Gäst med G på Kafé K - Anna-Karin Mattsson, "Svek"

Idag har jag äran att få vara gästskribent hos Kafè K, Gäst med G. Jag har skrivit en text som heter "Svek". 

Att bli sviken tror jag att de flesta av oss människor upplever någon gång i sitt liv, ibland flera. Det intressanta är vad som händer med en människa efter att ha blivit sviken.

Kika gärna in och läs också andra gästskribenters texter hos Kafé K. Bland andra Cecilia Frode, Henry Bronett och Pebbles Karlsson Ambrose har varit gästskribenter där. Mycket läsvärt kan jag lova!

Ett särskilt varmt tack till Mats Klasson som frågade mig om jag ville skriva en text till Kafé K.

Varmt välkommen att läsa!


Från hjärtat/
Anna-Karin 


#Blogg100 - Dag 2

#Blogg100, 2014 - Länge leve bloggandet!

Idag den 1 mars 2014 startar #Blogg100 för oss bloggare. Blogg100 är en utmaning till sig själv att blogga 100 dagar. Det spelar ingen roll om det är ett kort eller långt inlägg. Huvudsaken är att där finns något nytt varje dag i bloggen.

Tanken är att genom att blogga något varje dag, dyker det där riktigt bra blogginlägget upp hux flux, det där som får mitt hjärta som bloggare att klappa lite extra när jag skrivit klart det. Och förhoppningsvis också någon annans hjärta; du som är läsare i min blogg.

Fredrik Wass är den person och bloggare som drog igång Blogg100 för tre år sedan. Jag var med för första gången förra året och tycker det är härligt att kunna vara med i år igen med min blogg Maskroskvinnan.

Förra året deltog 600 bloggare i Blogg100. Tillsammans skrev vi över 16.000 blogginlägg och 19.000 tweets med #Blogg100. Utmaningen avslutades med ett event i Stockholm där man fick möjlighet att träffa både andra bloggare och lyssna till föredrag om bloggandet.
 
Så här skriver Fredrik Wass om Blogg100:

"Att blogga handlar om att investera tid i en egen plattform och inte någon annans mötesplats. Det handlar ibland om kunskapsdelning och ibland om att bygga relationer med andra. Det finns också en möjlighet att reflektera över den yttrandefrihet som människor före oss kämpat sig till och vetskapen om att vi alla kan tala fritt i ett öppet och demokratiskt samhälle. Och sen är det kul också."

Länge leve bloggen, bloggandet och yttrandefriheten!

#Blogg100 finns också på Facebook och på Twitter.

HÄR hittar du en lista över de nästan 500 deltagarna i Blogg100 i år. Antalet deltagare kan öka. Det går fortfarande att anmäla sig till utmaningen. 


#Blogg100 - Dag 1

Soluppgång och solnedgång

Tänk att en soluppgång i februari kan vara lika rosaskimrande vacker som en solnedgång mitt i sommaren.

Och en solnedgång i februari lika vacker som en soluppgång mitt i sommaren.

Så har det varit hos mig på höjderna kring Vättern idag.

Ljuset bländar mig.

Jag älskar skymningen.

Och gryningen. 

Ett ljus som är mjukare för själen än det under dagen.

Flyg!

Känner du dig
vingklippt?

Flyg!


(Anna-Karin)

Pusslet livet

Har du känt hur alla eller många av pusselbitarna i livet ibland kastas runt huller buller? Så många pussel som jag lagt i mitt liv, pusslat ihop resterna från något som varit. Till något nytt.

Där är jag idag i mitt liv igen. Det pussel jag lagt under många år har fått längre mellan pusselbitarna än det var förut. En del är borta helt. Andra är längre bort än förut. Det som var är över. Gårdagen är förbi.

Jag tar en pusselbit i taget och pusslar ihop den med en annan.

Pusslar ihop mitt liv igen.

Bit för bit.

Nu pusslar jag nytt.

Vårkänslor

Jag hörde hundratals gäss när jag gick ut i trädgården med Mimmi idag. Snöflingor hade lagt sig för att vila på trädens grenar. Fast inte ens det kunde hindra känslan av vår som kom med gässens rop.

I gräsmattan hittade jag en blommande tusensköna. Tusenskönan som aldrig blommade över denna vintern. Tänk att aldrig vissna.

Idag ska jag äta soppa. Grönsakerna luktar gott och är så vackra att jag känner att jag blir glad bara av att titta på dem.

I köksfönstret har jag två pelargonsticklingar som trängs med de gamla omplanterade pelargonerna.

Därute kraxar skatorna och letar grenar. Bobygge på gång. Skatkärlek.

Vårkänslor i mig!

Parkeringshus och ångest

Idag glömde jag checka ut från parkeringshuset när jag var i stan. Så jag fick åka in i p-huset igen för att checka ut.

För mig är det en seger att parkera i ett parkeringshus överhuvudtaget. Något som varit ångestframkallande för mig i hela mitt vuxna liv.

Men nu bestämmer inte ångesten längre var jag ska parkera. Det gör jag. Även om jag kan bli så trött efteråt fortfarande.

