Idag fick jag mail från företaget där jag är anställd att man vill träffa mig i ett möte för att utreda hur min "sjukskrivning" ska påverka anställningen jag har kvar där. Jag har mina aningar om vad det hela handlar om.
Jag förstår just nu inte hur jag ska orka. Det blir ännu mer att tänka på, ännu flera frågor.
Allt snurrar runt i mitt huvud och jag får inte luft. Det kväver mig långsamt.
Jag vill fly långt in i en grotta i skogen och gömma mig för världen. Kanske gör jag det.
Åtminstone för cybervärlden.
Kanske är sagan om Maskroskvinnan slut nu.
Kram på dig Anna-Karin. Hoppas det ordnar sig, det gör det alltid på något sätt.
SvaraRaderaFörst en varm kram till dig Anna-Karin!
SvaraRaderaSen försöka tänka på det du lärt dig, att ingenting kan påverka dig om du inte själv tillåter det att påverka dig, jag inser att detta är riktigt svårt just nu, men försök att ta in det rent logiskt först och se om du kan få det att bli lite bättre även känslomässigt.
Eller så kanske du kan testa att känna att du är en stor, god vän till dig själv som tittar ner på dig själv där du lever ditt liv just nu, med stora svårigheter. Bara hålla om dig själv och känna kärlek till dig själv, eller något annat som du känner att du behöver nu.
Du har stora motgångar just nu, det är helt och fullt tillåtet att känna sig liten och sårbar och ledsen, låt det vara i dig, låt känslorna vara och känn dig hållen i det.
Ta hjälp så mycket du kan, jag vet att du har fina vänner och familj som gärna ställer upp. Just nu är det säkert vissa saker som är väldigt jobbiga för dig, men som någon annan kan göra för dig nästan hur lätt som helst. Bara kanske att dom får ringa och beställa tid till doktorn eller att dom får fundera på hur du skall tackla samtalet på ditt gamla jobb, eller att dom följer med.
Meditera ofta, kanske 5-10 minuter varje timme, jag tror att du mår bra av pauser utan att tankarna väller och väller.
Skriv av dig, skriv och skriv så att pennan glöder, det som finns på papper behöver inte finnas i huvudet.
Ta hand om dig Anna-Karin, du är viktig! Försäkringskassan är inte viktig, vad dom på jobbet tänker och tycker är inte viktigt. Just nu behöver du vara absolut viktigast i ditt liv och om du känner efter så är det sanningen.
Jag skickar dig kärlek just nu och hoppas att det ger dig lite mer styrka.
Allt kommer ordna sig!
Varm kram till dig Anna-Karin,
Fredrik
Jaaa, ibland blir det bara för mycket och jag förstår dig så innerligt just nu.... Men du är en oerhört klok och stark kvinna Anna_Karin. Du kommer att hitta kraften att kämpa vidare för din rätt!
SvaraRaderaBe om hjälp av alla som du tror på något sätt kan hjälpa dig!
Håller om dig!
Måste du gå på det mötet?
SvaraRaderaOm du gör det, välj tidpunkt. Inget säger att det är bråttom. En sak i taget.
Hoppas att du får din sjukersättning eller sjukskrivning och att den blir snabbt handlagd! För resten av tiden är du ju din egen arbetsgivare. En snäll och god sådan, som månar om sin arbetskraft. Jag tror inte att du behöver din gamla arbetsgivare särskilt mycket. Låt dem konstra. Ett mycket stort avgångsvederlag eller anställningen kvar vore ändå på sin plats. Vad jag förstår är arbetsgivaren medansvarig till din sjukdom.
Jag är i alla fall med dig. Du ska veta att din fina blogg hjälpt mig när jag har haft det svårt.
STOR KRAM!
Hej Anna-Karin!
SvaraRaderaFörst vill jag också skicka dig en styrkekram.
Du har kommit så långt i din förändring och förbättring att du ska inte låta dom trycka ner dig igen. Du är värd så mycket bättre än så.
Att skriva har blivit din passion, ditt kall och numera också ditt yrke som du nu älskar och är så bra på. Du vet ju egentligen hur du ska hantera din ångest numera, eller hur?
Jag håller med lilla grisen här ovan. Det finns säkert en mening med allting. Var sak har sin tid. Att din gamla arbetsgivare (förmodligen?) vill göra något nu, kan ju faktiskt vara något positivt. Du är klar med dem. Du vill inte tillbaka dit.
Det är klart att minnen väcks till liv så fort de hör av sig. Men nu har du en chans att bli FRI även därifrån.
Var stark!
Det kan du!
Det vet du - egentligen!
Du ÄR ju Maskroskvinnan!
Eller hur?
Kramar /Bella
Men du jag kommer att tänka på dig med styrkande tankar nu, du har hjälpt mig med så mycket så vill dig så väl.
