Sorgen och skönheten

Varje sorg
bär också
skönhet.

Och det vackra mörker.

(Anna-Karin)

Min resväska är hemma igen

Så äntligen kom då min resväska hem igen efter sin alldeles egna utflykt någonstans som jag inte har en aning om var. Mer än att den varit hos en äldre man i Norrköping.

Det kändes härligt att packa upp mina gamla "trasor" igen. Jag hade ju liksom redan förklarat dem som förlorade i mig. Och så var de hemma igen. Nästan lite som berättelsen om den förlorade sonen, även om proportionerna i den jämförelsen kan verka lite tokiga.

Alldeles särskilt härligt var det att plocka upp de gamla kläderna som jag trivs så bra i.

Det rosa nattlinnet med vacker spets nedtill som jag fyndat för 50 kronor och som är så mjukt och skönt att sova i.

Den vita solhatten i bast som min mamma köpte en gång och som jag sedan fick av henne.

Armbandet och halsbandet som jag fått av mina döttrar.

De där sakerna som jag aldrig någonsin skulle ha kunnat skaffa mig exakt likadana.

Jag var lite nyfiken om där kanske skulle ligga en liten lapp med några ord från mannen som tagit min väska av misstag. Fast det gjorde det inte.

Så mycket jag har lärt mig nu om att packa och om hur lite jag egentligen behöver för att resa till Stockholm två dygn.

Mysteriet med den försvunna resväskan

 

Idag ringde Bus4you mig från Göteborg och berättade att min resväska finns hos en äldre man i Norrköping som råkat ta fel väska med sig från bussen i Stockholm. Han hade inte öppnat väskan förrän idag.

Jag blev så otroligt lättad och glad när jag fick veta det. Och sedan funderade jag lite över hur mannen reagerat när han öppnat väskan och fått syn på min BH som jag slängt ned överst i packningen.

Imorgon kväll ska jag ha resväskan med allt innehåll hemma hos mig igen om det går som det är planerat.

Och jag kommer sedan att dra tillbaka min polisanmälan.

Det här ser ut att bli en Happy End.

Sånt som jag älskar i livet.

Allsången och Håkan Hellströms konsert

Äntligen på väg till Allsången igen! (Foto: Isabelle Mattsson)

Halv tio på förmiddagen i tisdags köade jag och äldsta dottern för att komma in på Skansen i Stockholm. Där var redan fullt med folk. De allra flesta tonåringar. Håkan Hellström var det stora dragplåstret. Och inte minst hans en timme långa konsert direkt efter Allsången.

Det var tredje gången som jag såg Håkan Hellström live på Allsången. Med viss erfarenhet i bagaget märker jag att jag klarar en heldag framför scenen på Skansen allt bättre. Så, här är lite tips till dig som kanske vill uppleva en sådan dag:

Ta med ryggsäck, liten kudde att sitta på, vattenflaska, picknick-mat som klarar värme. En kofta eller jacka. Solhatt eller regncape eller både och beroende på väder. Glatt humör. Lust att sjunga.

Man får hålla EN plats på bänkarna framför scenen. Eftersom vi var två som reste turades vi om att ibland röra på oss. Är man ensam brukar man kunna be bänkgrannen hålla ens plats.

Så här glada är man när man hittat en bra sittplats framför scenen på Allsången.

Från scenen upplever man massor under nästan hela dagen. Musik, repetioner med de olika artisterna. Skämt från människorna på scenen. Kameramän både på marken och i luften. Med mera, med mera.

Det är svårt att tänka sig hur mycket jobb som ligger bakom det en timme långa programmet tror jag, utan att ha upplevt det på plats.

Det var tredje gången som jag var där för att inte minst se Håkan Hellström live. Nu har jag sett honom live tio gånger i mitt liv. Han blir bara bättre och bättre som artist, låtskrivare och musiker, tycker jag. Hans texter berör mig mycket starkt, liksom musiken.

Håkan Hellström med band repeterar inför kvällens direktsändning.

Allsången på Skansen är en riktig folkfest. När man är där hela dagen och har en sittplats på en bänk, hamnar man för en dag i en så vänlig värld full av sjungande, glada, förväntansfulla människor. Man hjälps åt, vaktar varandras platser när någon behöver gå på toa. Bjuder varandra på mat och godis och småprat. Skrattar och sjunger tillsammans. En härlig gemenskap tycker jag.

I tisdags var det mycket varmt i Stockholm. Värdarna på Allsången gick runt med sprayflaskor och sprutade vatten på oss. Härligt uppfriskande och också skrattframkallande. Det fanns tillgång till vatten på många ställen. Från scenen uppmanade man oss att dricka, dricka, dricka. För att inte svimma i hettan.

