Mammas köttbullar

Idag var jag och mina döttrar bjudna till min mamma på köttbullsmiddag. Det finns ingen, jag säger ingen, i hela vida världen som gör så goda köttbullar som just min mamma.

Jag minns när jag var liten och brukade stå intill spisen när min mamma stekte köttbullar. Jag var beväpnad med en gaffel i min hand. Så fort en köttbulle var klar där i stekpannan, så stack jag gaffeln i den och sedan blåste jag på den så den inte var för varm när jag glupskt stoppade in den i min mun och mums, jag kan känna smaken när jag skriver om det nu och det vattnar sig i munnen på mig vid tanken och jag var så lycklig när jag stod där, vid spisen, i 50-tals-köket med luckor målade i olika pastellfärger, ljusgult, ljusblått och ljusrosa. Mamma fick steka många köttbullar och dessutom steka snabbt för att det skulle bli några över att lägga i skålen som skulle fram på matbordet.

Jag var ett glupskt och hungrigt barn när jag var liten. Jag är fortfarande hungrig, eller kanske mer att jag har god aptit. Jag gillar nästan all mat. Jag har till och med börjat gilla vitlök de senaste åren. Det är väl bara sniglarna kvar nu, sedan kan jag säga att jag gillar precis all mat. Fast fisk ska det inte vara för mycket ben i tycker jag.

Mammas köttbullar... och de var lika goda idag som när jag var liten. Och såsen... aldrig i mitt liv kommer jag att kunna göra så god köttbullssås som min mamma gör. Jag, jag bränner nästan alltid vid såsen när jag ska göra sås. Om inte jag gör den i mikrovågsugnen, den är min "såsräddare".

Mamma var så vacker och så glad idag! Hennes hår, silverfärgat, alldeles naturligt självfallskrusigt i sommarvärmen och så hennes blå, klara ögon. Vi pratade om gamla tider och vi pratade om hur livet är idag. Jag njöt av att vara där tillsammans med mina båda döttrar. Tre generationer. Ofta tre olika sätt att se på saker och ting. Ibland generationskrockar. Många skratt tillsammans idag.

Mamma visade mig ett kort hon hade hittat med en text som jag skrivit till henne för hela 26 år sedan. Och jag skrattade när jag läste orden, för jag kände, att det är samma sak som jag håller på att skriva om än idag. Jag bara varierar samma budskap hela tiden, skriver om det i olika former. Ibland med nya tankar och insikter, men grundtanken fanns där redan då, i orden jag skrev för 26 år sedan.

Sedan var jag på Ikea. Köttbullarna där är visserligen billiga. Men de kan helt enkelt slänga sig i väggen om jag jämför dem med min mammas köttbullar.