tisdag 16 oktober 2018

Löven faller


Så här vacker var lönnen de allra sista dagarna innan den började tappa sina löv. Nu är nästan alla löven borta. Hopräfsade. Aldrig mera kommer just de löven igen. Varje löv ett litet konstverk i sig. Värt att stanna upp inför och förundras över färgerna, linjerna, mönstren. Skapelsen i ett löv.

Kvar står trädet med sina kala grenar. Jag saknar löven. Tycker också att det är vackert med kala grenar mot en skymningshimmel. Men löven känns skyddande. Jag tycker om när det susar i dem. Nu får jag vänta. Kanske gömma mig i skogen bland granar när landskapet känns för öppet och sårbart för min själ.

Aldrig känns väl våren så långt borta som just när löven faller. Och samtidigt; allt närmare våren för varje dag som nu går.

Leva ... i nuet. Är en stor konst. Jag är en sån människa som lever både i det som var. Det som ska komma. Och det som är. Kanske är det att vara människa? Kan man som människa hela tiden leva i nuet? Undrar jag när löven från körsbärsträdet också faller dessa så varma oktoberdagar med det mjuka vackra ljuset som jag älskar.

Mammas födelsedag


Den 9 oktober skulle min mamma fyllt 92 år. Ett år till av saknad. 

Saknaden är kärlekens ärr. 

Älskar dig för evigt, mamma. 

I mitt hjärta bor alla vackra minnen

tisdag 9 oktober 2018

Höstfärger



Så mycket färger det är i naturen nu. Träden glöder i alla nyanser mellan gult, orange och starkt lysande rött. Löven faller och inget kan stoppa årstidernas förändring. Lika lite som förändringarna i livet ibland.

Ett färgstarkt lönnlöv på marken får mig att stanna till på hundpromenaden. Jag förundras över skönheten i lövet. Älskar att vandra i prasslande löv runt mina fötter.

Det är höstkänsla och blåsigt men enligt väderrapporterna är det brittsommar på väg. Det blir perfekt väder för att vara i trädgården och ta hand om det som behöver tas om hand den här årstiden. Plantera ljung i krukan vid trappan, ta in trädgårdsmöbler och en del annat.

"When the roots are deep, there are no reason to fear the wind."

torsdag 23 augusti 2018

Extremsommar och valår



Det var länge sedan jag bloggade nu. Anledningarna är flera. Den extrema värmen i somras gjorde min hjärna så trög. Jag hade fullt upp med att vädra på morgnarna, dra för rullgardiner och persienner, ta siesta mitt på dagen och sen vädra igen sent vid midnatt innan det var dags att försöka sova.


Sommaren 2018 går till historien. Jag önskar att vi är många som vaknat upp ur vår törnrosasömn och börjar inse hur vi alla påverkas om klimatet förändras på jorden. Många frågor och tankar har värmen satt igång i mig. Jag känner mig hoppfull och tror att vi människor kan förändra det vi eventuellt har ställt till. Förutsatt att vi alla hjälps åt. Och börjar redan idag.

Saker och ting ställs på sin spets om vi börjar tänka på ett klimathot. Särskilt ett valår som i år. Så många frågor som bleknar och hamnar i skymundan. Vad betyder egentligen någonting alls om vi inte har ett människovänligt klimat på vår planet? En hisnande tanke och omtumlande.

Hur som helst så är det ju val om bara några veckor. Den 9 september. Ett val som jag tror blir så spännande, ja, en riktig rysare.

Själv vilar jag fullkomligt trygg i att jag har min så starka övertygelse om vilket samhälle jag tror är ett bra och gott samhälle för oss människor. Jag är fullkomligt trygg i att alla människor mår bra i ett samhälle med minskade klyftor mellan människor. Sociala klyftor såväl som ekonomiska och andra klyftor.

Jag är fullkomligt övertygad om att i ett gott samhälle stöttar människorna varandra när det behövs. Vi tar hand om varandra. Det finns fungerande välfärdssystem för människor om världen runt dem rasar ibland. Det skapar trygga människor som vågar och som litar till varandra och till att samhället finns där när det krisar.

Det är med lätt hjärta och lätta steg jag går till vallokalen på valdagen och lägger min röst.

Sedan ber jag för att mörkerkrafterna i vår tid tappar allt mer kraft istället för tvärtom. De som vill skrämmas, de som vill söndra, de som vill förtrycka och de som vill förminska demokratin i vårt samhälle. De som försöker lura till sig olika ekonomiskt svaga grupper med olika löften fast att de i andra handen håller den hand som vill trycka ned de utsatta ännu mer än vad de redan är nedtrycka idag.


BÖN FÖR SVERIGE VALÅRET 2018


Bevara vårt land

Befria det från mörkret

Tänd ljus i människorna

Gör ögonen klara

Sinnena skärpta

Gör våra hjärtan mjuka

Smält kylan

Väck hopp

Välj kärleken

För ...

Störst av allt är kärleken


(Anna-Karin)

tisdag 15 maj 2018

Saknad

Musiken tystnade

Solens strålar försvann

Fåglarna jag nyss hört kvittra

Ödsligt tysta
på tomma grenar

Fältens blommor vissnade

Framför mina ögon

Där vi gått
fanns inget mer

Mina ensamma fotspår kvar

Kanske kände jag

Vingar

Hålla om

Mitt tunga bröst


(Anna-Karin)

torsdag 15 mars 2018

Dit alla andra gått

Så lever vi
våra liv

Här på jorden

Äter frukost

Jobbar, sliter

Älskar

Tappar bort oss

Krisar, gråter

Tvättar kläder

Ställer väckarklockor

Åsiktspratar

Tycker och tänker

Drömmer och ...
samlar pengar

Eller ligger hemlösa
i en trappuppgång

Glömmer

Förtränger

Eller ägnar aldrig
ens en tanke

Åt att vi egentligen bara

Allesammans

Är på väg

Dit ...