Bloggat i fem år

Idag har jag bloggat i fem år. Jag började mitt bloggande på Passagen för att sedan flytta över det hit till Blogspot.

Jag har funderat ett tag på hur jag ska fira det. En tävling! Tänkte jag först. Fast då blir det ju bara en eller några som vinner och jag gillar inte det. Jag vill att alla ska få ta del av när jag firar något här i min blogg.

Sen så tänkte jag att jag skulle ju kunna ge bort ett exemplar av diktantologin som jag är med i, "13 poeter söker läsare". Fast det var ju samma sak där. Bara en person skulle få den i så fall. Och hur jag än letade här hemma så hittade jag inte de där exemplaren som jag trodde fanns i ett skåp här någonstans.

Jag kanske skulle bjuda in alla som följer och läser min blogg till en bloggträff, var nästa tanke. Det är en bra idé. Fast jag kom på den lite i senaste laget (häromdagen) för att kunna förverkliga den just idag. Kanske att jag kan ordna en bloggträff någon gång i år? Vem vet, jag gillar den tanken mycket i alla fall.

Nåväl. Min blogg handlar ju ofta om att gilla det enkla. Det vi ibland kallar det lilla livet som egentligen är det riktigt stora, för mig. Så just nu räcker det för mig att skriva det här blogginlägget och att dela med mig av det.

Att dela med sig av sina tankar och känslor är en viktig gåva till varandra som människor, tycker jag. Kanske ibland rent av den mest viktiga gåvan.

Jag köpte mig en semla på hemvägen från stan när jag kom på i bilen att min blogg fyller fem år idag.

Semlan är uppäten nu. Den var god. Min katt fick smaka på grädden. Mimmi märkte det inte för hon låg och sov i sin hundbädd under tiden som jag firade mitt bloggande.

Ett stort och varmt tack från mitt hjärta till dig som läser i min blogg och kanske också kommenterar här. Det betyder mycket för mig. Du som delar med dig av dina tankar här är, som jag ser det, en viktig del av min blogg och mitt bloggande. Vi skapar bloggen tillsammans.

Tack!


Från hjärtat/
Anna-Karin


HÄR kan du läsa vad jag skrev för ett år sedan om mitt bloggande och vad det bland annat lett till under tiden som jag bloggat. 

Vårdepp

Många människor blir deppiga den här tiden på året. Jag är en av dem som känner "vårdepp" när ljuset börjar komma tillbaka till Norden. Sådan har jag varit i halva mitt liv, minst.

Jag minns när mina ungar var små och vi åkte till fjällen hur jag samtidigt som jag packade vinterkläder och slalompjäxor och skidkläder, undrade hur jag skulle orka. Varför jag överhuvudtaget gav mig iväg på skidsemester när jag var så grymt trött?

Fast efteråt. Vilken energikick jag hade fått efter att ha varit i solen och snön och rört på mig, åkt skidor, varit utomhus hela dagarna i friska luften och med allt ljuset där.

Om man är en människa som är känslig för årstidsväxlingar, blir man efter vad jag läst mer och mer känslig för det ju äldre man blir. Det känns inget kul.

Man får göra det man kan för att må så bra som möjligt tills kroppen ställt om sig. Att motionera utomhus så mycket som möjligt hjälper. Att äta D-vitaminer påstår en del hjälper. Det har jag gjort två vintrar nu. Kanske att jag har haft färre infektioner, fast det är svårt att säga säkert vad det beror på.

Sova ordentligt är viktigt. Lägga sig i tid på kvällen och gå upp senast när ljuset kommer. Sova lagom mycket, varken för lite eller för mycket. Kvinnor behöver i allmänhet mer sömntimmar per natt än män.

Att äta bananer, ägg och valnötter till exempel ska också vara bra mot vårdepp.

Att vara med människor som man trivs med och att skratta tror jag alltid är bra mot depp. Vad än det beror på.

Känner du att du kan bli trött och deppig när ljuset kommer tillbaka efter vintern?

Har du några knep som du tar till för att få mer energi och må bättre då?

Ur Newsmill - "Reinfeldt tycker att anhöriga ska rycka in för arbetslösa och sjuka"

Newsmill finns tyvärr inte längre på Internet. Det tycker jag är synd särskilt ett valår som i år. Innan Newsmill försvann fick jag sex artiklar publicerade där. Det är jag mycket stolt över. Jag är stolt över det jag skrivit. 

Jag vill gärna att texterna ska kunna läsas av människor. Särskilt ett år som i år. Därför har jag bestämt mig för att lägga in mina texter här i min blogg så att de finns synliga för dem som vill läsa det jag skrivit.

Här är den första artikeln som jag fick publicerad hos Newsmill. En lika aktuell artikel idag som då jag skrev den när det gäller hur Reinfeldt ser på vem som har ansvar för arbetslösa och sjuka. Tyvärr, tycker jag. Och önskar att vi en dag har ett samhälle som stöttar i stället för att stöter bort svaga grupper i samhället igen. 

