Det var en sagolikt vacker sommarkväll i Stockholm när vi kom hem till Gamla Stan och vandrarhemmet där efter Allsången. Vi satte oss och njöt på Stortorget en stund innan vi gick in och la oss och somnade direkt.
Nästa dag sov vi längre än vi tänkt att vi skulle göra. Vi hade ju inte kommit till Stockholm för att sova. Så snabbt i kläderna, sedan blev det promenad i mysiga gränder. Solen strålade och himlen var blå. Vi var på väg till Fotografiska Museéet. Men som av en tillfällighet "råkade" vi in i en del affärer på vägen. Lite shopping blev det. Inte mycket. Men lite. Jag köpte mig en blå klänning på Indiska på rea.
Fotografiska Muséet kändes vilsamt och svalt att kliva in i. Där var bland annat en utställning med bilder av Robert Mapplethorp, av många ansedd som en av 1900-talets mest betydelsefulla fotografer. Där hade jag mycket att lära mig, känner jag. Hans bilder var rena, de var en blandning av ljus och mörker. Där var allt från porträttbilder till vackra bilder på blommor och nakenporträtt och bilder på fallosar. Robert Mapplethorp valde att söka efter och fotografera allt i livet som han kände såg ut som att kunna vara skulpturer. Han levde tillsammans med Patti Smith ett antal år och fotograferade hennes skivomslag bland annat. En del av Robert Mapplethorps bilder fick mig att skratta till, de överraskade mig. Hans svartvita bilder på barn, människor och på blommor var de bilder som jag själv tyckte mest om.
En annan av utställningarna på Fotografiska Muséet hette "Woman in Chanel". När jag hörde äldsta dottern säga det, så trodde jag att det handlade om kvinnor i kanaler, vilket äldsta dottern och jag själv också hade väldigt roligt åt. Chanel... det är något helt annat än kanaler det. Det är inte bara Chanel-dräkter, vilket utställningen verkligen var ett bevis på. Varje modell på bilderna hade kläder som passade just henne. Det var bilder som mera kändes som tavlor. Stämningsfulla. Dramatiska. En härlig mix. Klart sevärt, tycker jag.
Det gick lätt att få timmarna att gå på muséet. Sedan vandrade vi lugnt tillbaka igen och njöt av det vackra vädret, den svalkande brisen från havet, doften av hav, alla båtarna, utsikten, grönskan och människorna. Vi strosade lite till i Gamla Stan och sedan hämtade vi våra väskor på vandrarhemmet.
Vandarhemmet låg granne med caféet Sten Sture. Vi åt supersmaskig blåbärspaj med vaniljsås i skuggan under ett parasoll där och vilade benen ett tag. Sedan promenerade vi vidare mot Centralstationen. Vi tog det lugnt. Det var så skönt att slippa åka bil, buss eller tunnelbana. Så skönt att kunna promenera vart än vi skulle de här få dagarna. Man upplever saker på ett särskilt sätt när man promenerar, tycker jag. Hjärnan hinner med att ta in intrycken på ett annat sätt än när det går i en högre hastighet.
Så småningom kom vi på bussen. Det var så mycket trafik inne i Stockholm City att bussen blev 40 minuter försenad. Bussresan hem tog nästan fem timmar. Men det gick fint. Jag passade på att lära mig en del funktioner på min mobil som jag inte kunnat tidigare. Jag läste tidning och jag njöt också av utsikten, av att passera genom olika städer och av alla vackra planteringar som det är i städerna nu på sommaren.
Vi hade gärna stannat ett par dagar till i Stockholm. Det finns så mycket att se och uppleva där. Men den allra bästa resan är kanske den där man fortfarande har något kvar att se och att längta tillbaka till att få uppleva. Jag är säker på att jag kommer att åka fler gånger till Stockholm. En (kort) stund fick jag nästan lust att bosätta mig där. Men det var som sagt en kort stund. Stockholm är dyrt att leva i. Jönköping är vackert det också. Lagom stor stad för mig att leva i där jag är just nu i livet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar