Utförsäkrad

Igår kom brevet från FK om vad som händer mig den 1 juli. För dig som, förhoppningsvis, aldrig kommer att få ett sådant här brev, vill jag dela med mig av innehållet:

"Snart har du fått ersättning från sjukförsäkringen i maximal tid. Enligt våra beräkningar får du inte ersättning från och med den 1 juli 2011.

När du har fått sjukpenning eller sjukersättning i maximal tid erbjuds du att delta i en arbetslivsintroduktion hos Arbetsförmedlingen. Arbetslivsintroduktionen är till för att du som varit sjuk länge ska få hjälp att komma tillbaka till arbetslivet. Det gäller om du är arbetslös men också om du är anställd eller egen företagare. Om du arbetar deltid kan du delta i arbetslivsintroduktionen på den övriga tiden.

Din personliga handläggare kommer att kontakta dig inom de närmaste veckorna för att boka ett möte med Arbetsförmedlingen."

Det har varit tufft ekonomiskt att vara sjukskriven i mer än tio år. Tiden som sjukskriven kommer att påverka också mitt framtida liv ekonomiskt, inte minst den dag jag blir ålderspensionär, det är jag medveten om. Jag har ändå kunnat känna mig rik över det jag har, över att jag har andats, över att jag fått den ersättning jag fått, även om den krympt med tiden.

Nu har jag fått en mindre egen inkomst tack vare att jag startat eget. Jag jobbar 25 %. Det är den arbetsförmåga jag har idag, 25 %. Hur gärna jag än vill kan jag inte påskynda mitt tillfrisknande. Inte ens om jag ber 1000 böner. Jag läker långsamt... och ska läka långsamt för att det ska bli bra, som min läkare sagt mig.

När nu FK tar ifrån mig cirka 6.000 kr brutto i månaden, ja, då blir det problem ekonomiskt. Jag är tveksam till att jag kommer att få något aktivitetsstöd eftersom jag inte är arbetsför till mer än 25 %. Varifrån är det tänkt att jag ska få pengar? När jag inte klarar att jobba mer än jag gör? När jag inte längre kan få ersättning för att jag är sjuk, därför att jag nått den bortre gränsen? Ska jag tigga på gatan?

Det som  hänt mig den senaste tiden, först att min mamma blev så sjuk och nu detta besked från Försäkringskassan, gör att jag börjar få så svarta tankar inifrån mig själv att jag blir mörkrädd. Jag är sårbar. Jag vill inte hamna i en "Försäkringskasseutlöst depression", som börjar bli en ny vanlig diagnos från läkarhåll. Jag behöver fokusera den energi jag har på de skrivjobb jag har i första hand. Och på att ta hand om mig själv. Söka efter ett sätt att överleva, helt enkelt. Meditera för att få hjälp inifrån mig själv att hämta kraften att göra det. Leva en minut, en timme, en dag i taget. Vara i naturen. Lyssna på musik.

Det finns inget skamligt i att vara fattig. Det är de rika som tar från de fattiga, som slår på de som redan ligger, som ska skämmas. Skäms på er, ni som beslutat om utförsäkringen. Allt jag gjorde var att jag "blev" sjuk. Jag har gjort allt jag kunnat de här tio åren för att bli så frisk som möjligt igen. När ni nu tar ifrån mig min ekonomiska basala trygghet som människa, säger jag; skäms på er. Det är den som är stark som ska vara snäll mot den som är svag. Hur starkt ett samhälle är visar sig i hur man tar hand om de svaga. En gång var jag stolt över att vara svensk, men det är jag inte längre.