Slut på utförsäkringar av sjuka

Åh WOW! Det pirrar av glädje i min mage och mina mungipor dras uppåt hela tiden. Idag är ingen vanlig dag. Idag är dagen när Sverige inte längre utförsäkrar sjuka människor!

Idag är slutet på ett alltför långt lidande för ca 100.000 sjuka/ej arbetsföra människor och alla de runt omkring.

Idag är slutet på ett inhumant system och experiment med sjuka människor i Sverige

Idag är slutet ... och jag ska fira!

1 februari 2016, en historisk dag.

Tack för att jag orkade ända hit.

Tack för att jag får uppleva denna dagen. Att förändring är möjlig. Att tillsammans är starkare än ensam. Tack till alla som gjort min dröm till verklighet. Alla mina vänner i Solrosuppropet, Martin Moberg, Kjell Rautio, regeringen tillsammans med Vänsterpartiet. Med flera med flera. Tack till alla ni som läst, gillat och delat det som jag skrivit genom de tunga åren med utförsäkringar av sjuka människor.

Det är i det mest mörka som en låga kan växa sig så stark att den till sist förtränger mörkret.

Idag firar jag att det inhumana systemet med utförsäkringar av sjuka tas bort! Att göra tårtan på bilden tog inte mycket tid eller kraft. Det gjorde det däremot att leva i en tid med hets mot sjuka människor.

Nu är tid att för en dag fira en vändning mot ett friskare samhälle och Sverige!

Som en bonus läser jag idag i nyheterna att Fas3 nu också fasas ut.

Hurra, hurra, hurra, hurra!


Lästips:

"Sjuka blir inte friskare för att de blir fattigare" (Aftonbladet, Annika Strandhäll, Tomas Eneroth)

"Sjuka behöver inte förnedras" (Aftonbladet)

"Ta tillvara på kraften underifrån" (Kjell Rautio, LO-bloggen)

"Idag är det slut på borgarnas stupstock för sjuka" (GP)

"Idag avskaffas utförsäkringarna" (J-Mini)

Till minne av de som utförsäkrades

På måndag den 1 februari 2016 avskaffas det inhumana systemet att utförsäkra sjuka människor. Ett vallöfte som regeringen nu genomför. Äntligen, tänker jag. Läser Lisbeth Lippe Forsbergs ord hos Solrosuppropet.

Jag känner tårarna börja rinna nedför mina kinder för varje ord jag läser. De rinner i en allt stridare ström. För varje regndroppe som slår mot min fönsterruta, rinner en tår ... rinner tår efter tår nedför mina varma kinder, flödar känslorna genom mitt bultande blodröda hjärta, sköljer tårarna genom min kropp, min själ ... för alla oss, för alla dem som upplevt hur det var och är att bli utförsäkrad samtidigt som man är sjuk.

Det är tårar av sorg över hur samhället svek oss när vi som mest behövde samhället. Rester av sorgen över hur Alliansen tillsammans med SD genom politiska beslut, debatter och artiklar, la skulden på sjuka människor för den ohälsa de hade. Hur de förminskade, förlöjligade, fattiggjorde, misstänkliggjorde och hånade oss som var sjuka.

Tårarna fortsätter att rinna, det är också lättnadens tårar. Tårar efter så många års oro och stress över att tvingas leva i ett inhumant system som sjuk och ej fullt arbetsför. Tårar som behöver få komma ut innan jag kan skratta med mitt hjärta på riktigt igen.

Läkningens tårar ... Hoppets tårar ...

Allt blandas, allt som finns kvar därinne och ännu inte hämtat sig.

Sedan ska jag fira.

Fira och känna glädje över att sju års kamp och skrivande för att avskaffa utförsäkringarna äntligen är över. Det är snart, mycket snart, tid att fira.

Jag vill att mina ord tillsammans med andras ord ska leva vidare. I cyberrymden. För alltid.

Till minne av dem som inte orkade hela vägen.

Till minne av dem som tog sina liv därför att stressen och pressen att utförsäkras blev alltför tung.

Till minne av mig själv och alla andra som utförsäkrades samtidigt som de var sjuka.

Jag ska fira ...

Men jag ska aldrig någonsin glömma.

Jag ska berätta för mina barnbarn om jag får barnbarn en dag. Så att de kan berätta för sina barn och sina barnbarn.

Jag ska berätta att ingenting är någonsin självklart.

Be dem att leva med öppet hjärta, öppna ögon och öron så att de ser och hör vad som sker i det samhälle de lever i.

Inte för att de ska sluta känna tillit.

Utan för att de ska förstå att förändring ALLTID är möjlig. Även om den ibland kan ta tid.

För att de ska förstå att livet handlar om att aldrig någonsin sluta hoppas.

Moderaterna med Anna Kinberg Batra i spetsen, har redan uttryckt mycket tydligt att de vill återinföra systemet med utförsäkringarna om de får makten.

Detta trots att det här systemet bevisligen från många olika håll och myndigheter inte haft den minsta effekt på vare sig hälsa eller antal sjukskrivna.

Så, håll dig vaken.

Låt det inhumana systemet med utförsäkringar av sjuka människor nu äntligen bli historia.

Punkt.

Slut.




Detta är min personliga historia av att bli utförsäkrad och vara sjuk:

I ETT FRISKT LAND SKA MAN KUNNA BLI SJUK

Jag får en känsla av overklighet där jag sitter hos Arbetsförmedlingen. I magen bär jag en stor klump. Mitt huvud värker. Vad gör jag här? Efter elva år som långtidssjukskriven för utmattningssyndrom. Efter alla försök som jag själv, experter och läkare försökt att göra för att få mig arbetsför igen.

Jag är utförsäkrad. En bricka i ett nytt system, ett experiment med sjuka människor. Handläggaren från Försäkringskassan och handläggaren från Arbetsförmedlingen pratar med varandra. Jag får många frågor att svara på. Jag orkar inte ta in det de säger till mig. Ångesten, min ständiga följeslagare sedan utmattningen, är med i rummet. Jag ser suddigt. Rösterna i rummet ekar. Jag tappar kontakt med det som sker ibland. Så in i norden trött i min hjärna. Ljuset från lamporna i rummet skär i mina ögon.

Det passerar bilder framför mina ögon. Min kollaps under rehabiliteringen som jag skickats i väg till efter min första misslyckade arbetsträning. Den långa vägen med undersökningar, deltagande i olika projekt, KBT-terapi, ideellt arbete.

Sjukgymnastik och stöd från arbetsterapeut. Bara något år tidigare en stor undersökning av mig hos ett privat vårdföretag som Försäkringskassan betalade. Slutkonstaterande där: min arbetsförmåga ligger på 25 procent.

Den där sommaren jag utförsäkras är min mamma döende. En gång i veckan åker jag till Arbetsförmedlingen och träffar min handläggare. Hon ställer frågor till mig. Jag svarar. Det är allt.

På nätterna drömmer jag mardrömmar. Jag vaknar badande i svett med hjärtklappning.

Jag känner oro för att inte kunna behålla huset jag bor i. Mitt hem. Under somrarna brukar jag återhämta mig. Fast den här sommaren är jag som en spänd fiolsträng dygnet runt. Muskelspänningarna som håller om alla instängda känslor av vanmakt och förtvivlan, värker och smärtar. Allra mest under nätterna. Min stress smittar av sig. De som håller av mig mår också dåligt.

Jag som alltid var den flitige anställde. Jag älskade att arbeta. Jag var den glada skattebetalaren. Därför att jag levde i tron att de pengar jag betalade in i skatt, skulle finnas där för mig om jag eller någon jag älskade eller någon annan medmänniska en dag skulle bli sjuk och behöva ekonomiskt stöd.

I dag får jag 9 540 kronor per månad från Försäkringskassan. Det beloppet är före skatt. Tack vare att jag i dag har låga boendekostnader, lever tillsammans med en man som har heltidsarbete och att mina barn är utflugna, klarar jag mig på den ersättning jag får. Fast jag mår dåligt av att känna att jag delvis är ekonomiskt beroende av min partner. Att vara ekonomiskt självförsörjande har varit mycket viktigt för mig som människa i hela mitt liv.
I systemet med utförsäkringar finns inga öppna hjärtan. Där finns bara svarta siffror på vita papper. Handläggare som följer regler. Noll empati. Ingen förståelse för livets olika faser, bara en bortre tidsgräns.
180 dagar som sjukskriven. Sedan är du utförsäkrad. Oavsett om du är mitt i en tuff sjukdomsbehandling. Deprimerad. Separerar. Eller om en nära anhörig ligger för döden.

Att utförsäkra människor är inhumant. Det är omöjligt att tidsbestämma hur snabbt en människa läker samman. Varje människa är unik. Utförsäkringar av människor leder till ökade klyftor i ett samhälle, vilket i sin tur leder till känslor som vanmakt och hat och blir en grogrund för konflikter och främlingsfientlighet.
Jag tror att vi kan förändra. Jag vill att Sverige blir ett välfärdsland för alla igen. Valet 2014 är ett vägval.
För eller emot en inhuman sjukförsäkring.

För eller emot välfärd för alla.

/Anna-Karin Mattsson

(Debattartikel, Aftonbladet, 2014-09-05)

Förvirringens tid

Sverige inför gränskontroller. Förändringar i regeringens budget. Det känns inte alls bra inuti mig idag. Jag tänker på de människor som lyckas fly från krig ända upp till oss här i Norden. Och möts av en gränskontroll som inte funnits där på mycket länge. Hur skulle jag känt mig då om jag varit en av dem?

Samtidigt läser jag om att barn som kommer hit försvinner varje dag. Det är så klart inte alls bra och kan gränskontroller göra att man kan få kontroll över den situationen så är det bättre än hur det är nu. Jag läser att barn och barnfamiljer ska få komma in i Sverige som förut, också i fortsättningen.

Jag har inte helheten och känner inte att jag kan säga om det som sker nu är rätt eller fel rent matematiskt. Men i mitt hjärta känns det fel och mycket sorgligt.

Jag tänker att det som sker nu är ett sätt att markera mot EU att de andra länderna också måste börja ta ansvar i den situation som är.

Vad förändringarna i regeringens budget innebär för till exempel oss som är sjukskrivna får jag förhoppningsvis veta idag. Jag önskar att det inte blir några förändringar till det sämre. Det är för mig  fel väg att gå att öka klyftorna ännu mer om man vill ett gott samhälle för alla människor i stället för ett fåtal.

Det är i kristider som människan visar sitt sanna jag som mest.

Om man lever efter rädslan eller modet.


Lästips: "Förre S-minister: Gränsen ej nådd" (SVT)

Hur ska det bli med utförsäkringarna?

Moderaterna vill stoppa regeringens budgetförslag att ta bort det inhumana systemet med utförsäkringar. Trots att utförsäkringarna bevisligen inte haft nästan någon effekt alls på sjuktalen. Utan istället fått sjuka att må ännu sämre och dessutom blivit fattiggjorda i och med utförsäkringen.

Jag kan bara önska att Moderaterna misslyckas i det här fallet. Skulle de lyckas känner jag så starkt med de sjuka som inte har något val. Som fortsätter att kastas ut ur den sjukförsäkring som man oftast själv varit med om att betala pengar till. Kastas ut inte bara en gång utan gång på gång. År efter år.

En del människor orkar inte ens igenom processen att bli utförsäkrad. Utan tar sitt liv eller blir anhörigförsörjd med allt vad det innebär. Eller hamnar i försörjningsstöd eller tar ut ålderspension i förväg.

Vem som helst av de flesta av oss kan hamna i sitsen att bli sjuk och så småningom utförsäkrad. Det är så viktigt att få bort systemet med utförsäkringar av sjuka om vi vill leva i ett solidariskt samhälle.

Att behålla utförsäkringarna är att slå på den som redan ligger för att sänka skatter för dem som redan har mer än de behöver. Det är vad det handlar om för mig.


Lästips:

"Alliansens kryphål för att behålla utförsäkringarna efter DÖ-fallet" (Solrosuppropet)

"För och emot att behålla utförsäkringarna" (Solrosuppropet)

"Fråga till Jonsson (C) och Björklund (FP)" (Solrosuppropet)

Utförsäkringarna försvinner 1 januari 2016?

I en intervju i SR Ekot säger socialförsäkringsminister Annika Strandhäll att regeringen kommer att föreslå i sin höstbudget att den bortre tidsgränsen i sjukförsäkringen avskaffas den 1 januari 2016.

Jag hoppas innerligt att det blir så.

Det inhumana systemet med utförsäkringar av sjuka människor skulle aldrig någonsin ha införts i Sverige, anser jag. Så många sjuka människor som har drabbats och fortfarande drabbas.

Utförsäkringar av sjuka människor med all den press och ekonomisk oro det innebär, gör inte sjuka människor friskare eller mer arbetsföra.

Utan precis tvärtom.

Socialförsäkringsutredningen början till något bättre?

Den nyligen presenterade omfattande socialförsäkringsutredningen innehöll smågodis som, kanske, en vacker dag blir till en hel godisbutik för ett samhälle. En socialförsäkring värd namnet, vilket vi knappast har idag i Sverige.

Några punkter som jag fastnade för när utredningen presenterades:

När man som sjuk ska prova att gå in i arbete igen, föreslår man i utredningen att det ska finnas mer flexibilitet än tidigare när det gäller procentandelen som man kan arbeta. Det tycker jag är en förbättring. Jag minns själv hur jag en gång i tiden kände mig stark nog att börja jobba i liten skala. "Nu vill jag prova att jobba", sa jag till min läkare. Då informerade min läkare mig om att så lite fick jag inte lov att jobba. Det var 25 %, 50 %, 75 % eller heltid som gällde. Vilket ledde till att jag inte fick prova att jobba alls just då utan vänta flera år tills jag klarade att jobba 25 %.

När det gäller den bortre gränsen föreslår man i utredningen att den är kvar tills vidare. Först måste effekten av nya föreslagna åtgärder som tidigare insatser för att få sjuka människor i arbete verkligen visa sig fungera, enligt det Gunnar Axén (m) uttryckte vid presskonferensen.

Grrrrr... morrar jag för mig själv och säkert många med mig. Grrrrrr.... morrar jag för att den bortre gränsen inte föreslås tas bort redan idag. Därför att just nu denna dag utförsäkras sjuka människor i Sverige. Förutom de 100.000 människor som redan utförsäkrats sedan reformen infördes under alliansens tid. Lägg där också till alla dessa utförsäkrades anhöriga som påverkas när en människa utförsäkras. Hur många människor handlar det om då? Och barnen till de utförsäkrade, vem räknar dem?

Ekonomin när man utförsäkras försämras drastiskt. Oron för framtiden ökar. Många gånger försämras den sjukes tillstånd i och med utförsäkringen. Inte minst då det handlar om psykisk ohälsa och stressrelaterad ohälsa. Relationer ansträngs på grund av stressen att bli utförsäkrad.

Grrrrrr.... morrar jag för mig själv... för det finns inte en enda dag till som vi har råd att vänta på att ta bort den bortre gränsen i sjukförsäkringen. Det är nog nu. Människor LIDER ju. Människor är på väg att ge upp. Människor tappar tron på både framtiden och politikerna. Människor blir deprimerade av att utförsäkras. Människor blir fattiggjorda för all framtid varje dag som sjuka människor fortfarande utförsäkras i Sverige.

Vilket samhälle blir rikare av att människor görs fattiga? Berätta det för mig. Ge mig ett enda exempel.

Jag anser att man skulle vända på steken helt. Ta först av allt bort den bortre gränsen i sjukförsäkringen. Gör sedan eventuella förbättringar när det gäller att försöka få in sjuka människor i arbete snabbare än hur det är idag.

Men ta också stor hänsyn till att alla vi människor är olika i sjukdom. Vi reagerar olika vid ett sjukdomsbesked. Vi har olika bakgrundshistoria till att ha hamnat i ohälsa. Vi har olika förmåga att hantera smärta med mera med mera. Vi läker olika snabbt och vi läker olika mycket.

Se och lyssna till individen i stället för att skapa regler som ska gälla på samma sätt för alla sjuka. Vi fungerar inte så som människor. Varje människa ska ha rätten att få det stöd, den rehabilitering och den hjälp som just han eller hon behöver där han eller hon befinner sig just då, anser jag. Det här är mycket viktigt för att människor inte ska bromsas i sin läkning i stället för att gå framåt, tror jag.

