onsdag 18 januari 2017

För att förstå vad man har

Ibland måste man förlora något.

Åtminstone ett litet tag.

För att verkligen
djupt i hjärtat
kunna förstå
vad man har.

måndag 2 januari 2017

Läget nyårsafton


 Nyårsafton. Här är jag. Den brutna axeln värker fortfarande. Men jag är av med mitellan. Tränar rörlighet och styrka. Tur för mig att jag är en envis sort.

Ibland känner jag mig som en "stågubbe", en sån där leksak som man puttar omkull men ändå alltid reser sig upp igen. "Att vara stark är inte att aldrig falla. Att vara stark är att resa sig igen efter att man fallit."

onsdag 28 december 2016

Av med mitellan

Äntligen har jag sovit en natt utan mitellan sedan jag bröt min högra axel. Jag sov sex timmar i ett sträck och det var länge sedan jag gjorde det. Känns underbart att ha högra armen fri igen även om den är trött och gör ont ibland.

Jag gör sjukgymnastik tre gånger per dag för att få tillbaka styrka och rörlighet. Kan skriva på tangentbordet och för hand. Så många små saker som jag känner eufori över nu när jag återtar förmågan igen. Känner mig hoppfull även om jag är trött efter allt som har varit.

tisdag 27 december 2016

Glada dagar

Alla glada dagar
som var

Alla skratten
ljusen
dofterna
och hoppet
vi delat

Blir till minnen
för hjärtat
att dansa med

Dagar vi inte längre
är tillsammans

Dagar av längtan
till gemenskap igen


(Anna-Karin)

Julafton 2016





måndag 19 december 2016

Vingklippta


Vingklippta får mitt hjärta
att bulta hårdare

Marsvinet för halva priset
för att "för gammal för att sälja"
köpte jag direkt

Den gamla slitna byrån och kökssoffan
som ingen annan ville ha
tog jag emot med öppna armar

Så svårt att stå emot
bedjande ögon och händer ...

Så svårt att låta bli
en hemlös katt
eller människa

Så lätt att ta en
vingklippts hand
i min

För att jag föddes så

Människa


(Anna-Karin)

Smärtan

Jag har aldrig brutit något förrän jag bröt axeln. Aldrig känt just den smärtan. Huggande. Bultande. Svidande. Skärande. Så stark att jag nästan svimmade. Så stark att jag ser dimmigt. Får ångest. Ont i magen. Blir så trött att jag ibland inte kan tänka ...

Men när jag tänker ... tänker jag på dem som råkar illa ut i trafikolyckor. Jag tänker på dem som husen rasar över i krig. I jordbävningar. Jag tänker på deras smärta. Deras skrik. Skräcken. Smärta när där inte finns någon människa nära. Den skräck och smärta jag också fick smaka lite på när jag föll i asfalten i mörkret helt ensam. Även om lilla älskade Mimmi var där vid min sida.

Hur ska man kunna förstå lidande om man aldrig lidit?

Hur ska man förstå smärta om man aldrig känt smärta och hur den påverkar?

Hur ska man kunna lindra och trösta om man aldrig själv känt vad som lindrar och tröstar?

Och också förstå styrkan i en människa att orka och att läka igen.

Så vackert att använda sina smärtsamma upplevelser till att kanske lite bättre förstå andras. Till att kanske också lite kunna lindra en annans smärta.

onsdag 7 december 2016

Nytt favoritplagg


Kommit på att poncho är det perfekta plagget för mig just nu. Så slipper jag i alla fall se mitellan ibland. Nöden är uppfinningarnas moder.

måndag 5 december 2016

Julhyacint


Första gången i mitt liv jag fixat en liten julblomma med bara vänster hand. Det mesta går fast tar bara lite längre tid. Och vissa saker fungerar inte alls att göra med en hand. Då struntar jag i det eller ber om hjälp. Roligt att kunna göra lilla hyacinten fin.

tisdag 29 november 2016

Att ha en arm

Göra stora julbaket idag?  Nä jag tror inte det med högerarm i bandage. Trött i vänster arm och hand. Tappar maten ibland när jag tagit fram eller lagat den. Äter mig mätt på bananer och drickyoghurt.

En upplevelse att vara vänster enarmad i sex veckor. Nya upptäckter varje dag. Man kan inte ha bråttom med vänster arm omlindad. Det går att klä mig själv fast tar tid och energi.

Smärtan är mindre nu ibland. Läker långsamt.