Behöver jag dig?

"Jag behöver dig".


"Jag behöver ingen förutom mig själv".


Vilken skillnad det gör i känslan att läsa de olika meningarna för mig.

Att behöva skapar beroende, ofrihet. Antingen det handlar om saker eller om människor.

Att inse att den enda jag, först av allt, behöver är mig själv, skapar frihet. Självständighet. Kraft.

Sedan är ju sanningen för mig, att vi människor också behöver varandra på olika sätt.

Fast först av allt behöver jag mig själv. För utan mig, vad har jag då?

Därför så viktigt att jag kommer ihåg att ta hand om mig.


Kan du känna skillnaden när du läser de två första meningarna?

Vem/vad behöver just du?

Stigen

 

Långsamt börjar jag se stigen framför mig. Den nya, otrampade. För mig. Kanske kommer jag att pröva mina steg på den. Kanske inte.

Många stigar har jag gått i mitt liv.

Vissa var kantade av taggiga snår.

Andra av mjuk, grön, skön mossa.

Ibland snavade jag över en sten.

Föll ...

Fällde tårar.

Reste mig igen.

Jag är en sådan som finner nya stigar.

Ända in i döden.

Och kanske också sedan.

Är mitt hjärta tryggt i dina händer?

Jag läser Anna Kåvers bok "Himmel, helvete och allt däremellan - Om känslor". Fastnar för orden "Är mitt hjärta tryggt i dina händer?".

Så viktigt att ställa sig den frågan ibland när det handlar om relationer. Både vänskapsrelationer och kärleksrelationer. Och kanske framförallt att känna efter inuti sig själv, lita till sin känsla när det gäller hos vem eller vilka mitt hjärta kan vila tryggt.

Är mitt hjärta tryggt i dina händer? Kan jag visa mitt innersta för dig utan att du använder dig av det jag delar med mig av för att göra mig illa?

Kan jag dela med mig av det mest sårbara av mig själv utan att du kränker mig eller sviker mig?

Är mitt hjärta tryggt i dina händer?

Kan jag hålla ditt hjärta tryggt i mina händer?

Jag lovar att jag alltid försöker göra det.

Om du är en människa som jag håller av.

Det är viktigt för mig att hålla hjärtan tryggt i händer.


"Bli sparkad runt några gånger, som en del måste bli, för att fatta vad som betyder nåt och vem som går att lita på". 

(Håkan Hellström)

Obama i Sverige tack vare Edward Snowden

Obamas besök i Sverige, vad innebär det egentligen för världen, tror du? "Billigt" blir det väl knappast för oss svenskar, rent ekonomiskt. Med det historiskt höga säkerhetspådraget i Stockholm idag och andra omkostnader.

Tror du att Obama lyssnar på vad Sverige vill framföra?

Hur som helst, om nu Obamas besök leder till något positivt (vilket jag så klart önskar att det gör), så är det Edward Snowden vi ska tacka för det. Utan honom hade väl knappast Obama varit i Stockholm idag.

Så märkligt kan det vara, här i världen. 


Se även: Martin Mobergs betraktelser: "Sorry Ahlin" 

Aftonbladet: "Obama - en krigspresident med fredskostym"

Lena Mellin: "Samtalet lär ge få konkreta förslag" 

5:2-dieten eller ett gott skratt?

Solen skiner från en blå himmel. Där utanför mitt fönster ser det somrigt ut. Om det inte var för färgen på skogslönnens löv som skvallrar om en helt annan årstid; höst. Det är indiansommar i Sverige.

 Människorna ger sig hän åt 5:2-dieten med hull och hår.

Jag provade den en dag, nyfiken som jag är.

Fast sedan funderade jag.

Bestämde mig för att inte bli något fan av den. Tycker att den känns för outforskad. Och valde djupt inuti mig att acceptera mig själv så som jag är. Fortsätta att promenera, yoga  och röra på mig. Unna mig vila, näringsrik mat och undvika negativ stress. Söka glädjen där den finns. 

Jag tror faktiskt att ett befriande skratt förlänger livet mer än någon som helst diet i världen.

Vad tror du?

Skördetid på Västra Torget

 

Jag och äldsta dottern vandrade bland närodlad frukt och grönt från bland annat Gigeryd, Habo, Visingsö, Gränna och Skaraborg tidigt idag på Västra Torget i Jönköping.

Där fanns lingon och blåbär. Karl Johan och kantareller. Levande kräftor i hinkar.

Hinkvis med krysantemum i alla möjliga färger. Mer än meterhöga gladioulus för 10 kronor styck. Det var många människor som vandrade runt med inköpta gladioulus invirade i brunpapper på torget.

Plommon, potatis- och äppelsorter som man inte hittar i de vanliga affärerna här i stan. Små goda gråpäron, palsternackor, härliga morotsknippen, gula och gröna vaxbönor. Ett överfullt skafferi från allt det jorden kan ge oss människor så här i skördetid.

