Idag funderar jag på att ge mig ut i naturen och fotografera vackra motiv. Kanske. Det funderar jag ofta på fast det är inte så ofta som jag gör det. Jag plockar bilder från gratissajter på nätet i stället. Men det skulle vara roligt att ha med privata bilder i min blogg. Fast ibland tycker jag att det är så krångligt med alla sladdarna när jag ska lägga in bilder i datorn. Helst av allt vill jag bara skriva och skriva och skriva...
Jag har inte en så stor kamera som mannen på bilden. Jag är en amatörfotograf. Fast jag är en amatörfotograf som ibland ger mig in i proffsfotografernas värld. Det gjorde jag absolut för ungefär 25 år sedan. Då var jag en liten, spenslig ung kvinna med, som jag inser idag, antingen mycket stort mod i sig, eller helt enkelt ovanligt blåögd. För när jag började jobba på tidning då, kastade mig in i det som jag inte hade en aning om bara för att jag längtade så efter att få skriva, då ingick det i arbetsuppgifterna att också fotografera. Och det tyckte jag, att det kunde väl inte vara så svårt...
Jag fick en liten kamera att ha med mig på presskonferenser och vid intervjuer. Jag glömmer aldrig de andra (manliga) fotografernas blickar på mig och min lilla kamera när jag klev in på presskonferenser med min lilla kamera. Jag kan tänka mig, så här i efterhand, att jag "stack ut", som man säger.
De manliga fotograferna (för det var nästan bara manliga fotografer hela tiden), de hade enorma kameror och enorma kameraväskor som de bar på sina breda axlar. Och de hade sin yrkesheder. Och så kom jag, en liten flicksnärta och tog kort med en liten, liten kamera och mina kort publicerades precis som korten som de manliga fotograferna hade tagit med sina enorma kameror.
En gång gick en av lokalpressens manliga fotografer (han som hade den allra största kameran och den allra största kameraväskan på sina breda axlar och som tog de allra bästa bilderna), fram till mig och gav mig lite spydiga kommentarer. Men jag knep igen min mun och gjorde mitt jobb den gången också. På presskonferensen. Jag minns det. Mycket tydligt. Det är inte lätt att vara minoritetsgrupp alltid. Men det kan härda mig som människa att vara det.
Inte vet jag hur det gick till, hur jag fick till det. Ibland blev det bilder, ibland hade jag inte med mig någon bild till redaktionen. Då fick jag leta i arkivet eller så fick vi köpa en bild för att illustrera artikeln. På den tiden visste man ju inte om man fått med sig något bra i kameran när man gjort sitt jobb. Det var lika spännande varenda gång. Jag tror att det var skickligt folk som jobbade med framkallningen av mina bilder. Och så lärde en proffsfotograf mig att alltihop handlade om att ta många bilder, att slösa med film, för film, det var billigt. Så jag tog många bilder. Skulle jag ta foto på en person så tog jag kanske 10-20 bilder på den enda människan. Och var det på en grupp människor, då tog jag så många fler, många, många. Hade jag tur så blev det i alla fall någon bild som man kunde använda.
Hur kom jag in på hela den här historien? Jo, just det. Jag funderar på att ge mig ut i naturen idag och fotografera. Så var det ju. Med min lilla, lilla kamera.
Tack för titt-in o kommentar hos mig. :)
SvaraRaderaKul det här du berättade om när du var ny på tidningen och fick en liiiiten kamera. Kan absolut tänka mig att männen reagerade...på både det ena och det andra.
Att ta MÅNGA bilder instämmer jag i. Förhoppningsvis blir någon eller några bra. Supernöjd blir jag bli någon enstaka gång.
"Allt är lätt när man kan det" brukar man ju säga och att föra över bilder från kameran är "lätt som en plätt".
Man behöver ju bara en sladd (usb-kabel) från kameran in till datorn. Klart! :)
Tror att det som inte blir av har att göra med var man har sitt hjärta...texten eller bilden...eller kanske både ock för vissa.
