Missa inte att lyssna till kloka psykoterapeuten Eva Rusz i den här länken där hon dels ger sin egen syn på hur man som sjukskriven idag i Sverige blir kränkt. Dels intervjuar olika människor som berättar sina erfarenheter från att vara sjukskriven.
Det är starkt berörande berättelser som handlar om cancersjuka och människor med smärtproblematik. Det handlar om andra. Fast det kunde lika gärna handla om dig eller om någon som du älskar.
Eva Rusz tar upp att man säger ofta att man kan inte bli kränkt om man inte själv tillåter någon att kränka sig. Fast om man t ex lever med långvarig kronisk smärta leder det till att man ofta blir svag både fysiskt och psykiskt. Att då bli bemött på det sättet som FK ofta bemöter sjuka människor, är enligt Eva Rusz kränkande handlingar.
Hon menar också att hur de anställda på Försäkringskassan agerar har att göra med vilka signaler som kommer allra högst uppifrån. De signaler som makthavarna, politikerna, sänder ut smittar nedåt i samhället. Tyvärr, när det handlar om att skicka signaler om en mycket oempatisk människosyn. Att stirra sig blind på svarta bokstäver på ett papper i stället för att se in i en medmänniskas ögon.
Eva Rusz lyfter också fram det som står på FK:s sida på nätet om vad myndighetens vision är. Hur lever de upp till den i verkligheten? Vad tycker du?
"Vår vision är ett samhälle där människor känner trygghet om livet tar en ny vändning."
(Försäkringskassans vision)
Lästips:
"Oron för utförsäkring är ett hinder för återgång till arbete, ej incitament" (Solrosuppropet)
måndag 26 januari 2015
lördag 24 januari 2015
Nu får det vara nog - Eva Nordmark, TCO, vill behålla inhumana tidsgränserna för sjuka
Jag gnuggar mig rejält i ögonen när jag får syn på debattartikeln i DI av Eva Nordmark, ordförande i TCO, I rubriken står det nämligen "Behåll en gräns i sjukförsäkringen".
Jag läser vidare; "Det finns ett starkt signalvärde för alla inblandade att ha en bortre tidsgräns."
Signalvärde???
Nu väcks min vrede. Denna ständiga misstro mot sjuka människor. Hur många rapporter har inte visat så här långt att där finns ju nästan inte några alls som fuskar bland oss sjukskrivna. Däremot har de allra flesta sjuka människor kommit tillbaka i sjukförsäkringen igen efter att ha utförsäkrats. Precis så som jag själv gjorde efter att ha blivit utförsäkrad.
Inte hjälpte det mig det minsta att bli frisk att min ekonomi försämrades ytterligare genom utförsäkringen. Inte hjälpte det mig det minsta att bli frisk att under en sommar hamna i väntrummet med andra utförsäkrade hos AF i stället för att hämta kraft som jag brukade göra under sommaren. Inte blev jag det minsta friskare av den press det innebar att bli utförsäkrad, av förvirringen hos anställda både hos FK och AF över hur de skulle hantera mig som hamnat i den situationen.
Tvärtom har det tagit mig år att komma igen efter den sommaren som jag utförsäkrades.
Som medlem i Unionen sedan 35 år tillbaka känner jag mig idag mycket besviken på TCO som uttryckligen säger att de vill ha kvar det inhumana systemet med tidsgränser i sjukförsäkringen.
Om tidsgränser i en sjukförsäkring skulle göra så att man blir frisk, hade jag varit frisk för länge, länge sedan. Jag levde nämligen i tolv års tid med tidsbegränsad ersättning. Vartannat år fick jag fylla i samma blanketter och genomgå samma process som två år tidigare. Så småningom fick jag med alliansens nya regler i sjukförsäkringen gå igenom den här processen varje år. Jag hann inte repa mig efter en tidsgräns innan det var dags för nästa. Sedan kom stupstocken utförsäkringen och det kändes omöjligt att få lugn och ro att läka samman igen.
Tidsgränser läker inte sjuka människor. Det gör däremot lugn och ro. Tålamod och tid. Respekt och tillit. Lyssnande och bemötande samtal med individen om vilken rehabilitering han/hon eventuellt känner sig behöva. Erbjudanden om stöttning på olika sätt beroende på behov. Peppning och hopp.