SvaraRaderaTa hjälp av dom du har kring dig,
ta en minut i taget.
Överlev.
Tänker på dig,
Styrkekram/Gela
Som blev orolig för dig.
Stor kram, hoppas det ordnar sig.
SvaraRaderaHej Anna-Karin!
SvaraRaderaJag kom och tänka på en annan sak som jag gör som hjälper mig mycket.
Om jag oroar mig för att något skall ske på ett visst sätt, jag märker att jag tänker "...så kanske det där kommer hända och då kommer jag reagera såhär och då kommer det där att hända..."
och så fortsätter tankarna. Om jag är uppmärksam på att jag tänker så, då kan jag välja att släppa tankarna och sen så låter jag känslorna, som tankarna startar, att leva ut sitt liv en stund. Och sen så visualiserar jag hur jag skulle vilja att det jag tänker på skulle ske, det skall både vara händelser och hur jag känner mig.
I ditt fall kanske det kunde vara något liknande: "..jag har fått en tid till doktorn och tills dess så känner jag ett lugn och en glädje i kroppen för jag känner full tillit till att det kommer gå bra. När jag kommer till doktorn så får jag full respekt av honom och han är väldigt förstående för min situation och jag känner mig väldigt trygg med honom, när jag går från besöket har jag ett läkarintyg i handen som jag känner motsvarar var jag är nu och det känns bra. Min vän hjälper mig att skicka in läkarintyget till försäkringskassan och det känns tryggt för mig att veta att det är på väg, jag känner också tillit till att handledaren på försäkringskassan kommer läsa intyget och helt och fullt hålla med om att jag skall få fortsatt sjukpenning, jag känner lugn och glädje inför det. Sen en dag när jag hämtar posten så får jag ett mail från försäkringskassan att jag får fortsatt sjukpenning ett bra tag till, längre än jag trodde och jag känner värme och glädje inom mig."
Eller något liknande scenario som du själv skulle vilja att det hände.
Och så fort du märker att tankarna drar iväg i oros-spår så släpp dom, låt känslorna leva ut sitt liv och tänk på ovanstående igen.
Varm kram från Fredrik
Anna-Karin - alla dina vänner ovan har sagt allt jag någonsin kunde säga, jag säger det ändå: Andas, töm din hjärna på alla fantasier om elände, ta hjälp av alla kära som finns nära. Ge dig inte, bokstavligt talat, det är du för värdefull för. Stor kram till dig/Margareta
SvaraRaderaOm jag vore din arbetsgivare skulle jag välkomna dig tillbaka
SvaraRaderatill jobbet. Du vore en juvel för mitt företag.
Att du är lite tilltufsad, än sen , du kan ditt jobb bättre än
någonsin. Och jag tänker på PR-värdet också, rent krasst.
Länge, länge leve Maskroskvinnan :) Kram fr Kalle Chefred.
M: Tack, M. Ja, kanske ordnar det sig den här gången också. Det vill jag tro. Men det känns väldigt jobbigt just nu inuti mig.
SvaraRaderaKram
Fredrik: Tack för alla de fina råden du ger till mig. Jag har läst alltsammans noga och jag tar till mig det som jag känner att jag kan ha nytta av just nu.
SvaraRaderaJag mediterar, det hjälper. Jag skriver fortfarande. Det hjälper.
Tyvärr är inte min verklighet sådan att jag har någon nära anhörig att be om hjälp med det praktiska kring blanketter och telefonsamtal till läkare eller FK eller mitt jobb t ex. Jag försöker att få kontakt med mitt fackförbund. Eller så kommer jag att bestämma mig för att strunta i alla blanketterna och lita till att det blir så som det ska bli för mig ändå. Jag orkar inte kämpa längre, det är slut med det för mig.
Jag låter mig känna det jag känner just nu. Det sämsta jag kan göra för mig själv just nu är att inte tillåta mig det. Då blir det desto svårare längre fram. Känslor ska inte kapslas in. En dag brister det. Det har jag fått lära mig.
Jag funderar över hur du har det själv just nu, Fredrik. Jag önskar att du har det bra.
Tack för att du bryr dig som du gör.
Kram
Gökboet: Tack. Jag är inte så säker på att jag både kan hitta kraften att kämpa och samtidigt arbeta med Skrivklådan till 25 %. Jag tror att jag kommer att få göra ett val.
SvaraRaderaDet är över med att kämpa för mig. Jag har lagt ned mina vapen.
Kram
Lilla grisen: Tack så väldigt mycket för att du dök upp här! Jag trodde inte att du följde min blogg längre sedan jag flyttat från Passagen.
SvaraRaderaDu ger mig många bra råd som jag tar till mig. Jag kommer att försöka få kontakt med mitt fackförbund för att be dem om råd också.
