Vingklippta

Vingklippta får mitt hjärta
att bulta hårdare

Marsvinet för halva priset
för att "för gammal för att sälja"
köpte jag direkt

Den gamla slitna byrån och kökssoffan
som ingen annan ville ha
tog jag emot med öppna armar

Så svårt att stå emot
bedjande ögon och händer ...

Så svårt att låta bli
en hemlös katt
eller människa

Så lätt att ta en
vingklippts hand
i min

För att jag föddes så

Människa


(Anna-Karin)

Smärtan

Jag har aldrig brutit något förrän jag bröt axeln. Aldrig känt just den smärtan. Huggande. Bultande. Svidande. Skärande. Så stark att jag nästan svimmade. Så stark att jag ser dimmigt. Får ångest. Ont i magen. Blir så trött att jag ibland inte kan tänka ...

Men när jag tänker ... tänker jag på dem som råkar illa ut i trafikolyckor. Jag tänker på dem som husen rasar över i krig. I jordbävningar. Jag tänker på deras smärta. Deras skrik. Skräcken. Smärta när där inte finns någon människa nära. Den skräck och smärta jag också fick smaka lite på när jag föll i asfalten i mörkret helt ensam. Även om lilla älskade Mimmi var där vid min sida.

Hur ska man kunna förstå lidande om man aldrig lidit?

Hur ska man förstå smärta om man aldrig känt smärta och hur den påverkar?

Hur ska man kunna lindra och trösta om man aldrig själv känt vad som lindrar och tröstar?

Och också förstå styrkan i en människa att orka och att läka igen.

Så vackert att använda sina smärtsamma upplevelser till att kanske lite bättre förstå andras. Till att kanske också lite kunna lindra en annans smärta.

Nytt favoritplagg

Kommit på att poncho är det perfekta plagget för mig just nu. Så slipper jag i alla fall se mitellan ibland. Nöden är uppfinningarnas moder.

Julhyacint

Första gången i mitt liv jag fixat en liten julblomma med bara vänster hand. Det mesta går fast tar bara lite längre tid. Och vissa saker fungerar inte alls att göra med en hand. Då struntar jag i det eller ber om hjälp. Roligt att kunna göra lilla hyacinten fin.

Att ha en arm

Göra stora julbaket idag?  Nä jag tror inte det med högerarm i bandage. Trött i vänster arm och hand. Tappar maten ibland när jag tagit fram eller lagat den. Äter mig mätt på bananer och drickyoghurt.

En upplevelse att vara vänster enarmad i sex veckor. Nya upptäckter varje dag. Man kan inte ha bråttom med vänster arm omlindad. Det går att klä mig själv fast tar tid och energi.

Smärtan är mindre nu ibland. Läker långsamt.

Röntgad igen

Min axel är röntgad igen. Jag behöver inte opereras. Lättnadens suck för mig. Väldigt ont fast har fått bättre smärtstillande nu.

Mötte en så snäll och bra och glad läkare. Nu får jag läka i lugn och ro i sex veckor. Sedan blir det intensiv träning hos sjukgymnasten.

Aj aj aj ...

Igår hade jag riktigt stark smärta i min skadade högra axel. Det är som värst nu sa sjukgymnasten . som jag besökte. Mitellan ska jag ha i sex veckor. Så fem veckor kvar. Förbjuden att julstäda m m. Fått en vacker vit amaryllis som tröst av snälla grannar. Gör gott i min själ. 

Ramlat på isen och gjort mig illa

I onsdags ramlade jag på en isfläck och skadade högra axeln. Så nu har jag höger arm i förband dygnet runt en vecka och sedan förband och sjukgymnastik i sex veckor. Troligen flera månaders sjukgymnastik men det ska bli bra så småningom.

På torsdag ska jag röntga axeln igen. Om allt ser bra ut slipper jag operation.

Det går förvånansvärt bra så här långt att klara mig med vänster arm. Jag skriver det här inlägget med vänster hand. Inatt har jag kunnat sova tillräckligt bra.

Det gjorde väldigt ont att ramla och vissa rörelser efteråt var omöjliga.

På en sekund kan allt förändras. Ibland för en tid. Ibland för gott.

Känner mig tacksam för all hjälp jag får nu från vården, familj och medmänniskor.

Supermåne

Igår kväll smög jag ut i trädgårdens mörker och fotograferade Supermånen. Den lyste så vackert när den ibland dök fram mellan molnen.

Jag stod där förundrad över universums mysterium. Så som jag ofta känner mig när jag ser upp mot himlen och månen och stjärnorna.

Så liten jag känner mig. Så svindlande liten i allt det stora hemlighetsfulla och ändå en del av alltsammans. Något så mycket större än jag själv.

Trofast och ärlig

Min trofasta, ärliga och tillgivna lilla hund Mimmi, 5 år.