Vad är ett hem?

Ett hus är ett hus.

En lägenhet en lägenhet.

Ett hem är något helt annat.

Vad är ett hem för dig?




#Blogg100 - Dag 91

Maskrosprinsessan

Foto och text i bilden: Susanne Båvner

MASKROSPRINSESSAN

Tystad,
osedd,
ohörd.

Mer omhändertagande
om andra
än dig själv.

För att någon lärt dig
att du var inget värd.

Steg för steg
sekund för sekund
reste du dig
långsamt.

Din stjälk så böjd
nu rak och trygg.

Insåg att
det värde
du gav andra
också var ditt.

En gång
bar du
en krona
tung som bly.

Osynlig för världen.

Dina axlar värkte
under bördan
du lagt på
dig själv.

Nu svävar du fri,
ett maskrosfrö
i vinden.

En maskrosprinsessa,
den starkaste
mest livskraftiga
av alla.

Äntligen kan du se
din egen styrka

Hur stark du var.

Och är.

Du behöver inte längre bära.

Nu är du buren.

(Anna-Karin)

Ett stort tack till min vän Susanne Båvner som med den vackra bilden hon gjort till mig inspirerade mig till de här raderna.

Dikten tillägnar jag alla maskrosbarn bland mina vänner. 

#Blogg100 - Dag 90

Läkande trädgård och motion

Jag vaknade kallsvettig och med en stor klump av gråt i halsen. Under den tidiga morgontimmen hade jag i sömnen mött båda mina döda mostrar och min mamma. Att se lilla Mimmi sova i sin hundbädd när jag satte mig på sängkanten kändes tröstande då.

Efter frukosten gick jag ut i trädgården med Mimmi. Det kändes som att jag inte skulle orka något alls. Sorg tar energi. Sorg tar sig tid ibland.

Jag bestämde ändå ett trädgårdsprojekt för dagen. Tänkte på de där fina orden; "Om jag så skulle dö imorgon, skulle jag plantera ett äppelträd idag."

Fast dagens projekt var inte att plantera för mig. Utan att klippa ner alla små lönn-bebisar som den stora skogslönnen hemma hos mig envisas med att strö omkring sig i häckar och vinbärsbuskar och rabatter. Livskraftig som den är.

Jag tror att om sådär 400 år när jag själv och kanske också huset jag bor i nu är borta, kommer tomten jag bor på att vara en hel skog full av lönnar. Fast då har nog Jönköping vuxit så mycket att platsen jag bor på har blivit en stad. Kanske. Ingen vet. Fast fantisera kan man.

Tyngden i mitt bröst tinade långsamt upp medan jag var i min trädgård. Jag klippte några grenar. Sen var jag så trött att jag fick vila mig. Klippte några grenar till. Och sen vila i Baden-Baden. Så där höll jag på. Och timmarna gick.

Det var ett underbart väder. Små svalkande fläktar från vinden, klarblå himmel och en strålande sol.

Jag njöt av dagen och nuet. I natt har jag sovit drömlöst och avslappnat. I alla fall minns jag inga drömmar från natten som varit.

Idag är det svalare väder. Det passar mig perfekt.

Jag kliver i mina träningskläder och tar en lång promenad.

Nu är det tre veckor sedan jag började gå längre och snabbare än förut. Min kondition blev snabbt bättre. Ångesten har minskat. Sömnen är bättre för det allra mesta. Jag har fått mer energi och glädje.

Rörelse är liv.

Liv är rörelse.

Hur hanterar du dagar när du vaknar ur en dröm som tömt dig på energi?




#Blogg100 - Dag 89

EU-valet 2014: Solen över MP och Fi skuggas av SD

I stort sett ett härligt resultat i EU-valet i Sverige igår tycker jag. Jag önskar att vinden från igår håller i sig också i höst. Även om så klart ett EU-val inte är detsamma som ett nationellt val. Det är hög tid för förändring av vad vi fokuserar på som människor och samhälle. Både i EU och i Sverige. 