Några korta veckor i höstas trodde jag att jag kunde andas ut. Att det inhumana systemet med utförsäkringar skulle försvinna sommaren 2015. Det var inte många djupa andetag och rofyllda nätter som jag fick innan jag insåg att det var kört till nästa sommar. I och med att regeringens budget föll.
Systemet med att utförsäkra och pressa sjuka människor fortsätter därför precis lika obarmhärtigt som förut under Alliansens tid vid makten. Trots regeringsskifte. Enligt Solrosuppropet har redan cirka 1000 människor utförsäkrats i år under årets första månad.
1000 människor på mindre än en månad. Det kan se ut som en siffra. Men bakom siffran finns tusen människor av kött och blod som förutom de sjukdomsbesvär de lever med, dessutom plågas av oro kring sin försämrade ekonomi i och med utförsäkringen och ohälsan. Kanske sover de lika dåligt om nätterna som jag gjorde då när jag utförsäkrades? Eller mera, sover knappast alls. Kanske går de runt med en stor klump i magen av oro över den förnedring och kränkning det innebär att bli misstänkliggjord av myndigheter och samhälle när man mår dåligt fysiskt eller psykiskt?
1000 människor ... Lägg sedan till alla människor runt omkring dessa tusen. Partners. Barn till den sjuke. Anhöriga och vänner. Om en mår dåligt, mår också människor runt omkring dåligt. Relationer trasas ibland sönder.
I stället för fastställda tidsgränser tror jag på individuella samtal mellan den sjuke, läkaren och Försäkringskassan. Samtal där man verkligen lyssnar på hur den sjuke upplever sin situation. Respektfulla samtal. Tillit får människor att växa. Medan misstro får människor att krympa.
Sjukdom går ofta inte att tidsbestämma. Den är lika individuell och unik som vi människor själva. Det kan handla om en förslitningsskada efter många och långa tuffa år i arbetslivet. Eller ett funktionshinder som gör att man inte klarar kraven på arbetsplatserna idag. Fysiskt eller psykiskt. Synligt eller osynligt. Medfött eller något som vi fått med oss till exempel som följd av en trafikolycka.
Dessutom. Eftersom de allra flesta långtidssjukskrivna och utförsäkrade är kvinnor, är detta inte bara en fråga om tidsgränser utan också en fråga om jämlikhet.
Jag vill nolltolerans för utförsäkringar av sjuka människor.
Jag vill nolltolerans för tidsgränser som gör redan sjuka människor ännu sjukare i stället för friskare.
Jag vill nolltolerans för att pressa sjuka människor så att de ibland tappar allt hopp, blir deprimerade och avslutar sina liv.
Jag vill att systemet med utförsäkringar stoppas nu.
Låt oss människor ha rätten att få vara sjuka och svaga ibland.
För min skull och för din. För våra barns skull, våra vänners och våra älskades.
För vårt samhälles skull.
För ett sant friskt Sveriges skull.
Lästips:
"Nu räcker det. Stoppa trippelstöten i utförsäkringen" (Martin Mobergs betraktelser)
"Det är akut, inte läge för långbänk" (Solrosuppropet)
"Avskräckande exempel" (Solrosuppropet)
"Vi måste prata om sjukskrivningarna" (DI)
"Fel tänkt att behålla tidsgränser inom sjukförsäkringen" (Charlotte Terese, Allegro)
"Ta bort "stupstocken" i sjukförsäkringen nu i vår!" (Kjell Rautio, LObloggen)
"Det ska inte vara lätt att vara sjuk" (Aftonbladet)
"Åkesson får arvode trots sjukskrivning" (Dagens Nyheter)
Lyssna på:
"Om försäkringskassan" (Eva Rusz)
Jag läser vidare; "Det finns ett starkt signalvärde för alla inblandade att ha en bortre tidsgräns."
Signalvärde???
Nu väcks min vrede. Denna ständiga misstro mot sjuka människor. Hur många rapporter har inte visat så här långt att där finns ju nästan inte några alls som fuskar bland oss sjukskrivna. Däremot har de allra flesta sjuka människor kommit tillbaka i sjukförsäkringen igen efter att ha utförsäkrats. Precis så som jag själv gjorde efter att ha blivit utförsäkrad.
