Egypten och att resa sig

Först känner jag frustration när jag läser om det som händer just nu i Egypten. Över att människor ska behöva lida och dö när jag sitter här och har det så bra och lugnt. När det är lättare än någonsin i historien att förflytta sig över jordklotet och alla goda krafter skulle kunna förena sig och ta sig dit för att skapa fred. Tänker jag något naivt. Saker är inte alltid så lätta som de kan verka.

Sedan byter jag perspektiv. Tänker på hur stark människan är egentligen. Hur svårt det är att trycka ned människor. Ett folk som under lång tid känt sig nedtryckt brukar resa sig till slut. Också med risk för sitt eget och andras liv. Det är modigt. Det är styrka. Det ger hopp. Det är den som trycker ned andra som förlorar till sist. Det är den som lyfter upp andra som vinner i längden.

Egypten har varit en av de platser på jorden som jag drömt om att få resa till någon gång. Jag har drömt om att få se och kanske gå in i pyramider, få se mumier och kanske rida på en kamel.

Jag känner medlidande med folket där nu och jag beundrar deras mod från djupet av mitt hjärta.