Jag köpte en fin solhatt på Skansen för att slippa få solsting i hettan där.

Och medan jag beundrade utsikten över ett sagolikt vackert Stockholm under en klarblå molnfri himmel och såg de olika artisternas repetitioner, närmade sig direktsändningen med stormsteg. 

Ibland gick jag undan och njöt av den vackra utsikten över Stockholm.

Tiden flög iväg snabbt. Det fanns mer än 26.000 människor i publiken berättade Måns Zelmerlöw. Och en kö från Skansen ända ner till Djurgårdsfärjan. Alla fick inte plats på Skansen den här kvällen.

Måns Zelmerlöw filmas av en kameraman under repetitionerna.

 
Strax innan programmet drog igång. Minuterna innan Måns Zelmerlöw sparkade iväg fotbollen över publikhavet, var publiken på uppmaning knäpptyst. Sedan rullade "bollen" igång. Själva direktsändningen.

Direkt efteråt var det Håkan Hellströms konsert med inbjudna gäster. I slutet, efter sändning, sprang Håkan ner och dansade på bänken med oss alla precis bakom mig. En sådan där stund som jag sparar för alltid i mitt hjärta. 

Håkan Hellström är en människa och artist som sprider så mycket energi, glädje och kärlek runt omkring sig. På nära håll ser man att han är en spenslig man med varma, sårbara ögon. En medmänniska som sett och ser både det svarta och det ljusa i livet, alla livets nyanser. Och som har en säregen förmåga att förmedla livet i ord och musik.


"Fortsätt

Jag tror 

När vi går genom tiden

Att allt det bästa 
Inte hänt än

Fortsätt"


"Fortsätt ...

När dom lynchat sista hoppet

Fortsätt

När allt du levt för
räknats ut
som ett skämt

Där under träden bakom stängslet
finns en stig för dig

Fortsätt ..."

(Håkan Hellström)

Underbare Håkan Hellström. En människa som ger ut så mycket av sig själv på scenen.

 Konserten med Håkan var en magisk upplevelse. Alla som kan Håkans texter utantill och sjunger med av full kraft. Alla känslor. Skratt blandas med tårar. Den vackra sommarkvällen med utsikt över Stockholm, grönska och fjärden. 

(Länk till klipp på YouTube med den underbara låten "Du är snart där" från Allsången i tisdags.)

Jag var så berörd av alltsammans att till sist rann tårarna ur ögonen på mig. Och just då lyckades kameramannen på TV fånga in mig så jag var hux flux med i TV utan att ha en aning om att jag var det. Det var andra som berättade för mig att de sett mig i TV efteråt. Och nu har jag själv sett mig på TV i SVT Play. 

Jag kom med i TV utan att jag ens märkte det. Så berörd jag var i den stunden. Så mycket känslor.

Dagen efter konserten kände två kvinnor igen mig från TV-programmet under frukosten på hotellet. Så jag fick en mycket, mycket liten provsmak på vad det kanske kan vara att vara kändis den dagen. Jag tror inte att det är min grej, faktiskt. Även om det så klart blev minnen för livet för mig den här dagen.

Där var många bra artister på Skansen i tisdags. Ja, alla artisterna på Allsången var både se- och hörvärda.  Louise Hoffsten är en annan idol för mig. Hon sjöng om att bara döda fiskar följer med strömmen. Joshua Radin blev en stor överraskning eftersom han inte nämnts innan programmet. Hans musik och texter har jag lyssnat mycket på.

Kort sammanfattat blev den här dagen en dag jag sparar i mitt hjärta för alltid som ett av smultronen jag trätt på mitt livs strå.    

Programmet och Håkan Hellströms konsert går att se på SVT Play fram till och med den 8 augusti.

Jag hann också med att ta en fika med en kär vän när jag var i Stockholm.

Nöjd och belåten på väg hem med buss igen.

Magisk solnedgång över Vättern på väg hem från Stockholm.

Stockholmsresan med den förlorade resväskan

Stolarna i Bus4you var så sköna och bekväma.

Jag och äldsta dottern åkte med Bus4yous bekväma buss till Stockholm i måndags. Målet var Allsången på Skansen och konserten med Håkan Hellström där på tisdagen.

Väl framme i Stockholm på kvällen, upptäcker vi att min resväska är borta. Och jag som hade packat ned flera älsklingskläder och en del nyinköpt. Allt var nytvättat och struket. Jag ville ju vara lite extra fin när jag skulle iväg till huvudstaden. Inte varje dag som jag är där precis.