Inte hjälpte det mig det minsta att bli frisk att min ekonomi försämrades ytterligare genom utförsäkringen. Inte hjälpte det mig det minsta att bli frisk att under en sommar hamna i väntrummet med andra utförsäkrade hos AF i stället för att hämta kraft som jag brukade göra under sommaren. Inte blev jag det minsta friskare av den press det innebar att bli utförsäkrad, av förvirringen hos anställda både hos FK och AF över hur de skulle hantera mig som hamnat i den situationen.
Tvärtom har det tagit mig år att komma igen efter den sommaren som jag utförsäkrades.
Som medlem i Unionen sedan 35 år tillbaka känner jag mig idag mycket besviken på TCO som uttryckligen säger att de vill ha kvar det inhumana systemet med tidsgränser i sjukförsäkringen.
Om tidsgränser i en sjukförsäkring skulle göra så att man blir frisk, hade jag varit frisk för länge, länge sedan. Jag levde nämligen i tolv års tid med tidsbegränsad ersättning. Vartannat år fick jag fylla i samma blanketter och genomgå samma process som två år tidigare. Så småningom fick jag med alliansens nya regler i sjukförsäkringen gå igenom den här processen varje år. Jag hann inte repa mig efter en tidsgräns innan det var dags för nästa. Sedan kom stupstocken utförsäkringen och det kändes omöjligt att få lugn och ro att läka samman igen.
Tidsgränser läker inte sjuka människor. Det gör däremot lugn och ro. Tålamod och tid. Respekt och tillit. Lyssnande och bemötande samtal med individen om vilken rehabilitering han/hon eventuellt känner sig behöva. Erbjudanden om stöttning på olika sätt beroende på behov. Peppning och hopp.
Några korta veckor i höstas trodde jag att jag kunde andas ut. Att det inhumana systemet med utförsäkringar skulle försvinna sommaren 2015. Det var inte många djupa andetag och rofyllda nätter som jag fick innan jag insåg att det var kört till nästa sommar. I och med att regeringens budget föll.
Systemet med att utförsäkra och pressa sjuka människor fortsätter därför precis lika obarmhärtigt som förut under Alliansens tid vid makten. Trots regeringsskifte. Enligt Solrosuppropet har redan cirka 1000 människor utförsäkrats i år under årets första månad.
1000 människor på mindre än en månad. Det kan se ut som en siffra. Men bakom siffran finns tusen människor av kött och blod som förutom de sjukdomsbesvär de lever med, dessutom plågas av oro kring sin försämrade ekonomi i och med utförsäkringen och ohälsan. Kanske sover de lika dåligt om nätterna som jag gjorde då när jag utförsäkrades? Eller mera, sover knappast alls. Kanske går de runt med en stor klump i magen av oro över den förnedring och kränkning det innebär att bli misstänkliggjord av myndigheter och samhälle när man mår dåligt fysiskt eller psykiskt?
1000 människor ... Lägg sedan till alla människor runt omkring dessa tusen. Partners. Barn till den sjuke. Anhöriga och vänner. Om en mår dåligt, mår också människor runt omkring dåligt. Relationer trasas ibland sönder.
I stället för fastställda tidsgränser tror jag på individuella samtal mellan den sjuke, läkaren och Försäkringskassan. Samtal där man verkligen lyssnar på hur den sjuke upplever sin situation. Respektfulla samtal. Tillit får människor att växa. Medan misstro får människor att krympa.
Sjukdom går ofta inte att tidsbestämma. Den är lika individuell och unik som vi människor själva. Det kan handla om en förslitningsskada efter många och långa tuffa år i arbetslivet. Eller ett funktionshinder som gör att man inte klarar kraven på arbetsplatserna idag. Fysiskt eller psykiskt. Synligt eller osynligt. Medfött eller något som vi fått med oss till exempel som följd av en trafikolycka.
Dessutom. Eftersom de allra flesta långtidssjukskrivna och utförsäkrade är kvinnor, är detta inte bara en fråga om tidsgränser utan också en fråga om jämlikhet.
Jag vill nolltolerans för utförsäkringar av sjuka människor.