När jag skrev artikeln var jag själv utförsäkrad efter en lång tid som sjukskriven för utmattningssyndrom.



Reinfeldt tycker att anhöriga ska rycka in för arbetslösa och sjuka 

Den stora frågan för mig när det gäller Alliansens politik är om en vuxen människa verkligen ska behöva söka sig till vänner eller släktingar för att be om pengar till sin försörjning i svåra situationer. Jag anser att det är kränkande, skriver Anna-Karin Mattsson som är utförsäkrad.

Fredrik Reinfeldt intervjuades i Svenska Dagbladet om de fem åren med alliansen. "Regeringens politik har gjort att fler inte tycker att det är "värt" det att stanna i a-kassan, konstaterar statsministern. I stället kan föräldrar och sambos få rycka in för att stötta den som är arbetslös, säger Fredrik Reinfeldt.

Enligt Svenska Dagbladet har 400.000 personer lämnat A-kassan under de fem åren med alliansen. Reinfeldt får också frågan från SvD "Hur ska en som är utförsäkrad kunna försörja sig på kanske 7000-8000 kronor?". Statsministern menar att med alliansens genomförda politik hittills hittar människor andra grunder för sin försörjning än a-kassan. "Man får stöd och hjälp av sina föräldrar, sin partner eller på annat sätt. Sist och slutligen finns det ju andra trygghetssystem som fångar upp människor", säger Fredrik Reinfeldt.

Han nämner också att det nya regelverket har gett resultat; 2006 hade Sverige 555 000 förtidspensionärer. Idag är antalet 430.000.

Jag funderar när jag läser. Hur olika måste inte vår verklighet se ut, min och statsministerns? Jag har ingen förälder som jag kan låna pengar av om jag behöver det. Jag har aldrig haft det i hela mitt liv. I stället har det ofta varit jag som fått låna pengar till min mamma som p g a en arbetsskada fick gå i förtidspension och varit ensamstående halva sitt liv.

Jag hör idag också ibland om unga människor i min närhet som har utförsäkrade föräldrar. Jag känner unga människor som har två arbeten för att kunna hjälpa sin utförsäkrade förälder att klara sig ekonomiskt. Jag som är långtidssjukskriven och numera också utförsäkrad, har inte någon större möjlighet att låna ut pengar till mina barn, hur gärna jag än skulle vilja det. Men jag har inte varit utförsäkrad en månad än. Än så länge behöver inte mina barn hjälpa mig ekonomiskt och jag önskar att de aldrig kommer att behöva göra det. Man mår inte bra av att leva så som vuxen människa, vare sig den som lånar ut pengar eller den som känner att den behöver låna pengar.

Den stora frågan för mig när det gäller alliansens politik är om en vuxen människa verkligen ska behöva söka sig till vänner eller släktingar för att be om pengar till sin försörjning i svåra situationer? Jag anser att det är kränkande. Jag anser att varje vuxen människa ska ha möjligheten att kunna försörja sig själv också om man blivit arbetslös eller sjuk.

Jag är också undrande över SvD:s fråga om hur man ska kunna försörja sig på kanske 7000-8000 kronor som utförsäkrad. För min del har jag inte fått ens så mycket pengar som långtidssjukskriven. Och som utförsäkrad får jag just nu noll kronor varje månad från Försäkringskassan.

När det gäller det minskade antalet förtidspensionärer som Fredrik Reinfeldt verkar känna sig så stolt över att hans politik medfört, skulle jag vilja veta hur de här många människorna har det idag. Har de arbete? Hur mår de? Kan de sova om nätterna? En stor del av dem är utförsäkrade idag. Fler än 50.000 människor utförsäkrades förra året. Under 2011 kommer mer än 100.000 människor att utförsäkras. Hur många av dem lever med snaran om halsen om inte de redan dragit åt den?

Det är en inhuman politik som alliansen för när det gäller trygghetssystemen. Jag är inte det minsta imponerad över de siffror som Reinfeldt talar om. Jag känner sorg, förtvivlan och ilska när jag läser om dem. Jag kan se människorna bakom siffrorna. Kan statsministern det, undrar jag? En direkt fråga till Fredrik Reinfeldt: Om de här människorna var dina vänner? Skulle du låna av dina pengar till dem?

Det skulle kanske inte skada om alliansen fick smaka på sin egen politik, tänker jag. Fråga föräldrar och vänner om att få låna pengar till hyra, kläder till barnen och mat. Men inget är nytt under solen. Vissa människor har högre ekonomisk fallhöjd med sig i nappflaskan. Och då blir det svårt att förstå varandra. Men jag kräver att en statsminister i en demokrati ska kunna förstå också de människor som inte har det som man själv har det. Jag kräver att en statsminister ska värna om alla människor i samhället. Också de som hamnat i sjukdom eller arbetslöshet.

Anna-Karin Mattsson

(Ur Newsmill: Publicerad: 2011-10-22 14:10, Uppdaterad: 2011-11-02 14:11)


Se även: "A-kassan är nu på samma nivå som försörjningsstödet" (DN, Debatt, 2014-04-07)