Västra Torget i Jönköping har betytt mycket för mig ända sedan jag för allra första gången flyttade till Jönköping när jag var 19 år. Många gånger var jag där med min mamma. Hon handlade nästan alltid sin potatis, sina morötter och sina äpplen där. Blå mandel var hennes favoritpotatis som hon brukade köpa där.

Idag var det första gången som jag var på Västra Torget sedan min mamma dog. Äldsta dottern var med mig. Det kändes skönt att inte vara helt ensam där just idag. Så många minnen som fladdrade förbi i mig. Glada minnen.

Det trillade tårar av saknad.

Och jag viskade tyst inuti mig själv om förändringarna som sker hela tiden i våra liv.

Påminde mig själv om att inget varar för evigt.

Allt är förgängligt.

Som det goda Viktoria-plommonet från torget som jag nyss åt upp.

Borta. Fast, i skålen är där fortfarande plommon kvar.

Och jag har fortfarande ett liv kvar som ska levas.


P.S. Västra Torget i Jönköping är en upplevelse. "Öppet" varje lördag året om mellan kl 7-13 (ca). Utbudet på torget är inte bara frukt och grönt utan också kläder, tyger, gardiner och en hel del överraskningar från gång till gång. Jag tycker om att följa årstidsväxlingarna på Västra Torget. Nu är där skördetid. Till advent kommer alla adventskransar och julblommor. Sedan tomtar och julpynt. Vid påsk är där fullt med fastlagsris i sprakande färger. På våren små fina plantor, pelargonsticklingar och uteväxter. Man kan köpa fisk, ost, korv, kött, frukt och grönt, bröd och bakverk där året om. Klart värt ett besök för dig som kanske inte varit där

Fånge

Fångad i mig själv, längtar slå mig fri. Längtar ut, längtar flyga fritt, tyngdlös, sväva ...

Längtar vara flyttfågel, flyga från mörker till ljus, från kyla till värme.

Längtar frihet, vara fri ...

Känner mig fängslad, fast i bojor, kedjad, instängd ...

Tappat nyckeln i ett evigt mörker.

Ser en strimma ljus, där borta.

Känner doft av fuktigt gräs tränga in.

Hopp.

Tomheten

Jag upplever ofta känslor av tomhet inuti mig nu. Som tur är har jag varit där förut. Vet att det ofta är något nytt som föds i den där tomheten. Så den skrämmer mig inte längre.

Undrar vart jag är på väg nu?

Vilka nya insikter jag kommer att få? Om mig själv.

Vilka nya mål jag kommer att skapa för mig själv.

Tid för eftertanke. Ta hand om mig. Göra lustfyllda saker som får mig att må så bra som det är möjligt.

Tid för mig.

Om viljan att klara sig själv

Den lilla flickan i starkt rosa kläder och med håret i en blond lång fläta, tittade trotsigt sin mamma i ögonen när hon stod i korvkön på Ikea och sa: "Jag vill själv".

"Ja, ja", svarade mamman. Gav sin dotter mynt i handen.

Stolt och leende gick den lilla tjejen fram och beställde sin korv. Lyckan syntes i hela hennes kropp och ögonen strålade när hon fick betala korven. Själv.

Jag stod mitt emellan och mindes. Mindes mina egna ungar när de var små. Deras starka vilja att klä på sig själva som två-åringar. Hur nöjda de var över resultatet även om strumporna hade olika färg och trosan satt på huvudet i stället för mössan.

Stoltheten när de fick handla och betala något i kassan med egna pengar utan hjälp av mig eller någon annan vuxen. Fast så klart med mig på tryggt avstånd. I synhåll.

Jag vred lätt på huvudet och såg min nu 20-åriga dotter stå snett bakom mig. Så vuxen hon såg ut.

Samtidigt såg jag framför mig den där lilla som hon en gång var i den stora hon idag är. Självförsörjande. Klarar eget hushåll. Betalar själv med egna hopslitna slantar det hon vill köpa. Om det nu är en korv eller kanske oftare någon inredningsdetalj nu för tiden.

Perspektiv bakåt. I nuet.

Framtiden någonstans i fjärran.

Den vet jag ännu inget om.

Och så minns jag en annan liten flicka. Som också kände så stark längtan efter att klara sig själv.

Jag.

Dalai Lama om relationer

Jag läser i Dalai Lamas bok "Lycka" hur han resonerar kring relationer. För honom är förälskelse, passion, attraktion, åtrå, den romantiska kärleken inte säkert de bästa förutsättningarna för en lång och lycklig relation.

Nej, Dalai Lama menar att det är när man känner ömhet och värme mellan sig som människor som man har möjligheten att uppleva lycka en lång tid i en relation. Ömhet och värme är vägvisarna mot en lång och hållbar relation.

Det här gäller enligt honom i alla relationer mellan människor. Kärleksrelation såväl som vänskapsrelation.

Håller du med Dalai Lama?