I utredningen föreslår man att det ska finnas täta kontroller i början av sjukskrivningen. Där är min åsikt att det kanske är en bra idé i vissa fall. Och en förödande metod när det gäller t ex människor som har fått utmattningssyndrom. Så viktigt att inte köra samma metod för alla i det här fallet.

I vår tid år 2015 är det den psykiska ohälsan som ökar. Och den stressrelaterade ohälsan. Just de här grupperna är i behov av mer lugn och ro och stöttning i stället för ökad press och kontroller från myndigheter. Kanske dags att uppdatera det man kommit fram till i utredningen efter hur verkligheten ser ut år 2015?

Under presskonferensen nämnde man inte med ett ord de nu fattiggjorda människornas situation framöver. Inte ett ord om t ex någon höjd sjukersättning för de som är det man förut kallade förtidspensionärer.

Det är mycket viktigt att det blir en höjning av sjukersättningen så snabbt som möjligt anser jag. Även om vi inte är fullt arbetsföra som har sjukersättning, behöver vi pengar till mat för att kunna bli så friska som möjligt eller åtminstone må så bra som möjligt. Vi behöver pengar så att vi ibland kan komma iväg hemifrån för att återhämta oss och för att ha något att drömma om som ger mening åt vårt liv. Vi behöver pengar för att t ex kunna gå på ett gym för att stärka vår hälsa. (Jo, det kanske är provocerande, ska sjuka kunna gå på gym? Ja, det tycker jag att vi ska kunna. Om vi vill det.) Vi behöver pengar för att kunna gå på bio och teater därför att kulturen stärker hälsan.

Vi är fortfarande människor även om vi inte är fullt arbetsföra. Vi har all rätt att få må så bra som det är möjligt. Det blir allt svårare att göra det när våra ersättningar står helt still medan arbetsföra människors löner stiger alltmer vilket i sin tur gör att priser höjs på både det ena och det andra. Klyftorna ökar vilket skapar ohälsa i sig.

Det handlar ytterst om människosynen. Om människovärdet.


Hur som helst. Om vi en vacker dag ska ha en socialförsäkring som är en godisbutik där det finns just det goda och läkande som just du eller jag kan behöva där vi är i livet, krävs det mer än en utredning och förslag. Det är bara en början. Nu krävs handlingskraft och förverkligande av det regeringen lovade oss väljare innan valet.

Det handlar om att börja skapa ett mänskligt samhälle att leva i igen. Ett samhälle där vi står upp för varandra när någon mår dåligt. Ett solidariskt samhälle där den som är stark stöttar den som för tillfället är svag.

Därför att det är det enda sättet som vi kan skapa ett sant starkt samhälle på.

Vi har helt enkelt inget annat val om vi vill överleva som samhälle.

Så ni politiker som fått mitt och andras förtroende och uppgift att nu förändra allt det elände som alliansen ställde till med för samhället under sina åtta år vid makten, nu vill jag se stupstocken försvinna snabbast möjligt. Jag vill se förändringar i socialförsäkringen som skapar ett tillräckligt tryggt samhälle för att människor ska växa och må bra istället för motsatsen.

Politiker, nu är det upp till er. Upp till bevis för det ni lovade innan valet.
 


Jag har under ungefär sex års tid bloggat om mina egna erfarenheter från att ha fått utmattningssyndrom och blivit långtidssjukskriven. Jag är en av alla de idag 100.000 människor som utförsäkrats i Sverige.

Genom åren har jag så gott jag orkat försökt att följa med i det som händer när det gäller sjukförsäkringen och framförallt det inhumana systemet med utförsäkringar. Jag har också ibland skrivit debattartiklar för att framförallt försöka synliggöra det som hänt oss som har ohälsa under alliansens tid vid makten. Också med en önskan inom mig att kanske kunna påverka politiskt mot ett samhälle med välfärd för alla i stället för ett fåtal.

I höstas kände jag stort hopp om att den bortre tidsgränsen skulle försvinna 1 juli 2015, alltså denna sommar. Tyvärr innebar SD:s agerande vid budgetomröstningen att alliansens budget fortfarande lever vidare. Och därmed också systemet med utförsäkringar av sjuka människor. Det är viktigt att ha med sig det i tanken och inse hur problematiskt det politiska läget fortfarande är i Sverige. Hur svårt det fortfarande är för regeringen att driva sin egen politik.

Detta är dock ingen ursäkt för att inte göra precis allt som nu är i politikernas makt för att skapa det goda samhället för oss människor.


Lästips:

"Flera steg innan bortre kassagräns försvinner" (SVT)

"Utredning sviker opinionen för stärkta socialförsäkringar" (DN Debatt)

"Presentation av slutbetänkande ... " (Regeringskansliet)

"Parlamentariska socialförsäkringsutredningens slutbetänkande" (Solrosuppropet)

"Vi vill veta vad stupstocken ersätts med" (Carina Wellton, Solrosuppropet, Dagens Arena)

"Socialförsäkringsutredningen - ömsom vin - ömsom vatten" (Kjell Rautio, LO-bloggen)

"Stupstocken i sjukförsäkringen försvinner - kanske redan i höst" (Dagens Arena)

"Ändringar föreslås för sjukskrivna" (SVT)

"Det tog 4,5 år att komma fram till nästan ingenting" (Aftonbladet)

"Fler ska få bättre ersättning vid sjukdom och arbetslöshet" (Aftonbladet)

"En kompromiss utan sting" (Annarkia)

"Förslag på förändringar för sjukskrivna" (Sveriges Radio)




#Blogg100

Utförsäkringarna går i graven enligt SVT - men NÄR undrar jag?

Än en gång väcks mitt hopp om att det inhumana systemet med utförsäkringar ska försvinna, när jag ikväll läser nyheterna i SVT.

Men NÄR kommer de att försvinna?

Mycket snabbt vill jag se ett slut på detta nu. Allt för många människor lider och har fått lida sedan systemet med att utförsäkra sjuka människor infördes under tiden med Alliansen. Ca 100.000 människor har idag utförsäkrats i Sverige och för varje dag fortsätter människor att utförsäkras.

Firar gör jag först när jag verkligen vet att utförsäkringarna inte längre finns kvar. Och att där är ett människovärdigt sjukförsäkringssystem i Sverige igen.

Jag minns fortfarande så väl min besvikelse när SD gjorde det möjligt för alliansens budget att leva vidare trots regeringsskifte. Med allt vad det har inneburit för bland annat förändringar till bättre  socialförsäkringssystem i Sverige.

I Aftonbladet ikväll säger Gunnar Axen (m), ordförande för kommittén som sköter utredningen om socialförsäkringarna, att ett antal nya åtgärder ska göra att rehabilitering går snabbare. Bra ibland tänker jag. Fast ibland fullkomligt förödande att försöka ett påskyndande av ohälsa hos en människa. Särskilt psykisk och stressrelaterad ohälsa. 

Viktigt att se till individens unika tillstånd hela vägen mot tillfrisknande tycker jag.

Imorgon får vi veta mer i den stora utredningen om socialförsäkringarna.


#Blogg100


Lästips:

"Låt alla som kan jobba" (Arbetet)

"Utförsäkringarna avskaffas?" (Solrosuppropet)

"Tidsgränsen för sjukförsäkringen försvinner" (Aftonbladet)

"Utredning sviker opinionen för stärka socialförsäkringar" (Dagens Nyheter)

"Flera steg innan bortre kassagräns försvinner" (SVT)

"Månadsuppföljning sjukförsäkringen" (Försäkringskassan)

"Vi vill veta vad stupstocken ersätts med" (Dagens Arena)

Annika Strandhäll: "Vi vill ta bort sjukförsäkringens bortre gräns"

Det känns som en upprättelse för mig som varit med om att bli utförsäkrad att läsa socialförsäkringsminister Annika Strandhälls ord i SVT.

Ja, socialförsäkringsministerns ord berör mig så starkt när jag läser dem att jag känner hur det faller tårar nedför mina kinder.

Det är så viktigt med politikers tydlighet i frågan om utförsäkringarna. Det är så viktigt att ge hopp till alla sjukskrivna och också till friska människor i vårt samhälle. Hopp om att det inhumana och meningslösa experimentet med sjuka människor en dag är ett dystert minne blott.

