måndag 1 april 2019

Yoga



Yoga känns ibland som ett invärtes vårregn som
sköljer bort gammalt damm.

Pälsklingarna


Till minne



Trädtårar intill vårknoppar på en gren. 15 mars var det sju år sedan min älskade mamma dog. Så tung saknaden känns. Som jag fortfarande ler åt alla våra roliga samtal och glada stunder. Vilken tröst hennes kloka ord till mig fortfarande är. Hennes livsvisdom från ett tufft och samtidigt underbart kärleksrikt liv.

Livets kontraster i hennes liv så som i mitt. Så som i allas liv.

Tack för din styrka såväl som din skörhet. Tack för att du aldrig gav upp. Tack för alla vackra minnen älskade mamma.

Längtan

Flodvåg av längtan
fyller
varje
tomrum i mig


Drunknande

Kippande

Efter dig

Ropar hjärtat

"Kom nära ... Kom nära ..."

Igen



(Anna-Karin)

Vår

Jag känner jordens dofter

Koltrastsång

Ljusblå skymning ...

Väntar soluppgång

Moder Jord vaknar

Än en gång

Låt henne
aldrig någonsin

Somna in



(Anna-Karin)

torsdag 7 mars 2019

Låt mig få visa dig något vackert

I en värld så mörk, så sorgset på fel väg på så många sätt ... låt mig få visa dig något vackert, älskade vän. Låt mig få visa dig det vackra ... blommorna, de varma hjärtan som vill väl, himmelens stjärnor och havets lätta krusningar. En vattendroppe på en körsbärsgren.

I en värld så mörk, så sorgset på fel väg på så många sätt ...

Låt mig få visa dig något vackert.

Älskade ...

Vän.


Vackra tulpaner



Vissa tulpaner vissnar vackrare än andra. Som dessa på bilden. När jag fick dem var de vita med lite rosa kanter. Gissa om jag blev överraskad efter att ha varit iväg ett ärende och kom hem och de hade slagit ut och var aprikosrosa istället för vita! Som att de var en karamell med omslagspapper som vecklade ut sig av sig själv och dolde den vackraste av tulpaner.

Även vackra tulpaner har sin blomningstid. Jag förevigade dem i en bild när de vissnade så vackert som bara tulpaner kan vissna. Öppnar sina blommor allt mer tills bladen börjar falla. Visar sitt innersta i blomman innan den tar farväl. Hänger tunga över kanten på vasen. Nedåt, nedåt, böljande tungt. Allt mer genomskinliga. Allt har sin tid. Tulpantid som annan tid.

tisdag 22 januari 2019

Vårkänsla


Igår hörde jag talgoxen sjunga sin vårdrill trots att det var mulet och gatorna där jag bor är så isiga att det känns motigt att ta mig ut. Med broddarna på så kommer jag och Mimmi i alla fall iväg på våra små promenader.

På köksbordet har jag en liten kruka med vita pärlhyacinter. De är så vackra att följa från sina gröna blad till ståtliga fast samtidigt spröda klockställningar på raka stjälkar. Allt blommorna behöver finns i löken i krukan. Jag ger bara lite, lite vatten en gång i veckan. Vilken mix av styrka och skörhet det finns i en blomma. Precis som i oss människor. Stark och sköra. På samma gång eller i olika faser i livet. Kan man vara det ena utan att vara det andra? Kan man vara stark utan sin skörhet?

Annars känns det här årstiden ganska tung. Det tror jag att vi är många som upplever. Vi är kanske lite skörare än vanligt efter att ha vistats så mycket i mörker så länge nu. Ljuset är i alla fall på väg. Det är helt säkert. Inga "fake news" vad gäller det, tack och lov.

fredag 11 januari 2019

Nu är glada julen slut, slut, slut ... julegranen slänges ut, ut, ut ...



Nu har jag plockat ur julgranskulorna ur julgranen. Snart är den inte här inne längre, julgranen. Det blir lite mörkare utan den ikväll. Men ljuset kommer tillbaka fort nu i januari. Dagarna är redan längre än för några veckor sedan. Vi går dag för dag mot våren. Även om vi först ska pulsa och halka oss igenom en del veckor vinter innan det är dags för vår på riktigt.

Förr om åren hade jag jag halmfigurer och röda tomtar och kulor i granen och kristyrer och allt möjligt pynt. Men på senare år har jag lugnare färger  Jag gillar det. Det är mer vilsamt för min själ.

Det är märkligt hur man påverkas som människa av hur man har det runt omkring sig. Eller så är det inte märkligt alls, bara mänskligt. Lugna färger lugnar. Starka färger kan pigga upp och ibland också oroa och kännas stressande.

Fast när jag är avslappnad inuti mig själv, antingen för att jag gjort yoga eller helt enkelt är lycklig och lugn, då spelar det yttre inte alls samma roll för hur jag mår.

Allt börjar inuti mig själv. Kan jag hitta lugnet där, så får en orolig omgivning och värld mig inte alls ur balans på samma sätt eller lika lätt. Men om jag inte mår så bra ibland så kan en skön omgivning hjälpa mig att hitta till ett bättre mående igen.

Nu ska jag plocka in många tulpaner och pärlhyacinter inomhus i väntan på våren därute. De piggar upp och gör mig lätt om hjärtat.







Hopp

Vi tar oss igenom vintern.

Visst gör vi.

Igen ...

Tills världens gryning.

Och vår.


(Anna-Karin)