fredag 11 januari 2019

Nu är glada julen slut, slut, slut ... julegranen slänges ut, ut, ut ...



Nu har jag plockat ur julgranskulorna ur julgranen. Snart är den inte här inne längre, julgranen. Det blir lite mörkare utan den ikväll. Men ljuset kommer tillbaka fort nu i januari. Dagarna är redan längre än för några veckor sedan. Vi går dag för dag mot våren. Även om vi först ska pulsa och halka oss igenom en del veckor vinter innan det är dags för vår på riktigt.

Förr om åren hade jag jag halmfigurer och röda tomtar och kulor i granen och kristyrer och allt möjligt pynt. Men på senare år har jag lugnare färger  Jag gillar det. Det är mer vilsamt för min själ.

Det är märkligt hur man påverkas som människa av hur man har det runt omkring sig. Eller så är det inte märkligt alls, bara mänskligt. Lugna färger lugnar. Starka färger kan pigga upp och ibland också oroa och kännas stressande.

Fast när jag är avslappnad inuti mig själv, antingen för att jag gjort yoga eller helt enkelt är lycklig och lugn, då spelar det yttre inte alls samma roll för hur jag mår.

Allt börjar inuti mig själv. Kan jag hitta lugnet där, så får en orolig omgivning och värld mig inte alls ur balans på samma sätt eller lika lätt. Men om jag inte mår så bra ibland så kan en skön omgivning hjälpa mig att hitta till ett bättre mående igen.

Nu ska jag plocka in många tulpaner och pärlhyacinter inomhus i väntan på våren därute. De piggar upp och gör mig lätt om hjärtat.







Hopp

Vi tar oss igenom vintern.

Visst gör vi.

Igen ...

Tills världens gryning.

Och vår.


(Anna-Karin)

Nära

Din värme
går genom
varje cell i mig.

Fast du inte är nära.

Är du i mig.

Om inte det är nära ...
vad är då nära?

Min vän.


(Anna-Karin)

tisdag 16 oktober 2018

Löven faller


Så här vacker var lönnen de allra sista dagarna innan den började tappa sina löv. Nu är nästan alla löven borta. Hopräfsade. Aldrig mera kommer just de löven igen. Varje löv ett litet konstverk i sig. Värt att stanna upp inför och förundras över färgerna, linjerna, mönstren. Skapelsen i ett löv.

Kvar står trädet med sina kala grenar. Jag saknar löven. Tycker också att det är vackert med kala grenar mot en skymningshimmel. Men löven känns skyddande. Jag tycker om när det susar i dem. Nu får jag vänta. Kanske gömma mig i skogen bland granar när landskapet känns för öppet och sårbart för min själ.

Aldrig känns väl våren så långt borta som just när löven faller. Och samtidigt; allt närmare våren för varje dag som nu går.

Leva ... i nuet. Är en stor konst. Jag är en sån människa som lever både i det som var. Det som ska komma. Och det som är. Kanske är det att vara människa? Kan man som människa hela tiden leva i nuet? Undrar jag när löven från körsbärsträdet också faller dessa så varma oktoberdagar med det mjuka vackra ljuset som jag älskar.

Mammas födelsedag


Den 9 oktober skulle min mamma fyllt 92 år. Ett år till av saknad. 

Saknaden är kärlekens ärr. 

Älskar dig för evigt, mamma. 

I mitt hjärta bor alla vackra minnen

tisdag 9 oktober 2018

Höstfärger



Så mycket färger det är i naturen nu. Träden glöder i alla nyanser mellan gult, orange och starkt lysande rött. Löven faller och inget kan stoppa årstidernas förändring. Lika lite som förändringarna i livet ibland.

Ett färgstarkt lönnlöv på marken får mig att stanna till på hundpromenaden. Jag förundras över skönheten i lövet. Älskar att vandra i prasslande löv runt mina fötter.

Det är höstkänsla och blåsigt men enligt väderrapporterna är det brittsommar på väg. Det blir perfekt väder för att vara i trädgården och ta hand om det som behöver tas om hand den här årstiden. Plantera ljung i krukan vid trappan, ta in trädgårdsmöbler och en del annat.