Det är så viktigt att ha något att hoppas på så att man inte går under när man pressas samtidigt som man är sjuk.

Än är vi inte där. Fast så snart som möjligt vill jag att den bortre gränsen tas bort ur sjukförsäkringen.

Annika Strandhäll, socialförsäkringsminister, fast besluten att ta bort utförsäkringarna

I Agenda den 25 januari finns i den sista femtedelen av programmet en intervju med Annika Strandhäll, socialförsäkringsminister, om utförsäkringarnas vara eller icke vara. Står regeringen fast vid att ta bort den bortre tidsgränsen i sjukförsäkringen som man lovade under valrörelsen? Och i så fall när, undrar programledaren.

Annika Strandhäll är mycket tydlig med att regeringen står fast vid att den bortre tidsgränsen i sjukförsäkringen ska bort. Hon hänvisar till olika utredningar som visar att endast 2 % av alla de 90.000 människor som utförsäkrats, kommit i arbete.

Hon nämner också att oron för ekonomin som uppstår i samband med utförsäkringen, fungerar som en käpp i hjulet för att söka arbete i stället för den morot som det kanske var tänkt att den skulle fungera som.

Där hänvisar hon bland annat till Arbetsförmedlingens utvärderingar av systemet med att utförsäkra sjuka människor liksom till de människor hon möter som upplevt att bli utförsäkrade.

" Min bedömning är, jag får ju påstötning varje dag från människor som hamnat i en situation som är komplett omöjlig, både via telefon och mail och beskriver hur den här bortre tidsgränsen har påverkat dem och hur oron för att bli utförsäkrad snarare blir ett hinder i möjligheten att komma tillbaks i arbetsmarknaden igen än ett incitament." (Annika Strandhäll)

Annika Strandhäll öppnar för samtal med övriga partier om hur man ska fokusera på det i sjukförsäkringen som man vet hjälper (enligt Annika Strandhäll förebyggande och tidiga insatser) och slopa den bortre tidsgränsen som kostat mer än vad den smakat.

När det gäller tidpunkten vill Annika Strandhäll ha bort den bortre tidsgränsen i sjukförsäkringen så snabbt som det bara är möjligt.

I flera år nu har jag bloggat och skrivit debattartiklar om bland annat det inhumana systemet med utförsäkringar. Jag ska villigt erkänna att där är dagar när det känns hopplöst. När jag känner att jag är på väg att ge upp.

Då tänker jag på mina barn. De människor som jag älskar. Hur vill jag att de ska ha det om de skulle råka bli sjuka en period i sitt liv? Där hämtar jag kraft att fortsätta att skriva.

Orden från Annika Strandhäll i Agenda ger mig hopp om en värdig sjukförsäkring igen i Sverige. Så att Sverige igen med all rätt kan kallas ett välfärdsland.



Lästips:

"Oron för utförsäkring är ett hinder för återgång till arbete, ej incitament" (Solrosuppropet)

"Dags att inse det - utförsäkringarna de funkar inte" (Martin Mobergs betraktelser)

"Och så vill de att man ska gå och jobba" (Martin Mobergs betraktelser)

"Pianist med ostämt piano skjuter tillbaka" (Solrosuppropet)

"Snart blir Bo utförsäkrad" (SVT)

"Lång återhämtning från utbrändhet" (SR)

"Vi vill ta bort sjukförsäkringens bortre tidsgräns" (SVT)

"Läkare ordinerar semester för Åkesson" (SVT)

Nu får det vara nog - Eva Nordmark, TCO, vill behålla inhumana tidsgränserna för sjuka

Jag gnuggar mig rejält i ögonen när jag får syn på debattartikeln i DI av Eva Nordmark, ordförande i TCO, I rubriken står det nämligen "Behåll en gräns i sjukförsäkringen".

Jag läser vidare; "Det finns ett starkt signalvärde för alla inblandade att ha en bortre tidsgräns."

Signalvärde???

Nu väcks min vrede. Denna ständiga misstro mot sjuka människor. Hur många rapporter har inte visat så här långt att där finns ju nästan inte några alls som fuskar bland oss sjukskrivna. Däremot har de allra flesta sjuka människor kommit tillbaka i sjukförsäkringen igen efter att ha utförsäkrats. Precis så som jag själv gjorde efter att ha blivit utförsäkrad.

Inte hjälpte det mig det minsta att bli frisk att min ekonomi försämrades ytterligare genom utförsäkringen. Inte hjälpte det mig det minsta att bli frisk att under en sommar hamna i väntrummet med andra utförsäkrade hos AF i stället för att hämta kraft som jag brukade göra under sommaren. Inte blev jag det minsta friskare av den press det innebar att bli utförsäkrad, av förvirringen hos anställda både hos FK och AF över hur de skulle hantera mig som hamnat i den situationen.

Tvärtom har det tagit mig år att komma igen efter den sommaren som jag utförsäkrades.

Som medlem i Unionen sedan 35 år tillbaka känner jag mig idag mycket besviken på TCO som uttryckligen säger att de vill ha kvar det inhumana systemet med tidsgränser i sjukförsäkringen.

Om tidsgränser i en sjukförsäkring skulle göra så att man blir frisk, hade jag varit frisk för länge, länge sedan. Jag levde nämligen i tolv års tid med tidsbegränsad ersättning. Vartannat år fick jag fylla i samma blanketter och genomgå samma process som två år tidigare. Så småningom fick jag med alliansens nya regler i sjukförsäkringen gå igenom den här processen varje år. Jag hann inte repa mig efter en tidsgräns innan det var dags för nästa. Sedan kom stupstocken utförsäkringen och det kändes omöjligt att få lugn och ro att läka samman igen.

Tidsgränser läker inte sjuka människor. Det gör däremot lugn och ro. Tålamod och tid. Respekt och tillit. Lyssnande och bemötande samtal med individen om vilken rehabilitering han/hon eventuellt känner sig behöva. Erbjudanden om stöttning på olika sätt beroende på behov. Peppning och hopp. 

Några korta veckor i höstas trodde jag att jag kunde andas ut. Att det inhumana systemet med utförsäkringar skulle försvinna sommaren 2015. Det var inte många djupa andetag och rofyllda nätter som jag fick innan jag insåg att det var kört till nästa sommar. I och med att regeringens budget föll.

Systemet med att utförsäkra och pressa sjuka människor fortsätter därför precis lika obarmhärtigt som förut under Alliansens tid vid makten. Trots regeringsskifte. Enligt Solrosuppropet har redan cirka 1000 människor utförsäkrats i år under årets första månad.

1000 människor på mindre än en månad. Det kan se ut som en siffra. Men bakom siffran finns tusen människor av kött och blod som förutom de sjukdomsbesvär de lever med, dessutom plågas av oro kring sin försämrade ekonomi i och med utförsäkringen och ohälsan. Kanske sover de lika dåligt om nätterna som jag gjorde då när jag utförsäkrades? Eller mera, sover knappast alls. Kanske går de runt med en stor klump i magen av oro över den förnedring och kränkning det innebär att bli misstänkliggjord av myndigheter och samhälle när man mår dåligt fysiskt eller psykiskt?

1000 människor ... Lägg sedan till alla människor runt omkring dessa tusen. Partners. Barn till den sjuke. Anhöriga och vänner. Om en mår dåligt, mår också människor runt omkring dåligt. Relationer trasas ibland sönder.

I stället för fastställda tidsgränser tror jag på individuella samtal mellan den sjuke, läkaren och Försäkringskassan. Samtal där man verkligen lyssnar på hur den sjuke upplever sin situation. Respektfulla samtal. Tillit får människor att växa. Medan misstro får människor att krympa.

Sjukdom går ofta inte att tidsbestämma. Den är lika individuell och unik som vi människor själva. Det kan handla om en förslitningsskada efter många och långa tuffa år i arbetslivet. Eller ett funktionshinder som gör att man inte klarar kraven på arbetsplatserna idag. Fysiskt eller psykiskt. Synligt eller osynligt. Medfött eller något som vi fått med oss till exempel som följd av en trafikolycka.

Dessutom. Eftersom de allra flesta långtidssjukskrivna och utförsäkrade är kvinnor, är detta inte bara en fråga om tidsgränser utan också en fråga om jämlikhet. 