Alla andra redan gått.



(Anna-Karin)

Till mamma 2018



Älskade mamma,

Idag är det sju år sedan din själ lyfte och svävade iväg in i det eviga ljuset. Sju år och fast att tiden går är mina minnen av dig kristallklara.

Ibland undrar jag om jag är på väg bort från dig med tidens hjälp. Eller mera på väg till dig för varje dag som går.

I mitt hjärta är du kvar för alltid. Tiden suddar inte ut våra långa samtal och allt vi lärde varandra om livet.

"We'll meet again, don't know where, don't know when ... but I know deep in my heart, we'll meet again ... "






onsdag 14 mars 2018

Acceptans


Jag har en tid för att trimma Mimmi idag. Får se om jag kommer iväg. För gatan här utanför är mer som en skridskobana än en gata att promenera på. Skönt att det inte är november i alla fall. Det kan ju bara handla om veckor istället för månader innan vi har barmark igen, tänker jag.

Ibland funderar jag över begreppet acceptans. Att acceptera något behöver inte betyda att man tycker att det är ok. Att acceptera något betyder inte att man gillar läget. För där finns saker i livet som i alla fall jag aldrig kommer att gilla. Som hala isiga gator. Och ännu mycket värre saker så klart.

En kvinna och författare som jag tycker mycket om att läsa böcker av är Patricia Thudor-Sandahl. I en av hennes vackra och kloka texter hittade jag en gång en förklaring av acceptans som jag kände fungerar för mig. Hon menar att acceptans är att göra något meningsfullt medan lidandet pågår.

Att även om livet av någon anledning har rasat runt omkring mig ändå gå upp och äta. Ta hand om mig och kanske någon annan eller ett djur beroende på den kraft jag har. För mig känns det alltid meningsfullt att ta hand om något levande. Som att vattna en blomma. Borsta min katt. Ringa någon som jag håller av.

Jag tror att det är viktigt att ha sådana här halmstrån som människa att ta till när livet kärvar. Ju längre jag levt desto mer vet jag vad som är viktigt i kristider. För vi är nog inte många människor som går genom livet på en raksträcka utan några som helst kurvor eller uppförsbackar. Det är liksom det livet handlar om, tror jag. Att hänga med oavsett hur vägen ser ut. Att trampa på fast att stegen känns tunga. Lita till livets och min egen förmåga till förändring. Att ingenting är statiskt. För att dagen idag känns tuff betyder inte att det alltid kommer att kännas så.

måndag 12 mars 2018

Glädjekällor


Tack vare mina broddar kom jag ut med Mimmi idag också fast att gatan var en ren isgata efter något konstigt isregn som fallit inatt. Nu är det i alla fall åtta plusgrader, istapparna på taket har smält bort och snön rasar från taken med höga brak. Det är snömodd och fåglarna kvittrar.

Jag har vattnat blommorna. Mina stora gamla Mårbackor växer för fullt och väntar på att få komma ut i uterummet igen. Novemberkaktusarna blommar för andra gången med sin starka cerisa färg. Så tacksamma blommor och så lättskötta. Det märks verkligen på krukväxterna vilken fart de får av att dagarna är allt längre och ljusare nu.

Lyssna på musik, vara med Mimmi, ta hand om mina växter och det vardagliga. Vara i naturen och promenera eller träna yoga eller något annat. Att kanske baka en kaka eller göra en matpaj, det är en del av mina glädjekällor i vardagen. Att träffa vänner eller ta en fika på stan. Att ha något roligt att se fram mot att se på TV. Eller att läsa i en bok, bläddra i en tidning. Ikväll ska jag titta på Husdrömmar och Bonusfamiljen har jag tänkt.

Det är de små glädjeämnena som bär oss människor när livet kanske är lite tungt av någon anledning. Det är de små glädjeämnena som ger mer kraft än de tar. Att göra något lustfyllt en stund. Som att blogga vilket också är en källa till glädje för mig.

fredag 9 mars 2018

Håll ut

Snön nådde mig till knäna när jag vek av från den lilla nedtrampade stigen i snön när jag var ute med Mimmi på förmiddagen. Jag vände om och tog den lite mer lättrampade stigen i snön. Ibland får man välja den lättare vägen att vandra i livet. Den kan vara kämpig nog.

Fast den som är van att kämpa utanför sina egna gränser har ibland svårt att känna sin gräns. Normaltillståndet är att alltid pulsa fram som i knähög snö. Kämpa med armarna för att orka lite till och lite till. Tills hela bröstet knyter sig i en lång kramp som gör att all kraft rinner ut ett tag.

Idag valde jag den lite lättare stigen på min promenad i alla fall. Gråvädret och all den vita snön får våren att kännas så långt borta. Men trots den långa vintern minns jag hur ett regn, ja, ett just nu för mig så efterlängtat regn, kan få den största snöhög att sjunka undan fortare än vad jag ens kan ana. För att inte tala om vad en värmande vårsol kan göra med det som är snö. Förundrad kommer jag att stå där en dag och se på när vintern rinner bort i ett flöde av vårsol och fågelkvitter.

Nu gäller det att hålla ut. En dag i taget. Där borta väntar våren. All vinter har sitt slut.

Under tiden, leta glädjekällor och energikällor.

För varje dag är en sällsam gåva.