måndag 26 juni 2017

Vad är sann rikedom?

Visst är det konstigt hur vi människor ofta strävar efter pengar och kapital. Inte bara för att ha det bra när vi är vid liv. Utan också för att kunna lämna efter oss ett så stort kapital som möjligt.

Är det verkligen att beundra den som lämnar efter sig en stor förmögenhet? Förmögna människor har ju ofta en hög status i samhället.

Är det inte mer meningsfullt och beundransvärt att beundra den som kanske skapade sig mycket pengar under sitt liv och sedan dog utan ett enda öre på fickan? Därför att personen under sitt liv gav bort det han/hon hade till de som bättre behövde det? Till människor som behövde det bättre än han/hon själv där nere djupt i graven?

Ibland tycker jag att vi som människor värderar så felaktigt och så naivt.

För mig gäller att så länge jag har något att ge är jag rik. Den fattige är den som inte har något att ge. Att ge behöver inte handla om pengar, man kan ge annat som människa. Den mest fattige är för mig den som har massor själv men aldrig ger.

Att hjälpa en annan människa i nöd är för mig bland det största och mest meningsfulla vi kan göra som människor.

Vi är inga isolerade öar.

Vi hör alla samman.

Älskade Mimmi


Min katt 16 år


Midsommarafton firade vi min katt som fyllde 16 år. Älskade katt, du är lite stel när du sovit länge. Det smäller i lederna när du går och du är krumryggad mot hur du var för några år sedan.

Du jamar mer och högre på nätterna nu än förut. Din integritet är stor och du åldras med värdighet. Du gör aldrig någon illa och är den snällaste katt jag vet. Du ger mig frid i mitt inre när du spinner och är nära.

Seniorkontrollen hos veterinären i veckan visade att alla dina värden är bra. Så länge leve vår fina katt, hurra hurra hurra hurra!

söndag 7 maj 2017

Vår

Och när jag öppnade dörren ...

Solen och
grönskan
sköljde över mig


En tsunamivåg fågelkvitter

Naken lät jag mig
drunkna i allt



  /Anna-Karin

En annan sort

Kanske var jag en annan sort

Kanske var jag inte som de andra

Kanske lite sprödare

Lite skörare

Ville lite mer

Vågade mycket

Och darrade av rädsla samtidigt

Kanske var jag en annan sort

Eller inte



/Anna-Karin

tisdag 2 maj 2017

Grönskan


Nu slår allt ut i naturen. Knopparna är så sprickfärdiga som bara knoppar kan vara. Jag går långsamt genom vårens rike. Stannar till ibland för att ta in allt som sker.

Ändå är det omöjligt. Från morgon till kväll har så mycket hänt att jag har som en splitter nymålad tavla framför mina ögon när jag blundar på kvällen.

Lönnens knoppar som blir till limegröna blommor får tårar att trilla på mina kinder. För deras skönhets skull. För deras försvinnande korta stund av blomning.

För ja ... visst gör det ont ...

Visst gör det så ont när knoppar brister.

Varför skulle annars våren tveka?

Så som jag själv, i förändring, ibland tvekar.

Våga falla.

Våga öppna.

Våga vidare.

Eller våga stanna.



torsdag 20 april 2017

Uppdatering


Här syns jag inte till mycket i bloggen numera. Tänkte att jag skulle skriva lite här idag. Påskhelgen är över. Den har jag firat med vänner och familj.

Våren försvann lika snabbt som den kom och det har fallit stora snöflingor därute. Samtidigt som jag har suttit i det inglasade uterummet i 23 graders värme. En särskild och lite härlig känsla, att sitta i värmen och se stora snöflingor falla där utanför.

Före påsk hände attentatet i Stockholm. Det berörde mig starkt så som det gjort med så många människor i Sverige. Mitt i det mest mörka lystes på något konstigt och ändå självklart sätt allt upp av den medmänsklighet, kärlek och empati och styrka som kom från så många människor som tillsammans valde kärlek istället för rädsla och hat. Det bekräftade än en gång för mig så som jag tror att det är; i det djupt mänskliga finns en stor godhet och solidaritet som vill flockens och människans överlevnad och som vill gott. Det berörde mitt hjärta djupt att få bekräftat än en gång att i kaos och trauman söker vi människor oss till varandra för livets skull. Utan att göra skillnad på vem som är vem.

Livet går vidare. Även om det för några människor aldrig mer blir detsamma. Där kommer att finnas tomrum som aldrig går att fylla igen. En saknad att alltid bära med sig.

Själv kämpar jag nu på med sjukgymnastiken för min högra axel. Det är fem månader sedan jag bröt axeln. Fortfarande har jag väldigt ont ibland, så ont att det känns som att jag ska svimma. Och gör att jag ibland har svårt att sova för smärtan. Jag har relativt god rörlighet idag. Men det behövs mer tid för att få tillbaks styrkan igen i armen. Med styrkan kommer smärtan att minska. Så jag har hopp.

