Soluppgång idag också

Tänk, solen gick upp idag också! Jag slutar aldrig att förundras över det. Att den kommer upp där borta i horisonten, i öster, dag efter dag. Först bara som en ljusstrimma, långt, långt där borta. Och sedan börjar jag se den rundade kanten. Av solen. Mer och mer ser jag av den. Ljusare och ljusare blir det i världen när hon stiger upp ur gryningen. För hon är väl en hon, solen?

Idag väckte hon mig, solen. Klockan halv sju, sju ungefär. Det är underbart att vakna av ljuset jämfört med att vakna av väckarklockan. Vilken skillnad det gör för hur min dag börjar!

Nu går hon upp så tidigt, solen, att jag börjar kunna skymta henne runt hörnet på huset redan när jag vaknar. Hon lyser upp en bit av baksidan, den som ligger västerut, redan tidigt på morgonen. Hon lyser upp körsbärsträdets svarta grenar. Värmer dem försiktigt. Väcker varsamt trädet, precis som hon väckte mig.

Jag bor så högt och bland så låga hus, att jag har solljus på tomten hela tiden det är solsken. Det går alltid att hitta ljus på tomten där jag bor. Det är lyx att få bo så, tycker jag. Det tog många år innan jag förstod vilken lyx det är, att alltid kunna hitta sol någonstans under soliga dagar.

Precis som det är en lyx, att alltid kunna hitta en liten, liten strimma av ljus i vilket mörker man än befinner sig. Det är riktig, verklig, äkta lyx, för mig. Lyx som dessutom är alldeles, alldeles gratis.