Förstår att du/ni har fullt upp med flytten. En så rolig tid, och omvälvande.
När "sista" barnet flyttar börjar en ny period i livet. Mycket blir annorlunda då...
Varma söndagshälsningar!
Ja du Anna-Karin, fotografering är en materialsport med tonvikt på material. Ibland kan man undra om dessa enormt potentiella kamera-monster är ett tecken på kompensation för något tillkortakommande på ett annat område. Visst är det roligt med tekniska prylar, så länge prylhysterin är väl anpassad till den egna plånboken.
SvaraRaderaNär det gäller bra fotografiskt resultat vid relativt goda ljusförhållanden kommer man mycket långt med betydligt enklare utrustning. Det kan också vara en sport att skapa bra bilder med enklast tänkbara utrustning.
Tveka inte om du känner för att skapa egna bilder! Fotografering kan vara både kreativt och utvecklande för att stanna upp och se detaljer som man annars bara rusar förbi i den allmänna stressen.
Måste också få säga att dina texter oftast är mycket målande bilder av tillvaron, som ofta får mig att se just bilder genom att bara läsa vad du skriver.
Lycka till!
Carl i Örebro
Hej Maskroskvinnan!
SvaraRaderaJa det var många bilder och en del filmsnuttar.
Tänk att ett USB-minne har så mycket plats,det
var kort både från i fjol och fram tills nu,så
även jag var med på ett par bilder,fast där sviker
minnet mig jag kommer inte ihåg att de tog bilder då.
Särskilt när mitt äldsta barn barn åkte skidor
ner för en backe.
Ja det är ju gamla minnen som dyker upp ofta
åtminstone för mig.
Även jag har läst ditt första minne i en mansdominerande värld,och din lilla kamera detta att ta många bilder det är en fördel för har man lite darr på handen blir kortet inte klart utan mest suddigt.Eller det kan har blivit för mörkt det är mycket att tänka på,jag är väl mest impulsiv med mitt fotograferande,lycka till i dag.
Kramar.
Hej Maskroskvinnan.
SvaraRaderaHittade din blogg av en slump och blev nyfiken!Har ofta tänkt själv på det där att skaffa mig en riktigt bra kamera och fota en massa intressanta saker. Men man ska nog kunna en hel del också.... hmmmm
Du skriver om gratissajter på nätet där du "plockar" bilder. Var finns dom? Är det tillåtet just på dom bildsidorna då att använda för allmänheten?! Inte dumt alls isf! Men var finns dom????
Hej S o F! Det ligger nog mycket i det du säger, att det som blir av, det är där man har sitt hjärta.
SvaraRaderaVi har fullt upp nu med att hjälpa vår dotter med flytten. Jag är så glad att hon ska till Borås! :) När det lugnat sig lite kommer jag att läsa mer i bloggar igen.
Kram
Anna-Karin
Hej Carl! Tack för alla dina fina råd till mig. Jag gillade särskilt det du skrev om att man kan göra det till en sport att ta så bra bilder som möjligt med så enkla medel som möjligt. Det passar mig, tror jag.
SvaraRaderaJag tror också att just fotografera kan hjälpa mig som människa att upptäcka sådant som jag annars skulle skyndat förbi. Ett sätt att fokusera på, nästan som att meditera.
Tack så väldigt mycket för dina fina ord till mig om mitt skrivande! Det gör mig glad, peppar mig att fortsätta att skriva.
Kram
Anna-Karin
Hej Agath!
SvaraRaderaDet är klokt att ta flera bilder på samma motiv om man vill ha en bra bild. Då ökar möjligheterna att det blir en bra bild, eller hur.
Jag är också impulsiv när jag fotograferar. Det är roligt att ge sig ut på utflykt med kameran. Upptäcka saker.
Kram
Anna-Karin