tisdag 5 maj 2020

Lönn



Åh hur längtade inte jag, denna längtan, långa mörka vinterdagar.

Hur längtade inte jag, efter bladens skyddande grönska, lönnens blomklasar mot isblå vårhimmel.

Hur längtade inte jag?

Tack, tack, tack, tack för denna dags grönska.

Tack för livet som öppnar sig igen.

Födelsedag



Min födelsedag firade jag med en bilutflykt till Gränna. Solen sken och värmde frusna själar. Himlen var blå. Det var den dagen träden slog ut i Vätterbygden. Det var så ovanligt vindstilla, så vackert att det kändes som att vara i en tavla. Så overkligt fast så verkligt ändå. Så overkligt som att åren går. Jag är densamma som igår. Och ändå inte. På något konstigt sätt.








Mimmi och mammas grav


Mimmi ville av sig själv vara med på bilden när jag fotograferade blommorna jag planterat. Hon känner sig som hemma här vid mammas grav där vi varit så många gånger nu. Åren går. Minnena består. Och kärleken i mitt hjärta.

torsdag 16 april 2020

Efter påsk


I år har påsken varit ovanligt lugn. Den planerade festen med vänner ställde vi in som säkert så många andra också gjorde just denna påsk på grund av coronaviruset.

Vi har ätit gott. Promenerat. Börjat vårstäda i trädgården. Har man hus och trädgård har man alltid något att göra. Ja, så mycket att det blir för mycket ibland. Då får man ta en lugn dag och vila sig.

Dikt av Jacques Werup


Jag hittade denna underbara dikt av Jacques Werup i en bok här hemma. Jag tycker att den passar så bra in på de tider vi lever i nu.

fredag 3 april 2020

Tankar i coronatider

Det händer så mycket nu i världen kring detta virus corona. Det är svårt att ta in allt som sker. Ofta känner jag overklighetskänslor, ungefär som när man är i chock. Som att jag bara tar in det i taget som jag orkar med. Som att där är något i mig som skyddar mig så det inte blir för mycket.

Jag tillhör inte någon nämnd riskgrupp. Inte heller är jag 70+. Men jag är ändå försiktig nu när det gäller fysiska möten. Håller avstånd. Tvättar händerna. Reser inte iväg hemifrån. Undviker att gå in i affärer och trängsel. Promenerar och är i trädgården. Gör som myndigheterna säger att vi ska göra nu i Sverige.

Jag litar till att trots att detta visserligen är en mycket märklig och historiskt ovanlig situation som mänskligheten hamnat i, så kommer allt att vända en dag. Inte över en dag. Men så småningom, så sakta så blir mycket som förut igen. Jag vilar i tillit och i tron på människans styrka tillsammans.

HÄR är en bra länk om att hantera sin oro i corona-tider. Det är fullt mänskligt att känna oro i dessa tider.




onsdag 25 mars 2020

Ödsligt i stan


Inne i stan har butikerna ändrat öppettiderna. Inne i butikerna igår var det i stort sett tomt på folk även fast det var öppet. Människor rörde sig på gatorna med avstånd mellan sig. Någon butik höll stängt. På dörren en skylt om att det blir en stor utförsäljning av alla vårkläder. Så småningom.


Solen sken. Himlen var blå. Det var som vanligt. Och samtidigt var precis allt helt annorlunda. I Coronans tid.

Vad jag längtar efter att allt detta ska vara över. Att se människor som rör sig som de brukar. Utan avstånd mellan sig. Men just nu gör människor så som de ska. För att vara rädda om sig själva. Och varandra.


Rop


Mitt bröst är tungt av sorg

Kom fåglarna
Kom ängarna
Kom natten


Kom stjärnorna
Kom vågorna
Kom vatten

Kom vindarna
Kom blommorna
Kom solen

Kom sjung i mig

Kom sjung med mig

Kom ...

Sjung mig ...

Genom denna natten



(Anna-Karin)

lördag 21 mars 2020

Karantän

Blommorna avklippta

Placerade mörkt och
undangömda


Instängda tills vidare

Tills nedisade världen
våras igen

Och allt på nytt ska knoppas


(Anna-Karin)

Nära