Skulle jag ha hjälpt dig med mitt bloggande? Du som är så klok och så vis, Lilla grisen, du som har hjälpt mig så många gånger med dina ord till mig. Det känns svårt för mig att förstå, men om du skriver så, då är jag ödmjukt tacksam för att jag på något sätt kunnat hjälpa dig.
Vi människor finns till för att vi ska hjälpa och stötta varandra. När vi slutar med det, då är vi inte längre människor. Utan något helt annat.
Allt gott!
Kram
Bella: Tack, underbara Bella, du som alltid finns där när jag har det jobbigt, fast att du inte alltid har det lätt själv heller. Du har blivit en riktigt trogen och god vän till mig här i cyberrymden.
SvaraRaderaNu är det så, om sanningen ska fram, att just nu sitter det en maskroskvinna och gråter när hon skriver sina kommentarer. Det har inte hänt många gånger men just nu är det så. Det är väldigt tufft just nu känner jag det som. Jag ser ingen väg ut ur det här. Jag vill inte och orkar inte längre kämpa. Jag har lagt ned mina vapen.
Jag försöker att få kontakt med mitt fackförbund för att se om de kan hjälpa mig på något sätt.
Allt gott till dig!
Kram
Gela: Tack, Gela. Det känns fantastiskt att läsa att du hittat hjälp i mina ord i bloggen. Tack för att du berättar det. Och dina kommentarer till mig har betytt mycket för mig också.
SvaraRaderaJag är skör just nu. Det är för mycket som har hänt. Jag längtar efter andrum. I stället stryps jag just nu åt, känns det som.
Jag tar en dag i taget.
Kram
Carina: Tack! :)
SvaraRaderaIngenting är längre självklart när det gäller sjukersättningen. Det är ovissheten som är det svåra just nu. Jag tar en dag i taget.
Allt gott till dig.
Kram
Fredrik: Tack igen för att du försöker att hjälpa mig.
SvaraRaderaDet är bra att kunna släppa oron ibland, det kan jag också bättre idag än vad jag kunde för tretton år sedan. Kanske att det kommer att göra att jag klarar mig igenom den här processen den här gången. Även om det inte känns som att jag klarar det just nu.
Kram
Margareta: Tack för de fina orden du skriver till mig. Det känns gott i mig att läsa dem.
SvaraRaderaJag tar en dag i taget. Det blir bäst så, tänker jag.
Allt gott till dig.
Kram
Kalle: Tack, Kalle. Så synd att det inte är du som är min arbetsgivare. Då skulle alla problemen vara ur världen, ju. ;)
SvaraRaderaTack för att du fick mig att le mitt i tårarna med det du skrev till mig.
Kram
Hej Anna-Karin,
SvaraRaderaJa det är helt rätt sätt, ta till dig det du känner att du kan ta till dig. Det är respekt för sig själv.
Vad go du är som frågar hur jag har det när du själv är i en så tuff situation. Jo jag orkar nuförtiden jobba 75% och jag trivs faktiskt riktigt bra med mitt liv till den största delen. Det som jag tror framförallt hjälpt mig att må bra är att jag tränar på känna mina känslor (utan att tänka) och känna hur känslorna är på olika ställen i kroppen, det fick jag lära mig av en som varit buddhistisk munk i Thailand. Det är otroligt läkande och jag kan leva mer i nuet. Sen så hjälper det också att jag är på rätt väg med min energi, jag orkar mycket mer nu.
Jag har också kämpat mycket, så som du också gjort, och jag har tränat mycket på att vara i "att inte kämpa" sen innan sommaren och det har gett mig en hel del lugn. Så det viktiga har inte varit vad jag skall göra för att inte kämpa utan att märka att nu håller jag på att börja kämpa och då släppa det jag tänkt kämpa med....svårt att förklara skillnaden...jag hoppas du förstår lite.
Och ja för katten, låt känslorna leva sitt liv, det är jätteviktigt! :-)
Hoppas du får en alldeles speciell och bra helg!
Varm kram från Fredrik
Fredrik: Så glad jag blir, det är fantastiskt att du klarar att jobba 75 % idag, stort grattis till dig! :) Och tack för att du fortfarande följer mitt bloggande, det är så roligt med de som följt min blogg en längre tid, vi blir som brevvänner, tycker jag. Någon/några har också blivit vänner IRL genom mitt bloggande. :)
SvaraRaderaJa, Fredrik. Det är att "inte kämpa" som är den stora konsten. Man får kraft genom att lägga ned sina vapen, att hissa vit flagg, tillåta sig att känna det man känner, att sluta kämpa. Det har vi förstått, både du och jag, känner jag. Men man får öva sig i det hela tiden, det är lätt att ramla tillbaka i gamla invanda mönster.
Tack för din önskan till mig om en speciell och bra helg, jag önskar att du har haft detsamma.
Varm kram!