Vårvärmen före påsken satte fart på allergin. Just nu har jag en ögoninflammation som är jobbig. Och ibland känner jag av astma. Luften tar slut och med den försvinner också energin en stund.

Men jag har ätit gott, jag har skrattat, träffat månniskor som jag håller av. Jag har påskpyntat. Njutit av allt vackert som dyker upp i naturen varje dag nu. Plockat vitsippor och åkt på små vårutflykter.

Det finns alltid något att känna sig tacksam för även om livet ibland krumbuktar sig och håller på och det känns som att gå en evighetslång uppförsbacke med trötta steg.

Aldrig ge upp.

En dag i taget.

Det blir bättre även om det kanske känns tungt ibland nu.

måndag 20 mars 2017

Sänkt skatt för de med sjukersättning

Vänsterpartiet och regeringen har kommit överens om att sänka skatten för personer med sjukersättning läser jag i en debattartikel i Svenska Dagbladet idag.

"Inkomster i form av sjukersättning eller aktivitetsersättning omfattas inte av vare sig jobbskatte­avdraget eller det förhöjda grundavdraget. Det kan inte vara meningen i ett välfärdsland som Sverige, att den som är sjuk ska betala mest i skatt vid ­samma inkomst." (Debattartikel, Svenska Dagbladet)
"Sänkningen berör uppskattningsvis 340 000 personer som har sjukersättning eller aktivitetsersättning. Skattesänkningen beräknas bli cirka 1 600 kronor per år vid genomsnittlig kommunalskattesats för personer som fyllt 30 år och som har hel sjukersättning på garantinivå. För dem med högsta möjliga ersättning, och genomsnittlig kommunalskattesats, beräknas skattesänkningen bli cirka 2 500 kronor per år." (Debattartikel, Svenska Dagbladet)

Det här är en välkommen sänkning av skatten för mig och många andra som har sjukersättning, det som förut kallades förtidspension. Den innebär att vi som har så låg ersättning att vi ofta hamnar på gränsen till eller under gränsen för ekonomisk fattigdom i Sverige kommer att få mer pengar.

Ett litet steg mot en rättvisare beskattning vilket är allt annat än hur det ser ut idag. Även med denna sänkning kommer vi som har sjukersättning att fortsätta att betala betydligt mer i skatt varje månad än de som arbetar vid samma inkomst. Sedan Arbetslinjen infördes av Alliansen har det inneburit att vi med sjukersättning kunnat betala ca 1000 kr mer i månaden i skatt än de som arbetar. Det på en inkomst så låg att den för det mesta innebär ekonomisk fattigdom för individen.

För den som lever på gränsen till ekonomisk fattigdom är varje ökning betydelsefull. Det kan göra skillnad mellan att ha råd att hämta ut sin medicin eller inte. Att ha råd att köpa sig nya skor eller inte. Att ha råd att gå till tandläkaren eller inte.

Den här sänkningen av skatten är dessutom ett mycket viktigt erkännande av regeringen om att vi som har sjukersättning beskattas felaktigt idag.

Själv anser jag att vi med sjukersättning ska beskattas lika som de som arbetar. Dit är det en bra bit kvar att gå. Jag hoppas verkligen att det här är första steget mot det. Det är så många människor med sjukersättning som mår dåligt idag inte bara på grund av den försämrade hälsan utan också därför att de lever med oro för ekonomin och otrygghet utan särskilt stor möjlighet att själv kunna påverka sin situation. De allra flesta människorna i den här gruppen är kvinnor.

Detta handlar inte "bara" om beskattning och inkomster.

Det handlar om människosyn och om rättvisa.

Om att skapa ett samhälle med minskade klyftor vilket i sin tur leder till ett bra samhälle för alla.



Se även:

"Vänsterpartiet har i budgetförhandlingar fått igenom skattesänkning för sjuka"

(Solrosuppropet)

"V får igenom sänkt skatt för sjuka" (SVT)

"Vi ska ej behöva vara tacksamma eller känna skam och skuld när trygghetsförsäkringarna fungerar" (Solrosuppropet)



Blogg100 - dag 20

onsdag 15 mars 2017

Fem år sedan mamma dog


Idag är det fem år sedan mamma dog. Eftersom det kunde bli väldigt blåsigt idag åkte vi till graven igår kväll i mörkret och gjorde fint där. Mörklila penséer och ett tänt ljus.

Älskade mamma, jag saknar dig varje dag. Ett tomrum omöjligt att fylla med något annat.

Och allt är som det ska vara.

"Så liten plats en människa tar på jorden. Och så stor plats i ett hjärta."

"Life goes on, however."



Blogg100 - dag 15

Sista gången hos sjukgymnasten



Igår firade jag att jag varit sista gången hos sjukgymnasten för min axel. Lunch och paj med vaniljsås på Espresso House. Bra jobbat av mig så här långt även om jag har en bit kvar att läka. Har haft hjälp av en underbar sjukgymnast. Så tacksam för det.



Blogg100 - dag 14