Newsmill
finns tyvärr inte längre på Internet. Det tycker jag är synd särskilt
ett valår som i år. Innan Newsmill försvann fick jag sex artiklar
publicerade där. Det är jag mycket stolt över. Jag är stolt över det jag
skrivit.
Jag
vill gärna att texterna ska kunna läsas av människor. Särskilt ett år
som i år. Därför har jag bestämt mig för att lägga in mina texter här i
min blogg så att de finns synliga för dem som vill läsa det jag skrivit.
Här
är den femte artikeln som jag fick publicerad i Newsmill. När jag läser igenom den tänker jag att den är lika aktuell den här våren som den förra. Möjligtvis ännu mer aktuell. Därför att under de senaste veckorna har man kunnat konstatera att sjukfrånvaron ökar. Och nu är det korttidssjukskrivningarna som ökar. Det gäller både män och kvinnor.
Vi har idag i Sverige ett samhälle där vi kör slut på oss själva fast att vi egentligen skulle ha råd att ha det alldeles, alldeles underbart som människor. Jag tror att vi alla behöver fundera över vad vi själva kan göra för att hitta en balans i våra liv där vi mår så bra som möjligt.
Förändringen till ett sunt samhälle skapas både uppifrån genom politiska beslut och nedifrån genom de självständiga beslut människor fattar om sina liv.
Jag vill en förändring. En del av förändringen mot ett sunt, humant samhälle vill jag tro börjar dels imorgon genom det viktiga EU-valet. Dels efter sommaren när det är val i Sverige.
Jag kommer med glädje att gå till vallokalen imorgon och till hösten och lägga min röst.
Därför att de här två valen är kanske de mest viktiga valen på mycket, mycket länge.
Det handlar om demokratin, människovärdet, hälsan, miljön och integriteten. Jämställdhet och solidaritet. Det handlar om att skapa samhällen där man litar till människor i stället för att misstänkliggöra dem. Det handlar om att skapa goda samhällen för alla. Inte bara ett fåtal.
Ytterst handlar de val vi gör både imorgon och efter sommaren om vår överlevnad som samhälle och människor.
Därför att samhällen med små klyftor mellan människor är starka samhällen.
Så fungerar vi människor. Som en enda stor familj, en flock.
Precis så enkelt är det.
Därför mår många kvinnor psykiskt dåligt
(Artikel publicerad hos Newsmill, 2013-05-16)
Om Inspektionen för socialförsäkring frågar mig vad
det ökade antalet sjukskrivningar i Sverige på grund av psykisk ohälsa beror
på, så svarar jag att ett sjukt samhälle skapar sjuka människor. Och alldeles
särskilt psykisk ohälsa hos människor.
Ett otryggt samhälle skapar människor som mår
dåligt. Ett samhälle där man pressar människor till bristningsgränsen skapar
ohälsa. Både fysisk och psykisk.
När arbetsbelastningen på mitt arbete ökade samtidigt som man gjorde
neddragningar, kollapsade jag.
När de stressymptom som jag upplevde misstroddes hos Försäkringskassan,
kollapsade jag igen.
När jag arbetstränat för andra gången i nästan ett år, kollapsade jag ännu
en gång.
Sedan hamnade jag i en djup depression i insikten och sorgen över att
inte orka arbeta som förut. Jag älskade ju mitt arbete.
När jag utförsäkrades förra sommaren kollapsade jag inte igen. Jag hade
blivit starkare. Men den ökade pressen i samband med utförsäkringen, innebar
att den hälsa som jag mycket långsamt återhämtat i mig själv igen, försämrades
kraftigt. Panikattackerna ökade. Sömnen blev sämre. Koncentrationssvårigheterna
ökade. Med mera.
Den arbetsförmåga på 25 % som jag jobbat mig tillbaka till,
var efter utförsäkringen visserligen på pappret 25 % men i verkligheten 0 %.
Mitt hjärta började visa symptom på stress och det ledde till en nästan årslång
utredning av hjärtat.
När avtalsförsäkringen försvann i samband med min utförsäkring, försämrades
min ekonomi ytterligare. Det kändes som ett slag i min redan slagna mage.
Jag är som kvinna inte ensam om min historia. I olika projektgrupper genom
åren som sjukskriven har jag mött hundratals liknande historier som min egen
från andra kvinnor. Många av dem har jobbat inom kvinnodominerade, lågavlönade
yrken där det skett nedskärningar samtidigt med ökad arbetsbelastning.