Jag vill nolltolerans för utförsäkringar av sjuka människor.

Jag vill nolltolerans för tidsgränser som gör redan sjuka människor ännu sjukare i stället för friskare.

Jag vill nolltolerans för att pressa sjuka människor så att de ibland tappar allt hopp, blir deprimerade och avslutar sina liv.

Jag vill att systemet med utförsäkringar stoppas nu.

Låt oss människor ha rätten att få vara sjuka och svaga ibland.

För min skull och för din. För våra barns skull, våra vänners och våra älskades.

För vårt samhälles skull.

För ett sant friskt Sveriges skull.



Lästips:

"Nu räcker det. Stoppa trippelstöten i utförsäkringen" (Martin Mobergs betraktelser)

"Det är akut, inte läge för långbänk" (Solrosuppropet)

"Avskräckande exempel" (Solrosuppropet)

"Vi måste prata om sjukskrivningarna" (DI)

"Fel tänkt att behålla tidsgränser inom sjukförsäkringen" (Charlotte Terese, Allegro)

"Ta bort "stupstocken" i sjukförsäkringen nu i vår!" (Kjell Rautio, LObloggen)

"Det ska inte vara lätt att vara sjuk" (Aftonbladet)

"Åkesson får arvode trots sjukskrivning" (Dagens Nyheter)


Lyssna på:

"Om försäkringskassan" (Eva Rusz)

Följetongen Utförsäkringar fortsätter tyvärr

För bara några månader sedan kände jag hopp om att systemet med de inhumana utförsäkringarna i Sverige skulle försvinna i sommar. Tyvärr gick inte regeringens budget igenom. Vilket i sin tur innebär att vi får fortsätta att leva med Alliansens budget tills vidare med allt vad det innebär för den enskilda individen och samhället.

Idag skriver Dagens Arena om att 13.200 människor beräknas utförsäkras under 2015. Vissa av dessa människor utförsäkras både för andra och tredje gången. Detta trots att man inte på något sätt har kunnat bevisa att systemet med utförsäkringar gjort att många fler människor kommit i arbete. Det stora flertalet har i stället efter utförsäkringen kommit tillbaka i sjukförsäkring igen.

Jag känner sorg i mitt hjärta. Det finns inget rätt i att utförsäkra sjuka människor. Det är inhumant. Sjukdom går sällan att tidsbestämma. Att stressa fram läkning skapar ohälsa i stället för tvärtom. Alldeles särskilt när det gäller psykisk ohälsa. Att göra människor fattiga skapar ohälsa i stället för hälsa.

När man talar om 13.200 människor som ska utförsäkras, räknar man inte med alla anhöriga som också påverkas av oro och försämrad ekonomi. Barn, partners och andra anhöriga till de utförsäkrade. Det är alltså mångdubbelt fler än 13.200 människor som påverkas negativt när man nämner den här siffran. Stressen och oron kring ekonomin vid en utförsäkring kan också skapa problem i relationer.

De inhumana utförsäkringarna som Alliansen beslutade om 2008 fortsätter alltså tyvärr ett bra tag till.

Tills vi väljare bestämmer oss för att rösta bort det systemet.

Tills den dagen vi väljare bestämmer oss för att rösta för ett samhälle med välfärd och humana trygghetssystem i stället för motsatsen.

Vilket samhälle vill jag att mina älskade, mina barn och barnbarn ska växa upp i?

En så viktig fråga i Sverige idag att ställa till sig själv.


Lästips:

"Utförsäkringen av sjuka blir Kinberg Batras julklapp" (Aftonbladet)

"I ett friskt land ska man kunna bli sjuk" (Aftonbladet)

"Alliansen och SD väljer fler utförsäkringar" (Svenska Dagbladet)

Extra val 22 mars 2015

För första gången sedan 1958 kommer det att hållas ett extra val i Sverige den 22 mars 2015. Det beskedet gav statsminister Stefan Löfvén igår till svenska folket. Samtidigt sträckte han än en gång ut en hand till alliansens partier och öppnade för samarbete.

Blockpolitikens död är mitt drömscenario och som jag ser det det enda sättet att lösa den låsta situation som Sverige hamnat i politiskt. Samarbete skulle ge signaler till folket om samling och kraft.

I stället fortsätter partierna att bete sig som att de var i krig med varandra. "Politik är inget sällskapsspel", för att citera Annie Lööf, C. För att sedan själv bete sig som att politik var ett sällskapsspel. Där alltihop går ut på att någon ska bli en förlorare. Jumbon.

Vad är då politik? För mig är det ett sätt att skapa demokrati. Politik är ett sätt att bygga ett starkt samhälle att leva i för levande människor. Allt från de riktigt små barnen till de döende. Allt från den hemlöse till den som bor i ett slott. Allt från den sjuke till den friske. Politik är för mig ett sätt att minska klyftor mellan människor därför att ett samhälle är starkast när klyftorna mellan människorna är små i stället för stora.

Jumbon i sällskapsspelet "Sveriges politik" just nu är väljarna. Folket. De som för bara ett antal veckor sedan drog en lättnadens suck inför ord som att "nu ska systemet med utförsäkringar avskaffas." "Nu höjer vi A-kassan från årsskiftet." "Idag börjar vi vägen mot välfärd för alla i stället för ett fåtal."

Ett 13-procentigt främlingsfientligt och rasistiskt parti var mäktigt stort att kunna kaos-göra och förlama riksdagen. Så till den milda grad att Stefan Löfvén, trots sin utsträckta hand, till sist inte såg någon annan utväg än att utlysa extra val den 22 mars 2015.

Löfvén stod stark och modig när han berättade det inför press, folket och världen. Med Gustaf Fridolin vid sin sida, uttalade han äkta, känslosamt och modigt att han tänkte vägra låta ett rasistiskt parti skaffa sig den makt de försökte skaffa sig. Därför beslutet om extra val. Nu är det folket som får bestämma.

I kulisserna stod de andra partierna tillsammans med SD. De kunde fortfarande välja att ta den utsträckta handen. Sätta sig och förhandla med regeringen på ett ansvarsfullt sätt. Det skulle fått mig att känna respekt inför alliansen. Trots att de orsakat så mycket lidande för bland annat mig och så många andra sjukskrivna människor under sina åtta år vid makten.

I stället valde alliansen att fortsätta sin krigsstig. Taggade till tusen. För att lyssna till hur folket mår, hur deras politik skapat sådan stress och så ökade klyftor mellan människorna i Sverige att allt fler blir sjukskrivna och mår psykiskt dåligt, det verkar de fortfarande inte vara intresserade av.

Det handlar om makt. Makten över kapitalet. Makten att skapa billig arbetskraft. Makten att ha ett rejält utanförskap i Sverige. Makten att kunna fortsätta öka klyftorna mellan människor i stället för att minska dem. Makten att ge mer till dem som redan har mycket på bekostnad av de mest utsatta grupperna i samhället.

Jag drömmer mig bort till en annan värld. Till ett drömland där de folkvalda lyssnar till och ser det missnöjda folket. Där de starka lyfter de svaga. Till en värld där människorna omhändertar varandra i stället för att omhänderta kapital. Jag drömmer mig bort till en värld större än den här. En dröm, javisst. En dröm som skulle kunna bli verklighet. Om inte det var för det där sällskapsspelet där det måste finnas förlorare som pågått så länge nu och pågår fortfarande i Sverige.

Jag var en drömmare ...

Jag drömde om något större.

Tills jag insåg att den enda som verkligen kan göra skillnad är jag själv.

Med mina tankar. Orden. Handlingarna.

Vad jag väljer att rösta på den 22 mars 2015.

Ett starkt samhälle med välfärd för alla och minskade klyftor mellan människor i stället för motsatsen. Ett samhälle mot främlingsfientlighet och rasism i stället för motsatsen.

Och inte minst ATT jag röstar den dagen.