En mörk skugga finns där dock. SD. Fast djupt inom mig tror jag att den skuggan inte kan växa sig så mycket större nu. Jag tror att de allra flesta människor i Sverige är modiga nog att stå upp mot främlingsfientlighet.

SD:s flesta väljare är unga män. De kommer att mogna och växa upp. Förhoppningsvis med nya perspektiv.

Moderaternas flesta väljare är äldre män. De kommer att försvinna en dag av naturliga skäl.  

Nya tider väntar. Anti-rasism, fokus på miljö, feminism, humanism och solidaritet. Mindre fokus på kapital, önskar jag. Att alltid se till kapitalets bästa är i längden ett mycket dyrt val. Att ha människors och miljöns bästa som prio nummer ett är ett val där alla blir vinnare. Det är i längden det enda alternativ vi har som människor för att överleva.

Jag känner det sorgligt att läsa om siffrorna idag för extrema grupper i till exempel Frankrike. 

Jag önskar att vi tillsammans kan lösa problemen med främlingsfientligheten. Fast det är tufft nu. Vi behöver skapa samhällen med minskade klyftor mellan människor tror jag. Både ekonomiskt och kulturellt. Vi behöver jobb och solidaritet. 

En stor utmaning som jag av hela mitt hjärta önskar och tror att vi ska klara.



#Blogg100 - Dag 88

Äntligen val till EU

Jag vill en förändring. En del av förändringen mot ett sunt, humant samhälle tror jag börjar dels idag genom det viktiga EU-valet. Dels efter sommaren när det är val i Sverige. 

Jag kommer med glädje att gå till vallokalen idag och lägga min röst i EU-valet. 

De två valen i år är kanske de mest viktiga valen på mycket, mycket länge.

Det handlar om demokratin, människovärdet, antirasism, djurskyddet, hälsan, miljön och integriteten. Jämställdhet och solidaritet. Det handlar om att skapa samhällen där man litar till människor i stället för att misstänkliggöra dem. Det handlar om att skapa goda samhällen för alla. Inte bara ett fåtal. 

Ytterst handlar de val vi gör både idag och efter sommaren om vår överlevnad som samhälle och människor.

Därför att samhällen med små klyftor mellan människor är starka samhällen.

Så fungerar vi människor. Som en enda stor familj, en flock.

Precis så enkelt är det. 

Idag röstar jag för miljön och mot rasism i Europa.



#Blogg100 - Dag 87

EU-val och "Därför mår många kvinnor psykiskt dåligt"

Newsmill finns tyvärr inte längre på Internet. Det tycker jag är synd särskilt ett valår som i år. Innan Newsmill försvann fick jag sex artiklar publicerade där. Det är jag mycket stolt över. Jag är stolt över det jag skrivit. 

Jag vill gärna att texterna ska kunna läsas av människor. Särskilt ett år som i år. Därför har jag bestämt mig för att lägga in mina texter här i min blogg så att de finns synliga för dem som vill läsa det jag skrivit.

Här är den femte artikeln som jag fick publicerad i Newsmill. När jag läser igenom den tänker jag att den är lika aktuell den här våren som den förra. Möjligtvis ännu mer aktuell. Därför att under de senaste veckorna har man kunnat konstatera att sjukfrånvaron ökar. Och nu är det korttidssjukskrivningarna som ökar. Det gäller både män och kvinnor. 

Vi har idag i Sverige ett samhälle där vi kör slut på oss själva fast att vi egentligen skulle ha råd att ha det alldeles, alldeles underbart som människor. Jag tror att vi alla behöver fundera över vad vi själva kan göra för att hitta en balans i våra liv där vi mår så bra som möjligt. 

Förändringen till ett sunt samhälle skapas både uppifrån genom politiska beslut och nedifrån genom de självständiga beslut människor fattar om sina liv.

