... om det bara finns is emellan.
Jag gick på Vättern idag. Ja. PÅ Vättern. För allra första gången i mitt liv. Egentligen vågar jag inte ge mig ut på isar. Fast jag gjorde det i alla fall. Inte så många meter ut, men tillräckligt för att jag skulle känna hur mäktigt det kändes. Att stå PÅ Vättern.
Det var alldeles klarblå himmel. Solen strålade. Jag såg isseglare, pimplare, skridskoåkare och människor som promenerade på Vättern. Jag har aldrig upplevt något liknande förut i hela mitt liv. Inte den känslan som jag fylldes av där, på isen på Vättern.
Jag kände hur jag fylldes med energi och glädje. Så som det ofta blir efter en stark naturupplevelse.
Jag älskar Vättern. Förr om åren älskade jag den bara på sommaren. Nu för tiden älskar jag Vättern lika mycket alla årstider. Det är en så vacker, stor, djup och sällsam sjö. Som ett inlandshav.
Det enda jag saknade när jag var där, det var något varmt att sitta på och en picnic-korg med kaffe och skorpor. Annars hade jag allt en människan kan behöva i livet just i den stunden.
Hej Maskroskvinnan!
SvaraRaderaJa Kojiki har gjort det fint,tycker jag.
Jag har varit upptagen ett par dagar det är inte
klokt vad mycket man har skrivit,som jag raderar
men kort som jag fått det har jag tagit reda på.
Du är så välkommen in när vill kanske hittar du en eller annan kaka som du gillar*ler*
Jag ska bara ha denna bloggen så som jag känner det idag.
Jag önskar dej en trevlig Torsdag.
Kramar.
Hej Agath!
SvaraRaderaDet var jättevackert i din blogg, så som Kojiki har gjort det! Verkligen! Som en energikick kändes det att kika in där hos dig.
Tack, Agath för att du hälsar mig välkommen till dina kakrecept! Jag bakar ju inte så mycket, som du vet. Men ibland får jag ett ryck. Och då finns ju din blogg. Det är fint att du delar med dig.
Jag har precis varit och köpt mig italienska mandelskorpor, Biscotti, på Kroatorpet i Huskvarna. De har ljuvligt goda mandelskorpor där i olika smaker. De bakar dem själva. Skorporna är supergoda att doppa i kaffe eller té. Så jag ska snart ta mig en. Eller kanske två... eller kanske tre... jag får se... :))
Ha en trevlig torsdag!
Kramar
Anna-Karin
Har du varit på Vättern och traskat, det skulle inte jag våga mig på ..
SvaraRaderaDet är så svårt att kommentera här, får vara anonym . Carola
Hej Carola!
SvaraRaderaJa, tänk att jag vågade! Jag som är livrädd för isar. Jag tycker att jag var modig.
Jag skulle egentligen bara titta på isen. Men så såg jag hur många som hade gått där, på isen. Massor av fotspår, som en hel autostrada av fotspår på isen. Och då kunde jag helt enkelt inte låta bli. Jag bara gick rakt ut på isen.
Det är ju inte särskilt djupt intill strandkanten, det vet jag ju. Kallt skulle det väl vara att plumsa i, men inte djupt. :))
Testa, om du törs. Det var så vackert där! Helt underbart!
Jag upplevde också att det var svårt att kommentera här på Blogspot, tills jag öppnade ett Google-konto. Nu går det utan problem. Någon gång kan det hända att jag får klicka till två gånger för att få det att funka hos någon. Men då brukar det fungera.
Men du får så gärna vara "anonym" här, Carola.:)) Det är bra att du avslutar med ditt namn i alla fall. Fast ärligt talat så kände jag på mig, så fort jag fick se dina första ord, att det var du som hade skrivit här. Jag tror att jag känner igen hur du skriver.
Ha en bra dag, Carola! Vi ses, jag ska kika in till dig titt som tätt. Jag ska "övningsköra" ett tag här på Blogspot innan jag bestämmer mig hur jag ska göra med mina olika bloggar.
Kram
Anna-Karin