lördag 18 februari 2012

Flickan och kråkan

Så många gånger jag känt mig som flickan i den fina låten "Flickan och kråkan" av Mikael Wiehe. Inte minst som tonåring kände jag mig ofta så.

Nu är det en sådan period i mitt liv igen när jag känner mig som flickan i sången.


6 kommentarer:

  1. Kram till dig lilla flickan, hoppas din Lördagskväll blir trevlig och att du får kraft i svåra stunder.
    Stor kram från Carola

    SvaraRadera
    Svar
    1. Den lilla flickan tackar för kramen från dig.

      Stor kram tillbaka

      Radera
  2. Hej vännen!

    Vi tänker så mycket på er! Jag kan mycket väl förstå att du känner dig som flickan i låten "Flickan och kråkan", en mycket vacker låt förresten.

    Kramar från kvinnan vid gatan bredvid och från resten av hennes familj

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, ni fina vänner, för att ni tänker på oss. Detta är något som man ska igenom, även om det är smärtsamt.

      Kramar och hälsningar till er alla

      Radera
  3. Inte är det för sent för dig Anna-Karin. Om något år
    ligger din första skönlitterära roman i bokhandeln,
    och jag skall köpa den. Ett ögonblick, en haiku.

    Godhetens ursprung:
    Att se det lilla barnet,
    i gamla folket.

    Ja, det var bara en kallefundering. Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. "Att se det lilla barnet i gamla folket", så vackra ord, och så tänkvärda. Tack för dem, Kalle.

      Romanen släpper jag (kanske) på min 100-årsdag, Kalle. Det finns nog ingen tid till det innan dess, känns det som just nu. ;)

      Kram

      Radera