Jag vill en förändring. En del av förändringen mot ett sunt, humant samhälle vill jag tro börjar dels imorgon genom det viktiga EU-valet. Dels efter sommaren när det är val i Sverige. 

Jag kommer med glädje att gå till vallokalen imorgon och till hösten och lägga min röst. 

Därför att de här två valen är kanske de mest viktiga valen på mycket, mycket länge.

Det handlar om demokratin, människovärdet, hälsan, miljön och integriteten. Jämställdhet och solidaritet. Det handlar om att skapa  samhällen där man litar till människor i stället för att misstänkliggöra dem. Det handlar om att skapa goda  samhällen för alla. Inte bara ett fåtal. 

Ytterst handlar de val vi gör både imorgon och efter sommaren om vår överlevnad som samhälle och människor.

Därför att samhällen med små klyftor mellan människor är starka samhällen.

Så fungerar vi människor. Som en enda stor familj, en flock.

Precis så enkelt är det.





Därför mår många kvinnor psykiskt dåligt

(Artikel publicerad hos Newsmill, 2013-05-16)



Om Inspektionen för socialförsäkring frågar mig vad det ökade antalet sjukskrivningar i Sverige på grund av psykisk ohälsa beror på, så svarar jag att ett sjukt samhälle skapar sjuka människor. Och alldeles särskilt psykisk ohälsa hos människor. 

Ett otryggt samhälle skapar människor som mår dåligt. Ett samhälle där man pressar människor till bristningsgränsen skapar ohälsa. Både fysisk och psykisk.

När arbetsbelastningen på mitt arbete ökade samtidigt som man gjorde neddragningar, kollapsade jag.

När de stressymptom som jag upplevde misstroddes hos Försäkringskassan, kollapsade jag igen.

När jag arbetstränat för andra gången i nästan ett år, kollapsade jag ännu en gång.

Sedan hamnade jag i en djup depression i insikten och sorgen över att inte orka arbeta som förut. Jag älskade ju mitt arbete.

När jag utförsäkrades förra sommaren kollapsade jag inte igen. Jag hade blivit starkare. Men den ökade pressen i samband med utförsäkringen, innebar att den hälsa som jag mycket långsamt återhämtat i mig själv igen, försämrades kraftigt. Panikattackerna ökade. Sömnen blev sämre. Koncentrationssvårigheterna ökade. Med mera.

Den arbetsförmåga på 25 % som jag jobbat mig tillbaka till, var efter utförsäkringen visserligen på pappret 25 % men i verkligheten 0 %. Mitt hjärta började visa symptom på stress och det ledde till en nästan årslång utredning av hjärtat.

När avtalsförsäkringen försvann i samband med min utförsäkring, försämrades min ekonomi ytterligare. Det kändes som ett slag i min redan slagna mage.

Jag är som kvinna inte ensam om min historia. I olika projektgrupper genom åren som sjukskriven har jag mött hundratals liknande historier som min egen från andra kvinnor. Många av dem har jobbat inom kvinnodominerade, lågavlönade yrken där det skett nedskärningar samtidigt med ökad arbetsbelastning.

Kvinnor som går på knä för att få livspusslet att gå ihop. Kvinnor som vårdar, bryr sig, vill jobba och som mår dåligt av att känna att de inte räcker till vare sig på arbetet eller där hemma. Ensamstående kvinnor med barn och kvinnor i ibland ej jämställda relationer.

Där finns så klart också män som mår allt sämre i vårt samhälle idag. Fast kvinnorna är i majoritet bland de långtidssjukskrivna och det finns flera anledningar till det som jag ser det.
 
När du ligger knockad i ringen och på långt avstånd hör någon högt däruppe räkna till tio och du känner att du inte klarar hur gärna du än vill att resa dig upp igen, så är du uträknad idag i Sverige. I alla fall för en period. Det kallas utförsäkring.