Jag vill nolltolerans för tidsgränser som gör redan sjuka människor ännu sjukare i stället för friskare.
Jag vill nolltolerans för att pressa sjuka människor så att de ibland tappar allt hopp, blir deprimerade och avslutar sina liv.
Jag vill att systemet med utförsäkringar stoppas nu.
Låt oss människor ha rätten att få vara sjuka och svaga ibland.
För min skull och för din. För våra barns skull, våra vänners och våra älskades.
För vårt samhälles skull.
För ett sant friskt Sveriges skull.
Lästips:
"Nu räcker det. Stoppa trippelstöten i utförsäkringen" (Martin Mobergs betraktelser)
"Det är akut, inte läge för långbänk" (Solrosuppropet)
"Avskräckande exempel" (Solrosuppropet)
"Vi måste prata om sjukskrivningarna" (DI)
"Fel tänkt att behålla tidsgränser inom sjukförsäkringen" (Charlotte Terese, Allegro)
"Ta bort "stupstocken" i sjukförsäkringen nu i vår!" (Kjell Rautio, LObloggen)
"Det ska inte vara lätt att vara sjuk" (Aftonbladet)
"Åkesson får arvode trots sjukskrivning" (Dagens Nyheter)
Lyssna på:
"Om försäkringskassan" (Eva Rusz)
fredag 23 januari 2015
Skapa sig ett bra liv oavsett vad
Jag tror att vad än livet bjuder på så är den stora utmaningen för oss människor att hitta glädjen i det vi har i och omkring oss just nu.
Ingen går helt smärtfri genom ett långt liv. Vissa får kanske mer smärta med sig än andra. Fast vem kan jämföra våra olika smärtor?
Jag vet att man i ett stort mörker också kan överrumplas av en stark lycka. Hitta glädje och skratt där man sist av allt trodde att man skulle hitta det.
Oavsett vad som händer mig i livet, så är mitt evighetslånga löfte till mig själv att jag ska skapa mig ett bra liv ändå.
Och så gör jag det.
Ibland går det snabbt.
Ibland tar det bara lite längre tid.
Omställningar kan ta tid. Och det är ok att det gör det.
Ingen går helt smärtfri genom ett långt liv. Vissa får kanske mer smärta med sig än andra. Fast vem kan jämföra våra olika smärtor?
Jag vet att man i ett stort mörker också kan överrumplas av en stark lycka. Hitta glädje och skratt där man sist av allt trodde att man skulle hitta det.
Oavsett vad som händer mig i livet, så är mitt evighetslånga löfte till mig själv att jag ska skapa mig ett bra liv ändå.
Och så gör jag det.
Ibland går det snabbt.
Ibland tar det bara lite längre tid.
Omställningar kan ta tid. Och det är ok att det gör det.
torsdag 22 januari 2015
Semle-wrap och glad hund
Semle-wrapen som jag köpte idag på fiket Skafferiet där jag bor, slank ner lätt i min mage. Mycket god var den. Min lilla Mimmi fick smaka lite av grädden.
Sen tappade jag pappret som varit kring wrapen på mattan. Vips var där en glad liten svart pudel som tog pappret och sprang iväg med det.
Vad som hände sedan med pappret ser ni på bilden här.
Min blogg på Besökstoppen
Min blogg finns nu med på Besökstoppen, en sajt som jag nyligen hittat på nätet. Jag finns med i kategorin "Livsstil".
Här kan alla som läser bloggar eller bloggar själva hitta nya intressanta bloggar att följa och läsa.
Tänk så många bloggare vi är här i världen.
Så många skrivande människor. Och ibland också fotograferande. Skapande människor.
Det är fantastiskt, tycker jag.
Så många olika röster som får möjlighet att göra sig hörda i vår tid.
Här kan alla som läser bloggar eller bloggar själva hitta nya intressanta bloggar att följa och läsa.
Tänk så många bloggare vi är här i världen.
Så många skrivande människor. Och ibland också fotograferande. Skapande människor.
Det är fantastiskt, tycker jag.
Så många olika röster som får möjlighet att göra sig hörda i vår tid.
onsdag 21 januari 2015
Snö
Det är januari och snön faller igen. Jag som nyss kände vårkänslor, kryper ihop där jag går i vinden.