Kvinnor som går på knä för att få livspusslet att gå ihop. Kvinnor som
vårdar, bryr sig, vill jobba och som mår dåligt av att känna att de inte räcker
till vare sig på arbetet eller där hemma. Ensamstående kvinnor med barn och
kvinnor i ibland ej jämställda relationer.
Där finns så klart också män som mår allt sämre i vårt samhälle idag. Fast
kvinnorna är i majoritet bland de långtidssjukskrivna och det finns flera
anledningar till det som jag ser det.
När du ligger knockad i ringen och på långt avstånd hör någon högt däruppe
räkna till tio och du känner att du inte klarar hur gärna du än vill att resa
dig upp igen, så är du uträknad idag i Sverige. I alla fall för en period. Det
kallas utförsäkring.
De absurda reglerna i sjukförsäkringen med en bortre gräns för hur länge du
får vara sjuk, ger dig bara ett visst antal månader att bli frisk om du till
exempel får en stroke eller hamnar i en depression. Som att sjukdom går att
tidsbestämma. Som att sjukdom går att bota genom stress och press. När det i
verkligheten är precis tvärtom. Sjukdom och ohälsa, fysisk eller psykisk, botas
med omtanke, utrymme för tid och samtal, tålamod, lugn och ro. Medmänsklighet och
empati.
Allt fler unga mår också dåligt i Sverige.
"Fler
unga med förtidspension tar sina liv", läser jag i nyheterna idag. Det
handlar framförallt om unga med funktionshinder och nedsatt arbetsförmåga.
Det är en djupt tragisk och skrämmande utveckling som visar på människosynen
i vårt samhälle idag inte minst från politikerhåll. En människosyn som handlar
om att du måste arbeta för att få vara med, den så kallade arbetslinjen. Du
måste arbeta för att duga som människa. Du måste göra rätt för dig. Det räcker
inte längre att du finns till som människa för att ha ett värde. Den synen ger
politikerna de unga genom de regler och bestämmelser man skapar för dem att
leva med.
Det handlar om att i värsta fall pressa unga trasiga människor in i döden.
Det handlar om att sortera bort de människor som inte skapar kapital.
Fast kapital bygger inga samhällen. Samhällen byggs av levande människor av
kött och blod. Människor som tar hand om varandra. Av människor som behöver tas
om hand. Samhällen skapas av händer som räcks ut mot varandra i stället för att
slå omkull varandra.
Ska det då vara så svårt att förstå det? Att det
är regeringen själv, den politik och de beslut som fattas i Sverige idag och
sedan snart åtta år tillbaka, som skapar hur människor här mår? Lite
självreflektion skulle knappast skada Alliansen.
Politik handlar om att skapa ett samhälle.
Hur människorna i samhället mår är ett svar på hur
bra eller dålig politiken är för människorna.
Att reagera med psykisk ohälsa i ett sjukt samhälle
är snarare ett tecken på friskhet än sjukdom.
Allt handlar om att börja i rätt ände.
Fatta beslut som får människor att känna trygghet,
tillit och att de behövs, vill jag säga till politikerna som styr Sverige idag.
Stoppa utförsäkringar av människor omedelbart.
Skapa ett trygghetssystem som innebär verklig
trygghet för de människor som inte klarar att arbeta på grund av sjukdom.
Börja lyssna och lita till människornas egna upplevelser
i stället för att ifrågasätta dem.
Ge människor tid att läka i stället för att
söndra dem ännu mera.
Ge mer resurser till psykiatrin, vården och
skolan.
Minska pressen på barn och unga i skolan i
stället för att öka den. Ta bort betygen i stället för att ge ännu fler och
tidigare betyg. Öka antalet lärare och kuratorer i skolan.
Minska byråkratin i hela samhället i stället för
att öka den genom kontroller.
Lita till människan i stället för att misstro
henne. Tillit får människor att växa i stället för att krympa.
Skapa arbetsplatser där det finns rum att vara
människa. Med tid för återhämtning och andhämtningspauser.
Öka möjligheterna för människor att anpassa sin
arbetstid efter var de befinner sig i livet och efter den arbetsförmåga de har.
Jag tror att det behövs en helt ny politik i
Sverige idag för att komma tillrätta med de accellererande
sjukskrivningarna.
Så fjärran från Alliansens som det bara går att
komma.
Anna-Karin Mattsson
#Blogg100 - Dag 86