Tills dess och på obestämd tid lever alliansens budget vidare. För varje dag som går fortsätter sjuka människor att utförsäkras i Sverige. Stora grupper sjuk- och ålderspensionärer fortsätter att ha det ekonomiskt tufft. Barn vräks och är ekonomiskt utsatta bland annat på grund av alliansens regler kring trygghetsförsäkringarna. Barnen och lärarna i skolorna får leva vidare med stressen där. Stress som fördummar i stället för att skapa skärpa och kunskap. På arbetsplatserna går människorna omkring med klumpar i sina magar av oro för att de själva eller någon anhörig ska bli sjuk eller bli av med jobbet. Oro över hur ekonomin drastiskt kan raseras vid sådana mänskliga saker som att man kan bli sjuk eller råka ut för en olycka eller förlora jobbet. Oro som i förlängningen skapar psykisk ohälsa.

Jag känner sorg.

Jag var en av dem som drömde om något större.

Idag känner jag sorg.

Men redan imorgon tänker jag börja drömma igen.

Jag vet, helt säkert, att drömmar kan bli verklighet.

Jag vet, helt säkert, att människor kan vakna upp och resa sig mot onda krafter.

Jag ser ett folk resa sig tillsammans mot hotfulla mörka krafter. Ett folk så starkt tillsammans att de inte ens förstår det själva.

Det goda besegrar det onda.

Förr.

Eller senare.

Allt gott till Sverige just nu. Den 22 mars 2015 och därefter.

Frid i människors hjärtan.

Slut med sällskapsspel.

Tid att hålla samman.



Lästips:

"Så hade kris och extra val kunnat undvikas" (Sveriges Radio)

"Så påverkas hushållen av regeringskrisen" (Aftonbladet)

"En intrikat och spännande situation i svensk politik" (Martin Mobergs betraktelser, FB)

"Alliansen tappar fördel i nya valrörelsen" (Analys, Sveriges Radio)

"Missnöje över utebliven höjning av a-kassan" (Sveriges Radio)

"Krisen gjorde Löfvén till landsfader" (Aftonbladet)

"Barnrumpan som blev partiledare" (Röda Berget)

"Fullständigt huvudlöst" (Allehanda)



#svpol #extraval15#budget2015

De inhumana utförsäkringarna försvinner 1 juli 2015

Nu rinner glädjetårar ur mina ögon! I nyheterna ikväll läser jag att den bortre tidsgränsen försvinner 1 juli 2015. Därmed blir det ÄNTLIGEN ett slut på det inhumana systemet med utförsäkringar.

Tänk att jag får uppleva detta i mitt liv! Som jag skrivit och bloggat om det. I mer än sex långa och mycket tuffa år. Så många sjuka människor som farit illa när de utförsäkrats. Så som vi pressats och legat sömnlösa och känt oro för vår ekonomi. Som vår hälsa försämrats av all den oron systemet med utförsäkringar har inneburit.

En särskild hälsning till Martin Moberg, Solrosuppropet, Välfärdsmanifestationen FB, Kjell Rautio, Ett hjärta rött, Annarkia med flera med flera,  som genom bland annat bloggande brunnit minst lika starkt som jag för att en dag få ett slut på de inhumana utförsäkringarna.

Gissa om jag ska fira den 1 juli 2015!

Och kanske är det inbillning. Fast samtidigt som mina ögon tåras, känner jag som att en stor suck drar genom vårt vackra land Sverige.

En djup, innerlig suck av lättnad.

Äntligen kan jag och så många med mig andas och känna hopp igen.

Hopp om en tillräckligt trygg och human sjukförsäkring för alla.

Och få tillräcklig tid att läka samman i lugn och ro när det behövs.

Jag ser ett Sverige på väg mot sann hälsa.



Lästips:

"Nu stoppas sju svåra år med utförsäkringar" (Solrosuppropet)

"Ett Äntligen-vrål igår kväll..." (Martin Mobergs betraktelser, FB)

"Nu stoppas utförsäkringarna - Väldigt trevligt besked" (Dagens Arena)

"Cancersjuka slipper högerns utanförskap" (Aftonbladet)

"I Onådens år 2013.... " (SVT)




#svpol

Regeringsförklaringen som gav mig glädjetårar

För mig utstrålade statsminister Stefan Löfvén handlingskraft och stor trygghet när han läste regeringsförklaringen igår.

Att få höra ordet "solidaritet" sägas högt i riksdagen i en regeringsförklaring efter åtta år av medveten sköt-dig-själv-och-skit-i-andra och anti-samhällespolitik från alliansen, gjorde mitt hjärta varmt och fick mina ögon att tåras av glädje.

Orden i regeringsförklaringen var allvarstyngda och samtidigt fulla av hopp. De vittnade om en stark vilja till samarbete och ansvarstagande vilket är precis det som jag anser att Sverige behöver i dagens politiska läge.

Jag hörde orden om hur Sverige ska byggas starkt och så jämlikt som möjligt igen:



(Ur Regeringsförklaringen 2014, mina personliga favoriter)

"Lägst arbetslöshet i EU 2020. Minst 250.000 nya bostäder till 2020. Upprustning och utbyggnad av järnvägsnätet. Satsningar på arbetslösa ungdomar inom 90 dagar. Ett nytt kunskapslyft. Ett fungerande system för rehabilitering hos Arbetsförmedlingen vid sjukdom.  

Fas3 avskaffas. Flexjobb för personer med funktionsnedsättning. Minskade sjuklönekostnader för företagen liksom förenklade regelverk och investeringar i exportfrämjande.

Svenska löner och villkor för alla som jobbar i Sverige. Ny teknik och effektivare arbetssätt ska inte leda till stress och utslitning.

Missbruket av visstidsanställningar måste stoppas.

Arbetslöshetsförsäkringen ska förbättras. Taket ska höjas. 

Fler anställs i skolan. Barngrupperna i förskolan ska bli mindre och fritids stärkas. Särskilda insatser ska riktas mot de skolor som har de tuffaste förutsättningarna.

Skattesubventionen för dem som har råd att köpa privat läxhjälp avskaffas. Läxhjälp ska ges till alla elever, oavsett betalningsförmåga.

Alla gymnasieutbildningar ska ha en bred, gemensam kunskapsbas, innehålla minst ett estetiskt ämne och ge behörighet till högre utbildning.

Kärnkraften ska ersättas med förnybar energi och energieffektivisering. Sverige ska på sikt ha 100 procent förnybar energi.

Fler sexualbrott måste klaras upp. Principen om samtycke vid sex är grundläggande. Våldtäktslagstiftningen ska i detta avseende ses över och straffet för grova sexualbrott skärpas. Köp av sexuella tjänster utomlands ska kriminaliseras.

Löneskillnaderna mellan kvinnor och män ska minska. Därför ska lönekartläggningar genomföras varje år. Kvinnor och män ska ha samma sysselsättningsgrad. Heltid ska vara norm på arbetsmarknaden. Deltid ska vara en möjlighet. Insatser behövs så att fler orkar arbeta heltid. Vårdnadsbidraget avskaffas.

Ordning och reda ska gälla i välfärden. Barn, sjuka eller gamla ska aldrig bli bedömda utifrån sin lönsamhet. 

Kortsiktiga vinstintressen hör inte hemma i välfärden. Vinstjakten ska stoppas.

Privata alternativ i välfärden ska inte kunna göra vinst genom lägre bemanning.

Lagstiftningen ändras så att möjligheterna att sälja eller privatisera universitets- eller regionsjukhus förhindras.

Skolan ska inte vara en marknad, utan ett demokratiskt fundament.

Privata försäkringspatienter ska inte gå förbi den offentligfinansierade vårdkön.

Allt fler unga, särskilt kvinnor, hbtq-personer och personer med funktionsnedsättning, mår dåligt i dagens samhälle. Sjukvården behöver förstärkas så att det blir lättare att få hjälp med ätstörningar, ångest eller depressioner. Psykiskt sjuka och personer med funktionsnedsättning ska få bättre möjlighet till vård, boende, rehabilitering och sysselsättning.

Äldreomsorgen ges ökad kvalitet genom mer personal.

Att pensioner beskattas hårdare än lön är inte rimligt. Steg tas för att ta bort klyftan mellan beskattning av pension och lön.

Sjukförsäkringen ska hjälpa människor tillbaka till arbete och egen försörjning.  

Taket i sjukförsäkringen höjs och den bortre tidsgränsen i sjukpenningen tas bort. Övriga tidsgränser ses över. Rehabiliteringen stärks, liksom skyddet vid sjukdom för studerande. Så skapar vi trygghet i livets mest utsatta stunder.

