordföranden Heike Erkers (Akademikerförbundet SSR).

Undersökningarna resulterade i rapporten "Försörjningsstödets framtid - 200 000 försörjningsstödstagare borde bort " som presenteras på ett lunchseminarium i Almedalen i dag.

Heike Erkers ser många problem med att sjuka och arbetslösa tvingas till socialkontoren. Ett av dem är att de hjälpsökande måste ha sålt allt av värde innan de kan få pengarna de behöver.

– De får exempelvis veta att de måste sälja bilen och inser att de inte kan söka jobb utan bil. Resultatet blir att de hankar sig fram med hjälp av släkt och vänner och inte hinner ägna den tid som behövs för att söka jobb, säger Heike Erkers."

(Citat Dagens Nyheter)

Resultatet att människor som blir sjuka och arbetslösa hankar sig fram med hjälp av släkt och vänner har varit ett mål för Fredrik Reinfeldt sedan länge.

Jag har skrivit en artikel om det i Newsmill: "Reinfeldt tycker att anhöriga ska rycka in för arbetslösa och sjuka". (2011-10-22)

Frågan är om det Reinfeldt tycker också är det svenska folket i majoritet tycker. Det tror inte jag. Jag tror och tycker att varje vuxen människa har rätt att vara ekonomiskt självförsörjande också som sjuk och arbetslös.

Ju fler som drabbas av ändringarna i trygghetssystemen, desto fler vaknar upp och vill något annat, tror jag.

Det kan vara den som blir sjuk och utförsäkrad och först tvingas göra sig av med allt han/hon äger innan personen får rätt till försörjningsstöd.

Det kan handla om den arbetslöse som fått allt svårare att kvalificera sig för a-kassa och står utanför systemet.

Det kan vara vännen eller den anhörige som får "ställa upp" för en annan vuxen människa som inte längre är ekonomiskt självförsörjande på grund av sjukdom eller arbetslöshet.

Hur påverkas relationer mellan vänner och partners där den ene är i ekonomisk beroendeställning av den andre? Sällan till något positivt, det är min erfarenhet. Det är samhället som ska ge ekonomisk trygghet för den människa som t ex blir sjuk.

Ett sjukt system och en sjuk människosyn visar sitt rätta ansikte allt mer för varje dag som går i Sverige.

Alliansens dagar är räknade ända sedan den dagen de kom till makten.

Fredrik Reinfeldt kommer att falla på sitt eget grepp.

Slutet kommer allt närmre. Idag räknar jag månaderna. En dag kommer jag att kunna räkna timmarna.

Och den dagen Alliansens inhumana politik när det gäller trygghetssystemen är ett dystert minne blott, kommer jag att fira med alkoholfri champagne och chokladpraliner.

Jag längtar.


Se även:

"Nöjd, Reinfeldt? ... (Martin Mobergs betraktelser)

"Som katt och hund"

Min katt och hund är de allra bästa vänner.

Bästa sommargodiset

Jordgubbar doppade i choklad! Hur blir det godare än så?

Pelargoner är sommar för mig

Pelargonerna hemma hos mig växer så det knakar nu. Ja, det mesta verkar växa så det knakar just nu i naturen och trädgården. Regn omväxlande med sol och hyfsad sommarvärme skapar en minst sagt prunkande grönska och blomning.

Häromdagen var jag i Gränna. Den dagen var inte särskilt somrig. Fast i Strandcaféet nere vid hamnen kunde vi värma oss inomhus och äta våffla med grädde och sylt. Det är sommar för mig. Trots regn.

Jag var hos Franssons Polkagrisar på besök, fast kom ut utan en endaste polkagris. Jag gillar inte polkagrisar längre. Tycker att de är för söta och klibbiga.

Visst var det en prestation att kunna vandra där bland allt godis och sen lämna stället med varken mer eller mindre än en en meter lång kolarem från Ryfors Konfektyrer i en påse. Det tycker jag var starkt av mig. Fast jag känner inte så mycket sug efter godis längre. Jag äter hellre jordgubbar. Allra  helst färska jordgubbar doppade i choklad. Mums!

Den närmsta veckan är en vecka full med roliga saker för mig. Säkert kommer jag att ta bilder och berätta om en del av det här i min blogg. När jag känner för det.

Jag har fått besvär med ögonen igen. Troligen en förkylning. Eller så är det ett stänk av allergi i alltsammans. Det värker och klibbar i mina ögon. Det blir värre i solsken och blåsigt väder. Precis så som jag har haft det till och från under många år. Det kan bero på ett virus, bakterier eller dåligt immunförsvar, läste jag på nätet. Det kan lindra att jag vilar fast kommer tillbaka igen efter ett tag.

Jag gör det jag kan för min hälsas skull. Promenerar regelbundet. Äter nyttigt. Tar hand om det vardagliga. Ser till att andas med magen ibland och slappna av. Mediterar. Tar mig tid för eftertanke och lugn och ro. Använder mig av allt det som jag känt har hjälpt mig genom åren när jag ramlat ner i en grop.

Fast mitt sorgearbete och den livskris som jag hamnat i är inte över än. Det får ta den tid det tar. Jag försöker att njuta så mycket som jag kan av det vackra livet ger mig ändå. Vissa dagar går riktigt bra. Andra är tyngre.

Allt har sin tid.

Suicide Rescue - Förebygg självmord och rädda liv

Jag vill dela med mig av en viktig länk till en sida för att förhindra och informera kring självmord, "Tillsammans kan vi förebygga självmord och rädda liv!" 

Jag har själv upplevt hur det är att vara nära anhörig vid självmord. 

Jag har också under en djup depression själv haft självmordstankar. 

Två olika perspektiv. Båda mycket jobbiga att uppleva. 

Fast jag överlevde.

Att våga tala med varandra om självmord är ett sätt att få bort skamkänslan som ofta hör samman med självmordstankar. 

Kunskap är ett annat sätt att rädda liv, som det handlar om här.

Sidan är skapad av mina FB- och bloggvänner Alfred Skogberg (journalist och författare) och Ludmilla Rosengren (läkare och terapeut). Ett stort tack till er för det viktiga arbete ni gör.

Suicide Rescue finns också på Facebook och Twitter (#SuicideRescue).