I stället för att slappa på hotellet under kvällen som vi tänkt oss, fick vi ge oss ut på jakt efter det allra mest nödvändiga till mig. Tandborste, tandkräm, linne att sova i och en extra topp på rea. 

Min "resväska" var nu, i stället för en rullande väska med draghandtag, en plastkasse från Åhléns. Man behöver mindre än man tror, tänkte jag. Och var en helt ny erfarenhet rikare. 

Väskan är fortfarande försvunnen idag, fredag samma vecka. Jag har gjort polisanmälan och hoppas på att få ersättning från mitt försäkringsbolag. 

Min "resväska" under dagarna i Stockholm efter att min välpackade resväska försvunnit under färden.

Louisiana och Yoko Ono

 

Igår var jag med familjen på Louisiana. Bland annat såg jag Yoko Ono-utställningen där. Om Yoko Onos utställning tyckte jag så här (kort sammanfattat): innehållsrik, lekfull, poetisk, nostalgisk, tankeväckande, vacker, berörande, överraskande. 

Att vandra i rum där den människa gått och skapat, som levt tillsammans med en av mina största idoler, John Lennon, var tillräckligt för att ge mig en känsla av magi. 

Att t ex få se en installation med en stege som leder upp till en tavla hängande från taket med ordet YES på, som varit med på den utställning där Yoko och John Lennon möttes för allra första gången, kändes som att det strålade kärlek kring just den stegen. 

Det finns alltid så mycket att upptäcka på Louisiana. Tiden räcker aldrig till där. 

Jag har varit på Louisiana flera gånger i mitt liv. De starkaste minnena har jag från Picasso-utställningen och Pompejii-utställningen. Yoko Onos utställning kommer jag också att bära med mig på ett särskilt sätt känner jag. 

Förväntansfull i bilen på väg mot Danmark.

 

Yoko Ono hade ordnat ett önsketräd i Louisianas park.

Besökare fick skriva lappar med önskningar och hänga i trädet.

 

En ljuvlig och stor hibiskus. Naturens konstverk.

En av de äkta Picasso-tavlorna på Louisiana.

Huset vid entrén till Louisiana inklätt i grönska.

Stor murgröna täckte hela muren.

Efter Louisiana åkte vi till det charmiga nöjesfältet Bakken.

Daggkåpa

Daggkåpan översvämmar min trädgård just nu.

Gammalros

 

Så flyktig är du,
min ros.

Några dagar blott ...

Din skönhet
i full blom.

För alltid
i min längtan.


(Anna-Karin Mattsson)

De rädda och de modiga

I morse tänkte jag på många av de människor jag mött i mitt liv som varit aggressiva. Och jag tänkte på hur rädda eller sorgsna de måste ha känt sig innerst inne. Under den där ilskan.

Sedan tänkte jag på de människor jag mött i mitt liv som varit glada och lugna. Utan att någon gång visa aggressivitet eller falskhet. Utan i stället valt andra vägar att möta det jobbiga i livet. Och jag tänkte på hur modiga och starka de människorna måste ha varit. Djupt där inne.

Det krävs mod för att våga hissa vit flagg och lägga ned sina vapen.

Jag och Aftonbladets Viktklubb

Igår kväll kände jag mig särskilt stolt över mig själv. Efter den stora hjärtutredning som man gjorde på mig under det senaste året (som lyckligtsvis nog visade att mitt hjärta var friskt), bestämde jag mig för att träna och få bort de ohälsosamma kilon som samlat sig på mig under en mycket stressig och långvarig period i mitt liv.

Till saken hör att jag aldrig har bantat eller hållit någon diet i hela mitt liv någonsin ... Jag har inte behövt det. Varit lyckligt lottad med en hög ämnesomsättning, helt enkelt.

Jag gick med i Aftonbladets Viktklubb och för loggbok där sedan ett par veckor tillbaka. Det visade sig att jag ätit alldeles för SMÅ mängder mat och också inte alltid det som kroppen behöver.

Den direkta effekten av att jag balanserat min kost och också rör på mig regelbundet, har blivit att jag känner mig piggare, har mer energi jämt fördelad över dagen och också mera ork. Panikattackerna blir också svagare när jag motionerar. Jag ser motionen som min anti-depressiva biverkningsfria medicin när jag ger mig ut och promenerar.

Nu börjar resultaten visa sig både på vågen och kring min midja. Jag är på väg mot hälsosam vikt och mått igen, så som jag hade det förut. Det som är mitt mål med den förändring jag nu gör i mitt liv. Allt för att undvika hjärt- kärlsjukdom och andra besvär som övervikt kan leda till.