Ett samhälle behöver inte bara ekonomisk tillväxt utan också demokratisk. För det behövs en fri och frispråkig kultur, fria konstnärer, poeter och public service. Det behövs folkbildning, folkrörelser, bibliotek – jämlik och kostnadsfri tillgång till platser där kulturella och mänskliga möten kan ske.

Regeringen påbörjar arbetet att göra FN:s barnkonvention till svensk lag.

Grund- och gymnasieskolor ska i sitt värdegrundsarbete motverka rasism. Ett nationellt kunskaps- och resurscentrum för forskning om rasism inrättas.

Idén att bedriva en integrationspolitik som är skild från jobb-, utbildnings- och välfärdspolitik är föråldrad. Integrationsministern avskaffas.

Datainspektionen och den parlamentariska integritetskommissionen ska göra en översyn av befintlig lagstiftning, också i ljuset av att allt fler privata aktörer samlar in information om konsumenter.

Sverige ska inte söka medlemskap i Nato.

Nu behöver vi söka det som förenar snarare än det som drar isär. Nu behöver vi sätta Sveriges bästa framför taktik och prestige. Nu behöver vi enas i viljan till ansvar för vårt land. Regeringen kommer att ta sin fulla del av ansvaret. Vi tänker vara en samarbetsregering för hela Sverige.

Vår vilja till sammanhållning och samarbete i svåra stunder har gång på gång säkrat ett bättre samhälle för kommande generationer. Nu antar vi utmaningen igen, och bygger ett land som kan se med hopp och förväntan mot framtiden."


Källa: Regeringsförklaringen 2014



Jag är fullt medveten om att de visioner och mål som räknats upp i regeringsförklaringen till viss del kanske inte kan förverkligas under den här mandatperioden. Liksom det som lovats före valet. På grund av det politiska läget i vårt land just nu. Framröstat av folket, vilket politikerna inte kan påverka utan endast respektera och förhålla sig till. 

Fast här tänker jag på själva orden i regeringsförklaringen. Att till exempel höra ord som solidaritet läsas upp i regeringsförklaringen. Att höra ordet stjärnfamilj i stället för kärnfamilj. Höra orden att bortre gränsen i sjukersättningen ska tas bort liksom Fas3. Med mera med mera.

Det är ljuv musik i mina öron och får också idag mitt hjärta att bulta varmt, känna hopp och mina ögon att tåras. 

Jag känner hopp, nu finns möjligheten att börja gå i en annan riktning, mot ett humant och starkt samhälle där man stöttar varandra i stället för att slå ut vissa grupper.

Jag önskar att alla partier i riksdagen förstår hur viktigt det är att nu samarbeta i stället för att envetet som en gris i ett hål hålla fast vid det som varit. Att kunna se läget som är idag klart och med ett öppet sinne. Att våga förändring och att våga möten som bär till något gott för alla människor i Sverige. Inte bara ett fåtal.

Jag önskar. 

Jag hoppas och tror.

Av hela mitt hjärta.

Lycka till regeringen!

Tack för att ni ger mig hopp om ett bättre Sverige för alla!





#regeringsförklaring



Lästips:
"Vi får vänta och se om ledarstilen fungerar" (Britta Svensson, Expressen)

Regeringsförklaringen 2014

Kan ögon tåras av att höra en regeringsförklaring?

Mina kan det.

Glädjetårar.

HÄR kan du läsa regeringsförklaringen som lästes upp av statsminister Stefan Löfvén idag.



Lästips: "Det är nu det börjar på riktigt" (Martin Mobergs betraktelser, FB)

I Dagens Arena av mig: "Äntligen på väg mot välfärd för alla"

I Dagens Arena finns nu min artikel "Äntligen på väg mot välfärd för alla" publicerad.

Välkommen att läsa!


#svpol#val14#socialförsäkringen

S + MP: Utförsäkringar bort, höjd A-kassa, höjt tak i sjukförsäkring, FAS 3 i graven

Nu växer bilder av ett Sverige med mindre klyftor mellan människor fram för mina ögon. I nyhetsrubrikerna läser jag om att S och MP är överens om att ta bort den bortre gränsen i sjukförsäkringen, att höja taket i sjukförsäkringen, A-kassan ska höjas och Fas3 kommer att gå i graven. Och jag ropar halleluja för mig själv!

Jag somnade lycklig igår kväll. Med ett leende på läpparna. Och ett hoppfullt bröst. Känslan när jag läste orden om att utförsäkringarna tas bort var så stark. Det rann tårar på mina kinder. Jag kände en lättnad inuti mig som jag inte känt på länge. Ingen, jag säger, ingen, mer än vi som upplevt utförsäkringarnas realitet, kan förstå hur det egentligen har känts och varit.

Och vi utförsäkrade är inte någon liten grupp som jag läste i förra veckan i en tidning. Vi är så många för många människor som fått smaka alliansens beska medicin som snarare gjort oss mer sjuka än friska. Jag har skrivit det förut och jag skriver det igen: systemet med utförsäkringar drabbar inte bara den sjuke. Utan också den sjukes anhöriga, eventuella barn och ibland kanske också vänner.

I förlängningen har hela vårt samhälle tagit allvarlig skada genom utförsäkringarna och försämringarna i socialförsäkringssystemen. Det har lett till ökade klyftor mellan människor och ett starkt missnöje som fått SD att frodas och växa sig allt större.

Nu ser jag en politik växa fram som till skillnad från alliansens samhällsdödande, vill bygga ett starkt och friskt samhälle. En politik som vill minska klyftor mellan människor i stället för att öka dem. En politik som genom minskade klyftor mellan människor kommer att kunna stå emot krafter som SD. Som kommer att krympa krafter som SD. Det är min fasta övertygelse.

Jag ser tydligt och klart skillnaden mellan det som var alliansen (åh så UNDERBART att skriva orden "det som var alliansen") och den nya politiken i Sverige som ska komma. En skillnad som heter välfärd för alla eller välfärd för ett fåtal.

Jag vet att de löften vi nu ser inte ännu är beslutade. Fast jag hoppas och tror att detta kommer att bli verklighet. Jag känner historiens vingslag över Sverige just nu. En vändning till ett samhälle med mer empati, medmänsklighet, solidaritet och jämlikhet än under alliansens åtta år vid makten.

Där finns så klart mer att önska. För min egen personliga del och också för många andras skull, önskar jag mig högre ersättning för oss som har beviljats sjukersättning. Fast just nu njuter jag av varje stort kliv som Sverige tar i rätt riktning.

Innan jag somnade igår gick mina tankar till min döda mamma. Jag kände en ilning och längtan djupt inifrån mig att jag skulle kunnat ringt henne och berättat för henne att "Nu, mamma, vet du, nu ÄNTLIGEN kommer man att ta bort systemet med utförsäkringarna!"

Och vi skulle skrattat tillsammans, vi skulle druckit kaffe idag och firat med våra älsklingskakor från bageriet på andra sidan gatan. Vi skulle pratat om att även om livet är så tufft ibland, så segrar alltid de goda krafterna över de onda. Ljuset segrar över mörkret. Det ordnar sig. Det handlar om att hålla ut, bevara sitt hopp och att inte låta sig slås ned platt till marken. Fortsätta att gå med rak rygg också i mörka, tuffa tider.

Fast den glädjen fick jag inte fira med min mamma. Hon drabbades hårt när jag blev utförsäkrad. Långsamt döende som hon var, sörjde och led hon med mig. Hennes sista sommar i livet fick jag istället för att ge så mycket tid och kraft som möjligt till henne, gå till Arbetsförmedlingen på helt meningslösa möten i ett helt meningslöst system kallat utförsäkringar.

Det, ni i alliansen som beslutade om utförsäkringarna, just det kommer jag aldrig i hela mitt liv att förlåta er för. Det finns saker som inte går att rätta till. Det finns det som fortfarande får mina tårar att falla efter det ni gjorde mot mig och så många andra sjuka människor.

Men nu reser vi oss, alla vi som alliansen kallade lata och sovande. Nu lyfter Sverige en bit ovanför marken igen. Och jag flyger med och känner att jag får luft under mina vingar.

Jag tar djupa andetag och kan äntligen andas och känna hopp igen.