De absurda reglerna i sjukförsäkringen med en bortre gräns för hur länge du får vara sjuk, ger dig bara ett visst antal månader att bli frisk om du till exempel får en stroke eller hamnar i en depression. Som att sjukdom går att tidsbestämma. Som att sjukdom går att bota genom stress och press. När det i verkligheten är precis tvärtom. Sjukdom och ohälsa, fysisk eller psykisk, botas med omtanke, utrymme för tid och samtal, tålamod, lugn och ro. Medmänsklighet och empati.

Allt fler unga mår också dåligt i Sverige. "Fler unga med förtidspension tar sina liv", läser jag i nyheterna idag. Det handlar framförallt om unga med funktionshinder och nedsatt arbetsförmåga.

Det är en djupt tragisk och skrämmande utveckling som visar på människosynen i vårt samhälle idag inte minst från politikerhåll. En människosyn som handlar om att du måste arbeta för att få vara med, den så kallade arbetslinjen. Du måste arbeta för att duga som människa. Du måste göra rätt för dig. Det räcker inte längre att du finns till som människa för att ha ett värde. Den synen ger politikerna de unga genom de regler och bestämmelser man skapar för dem att leva med.

Det handlar om att i värsta fall pressa unga trasiga människor in i döden. Det handlar om att sortera bort de människor som inte skapar kapital.

Fast kapital bygger inga samhällen. Samhällen byggs av levande människor av kött och blod. Människor som tar hand om varandra. Av människor som behöver tas om hand. Samhällen skapas av händer som räcks ut mot varandra i stället för att slå omkull varandra.

Ska det då vara så svårt att förstå det? Att det är regeringen själv, den politik och de beslut som fattas i Sverige idag och sedan snart åtta år tillbaka, som skapar hur människor här mår? Lite självreflektion skulle knappast skada Alliansen.

Politik handlar om att skapa ett samhälle.

Hur människorna i samhället mår är ett svar på hur bra eller dålig politiken är för människorna.

Att reagera med psykisk ohälsa i ett sjukt samhälle är snarare ett tecken på friskhet än sjukdom.

Allt handlar om att börja i rätt ände.

Fatta beslut som får människor att känna trygghet, tillit och att de behövs, vill jag säga till politikerna som styr Sverige idag.

Stoppa utförsäkringar av människor omedelbart.

Skapa ett trygghetssystem som innebär verklig trygghet för de människor som inte klarar att arbeta på grund av sjukdom.

Börja lyssna och lita till människornas egna upplevelser i stället för att ifrågasätta dem.

Ge människor tid att läka i stället för att söndra dem ännu mera.

Ge mer resurser till psykiatrin, vården och skolan.

Minska pressen på barn och unga i skolan i stället för att öka den. Ta bort betygen i stället för att ge ännu fler och tidigare betyg. Öka antalet lärare och kuratorer i skolan.

Minska byråkratin i hela samhället i stället för att öka den genom kontroller.

Lita till människan i stället för att misstro henne. Tillit får människor att växa i stället för att krympa.

Skapa arbetsplatser där det finns rum att vara människa. Med tid för återhämtning och andhämtningspauser.

Öka möjligheterna för människor att anpassa sin arbetstid efter var de befinner sig i livet och efter den arbetsförmåga de har.

Jag tror att det behövs en helt ny politik i Sverige idag för att komma tillrätta med de accellererande  sjukskrivningarna.

Så fjärran från Alliansens som det bara går att komma. 



Anna-Karin Mattsson




#Blogg100 - Dag 86

Sommarkväll

För varje andetag

går solen ned.

Vinden mojnar,

löven stannar

sin dans.

En ängel strök

min kind så lätt.

Jag tror det var

en sommarnatt.

Så lätt, så varm

den var den hand.

Den strök min kind.

Och din.

Fast jag trodde

den var en vind.