Snön är lätt och mjuk när jag trampar på den med mina snörkängor.
Jag pulsar och min lilla hund skuttar i snön. Undrar när jag började pulsa i stället för att skutta?
Landskapet ser så rent ut. Nytvättat.
Som ett lakan.
Ett rent, vitt lakan …
Som bäddat in naturen, värmer den tills solen börjar värma den.
För att få den att vakna till liv igen, knoppas. Grönska. Blomma.
Det är i kylan längtan efter värme växer sig stark.
Det är i det vita jag längtar efter färgerna.
Livet vill kontraster.
Mörker söker ljus.
Natt söker dag.
Sorg söker glädje.
Hat söker kärlek.
Snön är lätt och mjuk när jag trampar på den med mina snörkängor.
Jag pulsar och min lilla hund skuttar i snön. Undrar när jag började pulsa i stället för att skutta?
Landskapet ser så rent ut. Nytvättat.
Som ett lakan.
Ett rent, vitt lakan …
Som bäddat in naturen, värmer den tills solen börjar värma den.
För att få den att vakna till liv igen, knoppas. Grönska. Blomma.
Det är i kylan längtan efter värme växer sig stark.
Det är i det vita jag längtar efter färgerna.
Livet vill kontraster.
Mörker söker ljus.
Natt söker dag.
Sorg söker glädje.
Hat söker kärlek.
Och ungarna flyttar runt fortfarande
De närmaste veckorna är lätt omtumlande för mig. Båda mina döttrar flyttar nästan samtidigt. Den äldsta flyttar hem tillfälligt igen. Hon är klar med sitt vikariat. Snart flyger hon iväg till Australien ett par månader.
Den yngsta dottern flyttar till egen lägenhet inne i stan. Centralt och bra.
Det är spännande att följa deras äventyr i livet. En gåva att få vara med.
Fast också lite rörigt och tröttande ibland.
Processen med barn som flyger ur boet pågår fortfarande delvis för mig.
Den yngsta dottern flyttar till egen lägenhet inne i stan. Centralt och bra.
Det är spännande att följa deras äventyr i livet. En gåva att få vara med.
Fast också lite rörigt och tröttande ibland.
Processen med barn som flyger ur boet pågår fortfarande delvis för mig.
tisdag 20 januari 2015
Mina bloggböcker från 2014
Så här fina ser mina bloggböcker ut som jag beställt från Blogg till Bok. Sedan ett par år tillbaka har jag gett mig själv min blogg i bokform i julklapp. Av allt mitt bloggande under 2014 blev det tre vackra böcker.
Det är lättare att leta efter blogginlägg i bloggboken än i min blogg på nätet, tycker jag. Dessutom är det så många härliga minnen som dyker upp för mig när jag bläddrar bland mina texter och ser de fina bilderna i boken.
Så mycket ett år kan rymma.
När jag har det på pränt i en bok inser jag faktiskt det.
Allt från ett supervalår till en drömresa till Bretagne till att ge ut min första egna bok "Omfamna livet".
![]() |
| "Omfamna livet" finns att köpa hos bl a Bokus, Adlibris, Solentro och CDON.com på nätet. |
måndag 19 januari 2015
Kan du kommentera i min blogg?
Jag vill kontrollera att det fungerar att kommentera i min blogg. Har läst hos en bloggvän som har problem med att kommentera i min blogg. Det hakar tydligen upp sig för henne.
Så om du har lust och tid och kikar in här får du väldigt gärna lämna efter dig några rader till mig. Och berätta om det gick problemfritt för dig att kommentera.
Tack på förhand!
Så om du har lust och tid och kikar in här får du väldigt gärna lämna efter dig några rader till mig. Och berätta om det gick problemfritt för dig att kommentera.
Tack på förhand!
söndag 18 januari 2015
Och där under väntar våren
Blev så glad att jag skrattade högt för mig själv när jag fick se att
en vårlök kommit upp i gräsmattan!
Visserligen bara en centimeter hög ungefär.
Men den är ett bevis på att det är stora saker på gång där i marken; vår!
Så småningom.
Visserligen bara en centimeter hög ungefär.
Men den är ett bevis på att det är stora saker på gång där i marken; vår!
Så småningom.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)