Jag tänker på mina barn. Mina eventuella barnbarn. Alla andras barn. Allas vår framtid. På Sverige.

Och jag ler för mig själv.

Ur det som var ont ska komma gott.

Så vill jag tro.

De allra flesta människor vill gott.

Det som var dåligt går att skapa om till något bra.

Det är aldrig för sent för förändring.



Lästips:

"Nu höjs A-kassan" (Aftonbladet)

"S och MP överens om att stoppa utförsäkringarna" (Solrosuppropet)

"Avslöjar: Ny uppgörelse S och MP" (Ulf Kristofferssons valblogg TV4)

"Alliansen tar en paus" (Aftonbladet)

"Aftonbladet avslöjar: S och MP är överens om jobbkampen" (Aftonbladet)

"Ännu inte för sent för S att fånga upp vänstervinden" (Kjell Rautio, Feministiskt Initiativ)

"Därför upphör aldrig ilskan mot ojämlikheten" (Göran Greider, ETC)

"En överenskommelse, väl värd och viktigt att faktiskt genomföra" (Martin Mobergs betraktelser, FB)

"Fler sjukskrivna efter vårdvalsreformen" (SR Ekot)

"Sverige sviker sina svagaste" (Svenska Kyrkan)





#svpol#val14#socialpolitik

Nya Moderaterna ska locka till sig kvinnor och LO-kvinnor

Det var snudd på att jag trodde att det var första april idag när jag läste i Aftonbladet att M nu ser över vad anledningen kan vara till deras brakförlust. Och att de funderar kring hur de ska kunna locka till sig fler kvinnor och framförallt LO-kvinnor.

Dagens största skämt för mig och jag skrattar fortfarande åt tanken på Nya Moderaterna som det nya kvinno- och LO-kvinno-partiet.

Jag som är kvinna säger så här till Nya Moderaterna: 

Alliansen där M haft så stort inflytande har utförsäkrat så många av oss utslitna kvinnor. Alliansen med moderaterna sänkte våra sjukersättningar så att vi hamnade under fattigdomsgränsen i Sverige. Gjorde så att vi kvinnor ofta idag tvingas leva på vår partner om vi har någon. Alliansen med moderaterna pressade oss och misstrodde oss och kallade oss lata. Fast att vi arbetat slut på oss själva.

Och nu tror alltså moderaterna att de ska kunna locka oss att rösta på dem om fyra år. 

Aldrig får de min röst i alla fall. 

Aldrig någonsin att jag glömmer det de gjort med vårt samhälle och allra mest mot kvinnorna i Sverige. 

Aldrig någonsin glömmer jag hur alliansens politik ökat klyftorna i Sverige.

Fast sent ska syndaren vakna, sägs det.

Ja, jisses. Där har de att jobba på, Nya moderaterna. Kvinnolinjen, är det deras nya melodi, kanske? 

Försök inte med mig. För jag har genomskådat er för länge sedan. Och jag tror också många, många kvinnor med mig. 

Eller försöker Nya Moderaterna att leka Bamse? Det där med att bästa sättet att bli av med sina fiender är att göra dem till sina vänner. Den grejen går inte jag på i alla fall.

Desperata är det de verkar att vara, Nya Moderaterna, tänker jag. 



Lästips: (kanske lämplig läsning för Nya moderaterna nu när de funderar på hur de ska locka kvinnliga väljare och LO-kvnnor): 


"Ändå diskuteras inte några bottennivåer i sjukförsäkring/pension..."

 (Martin Mobergs betraktelser, FB)



#svpol#socialpolitik#val2014

Kampen för att stoppa utförsäkringarna fortsätter

För mig känns det som att efter det att Dagens Arena drog igång debatten om sjukförsäkringen och utförsäkringarna cirka en månad innan valet, har det varit som en ketchupeffekt.

Berättelserna och artiklarna kring de inhumana utförsäkringarna blir allt fler i media. Som att människor inte förut, innan valet, riktigt vågat berätta om hur de har haft och har det.

Det är min känsla så klart, inga fakta.

Själv känner jag mig matt nu efter att ha bloggat och skrivit debattartiklar innan valet. Jag vilar från det. Är glad och tacksam att se att där är många andra som fortfarande orkar engagera sig. Tillsammans kan vi göra skillnad.

Solrosuppropet precis som Martin Mobergs betraktelser i FB fortsätter att hålla ögonen på att politikerna nu lever upp till det de lovat; att ta bort utförsäkringarna och skapa en tillräckligt bra sjukförsäkring för alla igen. Följ dem gärna, dela och sprid artiklar och länkar. På så sätt kan vi alla påverka för en sjukförsäkring värd namnet.

Jag kommer också att fortsätta att hålla ögon och öron öppna för vad som händer. Och laptopen beredd att skriva på när jag känner att det är dags för mig.

Det är sorgligt att läsa om det Sverige alliansen lämnar efter sig. Under åtta år har alliansens politik skapat stora klyftor mellan invånarna i vårt land. Allt fler människor har blivit fattiga och mår dåligt därför att de känner ekonomisk oro. Främlingsfientligheten och missnöjet har brett ut sig. Där har blivit ett stort mörkt hål i Sverige. Ett hål som vi nu behöver börja fylla med något ljusare och bättre. För allas vår skull.

Vart har Fredrik Reinfeldt och Anders Borg tagit vägen efter valförlusten undrar jag? Några mer osynliga än dem går knappt att hitta just nu, verkar det som. Vart tog allt deras prat om "ansvar" vägen? Och vilken innebörd hade ordet "ansvar" för alliansens två igångsättare? Ansvar gentemot vem? Det skulle jag vilja ha svar på.

Till och från kommer jag att lägga in intressanta länkar här i min blogg för den som vill läsa och följa med i det som sker när det gäller utförsäkringarna och socialförsäkringen.

Idag har jag bland annat läst artikeln "Min mammas tårar har betalt alliansens alla skattesänkningar". Missa inte den, starkt berörande och stark igenkänning från mig själv också.



Fler lästips:

"Jämtin och Eneroth (S): Det är dags för en human sjukförsäkring" (Nyheter 24)
  
"Heltidsarbetare tvingas till socialen" (Aftonbladet)

"Solrosuppropet: S och MP kan ge tillbaka grundläggande rättigheter" (Dagens Arena)

"Är vi nära en upprättelse?" (Solrosuppropet)

"Vem lever på försörjningsstöd?" (Solrosuppropet)

"De lämnar ett sjunkande skepp" (Arbetet)

"Kampen för en mänskligare sjukförsäkring inte över ännu" (Martin Mobergs betraktelser, FB)


#svpol#socialförsäkringen#val2014

Lite till politik fast sen fokus på det ljusa och vackra i livet

Från och med idag kommer mitt skrivande i bloggen att fokusera på det ljusa, det vackra, kärleken och glädjen i livet. På livet självt, ljus och ibland också mörker. Mycket mindre politik än den senaste tiden. Förutsatt att inte något särskilt oväntat händer i politiken.

Några ord vill jag ändå skriva om det politiska läget i Sverige just nu. Folket har sagt sitt i valet 2014 i Sverige. Ett starkt nej till fortsatt politik från alliansen. Ett ja till förändring. Ett starkt ja till ett Sverige bra för alla i stället för ett fåtal.

Det är politikernas uppgift att ta sitt ansvar nu för Sverige med de förutsättningar som finns. Att stå starka mot den främlingsfientlighet och den missnöjespolitik som vuxit fram genom de ökade klyftorna i vårt samhälle, genom den politik som till stor del alliansen varit ansvarig för under åtta år.

Tänk att vi människor har så svårt att lära av historien. Tänk att vi människor har en förmåga att glömma så snabbt. Ibland på gott. Ibland på ont.

Vägen till ett starkt samhälle är jag övertygad går genom minskade klyftor mellan människor, jämlikhet och en bra skola utan segregation för alla barn i Sverige.

Jag tackar alla mina vänner som skrivit och delat och diskuterat här med mig i min blogg kring valet 2014.

De här senaste månaderna har jag läst och lärt mig så mycket och fått nya insikter om hur ett samhälle fungerar och också om politiken. Det är jag tacksam för och tar med mig vidare i mitt liv.


Lästips: "Regeringen och Solrosuppropet" 



#val2014#svpol#socialpolitik