"When the roots are deep, there are no reason to fear the wind."

torsdag 23 augusti 2018

Extremsommar och valår



Det var länge sedan jag bloggade nu. Anledningarna är flera. Den extrema värmen i somras gjorde min hjärna så trög. Jag hade fullt upp med att vädra på morgnarna, dra för rullgardiner och persienner, ta siesta mitt på dagen och sen vädra igen sent vid midnatt innan det var dags att försöka sova.


Sommaren 2018 går till historien. Jag önskar att vi är många som vaknat upp ur vår törnrosasömn och börjar inse hur vi alla påverkas om klimatet förändras på jorden. Många frågor och tankar har värmen satt igång i mig. Jag känner mig hoppfull och tror att vi människor kan förändra det vi eventuellt har ställt till. Förutsatt att vi alla hjälps åt. Och börjar redan idag.

Saker och ting ställs på sin spets om vi börjar tänka på ett klimathot. Särskilt ett valår som i år. Så många frågor som bleknar och hamnar i skymundan. Vad betyder egentligen någonting alls om vi inte har ett människovänligt klimat på vår planet? En hisnande tanke och omtumlande.

Hur som helst så är det ju val om bara några veckor. Den 9 september. Ett val som jag tror blir så spännande, ja, en riktig rysare.

Själv vilar jag fullkomligt trygg i att jag har min så starka övertygelse om vilket samhälle jag tror är ett bra och gott samhälle för oss människor. Jag är fullkomligt trygg i att alla människor mår bra i ett samhälle med minskade klyftor mellan människor. Sociala klyftor såväl som ekonomiska och andra klyftor.

Jag är fullkomligt övertygad om att i ett gott samhälle stöttar människorna varandra när det behövs. Vi tar hand om varandra. Det finns fungerande välfärdssystem för människor om världen runt dem rasar ibland. Det skapar trygga människor som vågar och som litar till varandra och till att samhället finns där när det krisar.

Det är med lätt hjärta och lätta steg jag går till vallokalen på valdagen och lägger min röst.

Sedan ber jag för att mörkerkrafterna i vår tid tappar allt mer kraft istället för tvärtom. De som vill skrämmas, de som vill söndra, de som vill förtrycka och de som vill förminska demokratin i vårt samhälle. De som försöker lura till sig olika ekonomiskt svaga grupper med olika löften fast att de i andra handen håller den hand som vill trycka ned de utsatta ännu mer än vad de redan är nedtrycka idag.


BÖN FÖR SVERIGE VALÅRET 2018


Bevara vårt land

Befria det från mörkret

Tänd ljus i människorna

Gör ögonen klara

Sinnena skärpta

Gör våra hjärtan mjuka

Smält kylan

Väck hopp

Välj kärleken

För ...

Störst av allt är kärleken


(Anna-Karin)

tisdag 15 maj 2018

Saknad

Musiken tystnade

Solens strålar försvann

Fåglarna jag nyss hört kvittra

Ödsligt tysta
på tomma grenar

Fältens blommor vissnade

Framför mina ögon

Där vi gått
fanns inget mer

Mina ensamma fotspår kvar

Kanske kände jag

Vingar

Hålla om

Mitt tunga bröst


(Anna-Karin)

torsdag 15 mars 2018

Dit alla andra gått

Så lever vi
våra liv

Här på jorden

Äter frukost

Jobbar, sliter

Älskar

Tappar bort oss

Krisar, gråter

Tvättar kläder

Ställer väckarklockor

Åsiktspratar

Tycker och tänker

Drömmer och ...
samlar pengar

Eller ligger hemlösa
i en trappuppgång

Glömmer

Förtränger

Eller ägnar aldrig
ens en tanke

Åt att vi egentligen bara

Allesammans

Är på väg

Dit ...

Alla andra redan gått.



(Anna-Karin)

Till mamma 2018



Älskade mamma,

Idag är det sju år sedan din själ lyfte och svävade iväg in i det eviga ljuset. Sju år och fast att tiden går är mina minnen av dig kristallklara.

Ibland undrar jag om jag är på väg bort från dig med tidens hjälp. Eller mera på väg till dig för varje dag som går.

I mitt hjärta är du kvar för alltid. Tiden suddar inte ut våra långa samtal och allt vi lärde varandra om livet.

"We'll meet again, don't know where, don't know when ... but I know deep in my heart, we'll meet again ... "