(Anna-Karin)

#Blogg100 - Dag 85

Omfamna sommaren

Det är sommar därute nu! Jag ser lupiner som blommar. Aklejorna i mitt gamla grönsaksland blommar. Stora lila syrenbuskar, doftande liljekonvalj.

Allra mest tycker jag om morgnarna och kvällarna när värmen slår till som den gör nu.

Jag var uppe strax efter fyra i morse och såg solen kasta ett gyllene skimmer över det rosablommande äppelträdet. Det var en mäktig syn. Bedövande vackert.



#Blogg100 - Dag 84

Vägledarna känslor

"Känslor är vägledare. De är inte helt skilda från förnuft.

När man känner mycket starkt för en människa, finns det en anledning till att man gör det.

Man ska lyssna till de känslorna.

De har något att säga till dig som människa."




#Blogg100 - Dag 83

Våga vägra platt mage hysteri

"Så får du en platt mage" är kanske det mest vanliga budskapet på tidningar med målgruppen kvinnor just nu. Det finns tips på dieter, magövningar, hur du ska tänka dig till en platt mage och till och med en ny produkt, en sorts bälte som du ska bära kring magen för att platta till den.

Rund mage ökar risken för en hel rad mer eller mindre allvarliga sjukdomstillstånd enligt forskarna. Det finns säkert sanning i det. Fast att läsa om det gång på gång gör att min mage blåser upp sig ännu mer än vanligt i ren skräck.

Sen tänker jag på verkligheten. Mina anfäder. Min farmor som blev 92 år och aldrig motionerade i hela sitt liv. Det hon gjorde mest var att brodera och gå på kaffekalas och äta bullar och kakor och laga god mat. Potatis och kött med brun gräddsås och gelé.

Hon hade det alltid gott ställt ekonomiskt. Född i en förmögen släkt och gifte sig med en förmögen man. Hon led aldrig brist på mat i hela sitt liv. Farmor brukade berätta för mig om syjuntan hon var med i där de tävlade om vem som kunde bjuda på flest hembakta kakor med smör och grädde i. Om hur syjuntan las ned när en av de som var med i den bjöd på det svårslagna antalet femton nybakta kakor vid ett symöte. Förutom bullarna och de mjuka kakorna då.

Min farmor hade råd att ha människor som hjälpte henne att städa, tvätta och sköta trädgården. Hon satt mest still och samtalade, läste och broderade. En stor rund mage hade min farmor hela sitt vuxna liv och ända in i döden. Hon födde fyra barn varav ett som dog vid förlossningen. Ont i ryggen hade hon. Fast hon fick varken diabetes eller hjärt- kärlsjukdomar. Hon drack aldrig sprit och rökte inte. Hon var troende och läste i sin bibel. Bad böner och litade till Gud.

Så ibland undrar jag ju. Över vetenskapen och verkligheten. Över min farmor och mig.

Jag är så trött på att se alla rubriker och artiklar om platta magar inför bikinisäsongen som sommaren kallas så ofta nu. Inte för att det skulle vara något fel på en platt mage. Den är lika fin som en rund mage för mig. Alla magar är lika mycket värda, precis som alla människor.

Det jag önskar mig är en STARK mage. När jag tränar är det för att få en stark mage. För den hjälper till att bära upp hela mig. Och så önskar jag en mage som fungerar som den ska, en frisk mage.

Skulle vi åtminstone bara för en enda dag, prata och skriva om STARKA magar i stället för platta? Vägra köpa tidningar med rubriker som "Så får du en platt mage".

Skulle vi, om så bara en enda dag, bestämma oss för att se in i varandras ögon istället för att titta på varandras magar?

Vi är ju så lurade allesammans.

Som att vi var våra magar. Som att vårt värde som kvinnor (och män också för den delen) är beroende av hur våra magar ser ut.

När vi ju är något så mycket, mycket större än så.



#Blogg100 - Dag 82